"Huru fan skall detta sluta"

Kanske man får lov att citera drottning Hedvid Elisabet Charlotta (gift med Karl XIII) som när en adelsman blivit massakrerad av en lynchmobb i Stockholm skrev: "Huru fan skall detta sluta?". Jag tänker nu på valet och hur "trumpismen" tog över staden med ett nytt parti, OR, förra valet 2018. "Nytt" är inte automatiskt lika med bättre, och allt nytt är heller inte nytt utan kan vara gammalt och unket i ny förpackning; man kan helt enkelt ha "sminkat grisen". Personer med andra åsikter än partiets dumförklarades, hängdes ut och skrämdes till tystnad. "Kommunalrådet cyklar förbi" är titeln på en av Erik Beckmans romaner. Och nuvarande kommunalråd är ute och cyklar ordentligt, som före detta polischef verkar han inte kunna grundlagen så bra. Nya Wermlandstidningen bröt (av misstag) mot grundlagen när de publicerade flera grundlagsskyddade anonyma insändares namn i ett mejl till nämnda kommunalråd, som genast skrev på sociala medier att han "visste vilka de var" och dessutom tipsade om hur man kunde få reda på deras namn! Den ena av partiets grundare ("Det är något som är fel") och även den tidigare ordförande och partiledaren hoppade av. Tidigare ordförande har berättat i både Nya Wermlandstidningen och Värmlands Folkblad om nur hon aldrig fått svar på sina frågor eller sakliga kritik utan istället blivit påhoppad som person, blivit misstänkliggjord och mobbad. Oberoende Realister borde skulle kanske hellre kallas Oberoende pennalister? "Oberoende av en moralisk kompass", som rubriken lyder i senaste inlägget i VF (18/8), skriven av tidigare ordförande och partiledare Kattarina Hjern, där hon menar att folk börjat skriva anonyma insändare av dessa skäl, men inte heller då fick svar på några frågor utan då ondgjorde sig istället kommunalrådet över att de skrev anonymt. Man misstänkte att det skulle kunna barka däråt när kommunalrådet Jens Fischer satte ribban vid "det är inte brottsligt" på tal om att det politiska klimatet blev hårt och otrevligt. Precis som ett visst annat parti har OR en "svans" som är beredd att ge sig på minsta kritiker på sociala medier. Man får hoppas att vi efter valet detta år får ett mer seriöst parti som styr, som kan ta sakfrågor och inte lägger en massa energi på att bråka med folk på sociala medier. Och ett kommunalråd som är till för alla och inte bara för en svans av påhejare.

Om "jätteproppen Orvar" och varför vi vill ha strängare straff nu

"Varför är vi inte argare" är en rubrik i VF (15/8), en artikel skriven av Jenny Wennberg. Socialdemokratin har svikit. När man av valtekniska skäl började fjäska för medelklassen gav man samtidigt upp jämlikhetstanken, menar hon. Intressant, för det påminner åtminstone mig om teorin att efter decennier med det "mjuka" samhället och strävan till jämlikhet börjar en längtan efter skillnader, strängare regler, hårdare straff osv ta form. Någon historiker (tror det var Gordon Taylor) delade upp människans epoker genom historien i "matristiska" respektive "patristiska", inte att förväxla med matriarkat- och patriarkatstyre utan mer som en kvinnlig eller manlig princip som genomsyrar samhället. (Kanske lite som yin och yang?) Med teorin att allt får en motreaktion och vänds i sin motsats efter tillräckligt lång tid. En patristisk struktur bygger på regler, straff, plikt, pansar, polis, censur, medan matrism står för mjukhet, jämlikhet, utjämning av hierarkier, gränslöshet. Suzanne Brögger tar upp detta i en artikel (kan bl a läsas i samlade artiklar i boken Sejd från 2022). Hon menar att om den patristiska principen får pågå för länge dödas kreativiteten. Om den matristiska överdrivs får vi ett samhälle där lärarna är rädda för eleverna och där vuxna inte kan föra ett samtal längre för att barnen tillåts väsnas och ta all plats. Utan gränser blir tillvaron ett träsk. Brögger menar att det i början av seklet (jag antar hon menar det förra) tycktes det finnas en balans mellan dessa där det konstnärliga skapandet var rikt. Det gamla uttrycket "skomakare bliv vid din läst" härstammar uppenbarligen från den förra patristiska epoken medan "du kan bli allt du vill" är typiskt för den mjuka strukturen. Plötsligt sökte alla ungdomar till mediaprogrammen för alla ville ha ett kul yrke. Suzanne Brögger anser att roten till detta är ungdomsupproret -68 som i andra länder var ett "sommarlov" men blev permanent i Danmark (något liknande i Sverige på 70-talet vill jag minnas) då "de långhåriga männen i kofta" med sina mjuka värden tog över inflytandet vid institutionerna. Och satt kvar i en evighet tack vare trygga avtal. De yngre generationerna hindrades att komma fram med nyare idéer. I Sverige kallas fenomenet "jätteproppen Orvar". Jag är såpass gammal att jag minns några av männen som demonstrativt broderade blommiga dukar på kafferasten, vid några vikariat inom kultursektorn när jag var väldigt ung. Motreaktionen, enligt Brögger, blev olika slags extremister, mc-gäng, nynazister, sociala förlorare, ghettovåld, bilbränder osv. Brottslingar säger nu att de vill han markerade straff och inte vill falla ner i terapins träsk med relativiserandet av skuld. Strängare straff och hårdare tag önskar de kriminella själva, alltså. Det gränslösa internet menar Brögger är ett väldigt matristiskt fenomen. Internet har tagit över funktionen som väggarna på offentliga toaletter hade förr. Det finns inget överjag. Att gå in på vissa sidor är som att besöka ett sinnessjukhus före psykofarmakan, skriver hon. Dock verkar internet vara favoritforum för hatarna och förespråkarna för ett hårdare samhälle, min anmärkning. Men Brögger påminner om att feminismen inte är samma sak som matrism, "ty paradoxen är att oavsett hur mycket matrismen breder ut sig är du som kvinna alltid underkastad patrismens måtstock, och bär automatiskt fyra tusen års misshandel i generna. Man vet att man i det gamla Grekland inte hade mer status än ett djur, och att man under medeltiden brändes som häxa. Än idag dödas flickor vid födseln, de säljs och byts, mörbultas och våldtas." Hon påminner om vad Germaine Greer (författare till den kvinnliga eunicken) sade: "Om vi omskärs i Sudan eller blir generaldirektör i New York så finns det alltid en stigmatisering förknippad med att vara kvinna." Det finns några som inbillar sig att vi fortfarande lever i det "mjuka" samhället, men om ni frågar mig började den "nya patrismen" ta form 1990. Titta bara på arbetsmarknaden. Nu kan vi se gamla tiders daglönare och pigor fast under annat namn. De kritiska kallar det prekariatet.

Lägenheten

Numera när var och varannan absolut ska skriva en deckare, skulle jag lätt kunna skriva en rysare med det för en rysare perfekta namnet "Lägenheten", byggt på verklighet. Man ser ett relativt vackert hus i ett till synes lugnt område, men vad finns innanför fasaden? Första minnet av huset var när en blind granne utan timer glömt stänga av spisen, och när jag gick in för att rädda henne ur rökdimmorna var det första hon gjorde sätta sig och röka. (Jag hade flyttat från ett annat hus där grannen nyss bränt upp nedersta våningarna.) Men jag ville gärna flytta upp några våningar där det finns balkonger och flyttade direkt jag fick möjlighet. Grannen under var trevlig men tyvärr alkoholist och där stadens alla fyllon verkade få plats i hans lilla lya. Sen dog de ut av naturliga orsaker men grannen längre framöver visade sig creepy på ett annat sätt. Vi kan kalla honom Benny. Benny hade flyttat från eget hus och tyckte det var kul att lyssna på lägenhetsgrannar med en "apparat"; om man tycker det är obehagligt i filmer där någon i en lägenhet är avlyssnad av polisen är det inget mot Bennys dygnet runt-uppkoppling. Jag tror man avlyssnade till och med under toaletten för när man spolade var det någon som gallskrek. De skrek när man tappade en knappnål. Tydligen avancerade grejor. Benny smög ner i källartrappan och kikade upp när man gick ut, och smög några gånger bakom en i affären. Sen flyttade han till vi kan kalla det Stockholm men lät drogberoende ungdomar härja fritt i hans lägenhet. Han förnekade det i sms: "Skyll inte på min grabb att han skulle knarka", vilket jag inte hade gjort och visste inte ens att hans grabb var där. Men nu hade de blivit så paranoida av allt avlyssnande att de trodde det var något skumt med vartenda steg jag tog och började för säkerhets skull följa efter ute också. Vid något tillfälle hade någon i all hast och drogdimmor fått på sig en lång kjol, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men å andra sidan visar ju modemagasinen nu manliga modeller i kjol så det kanske bara är att jag är lite efter min tid...Till slut fick till och med Benny nog av drognästet, det renoverades och en ny innehavare nyss kommen från "en lång semester" tog det hela ett steg längre: nu kunde alla illegala nattklubbar slänga sig i väggen. Nu blev det dygnet runt-klubb med gratis dygnet-runt passiv drogrökning för närmaste grannar. Sen råkade visst "nattklubbskungen" slå en yxa i huvudet på någon, sedan visade sig lägenheten bli befolkad nattetid av "spöken" som funnit den perfekta platsen att helt inkognito och i lugn och ro tillverka droger. Dock inte lugn och ro för mig som fick covid-19-liknande symtom av giftiga kemikalieångor. Det byttes lås flera gånger, men spöken tar sig som bekant in ändå och polisen som uppmanade att ringa akut nästa gång så de kunde tas på bar gärning, brukade skylla på att de inte hade någon bil inne och råkade det finnas bil skickade de ingen ändå utan skulle "upprätta ett ärende" (populär klyscha utan direkt innehåll). Enligt vicevärden hade det helt fräckt sålts utanför hennes kontorsfönster men polisen var inte överdrivet intresserade.En invandrare som körde taxi höll på att köra av vägen under en skrattattack när jag råkade nämna att polisstationen hade stängt för semester, när vi körde förbi. Spöken, yxmän, droger och en polis som kanske eller kanske inte existerar - kan man begära mer om man vill börja en ny karriär som rysarförfattare...