Två tidsformer: kronos och kairos

Redan långt innan Rysslands krig var påtänkt, reste danska författaren Suzanne Brögger till Delfi för en intervju med oraklet. Jo, sprickan i berget finns kvar, men i stället för en trebent pall som Pythia lär ha suttit på lade Brögger ut en modern plastkasse att sitta på. Hon ställde en fråga hur det kommer att gå med "det stora riket med Uralbergen i mitten" och orkalet eller "rösten" som svarar ur jordens inre svarade att "ett stort rike kommer att gå under och ett mindre att blomstra". (Senast vi hörde ett liknande svar var på 500-talet f Kr då kung Krösus rådfrågade oraklet innan han startade krig, och gjorde misstaget att tro det var ett annat stort rike än hans som skulle gå under.) Putin borde kanske göra en resa dit själv, för hans rike kommer säkert att gå under om inte annat när det ska betala tillbaka all skada hans krig orsakat. Sen kastar oraklet inte mindre än två gånger fram att männen måste kastreras för att uppnå den insikt som behövs (!). Kanske inte helt utan paralleller till kosmologen Martinus som menar att skillnaderna mellan de två olika könen långsamt håller på att raderas och i en framtid kommer polariseringen mellan dem helt att försvinna. Detta som en led i processen att man inte längre behöver födas utan kan materialisera sig fix och färdig. (Smart och energibesparande enligt min mening.) På sikt också ett led i processen till evig fred på jorden, som kommer att ta tre millennier om jag minns rätt. Egentligen inte lång tid alls, med tanke på att vi för "bara" 10 000 år sedan hade stora tänder och bodde i grottor. Jo, det finns vissa reminiscenser än t ex bland Al Quaidas arvingar IS och talibanerna, men annars har människor utvecklats häpnadsväckande fort jämfört med de andra arterna. Under tiden som t ex hajarna inte gjort minsta ansats till förändring har vi gått från apstadiet till rymdåldern. Men Suzanne Brögger menar i En författares dagbok att internet är alldeles för snabbt för oss, vi klarar inte att hänga med fast de flesta inte vill erkänna det. Nätet är också numera en orsak till att högerextremismen spridit sig så snabbt, och de saknar all kunskap om konsekvenser och karma. Hon tror att "skärm-människan" kan ta en ände med förskräckelse. Hon ser nu sina generationskamrater falla ifrån en efter en; "vi dör nu", säger hon. Och man kan inte låta bli att undra hur det ska bli när hennes generation försvunnit - de sista varibland det fanns folk med bildning och inte bara utbildning. Sen finns väl bara en massa "influencers" och skit kvar. Men Brögger har svar på det också. Trots en del pessimism avslutar hon med idel förhoppningar: "Vi lever i en ny tid, i "kairos" - som inte är "kronos", den kronologiska tiden - utan det lyckliga ögonblick när alla tider flyter ihop till ett enda nu, dåtid, nutid, framtid, när allt är möjligt. Tiden är upplöst i kairos. Man kan vara i Augustinus sällskap eller den anglosaxiska poesin från 800-talet, och de döda återuppstår i böcker och på Youtube - de är där allesammans, Michel Serres och Baudrillard, Isaac B Singer och Simone Weil (och inte minst Suzanne Brögger själv, min anmärkning). Det är inte för sent för världen att andas igen. Det är nu det händer, nu när ingenting längre är detsamma, när allt är nytt."

Två boktips: Beckman och Ernaux

"Alla går vi mot Westminster Hall", så börjar Erik Beckmans bok Hertigens kartonger. Men det är inte drottning Elizabeths begravning han talar om, utan Winston Churchills, och där han jämför allas vårt liv med promenaden mot Westminster Hall. Han liknar också hertigen av Norfolks kartongliknande formationer av soldater i björnskinnsmössor med de formationer, nät eller "matrix" vi är fångade i. Enda chansen till frihet är det korta ögonblick under tiden soldaterna byter plats till en annan formation. "Ett ögonblick, det finns ett frihetens ögonblick, när en fisk byter vatten till ett annat, den ögonblickets tunga våg när akvariespannen töms men riktningen ännu är obestämd. Så samlas strömmen kring sin sprattlande fisk och en ny ordning inrättas. Alla går vi mot Westminster Hall", skriver han. Erik Beckman, värmländsk kultförfattare, bodde i Rämmen granne (så att säga) med Esaias Tegnér och Sigge Stark.) Hans berättarjag hinner mycket under sina dagar i London där han deltar som soldat i ovanstående färd mot Westminster Hall. På sin flykt undan "matrix"; hinner han supa sig redlös, skriva in sig på en anstalt och skriva ut sig igen, halka omkring på extremt hala både stall- och marmorgolv och gud vet allt. Men som vanligt finns inte ett stabilt berättarjag utan röster som ofta säger emot varandra tycks komma från lite olika håll men troligtvis inifrån hans egen skalle. Precis som det är i verkligheten, menade Beckman. Han ansåg att den vanliga romanen ljuger med sin berättare och en kronologisk följd. Han ville fånga verkligheten "som den är" med alla röster och intryck som man inte alltid riktigt vet varifrån de kommer. Ibland får man nästan skruva fast huvudet tillbaka när man läst Erik Beckmans bok, det är verkligen en åktur. Årets nobelpristagare i litteratur, Annie Ernaux, försöker också hon komma undan "matrix" så att säga i sin bok "Åren", (kallad vår tids "På spaning efter den tid som flytt") men dras som alla vi andra med av strömmen och tidsandan. Hon följer sig själv på avstånd genom de olika tidsperioderna, kallar personen som hon var "hon". Här kan man se hur politiken påverkar människornas vardag, arbeten, var de handlar och äter. En tid styr vänstern som vill ge medborgarna mer fritid och lägre pensionsålder, men efter nästa val kommer högern och säger att de måste arbeta mer. Före -68 ansågs en "frigjord livsstil" förkastlig, efter -68 blev samma livsstil inte bara socialt acceptabel utan mer eller mindre påtvingad. Huvudpersonen söker på sätt och vis liksom Beckmans berättarjag efter mellanrummen i "nätet". Erik Beckman knyter ihop sin halsbrytande roman: "Churchill är bortburen, jag är kvar. Livet, även om jag dog av det." (Beckman dog -95 och undkom kanske matrix.) Men Annie Ernaux skriver för att rädda någonting från tiden där man aldrig mer kommer att vara.

"Magkänslan" - kan man lita på den?

Domedagen närmar sig - åtminstone om man får tro rubrikerna i media. Enligt en studie i tidskriften Nature Food skulle 5 miljarder människor däribland 99 % av Sveriges befolkning svälta ihjäl vid ett kärnvapenkrig mellan USA och Ryssland. Inte trodde jag Putin skulle bli den som skulle starta WWIII, min magkänsla sade att han verkade riktigt bra när han tillträdde efter Jeltsin. Så mycket för magkänsla! Men Boris Jeltsin misstog sig också; vid ett besök av Bill Clinton stötte Clinton pekfingret i den avgående Jeltsins bröst och sade beträffande Putin: "This guy has not democracy in his heart"! Och på sin dödsbädd lär Boris Jeltsin ha sagt: "Jag har begått ett fruktansvärt misstag". Men krigen är nödvändiga, enligt kosmologen Martinus, annars skulle inte folk kunna omvandlas från barbarer till humanister. Men det räckte inte med domedagskriget som han kallar andra världskriget, som fortfarande ger efterskalv, utan "våra bröder som är yngre i utveckligen" behöver fortsätta. Den som beundrar styrka, vapen och våld har mycket lidande kvar. Förra gången jorden gick under var genom vatten (ni minns Noaks ark...), nästa gång blir genom eld (kärnvapenkrig?) enligt profeterna, även Martinus symbolteckningar visar mot den utvecklingen. Men jorden kommer absolut inte att gå under menar han i Livets bok. Tvärtom! Här i Norden har vi lämnat det mesta av barbariet bakom oss, "ljuset kommer från Norden" menar han och att nordborna genom sin långt komna humanism kommer att bli behjälpliga med uppbyggnaden efter ett krig som bl a kommer att utplåna nazisterna. Men krig är inte bara vapen och fysiskt våld, även pengar används som vapen genom "den falska affärsprincipen" som är väldigt populär och vid en första anblick ser acceptabel ut. Men trots den mörka världsimpulsen (som märks mycket av just nu) så kulminerade mörkret vid tiden för andra världkriget, menade Martinus, och den ljusa världsimpulsen tar nu sakta övertaget.

Det behövs ingen Krösa-Maja...

Det behövs ingen Krösa-Maja att säga det bådar inte gott med en ryggradslös Ulf Kristersson som gör vad som helst, speciellt med de "bruna" så nära inpå. En nyttig bok att läsa där kan vara Historiemissbrukarna. Ett korrektur till lögnerna om Sverige under andra världskriget, skriven av Mikael Nilsson. Han gör något som fler forskare borde göra enligt recensenten Hans Lödén från Karlstads universitet; använder kunskapen för att diskutera och bemöta felaktiga påståenden och lögner. Han ställer frågan varför svensk radikalhöger lägger sådan möda på lögner om andra världskriget. Hans svar anknyter till det faktum att SD bildades och växte upp i den bruna myllan. Eftersom det förflutna inte kan göras ogjort är tanken att framställa alla andra partier som lika goda kålsupare. Annars finns det lite olika teorier finns om varför den aggressiva populisthögern är på gång så mycket nu, alltifrån "matrism/patrism-epoker" (inte att förväxla med matriarkat/patriarkat) som avlöser varandra när en epok fullgjort sitt syfte (Gordon Taylor) - till att de gamla nazisterna som stupade i andra världskriget kommer att reinkarnera i början av det här årtusendet för att i en sista krampryckning försöka ta herraväldet (Martinus). En annan teori är många nya som röstar för första gången, utan erfarenhet av t ex saker som att försöka skaffa vård till sjuka föräldrar. För att citera den gamle juden: "Du weiss es nicht, man hat dich nicht geprieft." Och här, trots uppvisning i en obehaglig mentalitet (och för övrigt - vart tar pengarna vägen, t ex lär cykel- och bilvägarna vara lika dåliga fortfarande.) har partiet OR fått många mandat. (En förklaring kanske är inaveln; det är främst två mindre orter i kommunen som röstat fram detta.) "Tjocka, fula och elaka" dansar och firar de i ett kort TV-klipp. Ja, jag vet det är ett elakt skämt. Men ändå, "något är ruttet" som Hamlet sa. (Undrar varför högerpopulister alltid tar ut segern i förskott - ni minns de senaste valen när högern hoppade omkring som småbarn och låtsades att de vunnit.) Kommunalrådet Jens Fischer (OR) hade i våras "prao" på ett äldreboende och meddelade att allt såg bra ut, men man drar ner på personal och skickar nu hem en nära bekant till en olämplig lägenhet med trösklar och en livsfarlig trappa. Men folk röstar även på vissa partier för att de lurats tro "brottsligheten ökar och allt går åt helvete". Grova brott ökar inte, säger kriminolog senast i en artikel i VF. Även om skjutvapenvåldet sticker ut har våldet i Sverige totalt inte ökat de senast decennierna. Kriminologen varnar för tunnelseende där gängskjutningarna får överskugga alla andra brottsproblem. Men i stort har de flesta av oss fått det tryggare och bättre! Åtminstone om man också får tro de 20 svenska brottsforskare som samlat sin syn på saken i en ny antologi, "Det svenska tillståndet". Där man bl a menar att det dödliga våldet har minskat sedan 80- och 90-talet.

"Huru fan skall detta sluta"

Kanske man får lov att citera drottning Hedvid Elisabet Charlotta (gift med Karl XIII) som när en adelsman blivit massakrerad av en lynchmobb i Stockholm skrev: "Huru fan skall detta sluta?". Jag tänker nu på valet och hur "trumpismen" tog över staden med ett nytt parti, OR, förra valet 2018. "Nytt" är inte automatiskt lika med bättre, och allt nytt är heller inte nytt utan kan vara gammalt och unket i ny förpackning; man kan helt enkelt ha "sminkat grisen". Personer med andra åsikter än partiets dumförklarades, hängdes ut och skrämdes till tystnad. "Kommunalrådet cyklar förbi" är titeln på en av Erik Beckmans romaner. Och nuvarande kommunalråd är ute och cyklar ordentligt, som före detta polischef verkar han inte kunna grundlagen så bra. Nya Wermlandstidningen bröt (av misstag) mot grundlagen när de publicerade flera grundlagsskyddade anonyma insändares namn i ett mejl till nämnda kommunalråd, som genast skrev på sociala medier att han "visste vilka de var" och dessutom tipsade om hur man kunde få reda på deras namn! Den ena av partiets grundare ("Det är något som är fel") och även den tidigare ordförande och partiledaren hoppade av. Tidigare ordförande har berättat i både Nya Wermlandstidningen och Värmlands Folkblad om nur hon aldrig fått svar på sina frågor eller sakliga kritik utan istället blivit påhoppad som person, blivit misstänkliggjord och mobbad. Oberoende Realister borde skulle kanske hellre kallas Oberoende pennalister? "Oberoende av en moralisk kompass", som rubriken lyder i senaste inlägget i VF (18/8), skriven av tidigare ordförande och partiledare Kattarina Hjern, där hon menar att folk börjat skriva anonyma insändare av dessa skäl, men inte heller då fick svar på några frågor utan då ondgjorde sig istället kommunalrådet över att de skrev anonymt. Man misstänkte att det skulle kunna barka däråt när kommunalrådet Jens Fischer satte ribban vid "det är inte brottsligt" på tal om att det politiska klimatet blev hårt och otrevligt. Precis som ett visst annat parti har OR en "svans" som är beredd att ge sig på minsta kritiker på sociala medier. Man får hoppas att vi efter valet detta år får ett mer seriöst parti som styr, som kan ta sakfrågor och inte lägger en massa energi på att bråka med folk på sociala medier. Och ett kommunalråd som är till för alla och inte bara för en svans av påhejare.

Om "jätteproppen Orvar" och varför vi vill ha strängare straff nu

"Varför är vi inte argare" är en rubrik i VF (15/8), en artikel skriven av Jenny Wennberg. Socialdemokratin har svikit. När man av valtekniska skäl började fjäska för medelklassen gav man samtidigt upp jämlikhetstanken, menar hon. Intressant, för det påminner åtminstone mig om teorin att efter decennier med det "mjuka" samhället och strävan till jämlikhet börjar en längtan efter skillnader, strängare regler, hårdare straff osv ta form. Någon historiker (tror det var Gordon Taylor) delade upp människans epoker genom historien i "matristiska" respektive "patristiska", inte att förväxla med matriarkat- och patriarkatstyre utan mer som en kvinnlig eller manlig princip som genomsyrar samhället. (Kanske lite som yin och yang?) Med teorin att allt får en motreaktion och vänds i sin motsats efter tillräckligt lång tid. En patristisk struktur bygger på regler, straff, plikt, pansar, polis, censur, medan matrism står för mjukhet, jämlikhet, utjämning av hierarkier, gränslöshet. Suzanne Brögger tar upp detta i en artikel (kan bl a läsas i samlade artiklar i boken Sejd från 2022). Hon menar att om den patristiska principen får pågå för länge dödas kreativiteten. Om den matristiska överdrivs får vi ett samhälle där lärarna är rädda för eleverna och där vuxna inte kan föra ett samtal längre för att barnen tillåts väsnas och ta all plats. Utan gränser blir tillvaron ett träsk. Brögger menar att det i början av seklet (jag antar hon menar det förra) tycktes det finnas en balans mellan dessa där det konstnärliga skapandet var rikt. Det gamla uttrycket "skomakare bliv vid din läst" härstammar uppenbarligen från den förra patristiska epoken medan "du kan bli allt du vill" är typiskt för den mjuka strukturen. Plötsligt sökte alla ungdomar till mediaprogrammen för alla ville ha ett kul yrke. Suzanne Brögger anser att roten till detta är ungdomsupproret -68 som i andra länder var ett "sommarlov" men blev permanent i Danmark (något liknande i Sverige på 70-talet vill jag minnas) då "de långhåriga männen i kofta" med sina mjuka värden tog över inflytandet vid institutionerna. Och satt kvar i en evighet tack vare trygga avtal. De yngre generationerna hindrades att komma fram med nyare idéer. I Sverige kallas fenomenet "jätteproppen Orvar". Jag är såpass gammal att jag minns några av männen som demonstrativt broderade blommiga dukar på kafferasten, vid några vikariat inom kultursektorn när jag var väldigt ung. Motreaktionen, enligt Brögger, blev olika slags extremister, mc-gäng, nynazister, sociala förlorare, ghettovåld, bilbränder osv. Brottslingar säger nu att de vill han markerade straff och inte vill falla ner i terapins träsk med relativiserandet av skuld. Strängare straff och hårdare tag önskar de kriminella själva, alltså. Det gränslösa internet menar Brögger är ett väldigt matristiskt fenomen. Internet har tagit över funktionen som väggarna på offentliga toaletter hade förr. Det finns inget överjag. Att gå in på vissa sidor är som att besöka ett sinnessjukhus före psykofarmakan, skriver hon. Dock verkar internet vara favoritforum för hatarna och förespråkarna för ett hårdare samhälle, min anmärkning. Men Brögger påminner om att feminismen inte är samma sak som matrism, "ty paradoxen är att oavsett hur mycket matrismen breder ut sig är du som kvinna alltid underkastad patrismens måtstock, och bär automatiskt fyra tusen års misshandel i generna. Man vet att man i det gamla Grekland inte hade mer status än ett djur, och att man under medeltiden brändes som häxa. Än idag dödas flickor vid födseln, de säljs och byts, mörbultas och våldtas." Hon påminner om vad Germaine Greer (författare till den kvinnliga eunicken) sade: "Om vi omskärs i Sudan eller blir generaldirektör i New York så finns det alltid en stigmatisering förknippad med att vara kvinna." Det finns några som inbillar sig att vi fortfarande lever i det "mjuka" samhället, men om ni frågar mig började den "nya patrismen" ta form 1990. Titta bara på arbetsmarknaden. Nu kan vi se gamla tiders daglönare och pigor fast under annat namn. De kritiska kallar det prekariatet.

Lägenheten

Numera när var och varannan absolut ska skriva en deckare, skulle jag lätt kunna skriva en rysare med det för en rysare perfekta namnet "Lägenheten", byggt på verklighet. Man ser ett relativt vackert hus i ett till synes lugnt område, men vad finns innanför fasaden? Första minnet av huset var när en blind granne utan timer glömt stänga av spisen, och när jag gick in för att rädda henne ur rökdimmorna var det första hon gjorde sätta sig och röka. (Jag hade flyttat från ett annat hus där grannen nyss bränt upp nedersta våningarna.) Men jag ville gärna flytta upp några våningar där det finns balkonger och flyttade direkt jag fick möjlighet. Grannen under var trevlig men tyvärr alkoholist och där stadens alla fyllon verkade få plats i hans lilla lya. Sen dog de ut av naturliga orsaker men grannen längre framöver visade sig creepy på ett annat sätt. Vi kan kalla honom Benny. Benny hade flyttat från eget hus och tyckte det var kul att lyssna på lägenhetsgrannar med en "apparat"; om man tycker det är obehagligt i filmer där någon i en lägenhet är avlyssnad av polisen är det inget mot Bennys dygnet runt-uppkoppling. Jag tror man avlyssnade till och med under toaletten för när man spolade var det någon som gallskrek. De skrek när man tappade en knappnål. Tydligen avancerade grejor. Benny smög ner i källartrappan och kikade upp när man gick ut, och smög några gånger bakom en i affären. Sen flyttade han till vi kan kalla det Stockholm men lät drogberoende ungdomar härja fritt i hans lägenhet. Han förnekade det i sms: "Skyll inte på min grabb att han skulle knarka", vilket jag inte hade gjort och visste inte ens att hans grabb var där. Men nu hade de blivit så paranoida av allt avlyssnande att de trodde det var något skumt med vartenda steg jag tog och började för säkerhets skull följa efter ute också. Vid något tillfälle hade någon i all hast och drogdimmor fått på sig en lång kjol, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men å andra sidan visar ju modemagasinen nu manliga modeller i kjol så det kanske bara är att jag är lite efter min tid...Till slut fick till och med Benny nog av drognästet, det renoverades och en ny innehavare nyss kommen från "en lång semester" tog det hela ett steg längre: nu kunde alla illegala nattklubbar slänga sig i väggen. Nu blev det dygnet runt-klubb med gratis dygnet-runt passiv drogrökning för närmaste grannar. Sen råkade visst "nattklubbskungen" slå en yxa i huvudet på någon, sedan visade sig lägenheten bli befolkad nattetid av "spöken" som funnit den perfekta platsen att helt inkognito och i lugn och ro tillverka droger. Dock inte lugn och ro för mig som fick covid-19-liknande symtom av giftiga kemikalieångor. Det byttes lås flera gånger, men spöken tar sig som bekant in ändå och polisen som uppmanade att ringa akut nästa gång så de kunde tas på bar gärning, brukade skylla på att de inte hade någon bil inne och råkade det finnas bil skickade de ingen ändå utan skulle "upprätta ett ärende" (populär klyscha utan direkt innehåll). Enligt vicevärden hade det helt fräckt sålts utanför hennes kontorsfönster men polisen var inte överdrivet intresserade.En invandrare som körde taxi höll på att köra av vägen under en skrattattack när jag råkade nämna att polisstationen hade stängt för semester, när vi körde förbi. Spöken, yxmän, droger och en polis som kanske eller kanske inte existerar - kan man begära mer om man vill börja en ny karriär som rysarförfattare...

En varning från 50-talet

Jag vet inte om ungdomarna fortfarande får läsa Aniara i skolan, men idag skulle den troligtvis kännas mer aktuell än t ex på min tid. Minns en vän som berättade att hennes lärare var så rörd att tårarna trillade när hon läste Aniara för klassen medan klassen inte fattade något. Kanske kändes den för främmande och orealistisk på 70- och 80-talet. Harry Martinssons diktepos anses som Sveriges första riktiga rymdberättelse och skrevs under det kalla kriget och hotet från atomvapen som hängde apokalyptiskt över tiden och kan kännas igen desto värre idag med klimathot, pandemier, Putins kärnvapenhot m m. Människor flyr från den strålningsskadade jorden mot okänt mål i ett gigantiskt rymtskepp där de framlever sina liv, blir gamla och dör ombord medan skeppet fortsätter i ett oändligt universum. Den skrevs 1956 men där förekommer en slags dator vid namn Miman som rapporterar när jorden slutligen gått under i ett atomkrig. Men det politiska spelet fortgår mellan ledare för olika grupperingar och man söker tidsfördriv, mening och verklighetsflykt på olika sätt, och där uppstår också fanatiska religiösa inriktningar och sekter. Litteraturvetare har förstås haft många åsikter om Aniara, allt från "symbolik för nutiden" till civilisationskritik och en varning om framtiden. För döva öron, kanske man ska säga... Om språket och de påhittade orden och facktermerna i diktverket känns en aning fåniga ibland kan man tänka på alla nya, inte minst tekniska ord vi rör oss med idag som ingen skulle begripit om de fått höra dem då och alla nya som kommer att användas i framtiden som vi inte vet något om.

Boktips för sofflock & hängmatta

Jag börjar förstå varför så många önskar se Joyce Carol Oates som Nobelpristagare i litteratur när jag läst hennes senaste bok, Natten Sömnen Döden och Stjärnorna. Den är på 800 sidor men hade gärna fått vara minst 1000 sidor eftersom den är så bra och lätt att läsa. En vanlig, konservativ familj står i centrum, där de vuxna barnen visar sig inte vara så vuxna egentligen, åtminstone inte de äldsta när saker ställs på sin spets. Modern blir änka men uppför sig inte som en änka borde enligt barnen. En enögd och hemlös, stor, svart och elak katt känner på sig att hon är ensam och flyttar in i huset på sina premisser. (Författaren berättar i en intervju att en precis likadan katt dök upp vid hennes hus när boken var klar.) Den röda tråden i berättelsen är annars rasism, polisbrutalitet och självgod, vit medelklass. Berättelsen startas av att fadern i familjen blir vittne när polisen misshandlar en mörkhyad man vid vägkanten, och när han stannar bilen och närmar sig blir han själv grovt misshandlad av polisen och avlider på sjukhuset. Resten av boken handlar mycket om hur olika varje medlem av familjen hanterar saken. // En annan författare att rekommendera är Dag Öhrlund som påminner lite om Leif GW när det gäller humor i böckerna som också är gastkramande spännande deckare. Han har tillsammans med en annan författare, Anders Roslund skrivit böckerna om psykopaten Christoffer Silfverbielke, men psykopater finns det redan för många av kanske. Då är hans böcker om den kvinnliga åklagaren som tröttnat på psykopater och beslutar att röja upp i träsket på egen hand desto roligare. Särskilt när hon tar hjälp av en kvinnlig präst. På senare tid har han också börjat skriva romaner till förskräckelse för några av hans hårdkokta deckarfans. Men som han själv säger, att man är bra på en sak betyder ju inte att man kan göra annat också. I senaste romanen, "Det lilla hotellet på rue d'Amour" beskriver han en händelse som många inte känner till: en massaker i ett västeuropeiskt demokratiskt land i modern tid. I oktober 1961 samlades vid Saint Michelbron i Paris ett stort antal algerier som stödde FNL (rörelse för USA ut ur Vietnam) för en demonstration. Paris polischef Maurice Papon beordrade en massaker på demonstranterna och ett stort antal av dem dränktes i Seine av polismän och andra togs med till polisens högkvarter där de helt enkelt slogs ihjäl på gården av poliser som tagit bort sina nummer från uniformerna. Så måmga som upp till 200 personer blev mördade av polisen. Andra poliser orkade inte jobba kvar där längre utan sökte sig bort från Paris efter detta. // Den som inte läst Peter May har intressanta deckare kvar att upptäcka. (Åtminstone om man kan ha överseende med den manlige huvudpersonens gammaldags kvinnosyn som tyvärr ger sig tillkänna alltmer med författarens ökande ålder verkar det som.) För övrigt innehåller hans böcker ofta spännande geografi(t ex Svarthus-trilogin), en del kultur och ämnen som ligger nära i tiden. May är en skotte som bosatt sig i Frankrike varifrån han skrivit många, ofta bra böcker. Den senaste, Lockdown, skrev han egentligen redan 2005 men hans förlag vägrade ge ut den eftersom man ansåg den orealistisk: "Det skulle inte kunna hända i verkligheten". Scenariot utspelar sig i ett London nedstängt på grund av en viruspandemi, och dess invånare satta i karantän. När den riktiga pandemin kom ändrade man sig och gav ut boken. Polisen Jack tvingas utreda ett komplicerat mord medan folk runtomkring honom blir sjuka eller dör av viruset. Samtidigt känner han sig övervakad av mördaren som verkar följa alla hans steg. Kommer han att lyckas hinna före både viruset och mördaren? "Om man vill tillverka ett vaccin mot ett dödligt virus måste man skapa ett motsvarande dödligt labbvirus att testa det mot. Ifall viruset tar sig ut och muterar utanför vaccinets spektrum kan man ha öppnat Pandoras ask..."

Om droger och bocken på trädgårdsarbete

Det finns en ganska kul video från -67 med Marianne Faithfull där hon hög som ett hus lovprisar droger och kallar dem "doors of perception" i ett TV-program. (Bara något år innan det barkade åt helvete och slog över i tunga droger och "hippies" och andra dog som flugor.) Dörrar man inte ska öppna genom droger, menar kosmologen Martinus, då det leder till mentalsjukdom och åtföljande inkarnationer som invalid om individen genom droger tar genvägar till tillstånd den inte har mental täckning för, och som det normalt tar flera eller många inkarnationer att uppnå. "Ett samhällsproblem av komplex art", säger polisen. Men finns det inte tillgång till droger kan de ju inte missbrukas, men finns de är det alltid de kriminella som tjänar på det hela och individen och samhället som förlorar. Men det blir "komplext" när drogliberalerna "sätter bocken på trädgårdsarbete" till exempel Nytida Autismkonsult AB som drivit ungdomsboenden i stan och som Ivo nu stänger på grund av fara för ungdomarnas liv och hälsa. Cheferna ska ha sagt till personalen att inte rapportera ungdomarnas droganvändning till de ansvariga i kommunen. En tog en överdos, någon återföll i missbruk och några började använda droger för första gången på boendet. En LSS-verksamhet som skulle stötta och hjälpa dem på rätt köl. Men det blev åtminstone lukrativt för några droghandlare!

Sjuk vård del III

Jag har tidigare skrivit om multipel kemisk känslighet och allergier kontra vården, men här ska jag beskriva hur förvånansvärt dåligt det fungerade från dag ett när en god vän blev sjuk och höll på att dö två gånger på kort tid på grund av alla omsorgsbrister. Jag ringde 112 när jag blev kontaktad mitt i natten av personen som led av en ganska vanlig sjukdom (vilket ingen läkare upptäckt trots besök hos flera vårdcentraler), och till min förvåning svarar rösten: "Om han inte själv orkar gå och öppna dörren är det ingen idé att vi kommer". Det var bara att lägga på och hoppas att någon vettigare svarade när jag ringde upp igen. Den här gången lovade de att kontakta hyresvärden för nyckel, men nästa dag visade det sig att ambulansen inte hade tagit honom med sig ändå fast han var svag och blev efter ett tag medsvetslös när jag satt och pratade med honom. Det visade sig att det var livsfarligt låga natriumnivåer i blodet och att han kom till sjukhus i sista minuten. (Lite konstigt att ambulanspersonalen kvällen innan inte märkt något.) På gund av detta och andra näringsbrister skulle han få hemtjänst som såg till att han fick i sig näring tre gånger om dagen, dock stod all mat jag handlat kvar i kylen eller framme i rötmåndadssolen och blev förstörd, medan han inte hade fått något i sig. Hemtjänstpersonalen var mer intresserade av att kritisera hans "sätt" och pratade och pratade och förklarade saker han inte i sitt omtöcknade tillstånd hade förmågan att fatta. De verkade llksom fallna från skyarna när det gällde att sjuka kan reagera olika men även när det gällde att värma mat. Till och med 2-minuters snabbris stod orört: "Det får inte ta så lång tid att värma"! De ringde också till mig hela tiden för att lägga över ansvaret där: "Han öppnade inte dörren", men en av dem sade att hon inte tänkte skaffa någon nyckel. Dagen därpå hittade jag honom livlös på golvet medan det rök från ugnen. Hemtjänsten hade inte varit där varken kvällen före eller på morgonen som det stod i avtalet. De ringde från sjukhuset och trodde inte han skulle överleva den här gången. (Jag anmälde förstås till Ivo.) Nu överlevde han ju men hade blivit förvirrad av syre-, närings- och vätskebrist och slängde saker på personalen. Man beslöt därför att psykiatrin skulle lösa detta. När jag blev kallad dit för att lämna lite saker möttes jag redan i porten av en uppvaktning på ett helt litet gäng flinande personer som som visade sig inte vara inlagda utan allt från läkare till vårdare som ville se vem som umgickt med "dåren", men som dröp av snabbt när jag förskräcktes av hur han tillåtits bli i ännu sämre fysisk kondition och avmagrad under tiden där. Han kastade sig över en chokladkaka jag hade med som om han inte fått mat på veckor. Det var hemskt. Man försvarade sig med att man "koncentrerade sig på minne och kognitionsförmåga". Men den sviktande förmågan berodde ju i första hand på näringsbrister och då är det kanske inte i första hand medicin man behöver som dessutom kan vara svårt att tolerera om man inte fått näring. Det verkade inte finnas någon tillstymmelse till helhetssyn; det är som en del inom vården förstår kroppen sämre än vanligt folk. Tilläggas kan att vårdpersonal ofta inte ens verkar känna till att regionen har en parfymfri vård redan sen 90-talet. För att göra en lång historia kort fick han till slut hjälp med näring och rätt diagnos på ett korttidsboende. Dock fick han inget larm på rummet, därför ringde han mig varje natt för att jag i min tur skulle kontakta personalen när han behövde hjälp med något. Jag bad flera gånger att han skulle få ett larm och man tog upp det på möten, men nej, det gick inte att ha larm där menade man. Efter långt och länge kom en vikarie från en annan avdelning dit och förvånades över det konstiga arrangemanget när jag rinde dit på natten. "Varför skulle man inte kunna ha ett larm?" Efter bara några dagar hade han fixat ett larm och jag kunde sova igen på nätterna efter att hela vintern ha agerat "nattvakt", amen. PS. Ska man summera var vård och omsorg mycket av en skräckupplevelse. Även när det gällde patientresors chaufför som senare skulle flytta patienten från ett vårdboende till ett annat och körde som en galning så väskor och attiraljer for runt och vi var livrädda och skrek åt honom, men han saktade bara ner helt kort och fortsatte köra jag vet inte hur långt över hastighetsgränsen. Skulle man anmäla allt som går fel skulle man få jobba snudd på heltid med det, tror jag. Det är säkert det som vården "lever på" dvs. att folk inte orkar anmäla. Plus att anställa inte vågar säga ifrån till högre ort utan tiger och lider. Kommunalrådet var ute på prao inom vården sist och skröt i tidningen om hur bra allt var. Anställda hade sagt: "Ni politiker kan ändå inte göra alla nöjda". Samma personal som förmodligen annars klagar hejvilt mellan sig. Jag har sett detta så många gånger på olika arbetsplatser; när högsta chefen kommer håller man tyst. Men om någon till äventyrs vågar knysta som t ex på den tiden jag jobbade i HSB och vi påpekade vid ett möte att lönen låg ganska långt under den hos andra liknande bostadsföretag t ex hos allmännyttan (där en anställd t o m skrattade åt oss när vi berättade om lönen), viftades det bort av cheferna som sade att lönen räcker ju aldrig till ändå....

Inget nytt under solen

Man bör dra öronen åt sig när man hör ord som "nya", "fria" med flera positiva ord; de ingår ofta i namnen på företeelser knutna till diktatoriska, extrema rörelser liksom "Paradiset" ofta är en eufemism för långvårdsavdelningar och för den delen ett utdömt mögelhus inte långt härifrån dit Stockholms sociala avdelningar brukar skicka bidragstagare för ett sunt liv på landet. En polis ville göra någonting positivt för kommunen och startade ett nytt parti, Oberoende realister. Redan vid valet året efter blev det Sveriges största kommunparti! Men liksom hos doktor Frankenstein börjar ofta skapelser leva ett eget och annat liv än man tänkt sig. Oberoende realister blev typ "Orealistiska egoister": diktatur, härskartekniker och arrogans... Nu hoppar till och med grundaren av partiet själv av efter kränkande angrepp från egna partiet. Men "inget nytt sker under solen" (Predikaren kap. 1: 5-9, bra vers förresten, har den uppspikad på toadörren). Vi lever i en tid när gamla, primitiva mönster går igen, det pågår ett krig inte långt från oss, Will Smith delar ut en rak höger på grammisgalan, demokrati ger vika för "starka" ledare... Susanne Sjöstedt ger i VF (6 april) exempel på andra lokala partier utan kontroll av ett moderparti på nationell nivå som gått upp som en sol och ner som en pannkaka, och instabiliteten i de lokala partier som värmlänningarna tycks så förtjusta i, där medlemmar och sympatisörer oftare samlas kring ledande partiföreträdare än kring en framarbetad ideologi. Enligt Sjöstedt följer det här avhoppet en nästan komiskt förutsägbar mall för den här sortens lokala partier. Snipp, snapp, snut så var den sagan slut...

En dödlig cocktail

Folk fortsätter att förstöra barnens kläder med syntetiska parfymer i sköljmedel trots rapporterna om hormon- och nervsystemsförstörande, cancer- och allergiframkallande kemikalier. (Det är ju inte precis svårt att at använda parfymfritt, man behöver inte ens ta till "konstiga naturmedel"; när man köper oparfymerat i affären slipper man de onödiga extra, upp till 500 kemikalier som kan finnas i en enda parfym.) Det går några ungdomar framför mig, fulla av kemiska parfymer. De luktar ju inte precis gott utan för att tala klarspråk giftigt avfall, och jag måste stanna och vänta tills de är minst 20-30 meter bort för att inte lungorna ska riskera kollapsa. Tänk om man skulle bli tvungen att dela skyddsrum med sådana, inte helt långsökt i dagens läge! Då kommer förstås en filifjonka fram och säger att parfym inte alls är farligt om man jämför med bomber. Men för den enskilde kan det betyda akut andningsstopp, akuta hjärtbesvär, och det finns till och med folk som hamnat i koma på grund av parfym. Tillsammans med damm, det mögel och andra mikrober som ofta bor i skyddsrum och källare bildar dessa en dödlig cocktail för vissa. Så, jo! Dessutom får man inte bomber i huvudet varje dag, däremot pågår dessa vardagens "kemiska vapen" ständigt i klassrum, offentliga lokaler, på arbetsplatser, i lägenhetshus och så vidare. Men apropå krig så hoppas vi Martinus håller vad han lovar. Någon gång i början av det här millenniet förutspåddes ett tredje världskrig bryta ut. Han menar dock att i norden har man levt ut sin beskärda del när det

gäller barbari, redan under tidigare stadier och behöver inte delta i fler krig. Däremot kommer man förstås att få frysa och svälta eftersom vi alla numera är del av ett globalt försörjningsnät. Och visst kan man skämmas fast man inte var med, när man läser Sveriges historia. De norska och danska vikingarna brukade nöja sig med att utöva allmänt barbari och plundringar i västra Europa, medan de svenska vikingarna styrde skeppen mot Ryssland och ända bort till Östromerska riket (typ Turkiet idag). Sedan följer århundraden då krigens, ärans och hjältarnas konungar gjorde Sverige till en stormakt, som numera "vilar på minnet från fornstora da´r". Man kan vara glad över att vår nuvarande kung nöjer sig med att visa fingret när han fräser förbi i sportbil på Rivieran! Till och med Gustaf III som på vissa sätt är den humane (avskaffade dödsstraffet) och den kulturelle (grundade Svenska Akademien) konungen sägs ha startat kriget mot Ryssland bara för att göra sig populär bland folket! Man ska också komma ihåg att Sverige under århundraden låg i krig med Danmark. Det var inte för det danska ölets skull Karl X Gustav och hans män gick över isen på Stora Bält! Och det lär fortfarande sägas att varje gång en dansk bonde sätter spaden i jorden stöter han på skelettet av en svensk. Så sent som 1814 startade vår nuvarande kungs första släkting i Sverige, Jean Baptiste Bernadotte, krig mot Danmark! (Han var förresten "bara" en av Napoleons marskalkar som halkade in på ett bananskal i rollen som kung då Sverige var i desperat behov av en ny kung eftersom de gamla hade dött ut. Därför tycker några enstaka gamla adelssläkter i Sverige att kungens släkt inte är tillräckligt fin och vägrar resa sig för kungafamiljen när de går in i kyrkan än idag.) Som kuriosa (eller konsten att ljuga obehindrat) så var Putin med i en talkshow med David Frost i brittisk TV år 2000, där Putin säger att han gärna kan tänka sig ansluta till Nato. - Varför inte, sade han. - Ryssland är en del av den Europiska kulturen och jag kan inte föreställa mig mitt hemland avskuret från Europa - och att se Nato som en fiende är destruktivt för Ryssland. Den som vill läsa mer om detta kan läsa Mats Parners artikel i VF den 25 mars 2022 under rubriken: "Ukrainakriget. Inget legitimerar Putins krig - men nog har Nato del i upptrappningen."

"Varför tjuvar och bedragare styr världen och hur man gör för att få tillbaka den". Ett boktips.

"Den ryska, kriminella regimens själ gömmer sig i bankerna i väst", säger den ryske författaren Michail Sjisjkin. Minst 20 miljarder dollar sägs föras över från korrupta stater till västerländerna via anonyma bankkonton varje år, förmodligen betydligt mer. (Flera länder har börjat skärpa sina lagar för att komma åt dolda pengar. Men när USA skärpte lagarna under Obama, upphävdes de av Trump.) På tal om detta, recenserades boken Moneyland skriven av Oliver Bullough i helgens VF, en bok som utsågs till "årets bok" i Storbritannien 2018 och sägs vara mer spännande än någon deckare, och visar upp tillstånd som de flesta av oss inte ens anade existerade. Några av bokens huvudpersoner står bakom angreppskriget på Ukraina och det som händer "där" har samband med vad som händer "här". (Man kan gärna lämna inköptips till biblioteket ifall de inte har en bok man vill läsa.) Det fanns några ljuspunkter med diktaturerna åtminstone om de hade kommunistiska förtecken (min anmärkning). Äldre diabetiker saknar Ceausescu för på den tiden fick de gratis insulin. Och när Tito dog och Jugoslavien splittrades började tidigare grannar och vänner mörda varandra hejvilt. Någon som bara gick ut för att köpa lite mjölk kunde få en kula i hjärtat av en krypskytt. Galnast av alla blev serberna som ville ha ett storserbien och begick ett helt folkmord, alla massgravar har säkert inte hittats än idag. Det var i samma veva som en serb mördade vår utrikesminister Anna Lindh mitt på blanka dagen inne på ett varuhus, NK. Och i Sovjetunionen där folk åtminstone hade jobb och tak över huvudet under kommunismen, svalt och frös många ihjäl när Sovjet splittrades. Det var då ledarna började det verkliga stjälandet av statlig egendom. Erik Beckman, värmändsk kultförfattare föredrog att semestra i de kommunistiska öststaterna på 70-talet. Han menade att den mänskliga värmen och vänskapen som fanns där inte existerade i det kalla väst. Men å andra sidan minns vi väl rädslan för angiveriet, författarna som skickades till Sibirien, folk med fel åsikter som bara försvann. Precis som i dagens Ryssland men utan kommunismens fördelar.

Autist javisst

Som motvikt till alla deckare jag snöat in på stötte jag på en relativt ny bok, Autisterna skriven av Clara Törnkvist. Intressant och välskriven, baserad på forskning och egna och andras erfarenhet och handlar om högfungerande autister som hon själv, som lever ett normalt liv med jobb och familj men som ändå starkt upplever att något är fel. Diagnosen gjorde att polletten trillade ner, säger hon. För samhället är inte alls gjort för autisterna utan för de vanligast förekommande neurotypikerna, och kräver en mycket större ansträngning för de förstnämnda att passa in ofta med utmattning, utbrändhet och andra symtom som följd. Ibland ser hjärnan annorlunda ut hos autisten med en mindre lillhjärna (därav sämre motorik och balans) och amygdala större (alarmområdet som gör uppmärksamheten för faror större på gott och ont) och kan orsaka till exempel större ljud- ljus- och luktkänslighet. Clara Törnkvist säger at hon inte klarar att åka tunnelbana p g a bullret som hon uppfattar många gånger högre än de flesta. Hon skriver också att där andra tränar upp en automatfunktion och inte behöver tänka på vad de gör vid vanliga, praktiska sysslor saknar autister ofta förmågan till automatfunktion och behöver koncentrera sig varje gång. Hennes vänner står och lagar mat och diskuterar samtidigt med andra men hon behöver koncenrera sig på matlagningen för att det ska fungera. Autism omges fortfarande av fördom och okunskap. Förr trodde psykologer att autism berodde på en "kylig mor", men troligen är modern i så fall själv autist med brist på socialt samspel och känslomässigt uttryck, för autism är ofta ärftligt men kan också orsakas av virus eller exponering för kemikalier under graviditeten. (Se Selma studien som visar att kemikalier under fosterstadiet kan orsaka till exempel autism, diabetes fetma med mera, min anmärkning.) Om man redan är född, fix och färdig kan man inte "få" autism, i så fall är det andra symtom eller sjukdomar som liknar autism men kan förstås förbättras eller försämras av miljö och omgivning, livsstil med mera. Törnkvist skriver att autister ofta har ett extremt stor mellanrum mellan stortå och nästa tå, "sandal gap", (något som också lär vara vanligt vid Downs syndrom, men gå nu inte och mät era tår för det är normalt med ett visst avstånd mellan stortån och nästa.) Då kommer jag att tänka på pappas fötter; han hade ett extremt mellanrum emllan stortån och de övriga vill jag minnas. En granne brukade hävda att med de tårna borde pappa kunna klättra i träden! Han hade också "superkrafterna" att kunna strunta i vad andra tycker. När mamma sade "vad ska folk säga?" svarade han alltid: "Nämn åtta stycken så går jag och frågar dem! Han lindade aldrig in något i artigheter (på gott och ont) och sade alltid som det var om någon frågade. Han var också den ende som aldrig fjäskade för sina chefer. Och envisare än en Greta Thunberg i sina övertygelser, bland annat att man skulle bo enkelt. Mina syskon och jag växte därför upp utan värme och andra moderniteter (det brukade frysa is i trappan till övervåningen om vintern och min bror påstod att hans hår frös fast i väggen när han sov) men jag klagar inte; vi var härdade och aldrig sjuka på den tiden. Vissa andra saker stämmer också in hos honom till exempel att allergi är vanligare förekommande på autismspektrat och att autister lever ett kortare liv, i genomsnitt 16 år kortare enligt Clara Törnkvist.Enligt statistiken har autism ökat mycket hos barn (inte konstigt med den ökade kemikalieanvändningen, min anmärkning) men Törnkvist menar att det lättare kunde döljas förr med till exempel många hemmafruar (och andra självständigare, friare jobb som skogsarbetare, jordbrukare m m, min anmärkning). Det blir ett problem först i kollisionen med samhällets krav och att arbetsplatserna är inrättade som om alla fungerade precis likadant. Clara Törnkvist skriver också att samhället glömmer att barn med autism blir vuxna med autism. Hon menar att samhället inte kommer att hinna ikapp under vår livstid, utan råder unga med autism att heller än att bollas runt i samhällsapparaten ta ekonomiska hjälp av föräldrar och släkt. Men där tycker jag att hon har fel. Hur många föräldrar klarar att försörja barn hela livet? Och hur bra är det för vuxna barn att vara ekonomiskt beroende av föräldrar och andra anhöriga? Där måste staten vakna till och ta stt ansvar, hellre förr än senare. Med dagens mått mätt kanske man själv hade fått någon slags diagnos? Kanske en släng av Tourettes eller en liten men naggande god plats på autismspektrat plus några milliliter av någon annan modern diagnos man inte ens känner namnet på, tjo! Idag säger man alltså hellre autismspektrat än aspergers som förut, eftersom Hans Asperger skickade många barn till nazisternas dödsläger Am Spiegelgrund.

”Memento te mortalem esse”, Putin!

En insändare i dagens Nya Wermlandstidningen påminner om när högeralliansen för inte länge sedan vile rusta ned försvaret och kallade det ett "särintresse". Samma politiker som idag skriker om upprustning! Men jag trodde aldrig jag skulle säga detta: Vi borde gå med i Nato, helst igår! För nu är han galen, det är inte tomma ord längre. Förresten hjälper inte jodtabletter vid en kärnvapenexplosion. De används för folk som bor nära ett kärnkraftverk vid en läcka, men kärnvapen verkar på annat sätt. När en romersk kejsare mottog folkets hyllning hade han samtidigt en slav som stod bredvid och viskade i hans öra: ”Memento te mortalem esse”, - Kom ihåg att du är dödlig! För att inte förlora kontakten med verkligheten. Men Putin har ingen som viskar detta i hans öra, bara ja-sägare runtomkring sig. Och undra på det, när minsta motståndare blir förgiftad eller fängslad. Historien visar att det inte brukar gå väl för diktatorer. Mussolini: hängd i en lyktstolpe. Hitler: självmord i sin bunker. Ceaucesko: skjuten i sitt hem. Saddam: hängd. Och så vidare. Putin? Jag skulle starkt gissa på förgiftad, en sorts poetisk rättvisa eftersom giftmord verkar vara en favorit hos hans regim. Men mycket tyder på att han redan blir långsamt förgiftad. Det är inte samma Putin vi ser utan man får känslan av att den rätte Putin sitter i förvar någonstans, och att det vi ser är en replikant som ska förverkliga någon slags ond karma efter WW11. Den tidigare coole Putin sitter i TV och pratar som vilken simpel kriminell gängledare som helst. Bara en sak är säker: Han kommer att förlora även om han "vinner", en pyrrhusseger som inte är mycket att hänga i en julgran. Kung Pyrrhus vann visserligen men förlorade det mesta: "En sådan seger till och jag är förlorad". Dra gärna också paralleller till kung Krösus, inte bara därför att både Krösus och Putin var respektive är otillbörligt rika som man bara kan bli genom "kleptokratistyre" där man stjäl från folket, utan också för att båda har ett otillbörligt stort självförtroende. När Krösus rådfrågade oraklet i Delfi före han startade kriget sade hon att ett stort rike kommer att gå under. Han tog för givet att det skulle vara motståndarens, men det var det ju liksom inte. Vad skulle oraklet sagt idag? !. Nato kommer att tvingas gå in med trupper trots vad man sagt. 2. WW111 eller detta krig blir på sätt och vis en judisk revansch. 3. På sikt inbördeskrig i Ryssland eftersom folket inte alls är med på noterna. Mark my word! Ryska soldater sade i början av kriget: "Vad gör vi här, vi trodde det var en övning. Vi visste inte att vi skulle döda ukrainare." Men de har grymma generaler och en grym president. Hans generaler och oligarker ser t o m ut som svin rent fysiskt. Men apropå förgiftning: den inre fienden är alltid farligast. När fienden på sin tid tog sig genom kinesiska muren berodde det inte på att muren var svag eller fienden starkare utan helt enkelt för att någon på insidan släppte in dem. Det lär förresten vara bättre för ens karma att bli dödad än att döda någon. Men ingen vet vilken sort man tillhör förrän det är skarpt läge. Folk skrattade bara några dagar före invasionen i Ukraina när någon var rädd för krig. Men nu går inte längre att blunda: vi är inte osårbara för krig eller invasion. Man kan bara citera Tage Erlander Huk er i bänkan gubber och käringer för nu ladder han ôm!