"Ockham som en rakkniv vass"

"A riddle, wrapped in a mystery, inside an enigma", så beskrev Churchill den ryska mentaliteten under andra världskriget. Lika aktuell idag med tanke på de senaste dagarnas cirkus och obegripliga kovändningar. Då får man hjälp av Cornelis Vreeswijk som sjöng textraden "Ockham som en rakkniv vass" på en gammal skiva - Ockham var en medeltida filosof som kritiserade den realistiska kunskapsteorin och menade att man inte ska anta fler premisser än som behövs för att förklara de observationer man gör. Principen minsta möjliga antagande kom att kallas Ockhams rakkniv. Den enkla lösningen är ofta den rätta: Någon sade att ryssarna aldrig har varit smarta. Deras framgångar under andra världskriget bestod av att mata på med en aldrig sinande ström av mänsklig kanonmat plus floder av vodka. Den brända jordens taktik stoppade visserligen fienden men ödelade också egna befolkningens liv. "Gåtan" är förmodligen dumhet, alkoholskadade gener och strategin att blåneka uppenbara fakta och irrationellt beteende som tillfälligt gör fienden förvirrad av bristen på logik. Det vi sett nu är bara ouvertyren och inte finalen, säger Carl Bildt om de senaste absurditerna i midsommar. (Tycka vad man vill om Carl Bildt, men han har dock en stor erfarenhet av utrikespolitik.) Som strategi kan absurditeten inte leda till något bestående gott för landet.

Den ironiske guden

När konstnären Lars Vilks ställt ut Mohammed som rondellhund fick han leva med ständiga livvakter som måste kostat skjortan för skattebetalarna. Men det var inte islamister utan hans egna livvakter som kostade honom livet när de körde för fort, hamnade under en lastbil och hundratals liter bensin fattade eld. (Man valde begravning utan kista för kremeringen hade ju varit fix och färdig.) Senaste är miljardärer nyfikna på Titanic, och som råkar ut för samma öde som Titanic. Ironin kommer och tar oss, ett av budskapen i Siri Hustvedts romaner som är svåra att säga emot bl a i Den lysande världen där konstnärinnan Harriet planerar hämnd på konstvärlden som förbigått henne och premierat de manliga konstnärerna. Hon ska ställa ut sina verk och låtsas det är tre okända manliga målare som gjort dem och när de fått fantastiska recensioner ska hon träda fram och avslöja att de är gjorda av henne. Men berömmet stiger en av dem åt huvudet och han vägrar släppa "sin" succé (och vad kan hon bevisa), och en annan sticker med pengarna. Ironin är likaså i Siri Hustvedts eget liv; doktorandexamen från Columbia university, forskning åt en medicinsk historiker, kunskaper i neurovetenskap som hon använt i sina romaner bl a detta med förbindelsen mellan hand och hjärna när man skriver för hand som hon tog upp före populärvetenskaparna. Men det är hennes make, författaren Paul Auster, man intervjuar och intresserar sig för. Ironin lär också slå hårt mot en annan: Putin som öppnat gapet för att sluka andras områden när det istället leder till att alla övriga vill gå med i Nato (som inte hade en tanke på det förut åtminstone inte så brådskande). Plus att det förmodligen leder till inbördeskrig när folket till sist inser att de blir lurade, utblottade och riskerar livet genom det onödiga, otidsenliga kriget, som i slutändan förmodligen gör imperiet mindre och inte större. Det kommer att ta flera generationer att försöka lappa ihop system och förtroende. Som oraklet i Delfi kungjorde för fru Brögger när den sistnämnda reste dit för en intervju långt innan kriget var påtänkt (apropå "det stora riket i öst): "Ett stort rike kommer att gå under och ett mindre att blomstra (Ukraina? min anm.)" Slutligen lite ironisk kuriosa från tiden jag brukade bära andningsmask i trapphuset mot parfym och andra kemikalier: Diverse missbrukare och "eviga tonåringar" höll till i våningen under och någon hade beslutat sig för att skrämmas när han hörde mig gå ut genom att rycka upp sin dörr och hoppa ut just som jag gick förbi. Han hade dock inte räknat med min andningsmask, en ganska förskräcklig sak som jag döpt till "grishuvudet", utan höll på att trilla baklänges av chock!