Det gotiska kabinettet

Jag såg en gammal favorit, Fleksnes som "tandläkaren", i ett klipp på Youtube där han i en diskussion med patienten hotar med marsipan som tandfyllning ifall patienten fortsätter envisas med att Volvo Sonett skulle vara svensk och inte italiensk som tandläkaren anser den vara. Idag riskerar skrattet att fastna lite i halsen om man betänker att vår generations alternativ till marsipan-lagning var amalgam, innehållande ett av jordens giftigaste grundämnen, kvicksilver. Men inte nog med det; på den tiden borrade tandläkare upp skolbarnens friska tänder och fyllde dem med amalgam i förebyggande syfte.

De flesta barn (även de som var flera år äldre än jag) var skräckslagna inför besöken hos den gamle herr Finnsson som var vår barndoms tandläkare. Han hade aldrig hörts säga något annat än GAAPA, och rörde sig spöklikt och stelt. Några tyckte han påminde om Frankensteins monster. Men jag såg faktiskt fram emot tandläkarbesöken som höjdpunkter, inte bara för att det var häftigt att få en guldstjärna om man varit "duktig" utan det var spännande att få åka in till stan i en liten fyrkantig, ljusblå buss som elaka tungor kallade "grisbilen", full av skolbarn till det sprängfylldas gräns. Jag hade heller inget emot herr Finnsson, som hälsade på oss med handslag (stenhårt) precis som med vuxna och med olycksbådande glimt i ögonen. De äldre barnen sade att han gillade när det gjorde ont, och att ge sprutor var det bästa han visste. Det var både kusligt och spännande, lite som i en gotisk roman kanske, men så här i efterhand kan man tycka att han använde sig av bedövningssprutan lite väl ofta. Hade man verkligen så många hål i tänderna? Man åt ju inte speciellt ofta godis heller. Det verkar hellre stämma att det proppades amalgam i tänderna för att det var modernt att göra så på den tiden, "för säkerhets skull", även om det vid den tiden inte bekymrade oss barn. Vi fick ju en guldstjärna i boken plus en gratis tripp till stan...

MCS (Multiple Chemical Sensitivity) är ett ganska nytt begrepp, och började noteras efter andra världskriget i takt med den ökade kemikalieanvändningen. Men man kanske kan kalla hattmakarna för 1800-talets MCS-are? De fick skador från kvicksilvret som användes vid impregnering av filtmaterialet till hattar, och var ofta tvungna att sluta sitt yrke i förtid. Den tidens experter kunde inte förstå vad den konstiga sjukdomen ("mad as a hatter"!) berodde på, och det är möjligt att man också då valde att blunda och förneka problemet helt enkelt. Men gudskelov upptäcktes till sist att kvicksilvret var boven i dramat, och man kunde fortsätta med konsten att göra hattar utan livet som insats. Tyvärr kom någon upp med idén att placera kvicksilvret i våra tänder i stället (förmodligen en misantrop, släkt med herr Finnsson?). Men frågan är om plastmaterialen som ersatte amalgam är något lysande alternativ, fullproppade med hormonstörande Bisfenol A och förmodligen också andra gifter, vilket fortfarande gör tandläkarbesöken till något av ett besök i det gotiska kabinettet. 

  

Ett språk alla förstår

En handläggare vid kommunen föreslog på eget initiativ att jag skulle komma en kvart före öppningsdags för att slippa andras parfymer, vilket jag förstås var glad över. Men när jag kom dit öppnade ingen när jag ringde på klockan, och inte heller efter åtskilliga gånger. Påverkan från kemiskt rengöringsmedel i väntrummet plus parfymer från andra besökande som började droppa in, gjorde det svårt att andas trots andningsmask. Eftersom minuterna tickade iväg skulle jag också ha behövt dra ner andningsmasken och andas "vanlig luft" eftersom det blir väldigt tungt att andas en längre stund med andningsmasken. Men fönstret i väntrummet saknar handtag att öppna, och eftersom kontoret ligger en brant trappa upp vågade jag heller inte gå ut av risk att gå miste om min tid. Först tjugo minuter efter avtalad tid (och fem minuter efter öppningsdags) visade sig en anställd när jag ringde på klockan för femtioelfte gången.
Det märks väldigt tydligt att kemikalieintolerans är något som inte tas på allvar och inte respekteras i samhället idag. Trots att jag lämnat läkarintyg som jag tycker beskriver ganska utförligt och bra hur man påverkas hälsomässigt, och lämnat en kopia av professor Steven Nordins klargörande kring kemisk intolerans men också berättat att EU har uppmanat sina medlemsländer att ta upp MCS i sina diagnoskodförteckningar, så säger handläggaren att hon har haft personer "med problem" i telefon och därför inte kunnat släppa in mig på avtalad tid. Det verkar som om man inte har t ex missbruksproblem eller psykiskt sjukdom så anses man vara problemfri. Att jag som kemikalieintolerant inte kan arbeta därför att ingen arbetsplats vill anpassa sig när det gäller parfymerade produkter, men att också de flesta arbetsplatser idag har dålig inomhusmiljö med dålig ventilation och ofta fukt- och mögelskador, och att man har svårt att ens gå ut och handla, besöka sjukvård eller tvätta i den allmänna tvättstugan men heller inte får några bidrag till tvättmaskin, livsnödvändiga saker som luftrenare, andningsmask och filter till dessa utan måste ta av de redan snålt tilltagna matpengarna, är saker som det blundas för. Personerna med problem hade säkert kunna vänta de tio minuter mitt ärende tar, eftersom att inte kunna andas i väntrummet ändå borde prioriteras.

Men jag fick heller aldrig skriftligt svar då man avslog min ansökan om bidrag till hjälpmedel, fast jag bad om skriftligt för att kunna överklaga beslutet. Jag sökte redan i augusti, men eftersom man bara muntligen sade att "vi brukar inte ge sådana bidrag" och hänvisade till landstinget (som heller inte hade sådana bidrag), sökte jag igen i september men har fortfarande i december inte fått skriftligt svar och har därför ingen möjlighet att överklaga. Jag rapporterade bristen till Socialstyrelsen, och fick svaret att man lämnat min rapport vidare till Inspektionen för vård och omsorg (www.ivo.se) som numera har ansvaret för individuella klagomål både inom vård och social omsorg, och att det alltså är dit man ska vända sig i fortsättningen i sådana fall.

Handläggaren ringde två dagar senare och bad om ursäkt för att hon hade gjort fel när det gällde pengar, och jag inte skulle få dem förrän fyra dagar senare än utlovat. Jag svarade att jag kan överleva några dagar utan mat, men tjugo minuter utan luft i väntrummet blev för mycket för mig. Ännu fyra dagar senare har jag svullnader i luftvägarnas slemhinnor och trång hals som gör det svårt att svälja och äta, skör och uttorkad hud med klåda och småsår, men värst är kanske symtomen med högljudd och surrande tinnitus, dubbelseende på höger öga och att hjärnan känns "svullen". Symtom som "inte finns" i Sverige idag eftersom diagnosen MCS (Multiple Chemical Sensitivity) inte är godkänd, men av någon mystisk anledning verkar SHR (Sensorisk hyperreaktivitet och deldiagnos hos MCS) accepteras att skriva i läkarintygen trots samma avsaknad när det gäller diagnoskod.

MCS-Sweden (Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade i Sverige) har arbetat tillsammans med forskare på kemisk intolerans vid Umeå universitet för att man ska få till stånd ett ICF-klassificeringsinstrument för MCS, förhoppningsvis inom en inte alltför avlägsen framtid.
Försäkringskassan använder hittills (och felaktigt) ICD-koder, som är ett verktyg för statistik, när de gör bedömningar av oss, när det egentligen är ICF-kod som borde användas. Den senare koden är ett kliniskt verktyg för individuell bedömning när det gäller MCS.

Det borde införas böter vid exempelvis arbetsplatser och sjukhus om man bryter mot den parfymfria policyn.Trots att en parfymfri policy införts i landstinget där jag bor, kom min brorsdotter nyligen till en läkare som stank av parfym. Läkaren kunde knappast skylla på att hon inte visste om policyn, speciellt när det fanns en skylt om parfymfritt på dörren mellan väntrummet och mottagningen. Eftersom pengar är ett språk alla brukar förstå, skulle säkert böter uppnå en god effekt med att upprätthålla en god inomhusmiljö på offentliga platser.

Platon vänder sig i graven...

Läser i danska tidningen Politiken från den 12 december, att en minister i den danska regeringen, Mette Frederiksen, var befattning jag tolkar som arbets- eller sysselsättningsminister samtidigt är "minister" för en grundlagsvidrig kontanthjälpsreform där människor kan utpressas till elchock-behandling eller "pliktmedicin" mot att inte nekas pengar för sin överlevnad. När lobotomi blev förbjuden tog man diskret omvägen till en kemisk lobotomi i sin strävan efter att inrätta alla i ledet. Till vilken nytta, utom med förhoppningen att en del kan utnyttjas som billig, icke protesterande arbetskraft och att resten ska dö i förtid i biverkningar? Det är inga vanliga människor som tjänar på de här sakerna, utan makthavare utan ansikten - redan snuskigt rika - som rycker i marionetternas/politikernas trådar.

I sin girighet slutar läkemedelsjättarna tillverka mediciner som inte ger tillräckligt stora vinster och ställer ibland människor utan sin livsnödvändiga medicin, då billiga kopior av mediciner som har samma innehållsförteckning på förpackningen dock kan ha andra bindemedel som inte redovisas. Det har varit nya utseenden på förpackningarna de senaste gångerna jag hämtat ut receptbelagda läkemedel på apoteket, men apotekspersonalen försäkrade att det ska vara samma. Det har också varit svårt att tyda ifall det är samma företag, eftersom läkemedelsföretagets namn inte ens fanns med på några av förpackningarna. På den senaste finns ett kort namn jag inte känner igen sedan förut. På bipacksedeln kan man läsa "Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare" och det är inte samma som tidigare märker jag, eftersom jag råkar ha liggande en äldre tom förpackning hemma Hur som helst får jag en större allergireaktion av allergitabletten Aerius som jag förut ätit ett antal år. Det börjar med stickningar i hud och hårbotten, sedan svullnar tungan och blir vit och "mjölig". Jag får små knottror och pyttesmå blodkärlsbristningar i huden främst på armar och bål samt svullnar i hals och luftrör. Det börjar bli riktigt otäckt ett tag, men gudskelov går den mest akuta reaktionen över ganska snart och efter ett par timmar går det att lägga sig för det hann bli över midnatt. Men tror knappast att det är exakt samma innehåll i tabletterna. Man är uppenbarligen inte skyldig att deklarera t ex bindemedel. Hur ska man då veta vad man får i sig när det gäller billigare kopior, och kanske kopior av kopior (Platon vänder sig kanske i graven....)

I tidningen Allergia kan man i senaste numret läsa om skådespelaren m m Anders Ekborg som är en av ambassadörerna för Barnallergiåret. Men han lider uppenbarligen också av kemikalieintolerans eftersom han har problem i sitt yrke av att inte tåla parfymerade produkter (bl a ont i huvudet och dåligt humör) och berättar om en turné där folk körde med parfymerad deodorant i stället för dusch. Känns igen, men tyvärr uttalar han att "vi lever för rent", och att "kanske är det så att vi måste utsätta oss för mer saker". Detta tycker jag är något av en kliché i vår tid med en ohälsosam inomhusmiljö som gör oss sjuka. Det är inte bara den skrämmande omfattningen av mögel i skolor och bostäder med mera, utan de toxiska kemikalier som omger oss hela tiden i våra vardagsprodukter. I stället för rent kan man tala om förgiftad miljö. Man önskar att han hade sagt något om det, men han kanske inte har medvetenhet om den här formen av orsak till allergi och överkänslighet, eller det kanske inte ingår i hans uppgift som ambassadör för Barnallergiåret att tala om de verkliga samhällsproblemen. Å andra sidan har han chansen att komma igen, för Barnallergiåret påbörjades inte förrän i oktober i år och är således bara i sin början.

Strålande tider.....

Gissar att det är extra svårt för elöverkänsliga i december med den utökade elanvändningen överallt i alla trakter där det finns minsta tecken på civilisation. Det är inte stjärnorna utan läsplattor och andra smarta julklappar som strålar, förutom miljoner av elektriska julgransljus; och grannar som annars klagar över elräkningen har plötsligt råd att ösa elektricitet över buskar och träd, över huskroppar och till och med över uthus och stall. Kort sagt: julen har blivit en riktig el-högtid.
Vad skulle hända om ett längre elavbrott skulle inträffa vid julhelgerna? Varuhus och sjukhus har förmodligen reserv-el som kan utnyttjas, men för övrigt kanske det mest skulle vara just de svårast elöverkänsliga som sitter därute i ödemarken som kan fira en mysig jul till spraket från en vedspis medan stadsborna äter kalla rester eller gamla konserver? Bara en liten spekulation före jul....

En annan grupp i marginalen är de så kallade utslagna, eller hemlösa eller "luffarna" som de kallades förr, eller med ett ord ganska nyligen skapat av moderaterna (eller ny-språk som George Orwell skulle kallat det enligt "New World Order"): de som hamnat i "utanförskapet". En tradition i Sverige sedan långt tillbaka har varit att ge de fattiga något extra till jul. För varje år har det dock blivit kallare och snålare även på den punkten. Det finns företag som förr brukade ge sina lågavlönade anställda en julmiddag som ett litet tecken på uppskattning, men som inte ens bjuder sina anställda på en lussebulle med fika till Lucia som förr. Det enda de numera bjuder på är hot om att flytta företaget utomlands om man inte är villig att jobba mer för samma lön. I USA har man tagit steget fullt ut och i ett femtiotal städer hittills förbjudit soppkök för hemlösa, men även förbjudit hemlösa att överhuvudtaget vistas där. Och på Mc Donald´s har man anställt en clown som ska lära de lågavlönade anställda att sjunga en trudelutt för att glömma att man är hungrig, och att bryta maten i mindre bitar för att få den att räcka längre.

Men kommer att tänka på Selma Lagerlöfs romanfigur Charlotte Löwensköld, när hon blev bekymrad då hennes väninna tänkte gifta sig med en som hånat en fattig: "Då vore jag hellre den  fattige, än jag vore honom". Och måste säga att jag är hellre "fattig" än en av dem som sitter och nekar andra människor ett människovärde, vare sig det är inom försäkringskassa, socialförvaltning, inom politiken eller som en Uncle Scrooge i företagsvärlden, som av ren girighet lägger ned en hel produktion fast den till och med går med vinst, eller läkemedelsjättar som slutar tillverka livsnödvändiga mediciner för att de inte ger tillräckligt stora vinster. Eller låtsas att billiga kopior av mediciner "innehåller exakt samma", men låter bli att deklarera att man bytt till ett annat bindemedel, och på så sätt riskerar liv och hälsa för exempelvis den växande gruppen av allergiker eller kemikalieintoleranta.
Kemikalieintoleranta har förstås också fler svårigheter när det är jul; alla doftande hyacinter och andra även luktfria julblommor kan orsaka reaktioner hos både dem och allergiker, brukar finnas i affärerna nära kassorna, parfymer som provsprejas och alla nytillverkade, av kemikalier sprängfyllda produkter som trängs i affärerna före jul. Personligen tycker jag nästan julen är bättre som kemikalieintolerant och relativt fattig; jag slipper springa i affärer och köpa meningslösa julklappar i betydelsen att vuxna utbyter prylar av slentrian och en andra massa "måsten".

God karma allihop!

I dagsläget far många barn illa i mögelskolor och en del av dem får bestående men. Enligt
Socialstyrelsen är 80 % av alla skolor riskprojekt eller redan drabbade av mögel. När det gäller bostäder kan man gissa att läget inte är så mycket bättre, att döma av alla berättelser man hör samt av  att så många bär med sig mögellukt i sina kläder till skolor och andra offentliga rum.

Vad beror den stora nutida mögelexplosionen på? Förr byggde man ofta gedignare, för att man helt enkelt var tvungen av ekonomiska skäl. Både bostäder och övriga saker och ting var tänkta att hålla i generationer framöver. Att t ex tappa spegeln i golvet betydde en inte helt liten ekonomisk förlust men också en slags kulturell förlust eftersom speglar och andra föremål ofta var hantverk som lagts mycket arbete och vacker utsmyckning på, och var tänkta att hålla livet ut och helst mer. Det var förstås en lättnad när saker började massproduceras billigt, och det inte längre var en "katastrof" att tappa ett föremål i golvet, men när det gällde bostäder smälldes spånskivor upp i parti och minut, behandlade med formaldehyd och billiga (och giftiga) vinylmattor klistrades fast på golven med giftiga limmer och så vidare. Byggherrar kanske också började tycka man inte behövde kosta på sig att vara så minutiös som de gamla gnidiga gubbarna förr, och slarv- och felkonstruktioner började bli vanligare vid husbyggen. Och regnen kom, och orsakade fuktskador. Och möglet frodades och gifterna från både mögel och material strömmade ut och skadade människor och djur. Så tror jag det gick till.

Nu kanske någon menar att mögel är ju något som alltid har funnits i naturen, varför skulle det vara farligt? Mögel utomhus är inte samma sak som mögel inomhus där det inte finns samma tillgång till syre som ute i friska luften, och då sätter möglet igång att producera toxiner i gasform. Det är alltså inte säkert att du kan konstatera synligt mögel, utan man brukar märka det på symtomen som "kanariefåglarna" brukar märka av allra först. Lyssna på dem! Det kan bespara mycket lidande på sikt.

Men de makthavande förnekade oftast både att det fanns mögel och att mögel skulle vara farligt, i fall det nu skulle råka finnas inom deras ansvarsområde. Alla människor som blev sjuka förklarades bara inbilla sig, för varför blev de makthavande inte sjuka i så fall när de fullkomligt vältrade sig i mögel både på arbete och hemma? Men det finns en stor risk för att deras egna barn eller barnbarn kommer att drabbas av sjuka hus-syndromet i denna tid av miljöförnekande, och hur roligt kan det vara att som ansvarig inte ha lyft ett finger, eller rentav motarbetat frågan? Man kommer osökt att tänka på gamla testamentet där det gärna framhålls att straffet för människans synder låter drabba barnen, ja, även i tredje och fjärde släktledet.... Nu gällde visserligen detta andra saker än mögel och dålig inomhusmiljö på den tiden, men synder är synder.....och kemikalieskador kan ärvas i generationer och följa med generna. Men man kan säkert också tillämpa en mer österländsk synvinkel och fråga sig vilken slags karma de här människorna, t ex ansvariga skolchefer, arbetsgivare och läkare kan vänta sig, som sviker, överger och skadar den del av befolkningen som blivit sjuka av mögel och/eller helt onödigt kemiskt parfymerade produkter som används i skolor och på arbetsplatser. Eller ansvariga för bostäder där människor varje dag skadas av liknande?

Fast då måste man ju i rättvisans namn tänka sig att det också är karma, när man själv drabbas av t ex sjuka hus-syndrom. Kan man tänkas att i en tidigare inkarnation till
exempel spridit moln av arsenik omkring sig när man pudrade peruker, låt oss säga vid jobb i hovets klädkammare? Och förgiftat ett antal stackare omkring sig..... Eller för att hålla sig till en mer jordnära variant: att man av ren girighet fortsatt gå till
en möglig arbetsplats med dålig ventilation bara för att "klara ekonomin den här månaden också", i stället för att vara mer cool enligt Buddha och strunta i begäret att överleva en månad till.... Eller varför inte lyssnat på Jesus: "Oroa er inte för morgondagen"? Men solklar är hursomhelst ohållbarheten i att fortsätta förnekandet av att en stor mängd medborgare blivit, och fortsätter bli sjuka av den dåliga inomhusmiljön, som är skrämmande i sin omfattning.

Vad sägs om en provokativ pessimism?

Jag föreställer mig att om man hade pratat om kemikalieintolerans på 70/80-talet skulle folk ha sagt: "Så förskräckligt att det används så mycket kemikalier att det gör människor sjuka". I motsats till idag när samhällsaspekten  brukar ses över axeln och man i stället lägger allt på individen: "Vad konstigt, är du verkligen så överkänslig" eller "det måste vara jobbigt". Man verkar idag avtrubbade eller bortom uppgivenhet när det gäller kemikaliers förödande inverkan på både människor och miljö. När dåvarande miljökommissionären Margot Wallström testade sitt blod för tio år sedan, tyckte alla det var förskräckligt mycket när man fann att hon hade 28 olika kemikalier i blodet. Idag har nyfödda barn flera hundra kemikalier i blodet, men det är sällan det talas om. Inte så få människor är också dopade av psykofarmaka som skrivs ut på löpande band som en sorts mirakelkur för det mesta, en del till den grad att ögonen påminner om glasknappar och personligheten har flugit ut genom fönstret så att säga. Människor går omkring som sprängfyllda kemikaliebomber. Med ett magiskt tänkande som förebild; "tänk positivt, så ordnar det sig".
Världens samlade kemikalieproduktion har de senaste 55 åren ökat med drygt 5.600 %, det vill säga från cirka 7 miljoner ton till 400 miljoner ton per år.
MCS (Multiple Chemical Sensitivity) har enligt en kanadensisk undersökning ökat med 31 % mellan 2005-2010, och kemikalieanvändningen i världen beräknas öka med 85 % mellan åren 1995 - 2020 enligt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.
Filosofen Georg Henrik von Wright kallade det "vanmaktens optimism" i sin bok Myten om framsteget, och menade att det innebär svåra konsekvenser för samhället när förmågan att hantera och förhindra kriser offras på det positiva tänkandets altare. Han förespråkade en "provokativ pessimism" då han menade att ett nyktert betraktande av mänsklighetens situation först måste driva oss in förtvivlan, för att kunna skaka av oss en dylik falsk optimism och kunna vända utvecklingen åt ett sundare håll.

Diskreta men långa steg i fel riktning...

Ännu en meningslös överklagan till Försäkringskassan, som man på förhand vet att de kommer att nonchalera därför att de anser det vara normalt förekommande med kemikaliefria arbetsplatser, det vill säga där man inte använder varken syntetiska parfymer i hygien- eller rengöringsprodukter, eller har emitterande byggnadsmaterial med mera. Var, undrar jag? De anser också att mina symtom inte hindrar normala arbetsuppgifter. Jag lämnar trots de hopplösa utsikterna in min överklagan på pin kiv, därför att många kanske inte orkar överklaga och jag vill ge Försäkringskassan en påminnelse om att MCS, dvs kemikalieintolerans är ett stort problem för många när det gäller arbetsplatser.
Jag skriver att "Orsaken till att jag vill beslutet ändras, är att motiveringen till avslaget är felaktig. Eftersom jag blir sjuk av så kallade normala arbetsmiljöer där det numera faktiskt förekommer en frekvent användning av parfymer i både personliga hygienprodukter, städning men också många andra kemikalier t ex formaldehyd i material, mattor, lukt från färg och trycksvärta t ex skrivare, arbetsmaterial, snus- och cigarettlukt från kläder och personer plus många andra lukter, men även luktfria kemikalier som märks genom att de bränner hud och luftvägar, och gör mig sjuk. Med hänsyn till att inte heller kunna åka kollektiva färdmedel eller bil till arbete p g a ovanstående faktorer, torde det vara uppenbart att min arbetsförmåga är nedsatt eftersom kemikalieintoleransen ger mig andningssvårigheter, yrsel, svår huvudvärk, illamående, svullna ögon, igentäppt näsa med mera. Genom normal slutledningsförmåga borde det vara lätt att inse att arbetsförmågan i sådana miljöer är nedsatt till mer än en fjärdedel. Eftersom det inte finns några lagar i arbetslivet om att ta hänsyn när det gäller syntetiska parfymer och andra kemikalier, är det inte möjligt i dagsläget att få en fungerande arbetsplats varken i ordinarie arbete eller som jag nu varit, i sysselsättningsfasen."

I en artikel som cirkulerat på internet skriver någon som påstår sig ha arbetat i 30 år vid Försäkringskassan, och som anonymt vill berätta hur det förekommer att Försäkringskassans jurister hjälper dem trixa och exempelvis ändra i sjukintyg för att slippa betala ut pengar. Man har i och för sig inga belägg för att historien är äkta, men tycker den verkar tillräckligt trovärdig när man tänker på hur det tidigare varit rubriker i tidningarna när en anställd vid Försäkringskassan erkände att han eller hon hade ändrat i sjukintyg.

Jag skickar med "Klargörande kring kemisk intolerans" av professor Steven Nordin, liksom jag lämnade detsamma till en handläggare vid kommunen som menade att "det måste ju finnas någon medicin du kan ta..." trots att det i klargörandet uttryckligen står att man i nuläget enbart kan spekulera kring möjliga behandlingsformer, och trots att jag träffat henne förut och talat om att jag har svårt att tåla kemikalier i vanliga mediciner. Hon sade att hon var skolad som farmaceut från början, och började prata sig varm om mediciner - uppenbarligen psykofarmaka eftersom det sägs vara en populär metod att "bemästra krångliga fall" vid ortens sociala avdelning. Man har sett en och annan relativt ung människa bli förvandlad till en zombie genom att man övertalat dem till en medicinering och fört in dem i ett läkemedelsberoende, fast deras problem från början varit till exempel ekonomiska eller krävt andra mer praktiska lösningar.Hon blir sur när jag säger att enda sättet att bli frisk är att undvika kemikalier, vistas i frisk luft, försöka äta ekologiskt och liknande saker. Att långsamt ta livet av en kemikalieöverkänslig med just kemikalier frestar nog med tanke på besparingar. Överhuvudtaget tycks en slags "New World Order" har tryckts ner över öronen på både styrande och tjänstemän i dagsläget, där ingen som helst individualism eller eget tänkande ur folklagren uppmuntras utan tvärtom - man vill ha en foglig fårskock som gör allt vad överheten säger. En svensk tiger, som man sade under andra världskriget.
För bara några dagar sedan röstade riksdagen igenom ett beslut att nedmontera delar av offentlighetsprincipen, där det inte ska finnas någon insyn i de uppgifter som utbyts mellan myndigheterna i olika länder. Det innebär en inskränkning i yttrande- och tryckfriheten. Det är ett svek mot löftena som gavs vid Sveriges inträde i EU och ett steg i riktningen mot något som liknar fascism. De enda partier som röstade mot inskränkningen var Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Med bössa och kanon, eller.....

De som förnekar och hånar osynliga funktionshinder som el- och kemikalieintolerans, lider själva ofta av sjukdomar där kemikalier och/eller strålning kan spela en roll för både uppkomsten och utvecklingen av deras egen sjukdom. Det brukar inte minst röra sig om kognitiva svårigheter eller andra psykiska problem, fibromyalgi, astma, allergier och många andra sjukdomar som ökat drastiskt i senare tider. "Många äldre har minst tio olika läkemedel", är rubriken på en artikel i Värmlands Folkblad som också säger att många av läkemedlen är olämpliga och bör undvikas. Deras biverkningar kan göra att gamla får svårare att klara sig själva; yrsel och fallolyckor är inte sällsynta. Läkare står ofta redo att dra receptblocket, kvickare än Westerns snabbaste skytt.

Men det är också vanligt att ungdomar har kemikalierelaterade problem, inte bara på grund av mögelskolor utan många verkar ha "låga" perioder när de häller över sig parfym när de inte orkat tvätta sig. I ett lägenhetshus kan en lägenhet vara en sprängfylld bomb av kemikalier, där allt från vanliga skolungdomar till missbrukare och ungdomar med varierande asociala problem samlas. Som kemikalieintolerant kan man lätt känna hur kamfer från deras sköljmedel bränner i lungorna (ger skador på nervsystemet, yrsel, förvirring och muskelryckningar i större eller mindre men frekventa doser), men också dunsterna från linalool, ett liljekonvalje-imiterande syntetiskt extrakt (från exempelvis deras deodoranter) som i djurförsök har lett till döden, som tränger genom golv- och dörrspringor. (Hur går det med skolbetygen?) Om jag råkar somna med ansiktet vänt mot väggen vid sådana tillfällen känner man sig när man vaknar närmast som en döende, men när jag vänder ansiktet mot fönstret på glänt och luftrenare nära sängen brukar det finnas livsande kvar för i alla fall en dag i taget.

Jag skulle troligtvis inte kunna delta vid t ex en begravning längre, då risken skulle vara stor att jag måste ställa mig upp och skrika "skynda på" till prästen under ceremonin, "innan jag dör av de giftiga parfymerna"!
Men det här tycks bli en svår vecka med provtagning vid ortens vårdcentral, väntan i apotekets kö för att hämta ut medicin, måste gå och handla, och i slutet av veckan ett möte med en handläggare vid kommunen. Kommer kroppen att orka alla de kemikaliedimmorna från andras parfymerade produkter som detta brukar innebära?

Vi är inte några slags don Quijote som slåss mot väderkvarnar, utan det överdrivna användandet av kemikalier är ett reellt hot mot alla, och i fronten finns de som fått sin skyddsbarriär överskriden av olika anledningar. (Kanske vistelse i mögelhus eller inandning av höga eller frekventa doser av metaller i t ex svetsrök. Trådlös strålning från t ex mobiltelefoner anses också kunna skada blod/hjärnbarriären och minska motståndskraften mot kemikalier, eller vistelser i miljöer med rökande eller parfymerande människor - i stort sett samma sak nuförtiden när många av gifterna är gemensamma i cigaretter och syntetiska parfymer.

Det tjänar inte längre något till att dra ut med bössa och kanon, utan hellre då med ättiks-duschflaska och en anmälningsblankett. Filmerna om de vaknande zombierna som blev så populära för några år sedan, kanske hade en poäng - vi tycks faktiskt vara drabbade av "zombier" som omringar oss med syntetiska giftdimmor!

För Sverige i tiden?

Så många som var tredje person i världen har någon form av kemisk intolerans, enligt forskaren Linus Andersson i "Fråga doktorn" i TV förra hösten. Trots det har inte sjukvården anpassat sig till verkligheten i nutid. Vid en vårdcentral i Laholm uppmanades nyligen en person att söka till något annat ställe eftersom hon inte tål parfym, och man använder det där. Läkaren påstod sig aldrig ha hört talas om MCS, trots att flera kemikalieintoleranta varit där förut, och då gett information. Vid andra sjukvårdsenheter i Hallands landsting har man nekat att ta emot personer som till och med visat sig behöva intensivvård för svår kemikalieintolerans.
I Västra Götalands landsting finns en parfymfri policy inom vården sedan fem år tillbaka, och i Värmlands landsting har man beslutat sig för detsamma i år. En underlig sak är att det inte finns en  riksövergripande parfymfri policy i landet, utan varje landsting får göra som de vill, påminnande om  medeltiden före Magnus Erikssons landslag.

Som om det inte vore nog att bara ignorera funktionshinder som inte "passar in" i ett kemikalie- och elberoende samhälle, finns "mörkermän" som t ex barnläkaren Mats Reimer i Mölnlycke som "spökat sig" i media och kallat elöverkänsliga för "foliehattar", påstått att sjukdomar som borrelia av kronisk typ inte finns och kommit med andra förlegade åsikter som t ex att bröstmjölk inte skulle vara viktig för spädbarn. (Dock träffar han ibland huvudet på spiken i sin blogg i "Dagens Medicin", till exempel när han skriver om alternativmediciner bland annat viss Ayurveda-medicin som innehåller tungmetaller, däribland kvicksilver.)
I Finland håller Markku Sainio, docent vid Arbetshälsoinstitutet, föreläsningar som inte bara ger
träsmak utan också är ohälsosamma för drabbade av sjuka hus-syndrom eftersom han "psykförklarar" dem i brist på tillräckliga test- och behandlingsmetoder. Och som fortsättning på den medeltid som sjukvården verkar ha kommit in i, håller den danske  psykiatern Per Fink på att bunta ihop sjukdomar som redan fått fysiska diagnoser, t ex whiplash, fibromyalgi, skleros med flera och släpar dem tillbaka i tiden för att ge dem en gemensam, flummig psykisk diagnos som liksom av en händelse kunde tänkas botas vid hans egenägda institut med t ex kognitiv beteendeterapi. Jag påstår inte att alla i den branschen är skojare, men var så säkra på att många ljusskygga lycksökare dras till dit, där man inte avkrävs några mätningar eller bevis på att verksamheten fungerar. Varför inte låta dem betala tillbaka vad det kostade om patienten eller kunden som det verkar heta numera, inte anser sig ha blivit friskare? Vilken hederlig hantverkare som helst skulle inte vänta sig annat än att betala tillbaka eller göra om/göra rätt om inte deras arbete varit till belåtenhet.

Det befaras att styrande inte längre diskuterar hur man ska kunna hjälpa världens lidande människor, utan hellre hur man ska göra sig av med problemen (och helst tjäna pengar på det). En riktig otäcking i branschen av förnekare och mörkermän tycks Bill Gates, grundaren av Microsoft och en av världens rikaste män ha blivit, då han föreslår genmodifierad föda och vacciner som ett sätt att minska befolkningsmängden i världen.

Man hoppas att Carl XVI Gustaf inte ska behöva ändra sitt valspråk till "För Sverige i medeltiden", och att fler börjar inse att det mer än någonsin ligger i tiden att skippa onödiga syntetiska gifter i sina produkter och sin närmiljö, så långt man kan själv kan påverka. Förhoppningsvis kommer t ex sjukvård och andra offentliga institutioner att följa efter så småningom när det gäller kunskap om MCS och andra miljösjukdomar. 

Pandoras ask

Jag hade säkert SHR (sensorisk hyperreaktivitet) som brukar beteckna överkänslighet i luftvägar och ögon, i många år under alias som allergier, förkylningar, halsont, och många "virus". Först efter en arbetsplats för mycket med avseende på dålig ventilation samt mögel och mängder av kemikalier i hygien- och rengöringsprodukterna, bröt en svårare form av överkänslighet ut som stämmer in på symtomen under beteckningen MCS (Multiple Chemical Sensitivity).
Men MCS "finns inte" i Sverige, och här brukar också SHR vara ganska okänt inom vården fast det är detta tillstånd som hittills använts som vedertaget begrepp trots att det saknar en ICD-10 kod.
"Diagnosen SHR kräver symtom som är lokaliserade till luftvägarna slemhinnor samt ett positivt inandningstest av capsaicin som innebär onormal hostreaktion", skriver professor Steven Nordin vid Umeå universitet i sitt "Klargörande kring kemisk intolerans". Min allergidoktor vill skicka mig till en sådan test, men vad hjälper mig en SHR-diagnos vid det här laget, eftersom symtomen vid MCS i stort sett kan omfatta varenda cell i kroppen. Ett "bevis" på SHR brukar dessutom inte ge så mycket mer än ett avfärdande från Försäkringskassan. 

I klargörandet står också att Europaparlamentet har nyligen erkänt MCS som sjukdomstillstånd och rekommenderar sina medlemsstater som ännu inte har gjort det, att ta med MCS i sin version av den internationella statistiska klassifikationen och i sina förteckningar över yrkessjukdomar. Parlamentet föreslår också att WHO (Världshälso-organisationen) bör ta med MCS i sin kommande klassifikation ICD-11.
Ett litet mysterium är varför man i inom vården i Sverige accepterar att skriva SHR i intygen, men fortsätter förneka att MCS skulle vara ett verkligt sjukdomstillstånd. En förklaring skulle vara ett politiskt intresse att hålla kostnader för sjukskrivningar nere, men ett kategoriskt förnekande slår ju också ifrån sig kostnader för sjuka hus och eventuella krav på skadestånd.

Ett annat litet mysterium är varför inte ansvariga tagit till sig av senare tiders forskningsrön om hur kemikalier kan vara ett upphov till sådant som diabetes, fetma, astma, allergier, autism och många andra sjukdomar. I skrivande stund säger man på TV-nyheterna att "diabetes av typ 1 är en gåta man inte lyckats lösa.

Vid fullt utvecklad MCS som kan komma smygande eller få ett ganska plötsligt utbrott är det som när Pandoras ask öppnar sig och världens elände i det här fallet i form av både naturliga och syntetiska kemikalier strömmar ut, riktat mot en själv. (I mitt fall kom det nog smygande, men fick ändå ett plötsligt utbrott under en svår pollensäsong som blev droppen som fick "giftbägaren" att rinna över.)
Enligt en kanadensisk undersökning ökade MCS med 31 % mellan 2005 och 2010. Man kan säkert räkna med att förhållandena är ungefär desamma också i Sverige och övriga i-länder.

Att kura skymning, och att vara eller inte vara....drabbade av mögel

Nästa vecka, 11 - 17 november, arrangerar Nordiska bibliotek "Kura skymning", en vecka med levande ljus och högläsning ur nordiska författares böcker. T ex Inga Borgs bok om trollet Plupp, en av mina favoriter när jag var liten. För vuxna läses ur romanen "Isslottet" av författaren Tarjei Vesaas. Synd bara att man inte tål varken levande ljus eller människor som använder sig av parfymerade produkter. Oset från ett brinnande stearinljus sprider lika mycket toxiska föroreningar som avgaserna från Europas värst trafikerade motorväg, läste jag någonstans - och det har jag lätt för att tro på. Men ännu svårare är det att klara de toxiska, syntetiska ämnena i folks deodoranter, sköljmedel, hårvård etcetera, därför är valet lätt att "kura skymning" på något annat ställe än i en folksamling, och med ett mys-ljus drivet av batteri.
Annars är nog bibliotek det ställe jag saknar mest att inte kunna nyttja som förut, sedan jag blev intolerant mot kemikalier. Att inte kunna sitta där och bläddra i tidningar pga av trycksvärta och andra kemikalier i tidningspapperet, och alla molekyler från andra människors billiga parfymer som hänger kvar i luften och klibbat fast i övriga material.

Tragiskt är när MCS-drabbade inte kan hjälpa eller bara ens besöka gamla föräldrar, för att det inte  fungerar att vistas i deras kemikalie-inpyrda bostäder efter att ha använt parfymerade produkter i hela sitt liv eller åtminstone de senaste decennierna då i stort sett alla hygien- och rengöringsprodukter blivit "besatta av det onda syntetgiftet". Ännu tidigare generationer hade turen att slippa dessa "parfymer" som ännu inte hunnit bli var mans ägo före 1950-talet då de började massproduceras. Tidigare var parfym en dyrbar vara för speciella tillfällen och inte en billig, förgiftad kopia att marinera sig själv och omgivningen i, dygnet runt.

Lika tragiskt är när kemikalieintoleranta inte kan träffa barn och barnbarn, för att dessa inte förstår att deras förälder/mor- eller farförälder bli allvarligt sjuk av deras parfymer - men också vägrar förstå att de själva förmodligen blir sjuka på ett eller annat sätt.
I morgontidningen fanns en artikel om hur den rikare överklassen som förut lyckats hålla sig smalare nu också börjar drabbas av fetma. "Ingen vet riktigt varför" sade en folkhälsostrateg. Men jag undrar varför inte alla experter börjar ta till sig av nyare tiders rön, t ex från forskarna vid Selmastudien vid Karlstads universitet som presenterat resultat om hur kemikalier inte bara kan orsaka fetma, utan också sjukdomar som diabetes, astma, allergier, autism med mera. Utomlands har olika forskare kommit fram till liknade teorier, t ex TILT (Toxic Induced Loss of Tolerance), en teori där forskaren Claudia Miller menar att ett förgiftningstillstånd ligger bakom sjukdomar som fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, autism, MCS med flera. Mycket talar för att teorierna stämmer, eftersom många har blivit friskare genom att avlägsna så mycket kemikalier som möjligt ur sin vardag.

En annan artikel under rubriken "RUT och ROT men varför inte BOT" i samma tidning, hade synpunkter på att Sveriges hem blivit "sterilt rena" genom möjligheten till avdrag för städhjälp med mera, och att det därför också borde finnas ett avdrag för rehabilitering av alla nutidens stressade människor (inte minst dem som får utökade jobb genom RUT- och ROT-avdragen) i form av massage, träning på Friskis och Svettis och så vidare. Artikelförfattaren hade en bra synpunkt där, men jag kan inte låta bli att tänka på hur många vård-, hälso- och träningslokaler är precis lika illa drabbade av mögelskador som så många andra hus. Av skolor är det vanligare att, med risk att travestera Hamlet, att vara än att inte vara drabbade av mögel. Att träna i mögelskadad lokal, hur nyttigt kan det vara? Att dessutom träna i en sal där personer svettas ut alla toxiner från sina parfymerade hygienprodukter är inte särskilt lockande. Själv höll jag på att svimma och fick treva mig ut ur mörkret för att få luft, när jag en gång följt med några arbetskamrater på en gratis introduktion i träningsformer avslutad under "meditation" med släckt lyse. Aldrig mer! I alla fall inte, om man inte först använder sig av dessa avdrag för att riva mögelhus och bygga nytt med mindre giftiga material. Samt slutar förgifta luften i lokalerna med sina deodoranter, som inte bara skadar andra utan också dem själva genom att vanliga deodoranter blockerar lymfkörtlarna som finns ett stort antal av i armhålorna, och på sikt kan bidra till exempelvis bröstcancer. Några droppar citron eller lite bikarbonat blandad i kokosolja kan användas i stället, och skadar i varje fall inte någon av de övriga "rehabilitanterna"....

Recept för "motståndsrörelse"

Det florerar på sina håll rykten om en depopulationsagenda där styrande i världen medvetet skulle vilja minska befolkningsmängden genom exempelvis geoengineering, nanopartiklar i födan, genmanipulation av densamma, kemikalier i vacciner och hushållsprodukter. Listan kan göras väldigt lång. I skenet av den teorin skulle Multiple Chemical Sensitivity och andra kemikaliepåverkade sjukdomar i så fall bara vara toppen av ett isberg. Vad som talar emot teorin är att i så fall skulle världens ledare själva ha svårt att undkomma det skapade infernot, men å andra sidan är det också illa om det ligger ren ignorans och vårdslöshet bakom förgiftnigen av jordklotet och dess invånare.

I vilket fall behövs en motståndsrörelse i det lilla, där man kan hitta egna vägar ur tvånget att köpa marknadens giftiga produkter. Om fler kunde göra sina egna deodoranter och hårvårdsprodukter av  vanliga, biologiska varor man ofta redan har i skafferiet, skulle bara en sådan sak påverka inomhusluften till det bättre för alla som måste dela ett arbetsrum, en matsal, en hiss, en bil eller varhelst man måste andas samma luft som andra. Om fler bojkottar företagens giftiga produkter tvingar man dem att tillverka mindre skadliga saker till oss.

Socker:
hårspray som är helt oskadlig för både håret och miljön: två eller tre teskedar socker och lite drygt en deciliter vatten som först kokas upp, sockret tillsättes, omröres och får svalna. (Förvaras i kylskåp.) Den klibbar inte, och kan "bygga upp" frisyren genom att spreja i lager som får torka emellan.
Salt:
För hårschampoo - 2 matskedar havssalt kokas upp med två deciliter vatten. Spädes med kallt vatten till önskad temperatur.
Bikarbonat:
allmänt uppfräschande drink som höjer PH-värdet (och sägs vara bra mot hosta), men dessutom kan verka avgiftande vid parfymexponering: 1/2 tesked bikarbonat och en halv eller hel pressad citron i ett glas vatten. Och bra som PH-höjande badsalt....
Biologisk ättika:
i stället för kemiskt rengöringsmedel och tvättmedel. Uppfräschande och bakteriedödande. Gör sköljmedel överflödigt, kläderna blir mjuka och utan statisk elektricitet.
Citron (helst ekologisk):
en del använder några droppar i stället för vanlig deodorant.
Citron är desinficerande, kan användas som svagt blekande till hår, och tillsammans med salt svagt blekande till tyg.

Det kanske verkar futtigt i skenet av chemtrails och genmodifiering, men det händer ibland att en liten snöboll startar en lavin....

Parfym och inkonsekvens....

Luftrenare är livsnödvändigt för mig som bor i lägenhetshus, och andningsmask för att t ex kunna gå och handla och gå till apotek, besöka sjukvård med mera. Dessa köpte jag medan jag fortfarande kunde arbeta, men filtren måste ju bytas då och då. Sedan jag blev för sjuk för att kunna fortsätta arbeta på grund av dåliga inomhusmiljöer på arbetsplatserna (fuktskadade hus, mögel, dålig ventilation, personer som vägrar gå över till parfymfria personliga hygienprodukter och personal som vägrar gå över till parfymfria rengöringsmedel till lokalerna) är ju ekonomin för skral för att kunna köpa dessa. Både Försäkringskassa och Landstinget avslog bidrag, likaså kommunens Sociala avdelning. Man tyckte där att jag skulle köpa filtren istället för att ha telefon, men ber mig i samma andetag att ringa och beställa läkartid för nya sjukintyg, och frågar nästa gång också om jag ringt och påmint Försäkringskassan om det utlovade mötet. Vilket skulle vara ganska svårt utan telefon, eftersom man numera monterat ned de flesta offentliga telefonhytter. Och vem säger att man skulle kunna stå i en sådan och ringa; vem vet vilka parfymerade personer som nyss stått där?

Man nekar som sagt bidrag till mina livsnödvändiga hjälpmedel, men säger samtidigt saker som: "Jag tycker det måste bli ett väldigt begränsat liv att inte kunna gå ut bland folk som vanligt". Jo tack, särskilt om man inte har råd att köpa filter till andningsmask och folk i allmänhet struntar totalt i hänsyn, till och med inom vård och patientresor fast det numera är parfymfri policy i länet.
Det beklagas också ibland hos vänner och bekanta och undras om det inte är ett torftigt liv när man inte kan göra "vanliga" saker, men det skulle inte falla någon av dem in att låta bli att använda parfymerade produkter. Så varför då beklaga? Det är möjligt att omgivningen uppträdde idiotiskt även innan sjukdomar som diabetes, MS, Parkinsons osv. blev tillräckligt kända, men idag slås man av inkonsekvensen i görande och låtande hos de flesta när det gäller kemikalieintolerans.
Hos patientresor fortsatte man hänvisa mig till Landstingets andra transporter som grön/vita bilar eller till och med ambulans, fast jag redan fått besked om att de endast tillåts för patienter som måste ligga ner av medicinska skäl. Det verkade heller inte som Patientresor och Landsting kommunicerade med varandra, utan jag var som patient tvungen att "medla" mellan dem och tala om vad den andre sagt. I juni beslutade man att ta fram riktlinjer för en parfymfri policy i länet, som också omfattar patientresor. Trots det åkte jag flera månader senare med en chaufför som luktade parfym, som "inte använde parfym, bara hade duschat med (starkt) parfymerad duschcreme".
Lagliga rättigheter och hänsyn när det gäller kemikalieintolerans är något som ständigt måste påminnas om, och även anmälas eftersom det verkar som att när det varit tyst om saken ett litet tag, börjar genast "smygparfymeringen" på platser där det utlovats hänsyn. Det skulle behövas en hygiendag i halvåret på arbetsplatser och skolor, där man informerar om att parfym faktiskt innehåller liknande gifter som cigaretter och är lika olämpliga i miljöer där man ska samsas om inomhusluften. Kanske fungerar det också bra om budskapet tas in undermedvetet genom skyltar och dekaler, eller en knapp på jackan - lite av "Parfymfria Dagen" året runt? Det löser inte alla problem med dålig inomhusluft (eller för den delen utomhusluft), men skulle vara en god start.

PS. Jag skriver "lagliga rättigheter" därför att lagen säger att sjukvården ska arbeta för att rädda liv och hälsa, och det måste ju gälla för landstingen lika mycket vid kemikalieintolerans som annat.

Farlig expertis

Den här veckan skriver man i Värmlads Folkblad att så många som 11.000 värmlänningar "mår psykiskt dåligt", och experter uttalar sig om isolering och ensamhet etcetera. Man undrar varför i hela världen inte "experterna" tar hänsyn till att saker som ständig trådlös uppkoppling, ofta en extremt dålig inomhusmiljö i sjuka hus och/eller att ständigt leva i ett giftmoln av kemikalier från sina egna och andras parfymerade produkter med mera påverkar välbefinnandet och inte minst den kognitiva förmågan. Så många som 30 % av befolkningen uppges av forskare må dåligt av kemikalierna i bland annat parfymer, och enda sättet att undvika dessa gifter är faktiskt att isolera sig till exempel i enskilt rum på arbetsplatsen eller att stanna hemma. Enligt en uppgift 2012 från CDC (Center for Disease Control and Prevention) skulle autismen, som forskare nu knyter till kemikalier, ha ökat drastiskt: 1970 hade ett barn av 10.000 autism. 2012 var siffrorna uppe i 1 av 88, och enligt samma uppgift skulle i år 1 barn av 50 lida av autism. En arbetskamrat som tidigare hade varit personlig assistent åt en svårt autistisk person, berättade att den sistnämnde medicinerades så mycket att han stank kemikalier lång väg, och assistenten brukade få kritik för man trodde han inte hjälpt personen att duscha tillräckligt.

Många drabbade av MCS (svår kemikalieintolerans) önskar förstås att forskningen snart ska hitta orsakerna till denna, så att de åter kan leva ett normalt liv och delta i samhället som förut. Och visst vore det en enkel lösning om forskarna t ex hittade ett enzym som fattas eller blir över, så att MCS fick sin förklaring och accepterande av omvärlden och kanske t o m en medicin som bot. Personligen tror jag tyvärr att detta aldrig kommer att ske, därför att sjukdomen inte sitter i kroppen utan i miljön. De som inte reagerar uppenbart och omedelbart på kemikalier, drabbas på andra sätt t ex genom cancer, hormonrubbningar, diabetes, astma, allergier eller får barn med autism. Men även MCS-drabbade som tvingas leva i den miljö de inte tål, dör förstås i förtid därför att organen snabbt tar stryk av gifterna. Men aldrig hör man talas om en dödsattest där det står MCS, utan man skriver t ex hjärtsvikt, lungcancer etc. Vi MCS-drabbade reagerar omedelbart med förgiftningssymtom som förstås inte kan  mätas av sjukvården därför att ingen vet hur de ska mäta. I stället prackar man på de drabbade råd och föreskrifter som säkert är allmänt nyttiga, men som kan vara rent ut livsfarliga när det gäller MCS. Att "tänka positivt" och "gå ut och träffa folk" innebär för oss svåra förgiftningar så länge som omgivningen fortsätter att preparera sig med gifterna från EPA:s Hazardous Waste list och EU:s lista över "parfymvärstingarna". Det är inte minst vanligt med smärtsamma blodkärlsbristningar vid MCS-reaktioner. Själv fick jag en blödning i näthinnan vid en svår parfymexponering med nedsatt syn som följd, men också en lägre sköldkörtelfunktion efter arbete i sjukt hus. En arbetskamrat som hade alla dessa symtom i en tid när ingen ens visste vad MCS (Multiple Chemical Sensitivity) var, framhärdade varje dag att ändå gå till arbetsplatsen som var drabbad av "sjuka hus-syndrom", utvecklade lungcancer och dog därav. Jag hade förmodligen tur som drabbades av andra arbetsskador och tvingades sluta någotsånär i tid, men fick sedan gå en söka-jobb-kurs, där kursledaren menade att "arbetslösa ska må dåligt", för att man snabbare ska "skaffa sig" ett jobb. Tyvärr mådde många redan dåligt, inte minst äldre med olika sjukdomar eller arbetsskador efter ett helt liv i slitsamma arbeten, och som hade svårt att få ett nytt arbete eftersom de flesta vill ha yngre och friskare anställda. En äldre person fick en tillfällig anställning, men åkte ut när det blev frågan om en fast anställning därför att man rent ut sade att man ville ha en ung person som inte gått med i någon fackförening än, för att kunna hålla lönen nere.
Sedan jag blev svårt kemikalieöverkänslig ville både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan att jag skulle "bevisa" kemikalieintolerans på en en arbetsplats där jag skulle arbeta med målarfärg och lösningsmedel. Det är ju ingen som säger till en alkoholförgiftad person att fortsätta dricka för att komma över det, så varför uppmanas kemikalieintoleranta att fortsätta gå till en "förgiftad" arbetsplats till exempel?

Ett piller ur det blå och man kan naken gå

Läste i dagstidningen att en person som gått upp 52 (!) kilo i fängelse, inte kunde få extra försörjningsstöd till kläder fast inga civila kläder längre passade. Nu kanske någon tänker att personen får skylla sig själv som blivit så tjock, men med tanke på att det inte finns någon valfrihet när det gäller maten som kanske innehåller mycket socker och fel sorts fett och att psykofarmaka säkert är ett vanligt inslag, kan man tänka sig att det säkert finns fler i samma situation. Psykofarmaka har blivit ett försåtligt universalmedel idag, och man har sett tragiska fall där unga människor har gjorts till zombier av vården, utan kontakt med varken sin naturliga mättnadskänsla eller livsgnista. Dessvärre finns det mediciner av den sorten som får folk att tappa sina hämningar. En läkare som åkte fast för rattfylleri, menade att det berodde på den antidepressiva medicin han åt som fick honom att göra oansvariga saker som han aldrig skulle gjort om han varit i kontakt med sig själv. Det är klart att mediciner kan behövas, men det verkar vara en stor brist på urskillning när det skrivs ut "ur det blå" som idag. En flicka skrev en insändare i den lokala dagstidningen som handlade om hur socialvården hade gjort hennes bror beroende av läkemedel, och om hur man gömde sig och inte ville ta ansvar när han behövde hjälp att ta sig ur sitt beroende.
När jag besökte en socialsekreterare och bland annat tog upp frågan om bidrag till andningsmasker, luftrenare och filter vid MCS (eftersom Försäkringskassan nekat), tyckte hon att jag kunde slopa kläder och telefon istället. (Men uppmanade mig att ringa en läkare för ett sjukintyg, som också skulle innebära att ringa patientresor - sådant som skulle vara omöjligt utan att ha telefon, eftersom telefonkioskerna mer eller mindre tagits bort.)
Däremot föreslog hon, utan att att känna varken mig eller veta vad MCS är, att jag skulle pröva någon form av psykofarmaka mot kemikalieintoleransen. "Något avslappnande"! Jag som ibland brukar få kritik för att vara "för lugn". (Eller kanske tänkt som avslappnande för att inte frysa, eftersom det tydligen inte anses att man behöver kläder numera?)  

Den förgiftade generationen (?)

Jag har några gånger hört om allergiker som blivit friskare utomlands i mer "primitiva" länder, till deras egen förvåning. Kan det ha något att göra med att maten oftare lagas direkt på färskvaror, medan man i Sverige har långa lagringstider och många E-nummer? Men läste idag hur några MCS (kemisk intolerans)-drabbade personer blivit friska ute i öknen fast de där åt vad man skulle kalla skräpmat, medan de var sjuka i staden när de levde på en strikt hälsodiet. Fast kanske inte så konstigt när man tänker på att de förmodligen slapp civilisationens gissel i form av t ex parfymerade sköljmedel. 

Författaren Jack Kerouac kallade sig och sina vänner som var unga på fyrtio/femtio-talet "den utslagna generationen" (the beat generation), men vad ska man säga om nittiotalisterna som växt upp med elsmogen från trådlösa nätverk och i ett konstant giftmoln av kemikalier, inte minst från de hemska sköljmedlen? Jag mötte ett par med barnvagn och trodde först att det var ett par bekanta, men såg på närmare håll att det inte var de. Och gudskelov, med tanke på hur de stank av kemiskt parfymerade sköljmedel lång väg! Jag skulle aldrig klarat att stanna och prata med dem. Tyvärr är det mer regel än undantag att familjer med små barn och djurägare använder dessa hormonförstörande och allergi- och cancerframkallande  kemikalier i sina vardagsprodukter. Man blir riktigt bekymrad för både barn och husdjur. Det sägs att det här är den första generation på länge där barnen är sjukare än sina föräldrar.
Kommer barnens hjärnor att bli normalt fungerande i framtiden? Kommer det bara att finnas störd vårdpersonal när man blir gammal? Och hur svårt lider hunden utan att kunna tala om det, med en ägare vars kropp och kläder utsöndrar kemiska parfymer lång väg?

När jag tvättade med konventionella tvättmedel och använde sköljmedel mot statisk elektricitet, brukade jag ha mycket besvär av just statisk elektricitet. Sedan jag gick över till att tvätta med bikarbonat respektive ättika, har jag aldrig mer besvär av någon statisk elektricitet i kläderna, eller påslakanen som brukade spraka av elektricitet när jag skulle dra dem över täcket. Dessutom är kläderna mjukare nu. Förr ville gärna t ex handdukarna bli ganska sträva.

Istället för den kemiska "doping" som verkar tillhandahållas av de här medlen (höll på att trilla baklänges av giftstanken trots mask, när någon öppnade sin lägenhetsdörr när jag var på väg ner i trapphuset), skulle jag vilja rekommendera en naturlig "doping" för enstaka tillfällen, bestående av en halv tesked bikarbonat och en halv eller hel pressad citron (helst ekologisk, förstås) i ett glas vatten. Drack en sådan som PH-höjare i går kväll, men blev pigg som en mört och kunde inte sova. Måste komma ihåg att ta den tidigare på dagen nästa gång.

Bättre hos veterinären?

Läste någonstans att i utbildningen till veterinär läser man näringslära i sju månader, medan man i utbildningen till läkare läser näringslära i bara sex veckor. Jag vet inte hur väl uppgiften stämmer, men klart är att veterinärer gör en kroppsundersökning och frågar efter djurets kosthållning eftersom de vet hur viktig den är för dess hälsa  -  medan jag vid läkarbesök inte hört något nämnas om kosten någon gång de senaste 25 åren. En läkare sade för inte så länge sedan till en släkting att vad hon åt hade ingen betydelse vid hennes inflammatoriska sjukdom.
Kanske är bristen i utbildningen en av orsakerna till att läkare nuförtiden så gärna skyller på psykiska orsaker? Dessvärre har de nog heller ingen längre kurs i detta ämne och kan sällan förklara vad de psykiska orsakerna i så fall skulle bestå i, utan ordet "psykiskt" har blivit lite som när Pippi Långstrump gick runt i affärerna och frågade om de hade någon "'Spunk" hemma. ("Nej, inte idag men vi får nog hem senare i veckan".) 
Enligt Socialstyrelsen lär inte sjukdomar som t ex borrelia, hypotyreos och MCS existera och då får man räkna med en massa "luftåtgärder" från sjukvårdens sida. Efter mitt senaste läkarbesök hade man hittat på att skriva ut vitamin B12 till mig, och ringde och talade om att den finns att hämta ut på apoteket. Men när jag tog fram listan över mina senaste prover, var mitt värde för B12 över 738, med referensvärdet 170-690. Lite onödigt att börja äta en vitamin där man redan ligger över gränsvärdet, eller? Likaså försökte en myndighetsperson som inte ens har något med vården att göra, förorda en "avslappnande medicin" mot kemikalieintolerans. Inte för att jag tror det hjälper att äta ännu mer kemikalier mot kemikalier, men jag tror heller inte att min eventuella "avslappning" gör t ex mögeltoxiner mindre skadliga. Gissar dessutom att skulle jag bli mer avslappnad än jag redan är, skulle jag nog behöva bogseras, förslagsvis på en kärra.

Dragkampen om den sunda instinkten

Kontentan av psykopaters beteende i relationer brukar vara att slå ut den andres självförtroende och sunda instinkter, så att psykopaten kan få styra och utnyttja den andre efter sin vilja. På samma sätt vill inte sällan både myndighetspersoner och auktoriteter inom medicin ta ifrån personer med sjukdomar "inte välsignade av Försäkringskassan" deras hälsosamma instinkter och tvinga på dem teorier att inte sjuka hus eller sjukdomsframkallande ämnen skulle vara farliga. Det finns forskare som säger att det är reptilhjärnans reaktioner som ger felkopplingar och får oss att tro vissa saker är farliga. Det kan säkert stämma när det gäller fobier som får en del att undvika vissa platser eller t o m ändra sina liv av rädsla för t ex grodor eller helt ofarliga insekter, men skulle det också stämma när det gäller bevisat farliga ämnen som mögeltoxiner, cigarettrök eller kemikalier från t ex EU:s lista över de 26 parfymvärstingarna eller EPA:s Hazardous Waste list?
Att manipulera både barn och vuxna till att inte lita på sin inre varningsklocka när det gäller till exempel sjuka inomhusmiljöer lär knappast ha bidragit till någons hälsa. I stället skyller man på de olika sjukdomar som förstås utvecklas förr eller senare under de här betingelserna. Aha, det berodde på autism, eller en dålig sköldkörtel, eller en latent astma........ "Det handlade inte om miljön, utan en redan inneboende sjukdom"! Ridå!! 
De här manipulatörerna inom både hälsoväsen och olika myndigheter liknar också psykopaten i det att de betraktar den som säger emot (genom att inte bli frisk), som en käpp i hjulet och inte som en medborgare med rätt att respekteras för sin syn på sin egen hälsa, utan bör hjärntvättas, straffas eller medicineras till rätta. Vilket förstås inte fungerar i längden. Visst finns det många som säger sig ha blivit mer motståndskraftiga genom olika former av "brain retraining", men problemet kvarstår att de brukar insjukna igen när de försöker återgå till ett normalt liv, dvs dålig inom- och utomhusmiljöer med permanenta inslag av hormon- och nervförstörande, cancer- och allergiframkallande ämnen i form av parfymerade produkter, cigarettrök, toxiska byggmaterial, mögelsaneringsvätskor, kontorslandskap i en osynlig dimma av el- och kemikaliesmog, bilavgaser och RoundUp-sprutande fastighetsskötare utanför vädringsfönstret.

På doktor Semmelweiss tid

Trodde jag skulle slippa resorna i landstingets " krematorier" till bilar, dvs patientresorna, nu när Försäkringskassan inte längre tycker det är deras problem att jag inte kan få en så kallad allergianpassad arbetsplats. Men sjukintyg slapp jag inte undan ändå, utan måste ha ett som täcker den här perioden "utifall att" som man säger på kommunen.
Eftersom jag börjat lägga aluminiumfolie i två filer på sätet, lyckades mina kläder klara sig utan att bli parfymförgiftade - fast det är ju en förolämpning mot äkta parfym om man kallar den syntetiska smörja som aldrig varit i närheten av en blomma för parfym, förstås. Men trots att jag trodde mig ha klarat de värsta symtomen den här gången efter sedvanlig bikarbonat/citrondrink, magnesiumtablett och bikarbonatsbad, blev jag ändå sjuk i fördröjda symtom på natten ungefär 13 timmar senare. Hela kroppen började värka; i muskler, leder och ända in i skelettet. Ena tummen blev alldeles stel av värk, även huden på tårna gjorde obeskrivligt ont och tålde inte att röra vid lakanet.
"Jag använder inte parfym", sade chauffören.  "Jag har bara duschat med parfymerad duschcreme". Så mycket för landstingets parfymfria policy. Med samma logik skulle en vegetarian kunna säga: "Jag äter inte kött, bara korv och bacon." 
Hos allergidoktorn hade en dam parkerat sig i väntrummet, och luktade som hela parfymavdelningen på ett varuhus. Trots skylt om parfymfritt. Men allergidoktorn är alltid pigg och alert, inga sura grimaser som på vårdcentralen hemma, och besöken går snabbt som en dans. Jag hade inte behövt oroa mig för att kanske ha beställt hemresan för tidigt, tvärtom. Utanför i väntan på taxin luktade hela gatan kväljande av vår tids gissel; sköljmedel och värsta sortens deodoranter. Gissar att hela EPA:s Hazardous Waste list passerade revy. Jag bävade bakom min andningsmask inför varje fotgängare som närmade sig. I en bättre värld hade gatan blivit avspärrad som riskområde.

På hemvägen var chauffören luktfri, men dessvärre inte själva patientresan som den här gången hade uppenbarelsen av en gul buss med svår kemikalieutdunstning från gummi-insidan av dörrarna och instrumentpanelen av någon slags fulplast som säkert skulle ta minst 30 år på sig att avdoftas något så när. Eller hade man kanske fuskvädrat med hjälp av odörspray, eller städat med ett fruktansvärt starkt kemiskt rengöringsmedel? Chauffören på ditvägen hade berättat att när de körde en dam som bodde tre mil söder om min ort, hade man fått stanna flera gånger på vägen för att hon skulle få gå ut och andas frisk luft. Nästan så man avundas gamla tiders hästskjutser, även om det skulle tagit en evighet att ta sig fram jämfört med det här rullande "kemikalie-krematoriet".

Jag gav doktorn en kopia av professor Steven Nordins "Klargörande kring kemisk intolerans" (som jag fick från MCS Sweden) där han bl a skriver: "Då evidensbaserad behandling av kemisk intolerans ännu saknas tvingas den drabbade individen att i möjligaste mån undvika exponeringen. Vid svår kemisk intolerans innebär detta i sin tur isolering eftersom luktande/stickande ämnen som ger besvären finns praktiskt taget överallt i omgivningen. I praktiken innebär det ofta stora svårigheter att yrkesarbeta och att på många  andra sätt ta del av samhället."
Man kanske kan se klargörandet som ett slags genombrott för vår typ av funktionshinder, eftersom andra som tidigare uttalat sig i frågan har förnekat de vittgående konsekvenserna av kemisk intolerans och förminskat problemet.
Den inställning man är van vid beträffande kemikalieintolerans hos läkare och myndigheter hittills, påminner lite om när en doktor Semmelweiss på sin tid blev förklarad som mindre vetande när han menade att vårdpersonal borde tvätta händerna innan de skulle assistera vid förlossningar. Tusentals barnaförderskor fortsatte dö i barnsäng på grund av bakterieförgiftning, därför att det skulle vara en prestigeförlust för auktoriteterna att överge sin teori att all sjukdom endast berodde på obalans i de fyra kroppsvätskorna, men också att det skulle vara "för besvärligt" att gå och tvätta händerna. Sist och slutligen ville man inte medge att man redan hade skadat så många genom att inte tvätta händerna.
Varför måste det annars dröja så länge att gå EU till mötes i frågan om att ta upp MCS i sin diagnoskod-förteckning?

Diskriminering i det nya århundradet

1900-talet präglades av till exempel köns-, religions- och rasdiskriminering.
På 1950-talet blev Rosa Parks känd över hela världen, när hon som svart vägrade lämna sin plats åt en vit man på bussen.
I kemikaliesamhället i början av det nya årtusendet förvägras människor, oavsett religions-  köns- ras- eller klasstillhörigheter, tillträde till det vanliga samhället; exempelvis kollektiva färdmedel, offentliga platser, vårdinrättningar och arbete. Personligen nekas jag att fortsätta vara arbetssökande hos Arbetsförmedlingen därför att jag inte tål "normala miljöer", det vill säga saker som mögel, dålig ventilation och parfymerade rengöringsmedel samt 30 parfymerade personer. Hos kommunens sociala avdelning nekas jag också ekonomiskt stöd till livsnödvändiga hjälpmedel i form av t ex luftrenare och andningsskydd för att kunna  bo och göra vardagliga ärenden till exempelvis apotek och affär. Man säger att jag får avstå från kläder och telefon i stället. Hur skulle jag då kunna ringa efter ambulans om jag skulle få svårt att andas?

Det finns förstås andra som har det mycket värre, bland annat de som inte har någon bostad alls utan måste bo i en bil eller tält på grund av sin kemikalieintolerans, eller föräldrar som hotas med att bli fråntagna sina barn därför att samhället misstror att barn skulle kunna bli sjuka parfym, mögel och annan dålig inomhusmiljö i skolan. Vad skulle hända med de barnen om de placerades hos andra som inte förstår de sjuka barnens speciella behov? Att tystas med psykofarmaka och diagnosticeras med de populära bokstavsdiagnoserna utan någon kroppslig undersökning eller test av gifter i blodet?
I Danmark skriver Nikolaj Lunöe i nr 12/2013 av tidningen "Psykolog Nytt" ett inlägg som översatt till svenska heter "Bakom diagnoserna" där han kritiserar "fackchauvinisterna" som bara ser till psykologiska, sociala och genetiska orsaker bakom diagnoser som autism, ADHD, stress, depression och multipla kroppsliga symtom. Han menar att det lika väl kan ligga miljögifter bakom diagnoserna. Med tanke på att tunga miljögifter lagras redan i foster, kan det tyckas väl lättvindigt att ställa diagnoserna utan tester av gifter i blodet.                
                  
Det syns inga rubriker om diskriminering när alla dessa människor i det tysta förhindras tillträde till normala saker som biografer, bussar, offentliga tvättstugor och det mesta annat. Inställningen är ofta att man får skylla sig själv (varför?) och att man bör flytta (vart?). Orsaken till den nya formen av "apartheid" utanför några ras- eller politiska gränser och som består av en kemisk barriär, är till stor del att andra människor sprider giftämnen omkring sig (och inom sig själva förstås) i form av till exempel:
Kloroform (cancerogent nervgift, finns på EPA:s Hazardous Waste list, även orsak till bland annat lever- och njurskador)
Kamfer (skador på centrala nervsystemet, yrsel, förvirring, också på EPA:s HW-list)
A-terpineol (kan bl a orsaka dödligt ödem)
Linalool (stör andningen, har i djurförsök lett till döden)
Bensylacetat (kopplat till cancer i bukspottskörteln och sjukdomar i luftvägarna)
Limonene (känd cancerogen, orsak till allergier med mera)
Bensylalkohol (störningar på centrala nervsystemet, kräkningar, yrsel, blodtrycksfall)
Etylacetat (lever- och njurskador, finns på EPA:s Hazardous Waste-list)               
Ftalater (bröstcancer, allergier, hormonstörningar)                                                          

Samt förstås många andra lika skadliga kemikalier (se t ex EU:s lista över de 26 parfymvärstingarna).
Den gamla frågan varför inte alla reagerar på kemikalierna börjar nog bli överspelad vid det här laget, eftersom man börjar förstå att alla reagerar men på skilda sätt.
Man behöver inte uppträda som ett kreatur på väg till slakt inför den kommersiella reklamen och gruppvärderingarna, utan det är möjligt att börja spara både på den egna hälsan, miljön och plånboken genom att använda t ex ekologiska oljor till hudvård, och produkter som biologisk ättika och bikarbonat till kläd- och hårtvätt (citron och salt är naturliga blekmedel samt desinficerande) samt många andra produkter som redan brukar finnas hemma i skåpen.   

Diskrimineringen av både el- och kemikalieintoleranta strider mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Är det inte ganska många myndighetspersoner som med bakgrund av den, borde skaka galler vid det här laget?

Prestige och okunskap

Farmor som var född 1899 var van att bli hunsad av auktoriteter. I skolan gick läraren runt och slog barnen stenhårt på fingrarna med en linjal om de läste fel eller inte kom ihåg läxan. Doktorer var också något hon mindes med förskräckelse, eftersom de enda doktorer hon träffat under sitt liv hade varit på mycket dåligt humör och väldigt otrevliga. När hon skulle till doktorn som äldre var hon förstås orolig, men vi lugnade henne och sade att doktorerna är inte alls sådana nu längre. Men frågan är om det är sant.
När jag tänker tillbaka är det många underliga doktorer som dyker upp via minnesprojektorn. Den förste hette Troedsson och hade förmodligen alkoholproblem. - Kasta ut henne, skrek han om mig som baby. Själv minns jag förstås ingenting, men mamma har berättat att han gapade och skrek över ingenting värre än de små barnen som var där på sexmånaderskontroll. Mamma kunde inte gå på fler kontroller med mig, för det fanns ingen vettig läkare där. Ett annat exemplar som man minns med en rysning, dök upp på akuten när jag hamnat där med svår allergi, men förmodligen också MCS-reaktioner fast ingen visste vad det var på den tiden (och gör det knappt än idag). Jag fick ibland svår värk i öronen i samband med exponeringar som gräsklippning i närheten, och kanske redan då av kemikalier fast jag inte förstod det själv. Idag finns det forskare som vet att svår öronvärk, susningar, tinnitus och andra problem med öronen inte är sällsynt vid MCS (multipel kemisk känslighet), men tyvärr har det nog inte nått ut till särskilt många läkare, särskilt inte till denna som med stirrande ögon och uppdragna axlar såg aggressiv ut när jag berättade om symtomen. Jag misstänkte nästan att han var dopad av något, och vågade inte säga emot honom så mycket. Han skrek att om det tar öronen, är det psykiskt!  - Titta här, sade han och släppte en penna i golvet. Om det gör ont nu, beror det på stress som får trumhinnan att spännas.
Det verkade vara en upp- och nervänd teori från hans sida, och borde snarare ha förklarats med kroppslig stress i så fall, för jag misstänkte att det kunde finnas mögel på den gamla hembygdsgård där jag jobbade på sommaren, samt visste att jag inte tålde de ständiga gräsklippningarna som alltid pågick någonstans i närheten. Öronvärken, yrseln och övriga symtom fortsatte hela sommaren ända tills grässäsongen var över, och försvann när jag slutade där, penna-i-golvet-teorin till trots.
Det här var för mer än tio år sedan, men bristen på kunskap är lika skriande när det gäller symtomen och vad som krävs för att bli friskare. Säkert har det inte så lite med prestige att göra när vård- och myndighetspersoner uppträder nonchalant eller oförskämt när det gäller överkänslighetssymtom, för att slippa medge sin okunskap.

För egen del är t ex en luftrenare livsnödvändig eftersom jag bor i lägenhetshus, och andningsmask för att kunna besöka sjukvård, apotek, gå till affär etc. Så länge jag kunde arbeta, gick det bra att köpa dem själv men sedan jag tvingades sluta eftersom de olika arbetsmiljöerna gjorde mig sjuk, har jag frågat olika myndigheter om det inte finns några bidrag till åtminstone filtren som är en ganska dyr förbrukningsvara. Försäkringskassan avslog min ansökan. Socialstyrelsen sade att det inte var deras sak, utan rådde att fråga TLV (tandvårds- och läkemedelsförmånsverket) som i sin tur hänvisade till lagen om hjälpmedel, och där ingick inte dessa. Socialstyrelsen hade också sagt att socialkontoren i kommunerna kunde tillstyrka extra bidrag genom en individuell prövning, men när jag frågade sade socialsekreteraren att de inte tillstyrkte något sådant, utan man fick köpa själv i stället för t ex kläder eller att ha telefon. Jag påpekade att jag vill ha det skriftligt så att jag åtminstone kunde överklaga.
Höll också på att kvävas av parfym- och annan kemikalielukt från golven och var tvungen att ringa på klockan och fråga om jag inte kunde få bli insläppt tidigare till något kontor där man kunde öppna ett fönster. När jag gjorde ett medborgarförslag om en parfymfri policy på offentliga platser inom kommunen, menade man att det redan fanns en parfymfri policy inom äldrevården och att man "informerade nyanställda inom kommunen" om denna. Varför man då fortsatte städa med parfymerade rengöringsmedel på ett ställe som kommunens sociala avdelning var då en gåta, eftersom det diskriminerar ca 30 % av befolkningen som lider av t ex SHR, MCS, astma, allergier eller KOL, bland vilka det inte är ovanligt att få reaktioner av parfymer. Bad att man skulle ta upp saken med avdelningens chef, men har också gjort en anmälan till DO (diskrimineringsombudsmannen) eftersom jag fick ont i lungorna vid tidigare besök, och man då menade att parfymlukt kunde de inte göra något åt. Varför inte en skylt om att inte använda parfym eller snus i väntrummet? Och gå över till oparfymerade rengöringsmedel? (Bara de inte går och köper samma som vårdcentralens, med ett förskräckligt konserveringsmedel (kanske phenoxyethanol?) eller någon annan kemikalie som ger kväljningar och andnöd.)

Egentligen borde alla offentliga myndigheter och vårdinrättningar ha en MCS-drabbad person som godkände inköpen av t ex rengöringsmedel och andra saker, och varför inte själva lokalerna före eventuell inflyttning? Det verkar inte finnas särskilt många andra som någonsin tänker på de här sakerna, vilka man som MCS-are av livsnödvändighet skaffat sig kunskap om. Just nu pågår en diskussion om ortens berömda sångerska och skådespelerskas muséum ska flyttas till föräldrahemmet eller vara kvar där det finns nu. Diskussionen berör endast frågan om man ska bevara eller riva huset där hon växt upp, och förs å ena sidan av en före detta fackföreningskämpe och å andra sidan den glada entreprenör som flyttade in på nuvarande ställe och låtsades som ingenting, sedan den förre innehavaren flytt stället därför att det skulle kosta för mycket att sanera fuktskadorna. Ingen av dem tänker den tanken att innehållet, dvs hennes klänningar och minnessaker, vid det här laget måste ha tagit skada och skulle behöva en ozonbehandling (om ens det hjälper) för att inte dra med sig mögelsporerna och lukten till det andra huset vid eventuell flytt.

Hokus pokus och kalkoner

Vetenskap, och i synnerhet den som handlar om medicin borde hanteras med ödmjukhet, eftersom tvärsäkra men felaktiga tolkningar kan skada många människor. Hur hjälper man en läkare att bli av med en förstärkt felinlärning? Markku Sainio, docent vid Arbetshälsoinstitutet i Finland säger att miljökänsliga "feltolkar vissa saker i sin omgivning som farliga". Han talar i en artikel i Hbl.fi, Finlands ledande nyhetssajt på svenska, om elektromagnetisk strålning. Men i så fall måste han också tro att man kan lära om beträffande hur man reagerar mot miljötoxiner som t ex cigarettrök, mögel och formaldehyd, som bevisligen är skadliga. Vilka också elektromagnetiska fält visat sig kunna vara i oberoende forskning.  

Sainio är neurolog och borde därmed kunna förstå att kroppen skyddar sig mot sådant som skadar, även om det bara är just en person i en viss miljö som reagerar. Hur skulle människan annars ha överlevt som art? Jag vet inte om det ännu har bevisats i omfattning som forskningen skulle våga stå för, men det är tydligt att människor som tvingas kvar i miljöer med faktorer som de får symtom av, också får skador på inre organ. I mitt eget fall fick jag nedsatt sköldkörtelfunktion efter att ha arbetat i mögelhus, och andra har fått t ex bröstcancer eller skador på bukspottkörteln efter att ha blivit utsatta för kemikalier, metalldamm eller andra ämnen som personerna tidigt reagerat mot med olika symtom, men av olika orsaker tvingats stanna kvar. Inte minst hjärntvätt från "experterna" som säger att det inte är farligt! (Markku Sainio säger att han anser "de elöverkänsliga är på krigsstigen mot experterna och det försvårar försöken att hjälpa".)

Enligt Astma- och Allergiförbundet har astma bland barn nära nog fördubblats i Sverige på mindre än ett decennium. Skulle kanske astma enligt ovan nämnda neurolog vara en "feltolkning" av att man har gått i mögelskolor? Men barnen, deras föräldrar och lärare vet inte alltid ens om att det förekommer mögel, eftersom  mögelproblemet brukar förnekas i det längsta av kommunerna. Och om man inte ens vet om faran, skulle det vara löjligt att tala om en feltolkning. På samma sätt med toxiner i parfymerade produkter, som varken barnen eller de vuxna brukar vara särskilt medvetna om faran med. Jag hade aldrig tänkt på dem som farliga förrän kroppen började reagera starkt mot dem. Varför skulle plötsligt kroppen reagera om det inte var frågan om en skyddsmekanism, därför att motståndskraften hade försvagats genom för många exponeringar? Ifall jag som varken är forskare eller läkare kan räkna ut en så simpel sak, varför finns det neurologer och andra som fortsätter säga att miljösjukdom skulle vara en feltolkning? Dessutom kryddar de inte sällan med hokus pokus i form av psykologiska teorier tagna ur luften utan några som helst vetenskapliga belägg, men de måste vara bekväma att ta skydd bakom när det gäller både miljösjukdom och andra "svårförklarade" (svårförklarade för vem, kan man undra) symtom. De kvasipsykologiska försöken att bortförklara miljösjukdom påminner lite om kalkon-filmerna som flaxar med aldrig lyfter. Men man kan få sig ett gott skratt, och de brukar bli särskilt komiska när det gått något eller några decennier.

Dumbommarna

Vilken person skulle gladeligen minska sin inkomst till ingenting och lägga sina sista pengar på hjälpmedel som inte finns högkostnadsskydd eller någon form av bidrag för? Och vem skulle frivilligt slänga ut personliga ägodelar, kanske fly från bostaden och inte sällan måste kapa kontakten med vänner och familj som inte klarat nålsögat när det gäller att hålla sig kemikalie-fria?
Ändå förnekar många läkare idag, år 2013 att miljösjukdom finns. Man tror nästan inte sina öron ibland när man får höra berättelser från sjukvården, och undrar om man har åkt tidsmaskin tillbaka till den tid man menade att jorden var platt.
De som före den svårare formen av miljösjukdom hade ett välbetalt arbete vågar nog inte ens tänka på hur mycket pengar de har förlorat, medan jag som var arbetslös ändå skulle förlora runt 3.000 kronor varje månad om jag skulle bli tvungen att i fortsättningen leva på försörjningsstöd ifall jag skulle bli permanent utslängd från Arbetsförmedlingen av orsaken att jag behöver en "allergianpassad" plats inom sysselsättningfas eller praktik.
Och det är ändå bara en sida av saken. En av alla de andra är att man blir drabbad av "pesten" dvs. parfymer, handsprit, rengöringsmedel etc. på alla ställen inom vården, från tandläkare till allmänmottagning eller specialist som det tar dagar att hämta sig från samt sanera kläder och andra attiraljer man eventuellt haft med sig. Därför går jag inte längre till tandläkare på kontroller, bara om jag är absolut tvungen - vem vill frivilligt utsätta sig för den "cellgiftsbehandlingen" som kanske är rätta namnet eftersom det är just gifterna i parfymer och andra kemikalier man reagerar mot. Moderna parfymer består till 95-100 % av kemikalier, en del så giftiga att forskare vill förbjuda dem. Dessa tillsammans med massor av andra kemikalier gör att våra vanliga vardagsprodukter bildar en giftcocktail som MCS-drabbade har "turen" att reagera mot. Kanske är det verkligen tur, eftersom andra som inte känner den omedelbara giftverkan marinerar sig i dessa och tror att det är självklart att t ex tvätta i parfymerade tvättmedel eller smörja in sig med parfymerade hudkrämer.
Huden som är kroppens största organ absorberar förstås alla gifterna, och det tar 26 sekunder för dem att nå invärtes organ som t ex lever och njurar. Nyttigt? Människor har i tusentals år tvättat sina kläder utan kemikalier. Det går lika bra att tvätta i t ex ättika eller bikarbonat. Och ekologisk kokosolja fungerar bättre än några "antirynk-krämer".

Man avundas sannerligen inte övriga sjukdomar som också börjar ifrågasättas av Försäkringskassan idag. Skillnaden är att miljösjukdom verkar behövas förklaras hela tiden om igen därför att alla har "glömt" eller kanske inbillar sig att man själv "glömt" att bli sjuk. Vid min senaste arbetsplats hade jag satt upp en skylt på dörren att det var parfymfritt som gällde på mitt rum. Varje dag kom ändå personer in och stank parfym och rakvatten, både i ärenden som gällde jobb och för att hälsa på, därför att de menade att det måste vara tråkigt att sitta "isolerad"  i en korridor för sig. Jag hade inte hjärta att kasta ut dumbommarna eftersom de hade välmenade avsikter, och hade så svårt att få in i sina skallar att de faktiskt spred kemisk pest omkring sig. Jag måste hela tiden ha fönstret öppet även när det var kallt, men det var ändå svårt att få ut parfymlukten, och luftrenare räckte inte alls till, utan satt i vinterjacka och frös, och allergikonsulent blev förskräckt när hon kom på besök.
"Men vad kallt du har härinne, fryser du inte" frågade också arbetsledaren. Och ändå hade jag både muntligen förklarat och gett skriftlig information till alla beträffande parfym. Den före detta belgiske premiärministern Paul-Henri Spaak sade en gång: "Dumheten är den egendomligaste av alla sjukdomar. Den sjuke lider aldrig av den. Det är de andra som lider svårt."
Hemma har jag numera infört nolltolerans, och har alltid en sprayflaska fylld med biologisk ättiksprit stående i hallen samt funderar på att komplettera med Heimlichmanövern  - ett kvastskaft inkört under  revbenen skulle väl ändå få folk att undgå den vanliga glömskan av parfymförbudet, för ett tag i alla fall?
De enda jag kan komma på som idag sitter i samma båt är de elöverkänsliga. Man har i Sverige slutat göra utredningar om elöverkänslighet. Vad innebär detta när det gäller saker som diagnos, rätt till anpassning av miljön och ekonomisk ersättning?  I stället utökar man de trådlösa nätverken (inte minst i skolan) som anses vara ännu skadligare beträffande strålningen.

Men eftersom EU har uppmanat sina medlemsstater att ta upp MCS (Multiple Chemical Sensitivity) i sina diagnoskodförteckningar, och det på MCS-Swedens medlemssida finns en färdig anamnes att fylla i som man kan ta med till sin läkare, borde det gå att få den formen av miljösjukdom erkänd inom en överskådlig framtid. Det borde också spara in en del pengar åt vården, som ibland skickar miljösjuka på kognitiv beteendeterapi eller liknande, och i sin enfald tror att det inte ska behöva göras något åt miljön.
   

Vi slår tillbaka

Kan man som lidande av MCS (Multiple Chemical Sensitivity) överhuvudtaget umgås med "vanliga" icke kemikalieöverkänsliga personer? De senare kan reagera som om man bett dem ta ned månen åt en, eller skämta bort det hela med "här har vi inte duschat på länge" eller också vara förstående och mena att de själva heller inte tål parfym fast de står där och stinker av parfymerade produkter. Hur det än är, så brukar så kallat normalt umgänge sluta med att man blir sjuk av deras produkter. Hur många "men jag har inte använt någon parfym" kommer man att hinna höra under sina livsdagar? Tror de verkligen att man kan luras att inte känna något bara för att de säger så?
Andra säger att lite parfym får man räkna med, och menar att man får acceptera det. Acceptera att bli allvarligt sjuk och utslagen från normala samhällsaktiviteter som att t ex arbeta?

Läser i tidningen att ABF-huset installerat hiss för att också funktionshindrade ska kunna ta del av utbudet. När jag var dit på ett "studiebesök" stank nästan varenda människa som arbetade där av parfym, jag var tvungen att fly ut trots andningsmask. Dessutom glodde man på masken, det var ingen som skulle glott om jag haft kryckor. Påståendet att alla ska kunna ta del av kulturutbudet kändes lite löjeväckande. Jag kanske skulle klottra dit: "Alla utom de SHR/MCS-drabbade, för vi andra är för bekväma att ändra på våra vanor"? För det handlar inte bara om okunskap, eftersom alltför många som fått god kunskap väljer att strunta i den. En del säger hellre att man är "negativ". "Men är det inte tråkigt att inte kunna göra vanliga saker?" är en annan tanklös utsaga.
Dags att slå tillbaka? Ett lager av dräpande repliker som också kan fungera som tankeställare borde varje MCS-are ha i bokhyllan eller ännu hellre i bakhuvudet. Borde vara ett drömläge för varje stå-upp komiker, när MCS blir mer allmänt känt. Det är ju väldigt tacksamt när någon slår ur underläge!
Vad skulle kunna få någon att sluta använda en riktigt otäck kemisk hårvårdsprodukt? Att sniffa runt och säga: "det är något som påminner om farmors gamla malkulor (naftalin) här. Väldigt farliga för hjärncellerna, tror de blev förbjudna att tillverka. Jösses, inte kommer det från ditt hår?" Eller lite spydigt: "Jag tror någon inte hunnit tvätta sig idag, det fick bli en överdos parfym istället."  Barnsligt? Inte mer än de kommentarer vi får ibland. Tills någon hinner uppfinna en fläkt i ficklampsformat för kemikalieintoleranta, som får parfym-molekylerna att studsa tillbaka till avsändaren, kanske med kraften av en örfil? Mohahaha.....

Världens första (?) MCS-deckare i miniformat

Fru Björnkvist levde nöjd och glad på fjärde våningen med sin make som fiskade till husbehov och kom hem med färsk fisk flera dagar i veckan. Måndag åt man abborre, tisdag gädda och onsdag gös. Sedan började man åter om: torsdag aborre osv. Och tur var väl det, för inkomsten började bli lite skral eftersom hon inte hade haft hälsan att orka arbeta så mycket på ett tag. En dag vaknade hon upp och orkade inte ta sig ur sängen. Å nej, influensan är här, sade hon till sig själv. - Wake up and smell the coffee, trallade hennes make som kom bärande på en bricka. - Tyst med dig gubbe, märker du inte att här luktar gift i huset? Hon förstod nu att det inte var influensa, utan att något förskräckligt gift hade spridits i lägenhetshuset.
- Har du blivit tokig käring, svarade gubben. - Här luktar väl inte gift, bara gott kaffe! Här kanske ni blir förskräckta över det karga ordvalet, men man levde i en landsända där detta var kutym och allt annat skulle uppfattas som fjäsk.

Hon bad om skjuts till arbetet eftersom det trots allt inte var influensan, och hon dessutom var tvungen att komma bort från den mystiska giftlukten som hon nu förstod att hon var ensam om att känna. Och det var tydligen bara henne den gjorde yr och vimmelkantig, svag och i andnöd. Men när hon kom innanför dörren till sin arbetsplats, som var ett polishus, märkte hon genast att den svaga lukt av gammalt mögel hon känt så många gånger förut nu plötsligt hade blivit hundrafalt starkare och fast hon inte var vidskeplig slogs hon av tanken att hon råkat ut för en förbannelse.

Blek och svimfärdig sjönk hon ner på sin kontorsstol, och såg som genom en dimma polischefen kliva in genom dörren och säga under sin stora mustasch: "Promemoria! Utskriven i 25 ex till klockan tolv!"
Polischefen svängde om på klacken och ryckte upp dörren, sprang rätt in i städskrubben - och skrek "aj" när han fick ett slag i huvudet av skaftet till långborsten som föll emot honom när han trampat på borsten. Egendomligt beteende var inte direkt ovanligt här, konstiga krämpor och otur när man  tänkte (om man säger så), och till sist hade åtgärden vidtagits att mäta ifall det fanns mögel i byggnaden. Mätaren sade nej, vilket var sannolikt att den skulle göra eftersom mätare som denna bara mäter 5 sorters mögel, medan det i själva verket existerar flera hundra mögelsorter. Men chefen var mycket nöjd med detta resultat och klappade i händerna: "Återgå till era arbetsplatser, allt är under kontroll." Samme man var känd för att gå in i fel hus när han gick hem och utropa: "Jösses, har frugan målat om igen!" Men som chef fick han en del överseende, alla visste ju hur överarbetad han var. (Senare skulle han komma att gå in i väggen bredvid dörren under ett studiebesök utomlands hos kollegorna i Mexico Beach Police Department och bli ordinerad en lång, lång semester. Det skulle visa sig att även denna polisstation var full av mögel, som genom sin inverkan på bl a den kognitiva förmågan gjorde poliserna till stadens värsta trafikfaror.)

Fru Björnkvist förstod snart att hon måste göra något åt sina grannar, vars parfymlukt vällde in genom betongväggarna och förvandlade hennes liv till en mardröm. Hur kunde någon använda så skadliga produkter och själva överleva? Kemikalierna vände ut och in på hennes stackars hjärna som fullkomligt vred sig i konvulsioner.
Kanske hade hon sett en TV-deckare för mycket, eller kanske var det påbrå från de förfäder hon släktforskat sig fram till, och som inte lade fingrarna emellan på sin tid (både mor- och farfädrar upphöjda i kvadrat hade haft ruskiga släktfejder; en av dem som hette Brynolf Snorfager  hade styckat sin fru med en yxa, men också för säkerhets skull grillat henne, serverat henne bland skivade rötter och kallat rätten "Brynolfs frestelse" -  vilket var upphovet till den senare rätt som skulle komma att kallas "Janssons frestelse" med eventuell maka/make utbytt mot ansjovis), för hon beslöt  att alla parfym- och övriga kemikalieförgiftare i hennes närhet måste undanröjas. Riktigt hur var inte planerat i detalj, utan fick vänta tills hon fick tillbaka lite av sina krafter.

Men morgonen därpå var polishuset utrymt, eftersom man förra aftonen hade hittat flera medvetslösa personer där, både poliser och häktade. Och när hon återvände hem, såg hon till sin förvåning hur grannar bars ut ur huset till ett utryckningsfordon trots att det inte brann. Det var personer som använt kroppsprayen Axe vars toxiska innehåll kan fungera som nervgas. Det blev en lugn och avslappnad kväll i huset med grannarna på sjukhus, men giftet fanns kvar i hennes kropp. Kläderna från arbetet hängde ute på balkongen, men kunde nog aldrig bli av med den monstruösa lukten från mögel blandat med deodoranter och rakvatten fulla av kemikalier som fanns med på EPA:s Hazardous Waste list. Och problemen kvarstod; om grannarna inte kom tillbaka, skulle nya komma och förmodligen förpesta likadant. Likaså om hon själv flyttade. Återstod då att hitta ett motgift som hon kunde spraya i huset, och som reagerade på de parfymerade personernas kroppar så att de blev förlamade så att de inte kunde spraya sig mer. När det gått ett tag, skulle förlamningen släppa och de kanske började parfymera sig igen, men då skulle samma sak hända och till sist skulle de förstå och sluta upp med sina toxiska parfymer.

Redan nästa morgon  ringde hon till släkten i Västmark och bad om receptet på "Brynolfs förbannelse", brygden som hade uppfunnits för länge sedan men återupptagits som motgift på 1990-talet när hästarna började stegra sig och tugga fradga därute, varje gång Carls Bilds namn nämndes på TV-apparaten i huset ett stycke därifrån. Om något skulle verka på parfym-människorna var det denna trolldryck. Drycken skickades per post, och om natten steg fru Björnkvist ut i trapphusets mörker och sprayade den överallt. Den natten drömde alla som använt parfym svåra mardrömmar där de tvagades med kokhett vatten i en rykande jättegryta, och när de vaknade kunde de känna hur deras kläder som tvättats i parfymerade tvättmedel stank av gift i ställer för rent. Och sköljmedlen, fullproppade av hormon- och nervsystemförstörande, cancer- och allergiframkallande ämnen  - hur hade de någonsin kunna använda dem? Alla dessa produkter kördes iväg till dumpningsplatsen för farligt avfall, och de såg som i en dröm vägen kantad av dödskallar. När de for tillbaka var dödskallarna borta. (När de i fortsättningen började tvätta sina kläder i biologisk ättika eller bikarbonat märkte de att sköljmedel inte alls behövdes, för kläderna både blev mjuka och utan statisk elektricitet ändå.)

I polishuset hade man äntligen börjat riva i väggarna och fann stora kolonier av svartmögel. Poliserna kördes till en ö i havet för avgiftning, och till dess fick skurkarna lova att hålla sig i skinnet, annars skulle de tvingas tvätta sina kläder i parfymerat sköljmedel som blivit årets rysare sedan ryktet spreds hur personerna som slutat med dessa fått både högre IQ och lägre sjukfrånvaro. Gladast var förstås fru Björnkvist som kunde öppna sin balkongdörr och lyssna till fåglarnas kvitter utan att bli kvävd av giftmolekylerna från tvätten på andras balkonger. Men allra gladast var hon nog ändå för att hon slapp stycka och grilla och göra "Brynolfs frestelse" av sina medmänniskor. Hon föredrog ju trots allt fisk!