Konsten att må bra och dissa amatörpsykologi

Konsten att må bra - är konsten att inte må bra! Åtminstone inte för länge i taget... Det är nämligen funktionen bakom att vi överhuvudtaget finns kvar här. Våra hjärnor fungerar exakt likadant idag som på jägar- och samlartiden. De sabeltandade tigrarna har bytts ut mot till exempel galen trafik med livsfarliga, ibland drograttfulla förare och istället för att fastna i ett träsk och frysa ihjäl riskerar vi långsam förgiftning i kemikaliesamhället. Det är fortfarande förenat med fara att stötas ut ur "sin stam", speciellt sedan nyliberalismen mer eller mindre avlöst socialdemokratin med många fler uteliggare som följd. Amatörpsykologerna som inbillar sig att det normala tillståndet är att tänka positivt kommer att sållas ut för detta befrämjar inte evolutionen.
I högerpopulistiska bloggar är just nu favorittemat att Greta "mår inte bra", och i sina fortlöpande, ömkliga försök att stoppa henne har någon t o m gjort en orosanmälan till Socialen! Jag skulle hellre tippa att de högerpopulistiska bloggarna mår ännu sämre, eftersom de ständigt måste vräka ur sig hat mot allt snart sagt allt. Detta är ju heller inget som främjar evolutionen utan verkar för det mesta handla om lågpannade individer oförmögna till logiskt tänkande. Det är faktiskt lite samma sak som hos vårdapparaten idag; svårigheten att få fakta om miljörelaterad sjukdom förstådd, då den måste anpassas till deras lilla föråldrade fyrkant av begreppsvärld. I deras värld betyder förgiftning att någon råkat få i sig arsenik eller cyankalium, men vår nutida värld är förgiftningen av organismen en mer kronisk art.

Dock kan nyliberala och högerextrema få svårt att stoppa klimatrörelsen. I fredags den 27 september avrundades den globala klimatveckan i 1 116 länder, och till och med i Karlstad där för ett halvår sedan några få ungdomar klimatstrejkade och blev hånade av vuxna, var nu en folkmassa samlad runt Fredsstatyn på Stora torget för en klimatmanifestation. Med fanns en forskare på miljö- och energisystem vid Karlstads universitet, Helén Williams, som sedan 1992 kämpat i motvind för att sprida kunskap om klimathotet. Det är där personer som Greta gör nytta! Många har ondgjort sig över Gretas tal i FN, men retorikexperter världen över tycker det var ett bra tal, och hänvisar till retorikens tre pelare; logos (förnuft och logik), ethos (har med trovärdighet att göra) och pathos (att visa och väcka känslor). Retorikexperter menar att Greta förut mest har använt sig av torra fakta, men nu med hjälp av pathos kommer hon att erövra ännu fler.

Apropå må bra eller inte; adhd är egentligen en perfekt fungerande hjärna utvecklad för

jägarsamhället enligt boken Skärmhjärnan av psykiatriöverläkaren Anders Hansen. Det är inte hjärnan utan samhället det är fel på, menar han. Till exempel är det inte normalt att sitta stilla i en skolbänk hela dagarna. Roligt att det finns någon framsynt även i den branschen, annars är ju psykiatrin känd för att leva kvar i samma fördomar som för hundra år sedan. På tal om det såg jag till min fasa en gång att en elakartad person jag kände igen från skolans värld hade utbildat sig till ett jobb inom psykiatrin. En helg hade hon bitit sig fast i en lokal grupp på sociala medier och öst galla över sin gamla hemort och skällde ut alla ortsbor som introverta och som "bodde kvar" på orten. Själv hade hon minsann flyttat, och gick på så att man kunde tro det gällde New York eller Kapstaden - så hade hon i själva verket flyttat 15 mil bort till en liten, liknande landsortsstad. Lite skrämmande också att en psykiatriutbildad klassar introvert som mindre värt än extrovert. Läser just Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf (Jag vill sätta världen i rörelse) där hon framhåller att Lagerlöfs enorma självförtroende och framgång bottnade att hon var introvert och därmed inte så beroende av yttre gillande. Hon hämtade sitt värde och självförtroende inifrån, vilket gjorde att hon klarade sig som ensam kvinnlig författare mot ett helt (inte sällan avundsjukt och aggressivt) patriarkat av manliga recensenter, förläggare och småningom Svenska Akademien.

Tre farliga "trollpackor" och en filosof...

Om vi skulle stå inför en invasion av fientliga utomjordingar vore det väl rimligt att tänka sig att jordinvånarna skulle stå enade inför hotet. Men när det gäller klimathotet är det inte så, trots att man numera kommit fram till att klimatforskarna underdrivit snarare än överdrivit sina varningar. Högerrörelserna försöker som alltid flytta fokus till just Greta och prat om hennes utseende, aspergers och "autismspektrum" och vad övrigt de orkar uppbåda som kan dölja att de saknar riktiga motargument i själva sakfrågan. De måste väl vid det här laget tillräckligt hunnit visa att de varken är särskilt intelligenta eller det minsta insatta i klimatfrågorna. Så varför skulle någon vilja lyssna på dem?  Deras husgud Trumps spydiga ord "positiv flicka" borde hellre tolkas helt icke-ironiskt: det borde anses positivt att uppmärksamma en fara och få folk med sig hellre än att försöka få folk att blunda.
En aspekt som verkar störa dem alldeles särskilt är att en 16-årig flicka, med betoning på flicka, varit så extremt framgångsrik i det hon företagit sig.
Alltså ungefär samma problem som på Selma Lagerlöfs tid. De manliga recensenterna tvingade på henne en stämpel som fortfarande inte tvättats bort. Hon kallades sagotant och till och med "trollpacka vid stockelden". Man försökte "oskadliggöra" henne, åtminstone i början, och få det till att hon inte tänkte själv utan bara lät sin penna föra vidare en kvinnlig tradition  av berättande, medan hon i verkligheten i sina romaner och noveller diskuterade högst viktiga samhällsfrågor; politik, religion och klassfrågor med åsikter som känns moderna än idag. Till exempel kritiserade hon socialismen för att den saknar andliga aspekter och klagade på religionen för att den inte brydde sig om fattigdom och orättvisor i livet på "den här sidan". Hon skrev i ett brev: "Gud tycker inte om religion." (Där skulle Martinus på sätt och vis ha hållit med, eftersom han menade att religioner är en barnsjukdom hos mänskligheten; försynen står höjd ovanför olika religioner som splittrar människor.)

Liv Strömquist (Sverigedemokraternas konstnärliga hatobjekt för tillfället) fortsätter på sitt sätt diskussionen i serieform (Den rödaste rosen slår ut) där hon säger: "Mäns beteende har nämligen hög status och kvinnors har låg status." Mäns beteende är därför eftersträvansvärt även för kvinnorna på olika områden, trots att det inte leder till någon  lycka för dem. Hon citerar Byung-Chul Han, filosof och kritiker av nyliberalismen: "Kapitalismens dåtida disciplinsamhälle (=jag bör...) övergick till nutidens prestationssamhälle (=jag kan...), vilket inte berodde på att det skulle öka friheten - utan för att det var ett ännu bättre sätt att disciplinera och förslava folk." I disciplinsamhället fanns åtminstone en möjlighet till skuldlättnad: "Jag har supit upp alla mina pengar och varit otrogen mot min fru." "Ja, ja, be Ave Maria och gå en pilgrimsvandring så är vi kvitt!" Men prestationssamhället är enbart skuldbeläggande: "Det är bara ditt eget fel om du misslyckas!"
Liv Strömquist menar att vi har blivit konsumenter på alla områden och inte längre har förmågan att se en annan människa som speciell; vi tar selfies och alla andra har flutit ihop till en massa vars funktion är att like:a oss. De andra är utbytbara och man kan snabbt byta ut den andre till ett annat "du". 
Ett boktips från mig är att läsa Byung-Chul Hans bok "Trötthetssamhället" (sägs vara uppfriskande för alla mobil-trötta, har inte läst den än men ska!), kostar bara ca 48 i pocket!

En holistisk syn på kaffe. Och vem är aina?

Man kan vara säker på att förr eller senare brukar det dyka upp en gubbe som tar död på all
vidare diskussion. Inte minst i t ex hälsogrupper på sociala medier (har de dessutom akademisk examen inom medicin kan de bli helt rabiata). Senast var det en diskussion om kaffe, där någon delat en artikel om olika positiva effekter av detsamma. Genast dök en gubbe upp, med gubbars besatthet av att definiera och kategorisera, och sade NEJ! Kaffe gör att man sämre tar upp mineraler och orsakar benskörhet. Punkt slut!
Men skulle man inte kunna tänka sig att ta extra mineraler då, med tanke på all övrig positiv effekt som forskare kommit fram till? T ex ett visst förebyggande mot Parkinson och diabetes, kaffes användning i program vid låg sköldkörtelfunktion, och forskning som visar positiv effekt för viktminskning och ökat gallflöde plus säkert en hel del annat som jag inte minns just nu. I sin helhet kanske det finns fler positiva än negativa effekter? Och sen borde väl detta med benskörhet vs positiva effekter mycket bero av mängden kaffe också: om man dricker en eller några koppar eller liksom Balzac flera kannor medan han skrev sina romaner (han dog visst av det också).
Plus ta i beaktande att forskningen ständigt kommer med nya rön. Samt att allt beror på vem man är: "One man´s medicine is another man´s poison"!
Fast det här med kaffet är bara ett exempel. Det var väl mest de där gubbarna jag tänkte på och "gubbar" kan några gånger vara kvinnliga. (Kanske är man själv en sån där gubbe då och då; jag brukar tänka att diskussioner är rätt meningslösa ifall ingen av parterna har kunskap om saken. Då är det ju bättre att fråga någon som vet och spara den tiden!)

Från det ena till det andra har jag ibland undrat varför gängkriminella kallar polisen aina, men hörde nyligen att det kommer från ett turkiskt ord som betyder den som inte kan spegla, dvs. någon som inte kan se sig själv i andra. Eller med andra ord saknar empati. Men där kastas väl ganska friskt sten i glashus i alla fall? Hur många kriminella har empati med sina offer? Leif GW brukar säga att de visserligen har empati, men bara när det gäller att tycka synd om sig själva. För övrigt brukar de fortsätta i samma spår tills de blir för gamla för att orka, helt enkelt. Martinus säger ungefär samma sak: människor blir inte snällare för att de blir gamla; de har bara inte krafter att vara lika elaka som förut. Men han dömer ingen utan kallar de kriminella för våra i utvecklingen yngre bröder, och anser att fängelse är helt olämpliga platser för personer i deras bästa år. Straff är bara dressyr och ändrar ingenting i deras personlighet. Han menar att dessa personer bör få leva ut sin läggning i därtill utvecklade specialsamhällen. Jag vet inte om han utvecklat detta närmare någonstans, och man får hålla i minnet att Martinus inte ger råd till individer utan ser mänskligheten som en helhet.