Fräck, fräckare, fräckast....

Igår berättade polisen i området att en äldre kvinna fick besök av några som övertalade henne att låta dem göra ett tittöga i hennes dörr. Det skulle kosta 1.500 kronor som hon inte hade hemma, men de sade att de kommer tillbaka och hämtar pengarna en annan dag. När hennes dotter ringde nästa dag fanns personer i moderns lägenhet som var där för att inkassera pengar. Dottern bad dem vänta en stund så hon hann åka dit och prata med dem, men när hon kom hade besökarna lämnat lägenheten,  tagit tittögat med sig och lämnat ett gapande hål i dörren.

Försäljarna hittar allt fräckare metoder, och senast jag ringde teleoperatören bara för att anmäla ett fel på TV:n pratade personen i andra änden av luren så mycket att jag blev förvirrad (vilket förmodligen var meningen) och sade liksom i förbifarten att han lägger till en filmkanal till mitt paket. Jag var ju inställd på att prata om TV-felet och sade ja, ja.... men kom till sans och sade att jag vill inte ha någon mer filmkanal. "Den är gratis" sade han, men när jag sedan tittade på det nya kontraktet stod det att frågan om priset för just den här filmkanalen kan komma att ändras/höjas. Skrev och sade upp  kontraktet, vilket ju inte var en stor sak men ändå trist med alla sådana onödiga småsaker som stjäl energi.

Det hålls också från kommersiellt håll koll på t ex på sociala medier när det gäller olika sjukdomar och funktionshinder, och då och då visar det sig vara frågan om just det när nya personer vill bli ens Facebook-vän. 90 % av mina vänner på sociala medier lider också av MCS (multipel kemisk känslighet) och övriga är släktingar, vänner och några gamla skol- och arbetskamrater. Övriga brukar man förr eller senare få "problem" med eftersom de inte har kunskaper men ändå visar sig vilja ge råd om MCS för att inte tala om att rekommendera och sälja preparat. Personer med t ex farmaceutisk utbildning har i regel aldrig hört talas om MCS men propagerar ändå för piller! Preparat är det sista kemikalieintoleranta brukar behöva, eftersom man oftast har svårt att tolerera både kosttillskott och vanlig skolmedicin. Dessutom finns det i dagsläget varken tillskott eller mediciner som "botar" detta tillstånd, och det enda som botar är faktiskt gratis nämligen frisk luft och att hålla sig undan kemiska miljöer och människor, sjuka hus och faktiskt just undan från en massa tillskott och mediciner. 

Pest eller kolera - en nutidsfärd i kvarteret

Jag trodde aldrig att jag skulle komma att uttala orden "jag föredrar kemikalierna i sköljmedel från tvättstugan" men precis så sade jag idag, med bakgrund av att jag skulle följa med som smakråd eller rättare sagt lukt-råd när en vän som ska flytta tittade på de två lägenheter som stod till buds. Tyvärr håller allmännyttans bostadsföretag på att jämna hela bostadsområden med marken och bostadsköerna börjar bli långa som i större städer. Redan på andra våningen i det första huset började jag känna mig som en fridens störare av mumiens gravplats och anade i luften mumiens hämnd som förstås är mögel. Man hade tagit bort de stängda fönstrens handtag och därmed möjligheten att vädra, och trapporna var mer än lovligt dammiga. (Jag skulle hellre önskat att man rivit ett hus som detta istället för de andra mer luftiga hus med fin utsikt som redan rivits.) Det började bli svårt att andas och jag förundrades över att människor faktiskt kunde bo och överleva där i de tysta lägenheterna bakom de där dörrarna. Eller kanske inte, eftersom det var så tyst......? 
Redan de första sekunderna inne i den lediga lägenheten kunde jag ännu starkare känna igen mögellukten som var precis densamma som på min förra arbetsplats, mögelmuséet som kallar sig Minnesmuséet. Där fanns inga direkt synbara tecken på mögel t ex på väggar eller i taket vid första anblicken, men den stickande lukten gick inte att ta miste på. Efter ett par minuter kändes tungan skinnflådd, det började sticka i näsan och läpparna blev torra. Bäst att fly medan man fortfarande kunde andas!
Efter detta kändes det mer eller mindre som en lättnad att provlukta nästa lägenhet som låg två våningar ovanför en tvättstuga med dess ständiga utsöndring av kemikalier sju dagar i veckan. Visserligen har jag brukat bli så yr och omtöcknad när jag hälsat på folk som bott ovanför tvättstugor att jag nästan befarat att bli upplockad av närpolisen på hemvägen, men efter den kusliga mögelupplevelsen i det förra huset kändes de giftiga kemikalierna som att de hörde hemma i nutiden i den här världen åtminstone.
Representanten för bostadsbolaget kunde inte förstå att det skulle lukta mögel i den första lägenheten, men det tycks vara en policy att "inte förstå" eftersom fallen är många när det gäller hyresgäster som blivit sjuka av mögel i samma bostadsföretag, och det gäller tyvärr många andra bostadsföretag i landet. Att välja lägenhet kan vara som att tvingas välja mellan pest eller kolera.