Spöken och gamla skolkamrater

Det sägs inte vara någon idé att fråga spöken till råds eftersom de inte har uppdaterats på länge i den fysiska världen. Spöken och gamla bekanta är väldigt lika på det sättet att de minns en bara som förr och vet ingenting om en nu. Därför är det så urbota tråkigt (tycker jag) att träffa gamla skolkamrater eller andra bekanta från anno dazumal för man måste hela tiden slå ifrån sig: "Nej, jag tycker inte alls så längre; det var faktiskt för 40 år sedan!"
Men alla spöken är kanske inte tråkiga. Kosmologen Martinus berättade om när han som ung jobbade extra som nattvakt på ett möbellager tillsammans med en kompis då de en natt fick besök av ett ystert spöke som tog locket av ett piano och började spela glatt. Kompisen fick skrämselhicka och sprang därifrån så fort benen bar, men Martinus skrattade gott för han visste att detta att vara endera levande eller död inte är riktigt så enkelt. Han menade att vi har ett antal kroppar att vara i förutom den rent fysiska kroppen (tyngdkroppen) nämligen instinktkroppen, känslokroppen, intelligenskroppen, intuitionskroppen och minnes- eller "salighetskroppen". Men vi är inte lika medvetna i alla; t ex menade han att instinktkroppen är i avtagande hos människorna medan känslokroppen är uppåtgående. Intelligenskroppen också men inte lika starkt. Några kroppar är latenta, om jag inte minns fel skulle det vara intuitions- och minneskropparna.

Apropå spöken så sägs de inte gilla att man renoverar för då hittar de inte tillbaka. Jag hade en arbetskamrat som bodde i en nedlagd gammal affär där något slags drama hade hänt en gång i tiden, och hon menade att det spökade där. När det skulle renoveras blev hantverkarna riktigt förskräckta för spökena började slänga omkring tapetrullar och leva om inne i en garderob.
Helén Tursten, f d tandläkare från Sunne som måste sluta jobba p g a reumatisk värk började istället skriva deckare, men hon har också skrivit en bok om spöken, "Kvinnan i hissen" tror jag det hette. Hon berättade om ett sjukhuskök där en gammal
sträng f d kokerska som aldrig varit nöjd med de andras disk brukade spöka om nätterna och slamra med disken. När köket byggdes om kom hon aldrig tillbaka. Jag berättade detta för mina arbetskamrater i ett skolkök där jag jobbade, och menade att inte skulle jag kosta på mig att spöka på ett gammalt jobb. "Säg inte det", menade arbetskamraterna. Men bara några år senare hade båda avlidit, förmodligen av mögeltoxinerna i det gamla köket. Vi blev alltid dåliga när vi kom in där och tvingades ta en massa allergimediciner och den ena utvecklade fort livshotande svulster i lungorna, men miljöhälsan var nonchalanta och tyckte det bara var "käringar som pratat ihop sig". Kanske spökar de båda numera för den s k miljöhälsan?

En minnesteknik

Det finns en speciell koppling mellan pennan och handen som skriver på ett papper (kanske intressant för alla "skärmhjärnor" att veta) och att skriva orden "jag minns" sätter igång en rörelse från djupare liggande minnescentra i hjärnans bakre delar, enligt en neurologisk forskning. Författaren Siri Hustvedt gav skrivarkurser på psykiatriska avdelningar för kvinnor, och menar att detta ger tillgång till minnen som man vanligtvis inte minns dagsmedvetet.
Jag prövar en hemsnickrad variant, observera med penna och papper ska det vara, och det jag minns (som jag inte tänkt på förut) är kylan. Vad mycket man frös på den tiden! Vi gick med ofodrade pjäxor och raggsockor vintertid, vilket nog skulle gälla för det varmaste som fanns att tillgå, men att stå och vänta på en försenad skolbuss riskerade förfrusna tår, minns att tårna alltid var röda om vintern. Och farmor som alltid gick omkring med gummistövlar, frös inte hon? Att vakna om morgonen när elden slocknat för länge sen i spis och kakelugn var också en köldpärs. Vi hade ett, förmodligen livsfarligt, element (jag har det kvar på vinden som kuriosa) man kunde koppla i eluttaget och som lyste ilsket rött inuti att använda om det var helt iskallt eller kris-kallt tills elden hunnit ta sig i spisen. Minns en gång att mammas byxben började ryka när hon stod för nära elementet.

Men jag minns också hur tacksamma folk var. Farmor t ex tyckte det var helt otroligt att man fick pension; hon hade varit van att äldre släktingar skickades runt till sådana som hjälpligt kunde ta hand om dem förr, och när hon hämtade ut sin lilla pension brukade säga till postkassörskan "Tänk, är det inte helt otroligt?"Hon hade själv vårdat hemma sin cancersjuka och döende make utan någon hjälp från sjukvården och babyn, min pappas lillebror, dog i lunginflammation ett halvår gammal bara två år innan penicillinet blev tillgängligt för allmänheten. Farmor, vars syster också dog tidigt i lunginflammation, var väldigt imponerad av pencillinet och trodde att mögligt bröd också innehöll penicillin. Hon avskydde när folk klagade och menade att så bra som vi fått det i Sverige borde ingen någonsin klaga mer.

Kanske blev folk för bortskämda, och började "bita den hand som födde dem". Socialdemokraterna som byggt upp välfärden blev ett slags föräldrar det skulle trotsas mot vare sig "barnen" fick som de ville eller inte. Men fortfarande bars Olof Palme upp av massorna så att han kunde stå på barrikaderna och säga saker som "Satans mördare" om USA. Men hatet från höger mot att vanligt folk skulle räknas som lika mycket värda hade växt sig starkt och det var inte bara Palme som mördades utan även integriteten bland folk. De började låta sig luras av högerkrafterna, och hur ofta hör man inte idag någon säga "vi har ingen riktig socialdemokratisk regering längre som på Palmes tid, därför får de inte min röst längre". Men sedan gnäller de alldeles förskräckligt över att den bräckliga socialdemokratiska regeringen inte längre kan ge dem förmånerna som förr. Att densamma  ständigt röstas ner av högerpartier och liberala när de kommer med förslag om förbättringar.tycks inte ha slagit dem! Eller att man själv är med och monterar ner välfärden när man röstar på till exempel Sverigedemokraterna har visst heller inte slagit dem.  Apropå detta finns det en nyzeeländsk forskare vid namn James Flynn som visat på att intelligensen håller på att sjunka i de nordiska länderna. Förr steg intelligensen genom generationerna men nu har 80-talisterna lägre intelligens än sina föräldrar. Flynn menar att intelligensen inte sjunker jättemycket för varje år men på sikt kan det bli allvarligt. Alltför låg IQ är ett hot mot demokratin. Är det detta vi ser kan se när det t ex gäller politiska opinionsundersökningar på sistone? En orsak till en sjunkande IQ kan vara smartphones och datorer, eftersom det finns belägg för att vanlig bokläsning och anteckning med penna och papper gör att man både lär sig bättre och minns mer av det man lär sig. "Internettrollen" som dygnet runt tycks sitta och sprida politisk propaganda får förmodligen gehör på ett annat sätt på nätet av andra "popcornhjärnor". I en bok eller tidning skulle de saker de säger mer uppenbart avslöja dem som mer eller mindre idioter.