Vad sägs om en provokativ pessimism?

Jag föreställer mig att om man hade pratat om kemikalieintolerans på 70/80-talet skulle folk ha sagt: "Så förskräckligt att det används så mycket kemikalier att det gör människor sjuka". I motsats till idag när samhällsaspekten  brukar ses över axeln och man i stället lägger allt på individen: "Vad konstigt, är du verkligen så överkänslig" eller "det måste vara jobbigt". Man verkar idag avtrubbade eller bortom uppgivenhet när det gäller kemikaliers förödande inverkan på både människor och miljö. När dåvarande miljökommissionären Margot Wallström testade sitt blod för tio år sedan, tyckte alla det var förskräckligt mycket när man fann att hon hade 28 olika kemikalier i blodet. Idag har nyfödda barn flera hundra kemikalier i blodet, men det är sällan det talas om. Inte så få människor är också dopade av psykofarmaka som skrivs ut på löpande band som en sorts mirakelkur för det mesta, en del till den grad att ögonen påminner om glasknappar och personligheten har flugit ut genom fönstret så att säga. Människor går omkring som sprängfyllda kemikaliebomber. Med ett magiskt tänkande som förebild; "tänk positivt, så ordnar det sig".
Världens samlade kemikalieproduktion har de senaste 55 åren ökat med drygt 5.600 %, det vill säga från cirka 7 miljoner ton till 400 miljoner ton per år.
MCS (Multiple Chemical Sensitivity) har enligt en kanadensisk undersökning ökat med 31 % mellan 2005-2010, och kemikalieanvändningen i världen beräknas öka med 85 % mellan åren 1995 - 2020 enligt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.
Filosofen Georg Henrik von Wright kallade det "vanmaktens optimism" i sin bok Myten om framsteget, och menade att det innebär svåra konsekvenser för samhället när förmågan att hantera och förhindra kriser offras på det positiva tänkandets altare. Han förespråkade en "provokativ pessimism" då han menade att ett nyktert betraktande av mänsklighetens situation först måste driva oss in förtvivlan, för att kunna skaka av oss en dylik falsk optimism och kunna vända utvecklingen åt ett sundare håll.

Diskreta men långa steg i fel riktning...

Ännu en meningslös överklagan till Försäkringskassan, som man på förhand vet att de kommer att nonchalera därför att de anser det vara normalt förekommande med kemikaliefria arbetsplatser, det vill säga där man inte använder varken syntetiska parfymer i hygien- eller rengöringsprodukter, eller har emitterande byggnadsmaterial med mera. Var, undrar jag? De anser också att mina symtom inte hindrar normala arbetsuppgifter. Jag lämnar trots de hopplösa utsikterna in min överklagan på pin kiv, därför att många kanske inte orkar överklaga och jag vill ge Försäkringskassan en påminnelse om att MCS, dvs kemikalieintolerans är ett stort problem för många när det gäller arbetsplatser.
Jag skriver att "Orsaken till att jag vill beslutet ändras, är att motiveringen till avslaget är felaktig. Eftersom jag blir sjuk av så kallade normala arbetsmiljöer där det numera faktiskt förekommer en frekvent användning av parfymer i både personliga hygienprodukter, städning men också många andra kemikalier t ex formaldehyd i material, mattor, lukt från färg och trycksvärta t ex skrivare, arbetsmaterial, snus- och cigarettlukt från kläder och personer plus många andra lukter, men även luktfria kemikalier som märks genom att de bränner hud och luftvägar, och gör mig sjuk. Med hänsyn till att inte heller kunna åka kollektiva färdmedel eller bil till arbete p g a ovanstående faktorer, torde det vara uppenbart att min arbetsförmåga är nedsatt eftersom kemikalieintoleransen ger mig andningssvårigheter, yrsel, svår huvudvärk, illamående, svullna ögon, igentäppt näsa med mera. Genom normal slutledningsförmåga borde det vara lätt att inse att arbetsförmågan i sådana miljöer är nedsatt till mer än en fjärdedel. Eftersom det inte finns några lagar i arbetslivet om att ta hänsyn när det gäller syntetiska parfymer och andra kemikalier, är det inte möjligt i dagsläget att få en fungerande arbetsplats varken i ordinarie arbete eller som jag nu varit, i sysselsättningsfasen."

I en artikel som cirkulerat på internet skriver någon som påstår sig ha arbetat i 30 år vid Försäkringskassan, och som anonymt vill berätta hur det förekommer att Försäkringskassans jurister hjälper dem trixa och exempelvis ändra i sjukintyg för att slippa betala ut pengar. Man har i och för sig inga belägg för att historien är äkta, men tycker den verkar tillräckligt trovärdig när man tänker på hur det tidigare varit rubriker i tidningarna när en anställd vid Försäkringskassan erkände att han eller hon hade ändrat i sjukintyg.

Jag skickar med "Klargörande kring kemisk intolerans" av professor Steven Nordin, liksom jag lämnade detsamma till en handläggare vid kommunen som menade att "det måste ju finnas någon medicin du kan ta..." trots att det i klargörandet uttryckligen står att man i nuläget enbart kan spekulera kring möjliga behandlingsformer, och trots att jag träffat henne förut och talat om att jag har svårt att tåla kemikalier i vanliga mediciner. Hon sade att hon var skolad som farmaceut från början, och började prata sig varm om mediciner - uppenbarligen psykofarmaka eftersom det sägs vara en populär metod att "bemästra krångliga fall" vid ortens sociala avdelning. Man har sett en och annan relativt ung människa bli förvandlad till en zombie genom att man övertalat dem till en medicinering och fört in dem i ett läkemedelsberoende, fast deras problem från början varit till exempel ekonomiska eller krävt andra mer praktiska lösningar.Hon blir sur när jag säger att enda sättet att bli frisk är att undvika kemikalier, vistas i frisk luft, försöka äta ekologiskt och liknande saker. Att långsamt ta livet av en kemikalieöverkänslig med just kemikalier frestar nog med tanke på besparingar. Överhuvudtaget tycks en slags "New World Order" har tryckts ner över öronen på både styrande och tjänstemän i dagsläget, där ingen som helst individualism eller eget tänkande ur folklagren uppmuntras utan tvärtom - man vill ha en foglig fårskock som gör allt vad överheten säger. En svensk tiger, som man sade under andra världskriget.
För bara några dagar sedan röstade riksdagen igenom ett beslut att nedmontera delar av offentlighetsprincipen, där det inte ska finnas någon insyn i de uppgifter som utbyts mellan myndigheterna i olika länder. Det innebär en inskränkning i yttrande- och tryckfriheten. Det är ett svek mot löftena som gavs vid Sveriges inträde i EU och ett steg i riktningen mot något som liknar fascism. De enda partier som röstade mot inskränkningen var Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Med bössa och kanon, eller.....

De som förnekar och hånar osynliga funktionshinder som el- och kemikalieintolerans, lider själva ofta av sjukdomar där kemikalier och/eller strålning kan spela en roll för både uppkomsten och utvecklingen av deras egen sjukdom. Det brukar inte minst röra sig om kognitiva svårigheter eller andra psykiska problem, fibromyalgi, astma, allergier och många andra sjukdomar som ökat drastiskt i senare tider. "Många äldre har minst tio olika läkemedel", är rubriken på en artikel i Värmlands Folkblad som också säger att många av läkemedlen är olämpliga och bör undvikas. Deras biverkningar kan göra att gamla får svårare att klara sig själva; yrsel och fallolyckor är inte sällsynta. Läkare står ofta redo att dra receptblocket, kvickare än Westerns snabbaste skytt.

Men det är också vanligt att ungdomar har kemikalierelaterade problem, inte bara på grund av mögelskolor utan många verkar ha "låga" perioder när de häller över sig parfym när de inte orkat tvätta sig. I ett lägenhetshus kan en lägenhet vara en sprängfylld bomb av kemikalier, där allt från vanliga skolungdomar till missbrukare och ungdomar med varierande asociala problem samlas. Som kemikalieintolerant kan man lätt känna hur kamfer från deras sköljmedel bränner i lungorna (ger skador på nervsystemet, yrsel, förvirring och muskelryckningar i större eller mindre men frekventa doser), men också dunsterna från linalool, ett liljekonvalje-imiterande syntetiskt extrakt (från exempelvis deras deodoranter) som i djurförsök har lett till döden, som tränger genom golv- och dörrspringor. (Hur går det med skolbetygen?) Om jag råkar somna med ansiktet vänt mot väggen vid sådana tillfällen känner man sig när man vaknar närmast som en döende, men när jag vänder ansiktet mot fönstret på glänt och luftrenare nära sängen brukar det finnas livsande kvar för i alla fall en dag i taget.

Jag skulle troligtvis inte kunna delta vid t ex en begravning längre, då risken skulle vara stor att jag måste ställa mig upp och skrika "skynda på" till prästen under ceremonin, "innan jag dör av de giftiga parfymerna"!
Men det här tycks bli en svår vecka med provtagning vid ortens vårdcentral, väntan i apotekets kö för att hämta ut medicin, måste gå och handla, och i slutet av veckan ett möte med en handläggare vid kommunen. Kommer kroppen att orka alla de kemikaliedimmorna från andras parfymerade produkter som detta brukar innebära?

Vi är inte några slags don Quijote som slåss mot väderkvarnar, utan det överdrivna användandet av kemikalier är ett reellt hot mot alla, och i fronten finns de som fått sin skyddsbarriär överskriden av olika anledningar. (Kanske vistelse i mögelhus eller inandning av höga eller frekventa doser av metaller i t ex svetsrök. Trådlös strålning från t ex mobiltelefoner anses också kunna skada blod/hjärnbarriären och minska motståndskraften mot kemikalier, eller vistelser i miljöer med rökande eller parfymerande människor - i stort sett samma sak nuförtiden när många av gifterna är gemensamma i cigaretter och syntetiska parfymer.

Det tjänar inte längre något till att dra ut med bössa och kanon, utan hellre då med ättiks-duschflaska och en anmälningsblankett. Filmerna om de vaknande zombierna som blev så populära för några år sedan, kanske hade en poäng - vi tycks faktiskt vara drabbade av "zombier" som omringar oss med syntetiska giftdimmor!

För Sverige i tiden?

Så många som var tredje person i världen har någon form av kemisk intolerans, enligt forskaren Linus Andersson i "Fråga doktorn" i TV förra hösten. Trots det har inte sjukvården anpassat sig till verkligheten i nutid. Vid en vårdcentral i Laholm uppmanades nyligen en person att söka till något annat ställe eftersom hon inte tål parfym, och man använder det där. Läkaren påstod sig aldrig ha hört talas om MCS, trots att flera kemikalieintoleranta varit där förut, och då gett information. Vid andra sjukvårdsenheter i Hallands landsting har man nekat att ta emot personer som till och med visat sig behöva intensivvård för svår kemikalieintolerans.
I Västra Götalands landsting finns en parfymfri policy inom vården sedan fem år tillbaka, och i Värmlands landsting har man beslutat sig för detsamma i år. En underlig sak är att det inte finns en  riksövergripande parfymfri policy i landet, utan varje landsting får göra som de vill, påminnande om  medeltiden före Magnus Erikssons landslag.

Som om det inte vore nog att bara ignorera funktionshinder som inte "passar in" i ett kemikalie- och elberoende samhälle, finns "mörkermän" som t ex barnläkaren Mats Reimer i Mölnlycke som "spökat sig" i media och kallat elöverkänsliga för "foliehattar", påstått att sjukdomar som borrelia av kronisk typ inte finns och kommit med andra förlegade åsikter som t ex att bröstmjölk inte skulle vara viktig för spädbarn. (Dock träffar han ibland huvudet på spiken i sin blogg i "Dagens Medicin", till exempel när han skriver om alternativmediciner bland annat viss Ayurveda-medicin som innehåller tungmetaller, däribland kvicksilver.)
I Finland håller Markku Sainio, docent vid Arbetshälsoinstitutet, föreläsningar som inte bara ger
träsmak utan också är ohälsosamma för drabbade av sjuka hus-syndrom eftersom han "psykförklarar" dem i brist på tillräckliga test- och behandlingsmetoder. Och som fortsättning på den medeltid som sjukvården verkar ha kommit in i, håller den danske  psykiatern Per Fink på att bunta ihop sjukdomar som redan fått fysiska diagnoser, t ex whiplash, fibromyalgi, skleros med flera och släpar dem tillbaka i tiden för att ge dem en gemensam, flummig psykisk diagnos som liksom av en händelse kunde tänkas botas vid hans egenägda institut med t ex kognitiv beteendeterapi. Jag påstår inte att alla i den branschen är skojare, men var så säkra på att många ljusskygga lycksökare dras till dit, där man inte avkrävs några mätningar eller bevis på att verksamheten fungerar. Varför inte låta dem betala tillbaka vad det kostade om patienten eller kunden som det verkar heta numera, inte anser sig ha blivit friskare? Vilken hederlig hantverkare som helst skulle inte vänta sig annat än att betala tillbaka eller göra om/göra rätt om inte deras arbete varit till belåtenhet.

Det befaras att styrande inte längre diskuterar hur man ska kunna hjälpa världens lidande människor, utan hellre hur man ska göra sig av med problemen (och helst tjäna pengar på det). En riktig otäcking i branschen av förnekare och mörkermän tycks Bill Gates, grundaren av Microsoft och en av världens rikaste män ha blivit, då han föreslår genmodifierad föda och vacciner som ett sätt att minska befolkningsmängden i världen.

Man hoppas att Carl XVI Gustaf inte ska behöva ändra sitt valspråk till "För Sverige i medeltiden", och att fler börjar inse att det mer än någonsin ligger i tiden att skippa onödiga syntetiska gifter i sina produkter och sin närmiljö, så långt man kan själv kan påverka. Förhoppningsvis kommer t ex sjukvård och andra offentliga institutioner att följa efter så småningom när det gäller kunskap om MCS och andra miljösjukdomar. 

Pandoras ask

Jag hade säkert SHR (sensorisk hyperreaktivitet) som brukar beteckna överkänslighet i luftvägar och ögon, i många år under alias som allergier, förkylningar, halsont, och många "virus". Först efter en arbetsplats för mycket med avseende på dålig ventilation samt mögel och mängder av kemikalier i hygien- och rengöringsprodukterna, bröt en svårare form av överkänslighet ut som stämmer in på symtomen under beteckningen MCS (Multiple Chemical Sensitivity).
Men MCS "finns inte" i Sverige, och här brukar också SHR vara ganska okänt inom vården fast det är detta tillstånd som hittills använts som vedertaget begrepp trots att det saknar en ICD-10 kod.
"Diagnosen SHR kräver symtom som är lokaliserade till luftvägarna slemhinnor samt ett positivt inandningstest av capsaicin som innebär onormal hostreaktion", skriver professor Steven Nordin vid Umeå universitet i sitt "Klargörande kring kemisk intolerans". Min allergidoktor vill skicka mig till en sådan test, men vad hjälper mig en SHR-diagnos vid det här laget, eftersom symtomen vid MCS i stort sett kan omfatta varenda cell i kroppen. Ett "bevis" på SHR brukar dessutom inte ge så mycket mer än ett avfärdande från Försäkringskassan. 

I klargörandet står också att Europaparlamentet har nyligen erkänt MCS som sjukdomstillstånd och rekommenderar sina medlemsstater som ännu inte har gjort det, att ta med MCS i sin version av den internationella statistiska klassifikationen och i sina förteckningar över yrkessjukdomar. Parlamentet föreslår också att WHO (Världshälso-organisationen) bör ta med MCS i sin kommande klassifikation ICD-11.
Ett litet mysterium är varför man i inom vården i Sverige accepterar att skriva SHR i intygen, men fortsätter förneka att MCS skulle vara ett verkligt sjukdomstillstånd. En förklaring skulle vara ett politiskt intresse att hålla kostnader för sjukskrivningar nere, men ett kategoriskt förnekande slår ju också ifrån sig kostnader för sjuka hus och eventuella krav på skadestånd.

Ett annat litet mysterium är varför inte ansvariga tagit till sig av senare tiders forskningsrön om hur kemikalier kan vara ett upphov till sådant som diabetes, fetma, astma, allergier, autism och många andra sjukdomar. I skrivande stund säger man på TV-nyheterna att "diabetes av typ 1 är en gåta man inte lyckats lösa.

Vid fullt utvecklad MCS som kan komma smygande eller få ett ganska plötsligt utbrott är det som när Pandoras ask öppnar sig och världens elände i det här fallet i form av både naturliga och syntetiska kemikalier strömmar ut, riktat mot en själv. (I mitt fall kom det nog smygande, men fick ändå ett plötsligt utbrott under en svår pollensäsong som blev droppen som fick "giftbägaren" att rinna över.)
Enligt en kanadensisk undersökning ökade MCS med 31 % mellan 2005 och 2010. Man kan säkert räkna med att förhållandena är ungefär desamma också i Sverige och övriga i-länder.

Att kura skymning, och att vara eller inte vara....drabbade av mögel

Nästa vecka, 11 - 17 november, arrangerar Nordiska bibliotek "Kura skymning", en vecka med levande ljus och högläsning ur nordiska författares böcker. T ex Inga Borgs bok om trollet Plupp, en av mina favoriter när jag var liten. För vuxna läses ur romanen "Isslottet" av författaren Tarjei Vesaas. Synd bara att man inte tål varken levande ljus eller människor som använder sig av parfymerade produkter. Oset från ett brinnande stearinljus sprider lika mycket toxiska föroreningar som avgaserna från Europas värst trafikerade motorväg, läste jag någonstans - och det har jag lätt för att tro på. Men ännu svårare är det att klara de toxiska, syntetiska ämnena i folks deodoranter, sköljmedel, hårvård etcetera, därför är valet lätt att "kura skymning" på något annat ställe än i en folksamling, och med ett mys-ljus drivet av batteri.
Annars är nog bibliotek det ställe jag saknar mest att inte kunna nyttja som förut, sedan jag blev intolerant mot kemikalier. Att inte kunna sitta där och bläddra i tidningar pga av trycksvärta och andra kemikalier i tidningspapperet, och alla molekyler från andra människors billiga parfymer som hänger kvar i luften och klibbat fast i övriga material.

Tragiskt är när MCS-drabbade inte kan hjälpa eller bara ens besöka gamla föräldrar, för att det inte  fungerar att vistas i deras kemikalie-inpyrda bostäder efter att ha använt parfymerade produkter i hela sitt liv eller åtminstone de senaste decennierna då i stort sett alla hygien- och rengöringsprodukter blivit "besatta av det onda syntetgiftet". Ännu tidigare generationer hade turen att slippa dessa "parfymer" som ännu inte hunnit bli var mans ägo före 1950-talet då de började massproduceras. Tidigare var parfym en dyrbar vara för speciella tillfällen och inte en billig, förgiftad kopia att marinera sig själv och omgivningen i, dygnet runt.

Lika tragiskt är när kemikalieintoleranta inte kan träffa barn och barnbarn, för att dessa inte förstår att deras förälder/mor- eller farförälder bli allvarligt sjuk av deras parfymer - men också vägrar förstå att de själva förmodligen blir sjuka på ett eller annat sätt.
I morgontidningen fanns en artikel om hur den rikare överklassen som förut lyckats hålla sig smalare nu också börjar drabbas av fetma. "Ingen vet riktigt varför" sade en folkhälsostrateg. Men jag undrar varför inte alla experter börjar ta till sig av nyare tiders rön, t ex från forskarna vid Selmastudien vid Karlstads universitet som presenterat resultat om hur kemikalier inte bara kan orsaka fetma, utan också sjukdomar som diabetes, astma, allergier, autism med mera. Utomlands har olika forskare kommit fram till liknade teorier, t ex TILT (Toxic Induced Loss of Tolerance), en teori där forskaren Claudia Miller menar att ett förgiftningstillstånd ligger bakom sjukdomar som fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, autism, MCS med flera. Mycket talar för att teorierna stämmer, eftersom många har blivit friskare genom att avlägsna så mycket kemikalier som möjligt ur sin vardag.

En annan artikel under rubriken "RUT och ROT men varför inte BOT" i samma tidning, hade synpunkter på att Sveriges hem blivit "sterilt rena" genom möjligheten till avdrag för städhjälp med mera, och att det därför också borde finnas ett avdrag för rehabilitering av alla nutidens stressade människor (inte minst dem som får utökade jobb genom RUT- och ROT-avdragen) i form av massage, träning på Friskis och Svettis och så vidare. Artikelförfattaren hade en bra synpunkt där, men jag kan inte låta bli att tänka på hur många vård-, hälso- och träningslokaler är precis lika illa drabbade av mögelskador som så många andra hus. Av skolor är det vanligare att, med risk att travestera Hamlet, att vara än att inte vara drabbade av mögel. Att träna i mögelskadad lokal, hur nyttigt kan det vara? Att dessutom träna i en sal där personer svettas ut alla toxiner från sina parfymerade hygienprodukter är inte särskilt lockande. Själv höll jag på att svimma och fick treva mig ut ur mörkret för att få luft, när jag en gång följt med några arbetskamrater på en gratis introduktion i träningsformer avslutad under "meditation" med släckt lyse. Aldrig mer! I alla fall inte, om man inte först använder sig av dessa avdrag för att riva mögelhus och bygga nytt med mindre giftiga material. Samt slutar förgifta luften i lokalerna med sina deodoranter, som inte bara skadar andra utan också dem själva genom att vanliga deodoranter blockerar lymfkörtlarna som finns ett stort antal av i armhålorna, och på sikt kan bidra till exempelvis bröstcancer. Några droppar citron eller lite bikarbonat blandad i kokosolja kan användas i stället, och skadar i varje fall inte någon av de övriga "rehabilitanterna"....

Recept för "motståndsrörelse"

Det florerar på sina håll rykten om en depopulationsagenda där styrande i världen medvetet skulle vilja minska befolkningsmängden genom exempelvis geoengineering, nanopartiklar i födan, genmanipulation av densamma, kemikalier i vacciner och hushållsprodukter. Listan kan göras väldigt lång. I skenet av den teorin skulle Multiple Chemical Sensitivity och andra kemikaliepåverkade sjukdomar i så fall bara vara toppen av ett isberg. Vad som talar emot teorin är att i så fall skulle världens ledare själva ha svårt att undkomma det skapade infernot, men å andra sidan är det också illa om det ligger ren ignorans och vårdslöshet bakom förgiftnigen av jordklotet och dess invånare.

I vilket fall behövs en motståndsrörelse i det lilla, där man kan hitta egna vägar ur tvånget att köpa marknadens giftiga produkter. Om fler kunde göra sina egna deodoranter och hårvårdsprodukter av  vanliga, biologiska varor man ofta redan har i skafferiet, skulle bara en sådan sak påverka inomhusluften till det bättre för alla som måste dela ett arbetsrum, en matsal, en hiss, en bil eller varhelst man måste andas samma luft som andra. Om fler bojkottar företagens giftiga produkter tvingar man dem att tillverka mindre skadliga saker till oss.

Socker:
hårspray som är helt oskadlig för både håret och miljön: två eller tre teskedar socker och lite drygt en deciliter vatten som först kokas upp, sockret tillsättes, omröres och får svalna. (Förvaras i kylskåp.) Den klibbar inte, och kan "bygga upp" frisyren genom att spreja i lager som får torka emellan.
Salt:
För hårschampoo - 2 matskedar havssalt kokas upp med två deciliter vatten. Spädes med kallt vatten till önskad temperatur.
Bikarbonat:
allmänt uppfräschande drink som höjer PH-värdet (och sägs vara bra mot hosta), men dessutom kan verka avgiftande vid parfymexponering: 1/2 tesked bikarbonat och en halv eller hel pressad citron i ett glas vatten. Och bra som PH-höjande badsalt....
Biologisk ättika:
i stället för kemiskt rengöringsmedel och tvättmedel. Uppfräschande och bakteriedödande. Gör sköljmedel överflödigt, kläderna blir mjuka och utan statisk elektricitet.
Citron (helst ekologisk):
en del använder några droppar i stället för vanlig deodorant.
Citron är desinficerande, kan användas som svagt blekande till hår, och tillsammans med salt svagt blekande till tyg.

Det kanske verkar futtigt i skenet av chemtrails och genmodifiering, men det händer ibland att en liten snöboll startar en lavin....