Om rökning, granar och Lucia

Personer som röker vill inte fatta att de förstör för omgivningen och tycker de som klagar är sjåpiga. Men de fick lite karma tillbaka på Nöjesfabriken i Karlstad, där man ställde i ordning ett speciellt rökrum då det blev förbjudet att röka på krogen. Då började rökarna mejla och ville ha ersättning för förstörda kläder i rökrummet. Ägarna blev tvungna att sätta upp en skylt att man gick in i rökrummet på egen risk. (Det är ju som bekant omöjligt att få bort röklukt; en granne till en god vän som är tillfälligt borta hade hand om hans nyckelknippa och ville lämna över den till mig. Grannen röker och jag försökte få bort röklukten från nyckelknippan med desinficerande våtervetter från Apoteket åtskilliga gånger men fick ge upp och lägga dem i dubbla påsar i en låda.) Andra tanklösa är Sverigedemokraterna och övrig högerregering som struntar i klimatpolitiken men tycker gamla svenska traditioner är viktiga. Då kanske det är bäst att de skyndar på att skaffa julgran, för snart kanske de inte finns mer på grund av klimatuppvärmningen. I till exempel Tyskland och Tjeckien är de redan nästan borta. Och så närmar sig tiden när yttersta högern börjar gapa på sociala medier att Luciatraditionen håller på att försvinna och skyller det på invandringen. Men tar de sig själva tid att arrangera ett Luciatåg och lägga ner en massa tid på att öva in sånger, eller lägger de hellre tid på att klaga på sociala medier? Som kuriosa kan jag berätta en i efterhand smårolig sann historia från när jag gick i småskolan som det hette på den tiden, och blev vald till Lucia (för att jag hade långt, ljust hår) när skolan skulle lussa på ett ålderdomshem (som det hette på den tiden). Jag minns mest en smärre kalabalik när någon gick för nära med sitt levande ljus i handen så att håret började brinna i topparna på en flicka, och att någon tog mina glasögon för att det skulle se bättre ut med en Lucia utan, men jag såg ju inte bättre utan, och ledde tåget rakt in i en städskrubb! Plus att de gamla när vi äntligen kom rätt, allihop sov gott och slapp höra vår inte helt vackra sång eller se våra brandskadade och närsynta uppenbarelser i sina vita särkar!

Den botfärdige rövarens kyrka

"Ingen vill egentligen vara kriminell", finns det kriminella som säger och att man vill bort från det livet för det är ett väldigt svårt liv. Ändå, om man ska tro media finns det nu brottslingar som aldrig förr; de verkar föröka sig i takt med vägglössen i storstädernas tunnelbanevagnar trots att de varje dag skjuter ihjäl ett antal av sina rivaler. Men det finns faktiskt ett helgon också för skurkarna; St Dismas som var en av de två rövarna som korsfästes samtidigt med Jesus. Den ene hånade Jesus men Dismas tillrättavisa honom och sade att de två förtjänade sitt straff men Jesus var ju oskyldig. Han bad Jesus att tänka på honom när han kom till sitt rike och Jesus lovade att han skulle vara med honom i paradiset samma dag. Den botfärdige rövarens kyrka finns i ett fängelse på gränsen till Kanada, som faktiskt kallas Dannemora efter den svenska orten. Kyrkan byggdes av fångar, av åkerstenar som bärgats, och maffiabossen Lucky Luciano som suttit på Dannemora donerade ett vackert, rött träslag till kyrkans bänkar. En del av fångarna skämdes för mycket för att vända sig till Jesus men de kunde alltid vända sig till banditernas eget helgon Dismas . I Joyce Carol Oates (som borde fått nobelpriset i litteratur enligt mej) bok Karthago sitter en veteran från Irakkriget i en dödscell på Dannemora för mord på en flicka som aldrig hittades, men efter sju år dyker hon upp och vill träffa honom, men vid det här laget kan han inte tänka sig att återvända till samhället utanför murarna.