Jag undrade länge varför jag tålde vanlig kokosolja men fick allergireaktioner av den deodoriserade kokosoljan dvs. den med neutral smak. Enligt tillverkarna skulle den inte innehålla några kemikalier t ex citronsyra av den industriella sorten som utvinns av svartmögel och som brukar användas vid deodoriseringen. Men alldeles nyligen fick jag höra att tillverkare inte är skyldiga att deklarera mängden av tillsatser under 0 procent; således kan den deodoriserade kokosoljan innehålla t ex 0,99 procent citronsyra, vilket man absolut kan få symtom av och även av mindre. Fast tillverkare, läkare och vetenskap fortfarande förnekar på trots mot verkligheten att allt fler både barn och vuxna kan få allvarliga symtom även av mycket små mängder av ett ämne. Men den dag som "den offentliga sanningen" inser att det faktiskt ligger till på detta sätt, kommer förstås forskning och vetenskap att ta åt sig äran av den upptäckten som redan många känt till ganska länge nu.
Eftersom vården bara kalkylerar med normalkänslighet är vården ett farligt ställe för personer som har t ex MCS (multipel kemisk känslighet) och som inte självklart tål mediciner, vacciner m m som andra. Enligt en debattartikel i Dagens Nyheter nyligen sägs att tusentals personer dör av vårdskador och mediciner varje år, så vården är visst inte ofarlig för normalkänsliga heller. Kanske är vården farligare än terrorister.....?
Fortfarande förnekas offentligt att parfymer kan skada på liknande som cigarettrök (de brukar faktiskt innehålla vissa gemensamma ämnen). Idag skulle aldrig en kändis ge ut ett eget cigarettmärke, men man kan inte låta bli att undra varför så många redan stenrika kändisar "måste" ge ut en egen parfym? Som förebilder för unga är det en aning uppåt väggarna att inte åtminstone bifoga en varningstext där det exempelvis kunde stå "bör inte användas i sammanhang där man inte vet ifall alla som kommer tål parfym" och att parfymer ska räknas som farligt avfall när de kastas.
Några gemensamma ämnen för cigarettrök, parfym och faktiskt också ved-rök är formaldehyd, bensen och toluen men de innehåller var för sig ytterligare många skadliga och cancerogena ämnen. Ved-rök innehåller t ex även kvicksilver, naftalen och dioxin, och i tätorten är det lämpligare att elda på annat sätt (se gärna www.friskluftnu.se för alternativ). Jag brukar sova med fönstret på glänt även på vintern och om det tränger in vedrök när jag sover får jag ont i hjärttrakten och drömmer konstiga drömmar. Det är också vanligt med kramp i benen av röken. Knappt en mil härifrån håller grannarna genom sitt vedeldande på att ta kål på en äldre man som periodvis måste sitta i källaren med andningsskydd, och som på senare tid även fått cancer i halsen av deras ved-rök som förstås inte bara är skadlig för "överkänsliga" utan innehåller cancerogena ämnen för alla. De har också vid ett tillfälle hängt ut en voodoo-docka som hot, fast han inget hellre vill än att få sitt hus sålt och komma därifrån. Varken miljöskyddet eller några andra myndigheter har hjälpt honom.
Det har de heller inte gjort i fallet med Marietta som bor i en annan ände av landet, och som utvecklade kemisk känslighet efter ett arbetsliv i dåliga inomhusmiljöer. Efter att förgäves ha letat efter en bostad som inte har mögel eller tredjehandsrök och dito parfym har hon tvingats ge upp och bor på en altan hos släktingar eftersom hon heller inte klarar inomhusluften där. Hon är i fyrtioårsåldern och det är ett slöseri med hennes utbildning och långa arbetslivserfarenhet inom bl a äldrevården att hon inte kunnat få hjälp till ett boende där hon får en chans att bli frisk och kunna delta i samhället igen. Hon fryser nu när det blivit vinter och Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade, MCS-Sweden, har startat en insamling för Marietta skulle behöva t ex sovsäck och isoleringsmaterial men allra helst en bostad där hon kan vistas, kanske låna ett Attefallshus, en husvagn eller husbil.
Snart är det jul och någonstans i Livets bok säger kosmologen Martinus att vi kommer att ha julens stämning varje dag året runt dvs. fred och glädje i att dela med sig när mänskligheten för gott har tröttnat på krig och materialism, men det handlar tyvärr inte om varken imorgon eller nästa år. Han säger också att efter Jesus kommer det inte att anlända ytterligare någon så kallad världsåterlösare till jorden, utan mänskligheten får nu själv lära sig förstå vad som är rätt. Tyvärr har julstämningen på sina håll börjat med "zombieapokalypser" under Black Friday alltmedan på andra håll krigsflyktingar anlänt under miserabla förhållanden. För den skull får man inte förminska att det finns "flyktingar" också inom det egna landet som behöver hänsyn eller stöd för ett värdigt liv!
lördag 5 december 2015
fredag 20 november 2015
The Windows and Door game
Jag har ibland hört engelskspråkiga vänner skämtsamt kalla ett av de typiska beteendena hos MCS-folket för "The Windows and Door game", dvs. när man springer och stänger fönster och eventuellt dörrar för att det dykt upp reaktionsframkallande kemikalier (avgaser, cigarettrök, parfym m m) utanför, och en stund senare springer och öppnar desamma för att det finns reaktionsframkallande kemikalier (eller kanske, ve och fasa, mögel!) inne i huset. Ingen har hittills lyckats hitta ett botemedel för MCS: förutom den slutgiltiga och enda vettiga lösningen att bo och arbeta i en ren miljö. Men sedan lutherdomen byttes ut mot KBT (kognitiv beteendeterapi) hör man talas om många med olika "nya" eller hittills inte accepterade sjukdomar bli skickade från läkare till KBT trots bristen på överhuvudtaget några belägg för att det skulle göra saken bättre.
Lika lite som man kan spela schack med sin mjälte kan man via samtal övertyga kroppens mastceller att sluta med sina varningssignaler mot t ex skadliga tillsatser i läkemedel och livsmedel, mögeltoxiner eller andra miljögifter av olika slag. Men även om man kunde; skulle det verkligen föreställas vara billigare för samhället eller angenämare för individen att på det sättet utveckla cancer, diabetes eller neuropsykiatriska syndrom m m? Kroppens olika organ är egna individer med sin egen karma och olika livslängder enligt kosmologin. När inte helt livsviktiga organ sviktar kan man ändå leva vidare om än med viss skröplighet, men om ett livsviktigt organ har kortare livslängd än en själv blir det problem. På samma sätt kan man nog anta att varje cell också är en individ, precis som minsta dammkorn rymmer ett helt universum enligt samma kosmologi och det inte finns några gränser uppåt eller nedåt för hur stor eller liten en individ eller ett universum kan vara.
Men det stannar inte med att man själv utsätts för extremt många nya och obeprövade kemikalier i dag, utan den amerikanske forskaren Michael Skinner verkade rycka undan mattan för principer som tidigare biologisk forskning vilat på när han kunde påvisa att kemikalieskador kan vara ärftliga i fyra generationsled!
Det verkar som IS (fast numera förväntas man väl säga Daesh för att inte "erkänna" namnet och därmed terrorstaten och för att skilja mellan terrorgruppen och islam) kom i vägen inte bara när det gäller klimatmötet i Paris där myndigheterna förbjudit alla demonstrationer på allmänna platser efter det senaste attentatet, utan de verkar också ha kommit i vägen för eventuella framgångar för Sverige egna miljöflyktingar eftersom nu allt tillflyktsboende och hjälpinsatser kommit att gälla krigsflyktingarna. I Livets bok talar kosmologen Martinus några gånger om ljuset från norden. Det handlar inte om någon stjärna man kan se i skyn utan om ett medvetande och en ny mentalitet som växer fram i norden helt enkelt för att man "levt ut" krigen under tidigare århundraden och växt ifrån dem som lösning på problemen. (När man också växer ifrån den värsta materialismen kommer ljuset att bli tydligare.) Det är lätt att tro honom när man en tid tillbaka sett hur många som arbetat som frivilliga och helt gratis för att ta emot och hjälpa flyktingar, och hur många som har gett bort nästan hela sina garderober m m. Och ibland personer som man inte ens hade trott detta om.... Kanske kan den mentaliteten lättare sträckas ut till att vilja sätta sig in också i miljöflyktingars och andra utsatta gruppers situation när kriget är över?
Lika lite som man kan spela schack med sin mjälte kan man via samtal övertyga kroppens mastceller att sluta med sina varningssignaler mot t ex skadliga tillsatser i läkemedel och livsmedel, mögeltoxiner eller andra miljögifter av olika slag. Men även om man kunde; skulle det verkligen föreställas vara billigare för samhället eller angenämare för individen att på det sättet utveckla cancer, diabetes eller neuropsykiatriska syndrom m m? Kroppens olika organ är egna individer med sin egen karma och olika livslängder enligt kosmologin. När inte helt livsviktiga organ sviktar kan man ändå leva vidare om än med viss skröplighet, men om ett livsviktigt organ har kortare livslängd än en själv blir det problem. På samma sätt kan man nog anta att varje cell också är en individ, precis som minsta dammkorn rymmer ett helt universum enligt samma kosmologi och det inte finns några gränser uppåt eller nedåt för hur stor eller liten en individ eller ett universum kan vara. Men det stannar inte med att man själv utsätts för extremt många nya och obeprövade kemikalier i dag, utan den amerikanske forskaren Michael Skinner verkade rycka undan mattan för principer som tidigare biologisk forskning vilat på när han kunde påvisa att kemikalieskador kan vara ärftliga i fyra generationsled!
Det verkar som IS (fast numera förväntas man väl säga Daesh för att inte "erkänna" namnet och därmed terrorstaten och för att skilja mellan terrorgruppen och islam) kom i vägen inte bara när det gäller klimatmötet i Paris där myndigheterna förbjudit alla demonstrationer på allmänna platser efter det senaste attentatet, utan de verkar också ha kommit i vägen för eventuella framgångar för Sverige egna miljöflyktingar eftersom nu allt tillflyktsboende och hjälpinsatser kommit att gälla krigsflyktingarna. I Livets bok talar kosmologen Martinus några gånger om ljuset från norden. Det handlar inte om någon stjärna man kan se i skyn utan om ett medvetande och en ny mentalitet som växer fram i norden helt enkelt för att man "levt ut" krigen under tidigare århundraden och växt ifrån dem som lösning på problemen. (När man också växer ifrån den värsta materialismen kommer ljuset att bli tydligare.) Det är lätt att tro honom när man en tid tillbaka sett hur många som arbetat som frivilliga och helt gratis för att ta emot och hjälpa flyktingar, och hur många som har gett bort nästan hela sina garderober m m. Och ibland personer som man inte ens hade trott detta om.... Kanske kan den mentaliteten lättare sträckas ut till att vilja sätta sig in också i miljöflyktingars och andra utsatta gruppers situation när kriget är över?
måndag 9 november 2015
Julstädning på olika nivåer
Den allra senaste tiden har man hört personer som aldrig i hela sitt liv intresserat sig för religion och allra minst kristendomen och den svenska kyrkan plötsligt börjat bekymra sig över hur det ska gå med kristendomen när så många flyktingar och invandrare är muslimer. Men även vid olika slag av katastrofer kan det skådas personer som gått ur statskyrkan och mer eller mindre spottat åt religionen då komma rusande till kyrkan. Den som vill vara lite elak kunde här föreslå en ny helgdag, Hycklarnas afton, men de kristna tänker förmodligen hellre på "den förlorade sonen" och väljer att "slakta den gödda kalven". (De ännu humanare väljer förstås ett vegetariskt alternativ till den stackars kalven. Kan tipsa om ett gott alvernativ! Ugnsbakad linsgratäng med rödbetor och feta-ost: koka gröna linser i buljong o vatten under tiden som färska, skalade och skivade rödbetor kokas. Halva mängden linser får täcka botten av en form, lägg över rödbetsskivor täckta med skivad Feta-ost och valfria kryddor t ex torkad persilja, och täck över med resten av linserna. Överst ett jämnt lager av tomatpuré med lite svartpeppar utrört i en matsked vatten. 30-40 minuter i 175 graders ugn. Kan gärna användas som vegetariskt alternativ till jul också!)
Apropå kristendomen, kan man ifall man vill vara lite elak (igen), låta sig förundras över symboliken där man lite makabert använder bilden av sättet Jesus dödades på, dvs. korset, som symbol för kristendomen istället för något som kunde påminna om alla hans tips och råd till hur man exempelvis skapar fred på jorden. (Ville man vara ännu elakare kunde man jämföra med Monty Pythons film Life of Brian, där folk dyrkade en sandal som stackars Brian råkat tappa, men struntade i att lyssna till vad han sade.)
Och apropå religion överhuvudtaget så bekymrar sig inte Hopi-indianerna om vare sig det är Allah, Gud eller någon annan som ska anses som den ende och rätte guden. De kallar helt enkelt den store anden för Farfar. Och när det gäller de gamla egyptierna och Inkafolket var det nog ganska smart av dem att dyrka sol-guden, med tanke på att enligt kosmologin är solen ett väsen som befinner sig i en högre utvecklingsspiral än jorden (som i sin tur befinner sig i en högre utvecklingsspiral än människan). En vän sade häromdagen att man kanske kan likna solen vid ett vilt kärnkraftverk som ingen styr. Fast nja, solen vet nog vad den gör. Den senaste tiden har solen haft kraftiga turbulenser, de största sedan man började mäta med instrument. Det beror på att solen städar; den kastar ut miljarder ton av het gas som hamnat "fel" efter ett skifte av magnetpolerna. Det här har också drabbat jorden. T ex flyg- och elbolag har fått känna av det, men också människokroppar. Förut var det okänt att människor (säkert också djur) kunde påverkas av sådant, men vid exempelvis Carlini Institute för information, vetenskap och teknologi berättar forskare att man kan drabbas av dåligt humör, trötthet, yrsel, illamående och många andra krämpor vid solutbrott.
Att ha elöverkänsliga vänner är nyttigt för de vet ofta sådana här saker långt före alla andra! William Rea som driver ett center för miljösjukdomar i Dallas, USA berättar i en video om företeelser som triggar elkänslighet, att det till och med finns personer som är så känsliga att de känner när satelliter passerar!
Kan man då skylla sin egen bristande ork att städa på solens städande? När solen slutat städa för den här gången kan förhoppningsvis ens egen städning ta vid!
Ibland hör man folk tala om att "rädda jorden", men med tanke på att det är jorden som är makroväsendet här, är det snarare människorna som behöver räddas ifall jorden skulle få för sig att "julstäda"!
Apropå kristendomen, kan man ifall man vill vara lite elak (igen), låta sig förundras över symboliken där man lite makabert använder bilden av sättet Jesus dödades på, dvs. korset, som symbol för kristendomen istället för något som kunde påminna om alla hans tips och råd till hur man exempelvis skapar fred på jorden. (Ville man vara ännu elakare kunde man jämföra med Monty Pythons film Life of Brian, där folk dyrkade en sandal som stackars Brian råkat tappa, men struntade i att lyssna till vad han sade.)
Och apropå religion överhuvudtaget så bekymrar sig inte Hopi-indianerna om vare sig det är Allah, Gud eller någon annan som ska anses som den ende och rätte guden. De kallar helt enkelt den store anden för Farfar. Och när det gäller de gamla egyptierna och Inkafolket var det nog ganska smart av dem att dyrka sol-guden, med tanke på att enligt kosmologin är solen ett väsen som befinner sig i en högre utvecklingsspiral än jorden (som i sin tur befinner sig i en högre utvecklingsspiral än människan). En vän sade häromdagen att man kanske kan likna solen vid ett vilt kärnkraftverk som ingen styr. Fast nja, solen vet nog vad den gör. Den senaste tiden har solen haft kraftiga turbulenser, de största sedan man började mäta med instrument. Det beror på att solen städar; den kastar ut miljarder ton av het gas som hamnat "fel" efter ett skifte av magnetpolerna. Det här har också drabbat jorden. T ex flyg- och elbolag har fått känna av det, men också människokroppar. Förut var det okänt att människor (säkert också djur) kunde påverkas av sådant, men vid exempelvis Carlini Institute för information, vetenskap och teknologi berättar forskare att man kan drabbas av dåligt humör, trötthet, yrsel, illamående och många andra krämpor vid solutbrott.
Att ha elöverkänsliga vänner är nyttigt för de vet ofta sådana här saker långt före alla andra! William Rea som driver ett center för miljösjukdomar i Dallas, USA berättar i en video om företeelser som triggar elkänslighet, att det till och med finns personer som är så känsliga att de känner när satelliter passerar!
Kan man då skylla sin egen bristande ork att städa på solens städande? När solen slutat städa för den här gången kan förhoppningsvis ens egen städning ta vid!
Ibland hör man folk tala om att "rädda jorden", men med tanke på att det är jorden som är makroväsendet här, är det snarare människorna som behöver räddas ifall jorden skulle få för sig att "julstäda"!
onsdag 4 november 2015
Konsten att vinkla en uppsats
Jag läste just att multipel kemisk känslighet av världshälsoorganisationen (WHO) anses som en allvarlig fysisk sjukdom. Dock inte i Sverige anno 2015 annat än i undantagsfall hos några läkare än så länge. Samtidigt som jag lyssnade på Erik Beckmans Radioverk 1974-2001, stycket "Marockanska statens symfoniorkester" där dirigenten aldrig blir nöjd med anslaget utan ropar: "Fegare, fegare!" till den stackars orkestern.
En händelse som kanske ser ut som en tanke, för i Sverige finns "fega" intressen som vill förminska och tona ner MCS. Lite oroande är tanken på att forskningen på MCS bedrivs vid en psykologisk institution (i Umeå), där i dagarna görs ännu en studie i ämnet med hjälp av bl a en enkät som jag deltagit i. Jag anar några försåtligt ledande frågor som vill sätta fokus på "möten och händelser" snarare än miljöfaktorer vid uppkomsten av kemikalieintoleransen. Eftersom studier och uppsatser som ett led i medicinsk forskning kan påverka läkares attityd till en viss sjukdom, och i förlängningen myndigheters och hela samhällets attityd till densamma vore det inte bra om orsaken förskjuts på individen snarare än på de miljöfaktorer som hos alla MCS-are jag känner faktiskt orsakat sjukdomen. Hur resultatet av en enkät blir beror ju på vilka frågor som ställts och hur svaren tolkas.
Att uppsatser och studier av olika slag inte är särkskilt objektiva minns jag mycket väl från bland annat min C-uppsats om just ovan nämnde Erik Beckman. Helst ska man ju komma med något nyskapande som ingen annan skrivit om i det ämnet, och jag valde sättet han omvandlade egna upplevelser till romanform som jag inte funnit behandlas närmare av tidigare forskning. I hans roman "Jag känner igen mig" hittade jag vad jag uppfattade som ständiga omskrivningar av hans (enligt egen utsago misslyckade) gymnasieår i Karlstad liksom anspelningar på religion och ateism (hans far var präst). Några exempel: "Jag föddes inte. Jag tror nämligen inte på under, jag har alltid varit ateist och till Karlstad kom jag med tåget tillsammans med en musiklärarinna och hennes sjuårige son." "Jag föddes alltså inte, däremot blev jag kysst av musiklärarinnan i Karlstad", säger han några stycken senare. Han låter meningen återkomma som ledmotiv. "Jag var inrest med tåget i stället för född, jag var inte kommen hemifrån, jag var vaken, feberfri och ateist, men nu så här sent började jag känna mig så jävla okysst" säger han på ett annat ställe. Osv. osv.
Vad jag vill illustrera är att man hade kunnat "forska fram" nästan vad som helst, även den exakta motsatsen. Och det gjorde exempelvis Horace Engdahl i sin Essä om Erik Beckman, där han alldeles tvärtom inte ser några ledmotiv utan däremot en avsaknad av sammanhang och orsakskedjor i Beckmans texter. Eller tja, möjligtvis "ankarpunkter" här och där, i form av t ex namn på städer som dock Engdahl inte ser som symboliska för någonting annat utan bara är just ett namn på en stad. (För att undvika ryckningar i eventuella litteraturvetar-nerver är det kanske bäst att tillägga att detta inte är ett försök till någon litteraturvetenskaplig "insats" utan bara en extremsammanfattning för att illustrera möjligheterna till oändligt olika tolkningar i uppsatser och studier m m på samma sak.)
Vad man kan hoppas är att kommande studie om kemikalieintolerans som görs vid psykologiska
institutionen, i en tid när världen allt mer uppmärksammar de hormon- och nervsystemsförstörande, cancer- och allergiframkallande verkningarna av kemikalier omkring oss, inte väljer den gamla synvinkeln att det måste vara stress och olika påfrestningars negativa påverkan som är "orsaken" som gör oss mottagliga för gifter. När man kan dra precis motsatt slutsats: att vår giftiga miljö med brist på frisk luft i så fall gör att vi sämre tål stress och påfrestningar. Eftersom det är nu är så populärt att hänvisa till stenåldersmänniskan, kan man ju där se att kroppen är gjord för att tåla påfrestningar men däremot inte en massa giftiga kemikalier. Någon kanske invänder att stenåldersmänniskan måste ha tålt mögel, men mögel i naturen är inte detsamma som mögel i fuktskadade hus som är ett så utbrett problem idag, där möglet vid brist på tillräckligt med syre börjar utsöndra giftiga gaser dvs mögeltoxiner.
(Fotot från NaturalNews.com)
En händelse som kanske ser ut som en tanke, för i Sverige finns "fega" intressen som vill förminska och tona ner MCS. Lite oroande är tanken på att forskningen på MCS bedrivs vid en psykologisk institution (i Umeå), där i dagarna görs ännu en studie i ämnet med hjälp av bl a en enkät som jag deltagit i. Jag anar några försåtligt ledande frågor som vill sätta fokus på "möten och händelser" snarare än miljöfaktorer vid uppkomsten av kemikalieintoleransen. Eftersom studier och uppsatser som ett led i medicinsk forskning kan påverka läkares attityd till en viss sjukdom, och i förlängningen myndigheters och hela samhällets attityd till densamma vore det inte bra om orsaken förskjuts på individen snarare än på de miljöfaktorer som hos alla MCS-are jag känner faktiskt orsakat sjukdomen. Hur resultatet av en enkät blir beror ju på vilka frågor som ställts och hur svaren tolkas.
Att uppsatser och studier av olika slag inte är särkskilt objektiva minns jag mycket väl från bland annat min C-uppsats om just ovan nämnde Erik Beckman. Helst ska man ju komma med något nyskapande som ingen annan skrivit om i det ämnet, och jag valde sättet han omvandlade egna upplevelser till romanform som jag inte funnit behandlas närmare av tidigare forskning. I hans roman "Jag känner igen mig" hittade jag vad jag uppfattade som ständiga omskrivningar av hans (enligt egen utsago misslyckade) gymnasieår i Karlstad liksom anspelningar på religion och ateism (hans far var präst). Några exempel: "Jag föddes inte. Jag tror nämligen inte på under, jag har alltid varit ateist och till Karlstad kom jag med tåget tillsammans med en musiklärarinna och hennes sjuårige son." "Jag föddes alltså inte, däremot blev jag kysst av musiklärarinnan i Karlstad", säger han några stycken senare. Han låter meningen återkomma som ledmotiv. "Jag var inrest med tåget i stället för född, jag var inte kommen hemifrån, jag var vaken, feberfri och ateist, men nu så här sent började jag känna mig så jävla okysst" säger han på ett annat ställe. Osv. osv.
Vad jag vill illustrera är att man hade kunnat "forska fram" nästan vad som helst, även den exakta motsatsen. Och det gjorde exempelvis Horace Engdahl i sin Essä om Erik Beckman, där han alldeles tvärtom inte ser några ledmotiv utan däremot en avsaknad av sammanhang och orsakskedjor i Beckmans texter. Eller tja, möjligtvis "ankarpunkter" här och där, i form av t ex namn på städer som dock Engdahl inte ser som symboliska för någonting annat utan bara är just ett namn på en stad. (För att undvika ryckningar i eventuella litteraturvetar-nerver är det kanske bäst att tillägga att detta inte är ett försök till någon litteraturvetenskaplig "insats" utan bara en extremsammanfattning för att illustrera möjligheterna till oändligt olika tolkningar i uppsatser och studier m m på samma sak.)
Vad man kan hoppas är att kommande studie om kemikalieintolerans som görs vid psykologiska
(Fotot från NaturalNews.com)
lördag 24 oktober 2015
Jordaxelns lutning och försåtlig sjukhussprit
Jorden har ett handikapp som består i att jordaxeln lutar, vilket orsakar inte bara extrema klimat som kyla och värme utan också har del i sådant som mänskliga kriser, krig och naturkatastrofer. Olav Johansson som bloggar om Martinus kosmologi skriver att det stora jordskalvet i Stilla havet på annandag jul 2004 lyckades räta upp jordaxeln en liten men dock mätbar bit. Och för vare centimeter jordaxeln rätas upp är jorden på väg mot en bättre balans.
Precis som alltfler människor nuförtiden detoxar sig, håller också jorden på med utrensningar som ett led i ett fysiskt och mentalt klimatskifte som kommer att fullbordas när jordaxelns lutning upphört och jorden fått balans. Som ett exempel på mentalt klimatskifte menar Olav Johansson att de stora flodvågorna skapar även flodvågor av mänsklig humanitet och vilja att hjälpa.
Men också motsatsen kan man se i bl a Sverige nu när svaga grupper ställs mot varandra där vissa intressen vill ställa t ex sjuka och arbetslösa mot stödet till krigsflyktingar. Jag tror ingen behöver inbilla sig att utförsäkrade eller grupper utanför samhället som t ex elöverkänsliga skulle få mer stöd ifall man stängde gränserna för flyktingar och invandrare. Tvärtom brukar makten dra alla över en kam, även om inte alla visar det lika öppet som Hitler som skickade allt från handikappade och sjuka till oönskade etniska grupper till gaskammaren.
Att ställa grupper mot varandra är en favorit hos makteliten (som kanske inte främst består av politikerna, utan dem som aldrig visar sitt ansikte men drar i trådarna) som då ostört kan smita med pengarna. Skattebetalarna har tvingats betala miljarder i stöd till bankkriserna (t ex på 90-talet och 2008-09) och trots att bankerna slår vinstrekord betalar de inte tillbaka till skattebetalarna. Man hör sällan att det klagas på det, däremot klagas omedelbart på att regeringen föreslår att använda en del av utlandsbiståndet till flyktinghjälpen i Sverige. Betyder det att man hellre ska säga till en flykting som tagit sig genom eld och vatten för att komma hit och som ber om tak över huvudet att nej, vi skickar hellre ett platt paket från Ikea med ett tak till någon på andra sidan jordklotet?
Kanske kan flyktingförläggningarna och tältlägren göra det lättare att förstå och inspirera till att så
småningom börja stödja sitt eget lands miljöflyktingar som flyr från det toxiska samhället och den trådlös elsmogen som inte minst många barn i skolor far illa av?
Sjukhus kan vara en av de farligaste platserna för personer som redan har en stor toxisk belastning.
Jag läste senast om en kvinna som led av MCS som hamnade på sjukhus efter en axelskada och det slutade med att hon dog. Jag vet inte om det var p g a maten, den allmänt dåliga sjukhusluften full av kemikalier eller om man pumpat henne full med ämnen som en multipelt kemisk känslig inte bör ha. Och det är knappast någon som skriver "förgiftad" eller ens "MCS" i dödsattesterna i de här fallen utan det skylls på hjärta, lungor eller vilket annat organ som först gav upp.
Själv hade jag större tur vid ett sjukhusbesök den här veckan. Jag hade trott att det var vårdcentralens rengöringsmedel jag inte tålde och var noga att klä stolen med folie senast för att slippa förra gångens förskräckliga giftlukt på hud och kläder, men det visade sig vara tvättspriten som var boven. Jag brukar klara ren tvättsprit ganska bra och använder den ibland till t ex diskbänk och dörrhandtag i influensatider, men vårdcentralens sprit innehöll någon förskräcklig tillsats (ska man gissa på limonene?) vilket gick upp för mig först efter att jag fått armen tvättad för ett blodprov. Trots att jag tvättade armen upprepade gånger (gudskelov att man hade parfymfri tvål åtminstone) efteråt tog luftvägarna mycket stryk. Både hals och näsa blev farligt igentäppta och varje uns av kondition var som bortblåsta i ett nafs men var tacksam att jag slapp ringa ambulans på hemvägen för jag kunde inte prata bara kraxa. Min läkare som brukar gratulera mig till att kunna "springa tjejmilen" av spirometrin att döma skulle inte känt igen mig för bara trappan upp hemma fick mig att flämta som stackars inavlad fransk bulldog men jag var tacksam att ha överlevt ett sjukhusbesök även denna gång. Apropå limonene och andra tillsatsämnen som kan finnas även i oparfymerade produkter, lär det förekomma att de vid tester anses icke allergiframkallande men det beror på att man vid tester använder pinfärska ämnen, medan man i verkligheten använder produkter som hinner komma i kontakt med syre och det är då de skadliga effekterna visar sig. Sidan Neutral Allergiinfo har sammanställt en lista med tillsatsämnen man bör undvika, och den är inte kort:
"Konserveringsmedel
Methyldibromo glutaronitrile (MDBGN)
Bromo-nitro-propane-diol (Bronopol) - frigör även formaldehyd
Iodopropynyl butylcarbamate (IPBC)
Paraformaldehyde
Sodium hydroxymethylglycinate
Formaldehyde
Kathon
Formaldehydfrigörande ämnen
Methylchloroisothiazolinone
Methylisothiazolinone
Diazolidinyl urea
Imidazolidinyl urea
Quaternium-15
DMDM hydantoin
Methenamine
Lanolin (unpurified)
Nickel
Kathon
Camphor (benzylhemiformal)
26 ämnen som är kända för att orsaka allergi Alpha-Isomethyl Ionone
Amyl Cinnamal
Amylcinnamyl Alcohol
Anise Alcohol
Benzyl Alcohol
Benzyl Benzoate
Benzyl Cinnamate
Benzyl Salicylate
Butylphenyl Methylpropional
Cinnamal
Cinnamyl Alcohol
Citral
Citronellol
Coumarin
Eugenol
Evernia Prunastri (gällavsextrakt)
Evernia Prunastri (gällavsextrakt)
Farnesol
Geraniol
Hexyl Cinnamal
Hydroxycitronellal
Hydroxyisohexyl 3-cyclohexene Carboxaldehyde
Isoeugenol
Limonene
Linalool
Methyl 2-Octynoate
Hormonstörande ämnen
UVA (Butyl methoxydibenzoylmethane)
UVB (PEG-25 PABA)
4-methylbenzylidenecamphor (4-MBC)*
Övriga
Butylparaben*, konserveringsmedel
Isobutylparaben*, konserveringsmedel
Propylparaben*, konserveringsmedel
Ftalater, mjukgörare och denatureringsmedel
* För närvarande endast misstänkt"
Precis som alltfler människor nuförtiden detoxar sig, håller också jorden på med utrensningar som ett led i ett fysiskt och mentalt klimatskifte som kommer att fullbordas när jordaxelns lutning upphört och jorden fått balans. Som ett exempel på mentalt klimatskifte menar Olav Johansson att de stora flodvågorna skapar även flodvågor av mänsklig humanitet och vilja att hjälpa.
Men också motsatsen kan man se i bl a Sverige nu när svaga grupper ställs mot varandra där vissa intressen vill ställa t ex sjuka och arbetslösa mot stödet till krigsflyktingar. Jag tror ingen behöver inbilla sig att utförsäkrade eller grupper utanför samhället som t ex elöverkänsliga skulle få mer stöd ifall man stängde gränserna för flyktingar och invandrare. Tvärtom brukar makten dra alla över en kam, även om inte alla visar det lika öppet som Hitler som skickade allt från handikappade och sjuka till oönskade etniska grupper till gaskammaren.
Att ställa grupper mot varandra är en favorit hos makteliten (som kanske inte främst består av politikerna, utan dem som aldrig visar sitt ansikte men drar i trådarna) som då ostört kan smita med pengarna. Skattebetalarna har tvingats betala miljarder i stöd till bankkriserna (t ex på 90-talet och 2008-09) och trots att bankerna slår vinstrekord betalar de inte tillbaka till skattebetalarna. Man hör sällan att det klagas på det, däremot klagas omedelbart på att regeringen föreslår att använda en del av utlandsbiståndet till flyktinghjälpen i Sverige. Betyder det att man hellre ska säga till en flykting som tagit sig genom eld och vatten för att komma hit och som ber om tak över huvudet att nej, vi skickar hellre ett platt paket från Ikea med ett tak till någon på andra sidan jordklotet?
Kanske kan flyktingförläggningarna och tältlägren göra det lättare att förstå och inspirera till att så
småningom börja stödja sitt eget lands miljöflyktingar som flyr från det toxiska samhället och den trådlös elsmogen som inte minst många barn i skolor far illa av?
Sjukhus kan vara en av de farligaste platserna för personer som redan har en stor toxisk belastning.
Jag läste senast om en kvinna som led av MCS som hamnade på sjukhus efter en axelskada och det slutade med att hon dog. Jag vet inte om det var p g a maten, den allmänt dåliga sjukhusluften full av kemikalier eller om man pumpat henne full med ämnen som en multipelt kemisk känslig inte bör ha. Och det är knappast någon som skriver "förgiftad" eller ens "MCS" i dödsattesterna i de här fallen utan det skylls på hjärta, lungor eller vilket annat organ som först gav upp.
Själv hade jag större tur vid ett sjukhusbesök den här veckan. Jag hade trott att det var vårdcentralens rengöringsmedel jag inte tålde och var noga att klä stolen med folie senast för att slippa förra gångens förskräckliga giftlukt på hud och kläder, men det visade sig vara tvättspriten som var boven. Jag brukar klara ren tvättsprit ganska bra och använder den ibland till t ex diskbänk och dörrhandtag i influensatider, men vårdcentralens sprit innehöll någon förskräcklig tillsats (ska man gissa på limonene?) vilket gick upp för mig först efter att jag fått armen tvättad för ett blodprov. Trots att jag tvättade armen upprepade gånger (gudskelov att man hade parfymfri tvål åtminstone) efteråt tog luftvägarna mycket stryk. Både hals och näsa blev farligt igentäppta och varje uns av kondition var som bortblåsta i ett nafs men var tacksam att jag slapp ringa ambulans på hemvägen för jag kunde inte prata bara kraxa. Min läkare som brukar gratulera mig till att kunna "springa tjejmilen" av spirometrin att döma skulle inte känt igen mig för bara trappan upp hemma fick mig att flämta som stackars inavlad fransk bulldog men jag var tacksam att ha överlevt ett sjukhusbesök även denna gång. Apropå limonene och andra tillsatsämnen som kan finnas även i oparfymerade produkter, lär det förekomma att de vid tester anses icke allergiframkallande men det beror på att man vid tester använder pinfärska ämnen, medan man i verkligheten använder produkter som hinner komma i kontakt med syre och det är då de skadliga effekterna visar sig. Sidan Neutral Allergiinfo har sammanställt en lista med tillsatsämnen man bör undvika, och den är inte kort:
"Konserveringsmedel
Methyldibromo glutaronitrile (MDBGN)
Bromo-nitro-propane-diol (Bronopol) - frigör även formaldehyd
Iodopropynyl butylcarbamate (IPBC)
Paraformaldehyde
Sodium hydroxymethylglycinate
Formaldehyde
Kathon
Formaldehydfrigörande ämnen
Methylchloroisothiazolinone
Methylisothiazolinone
Diazolidinyl urea
Imidazolidinyl urea
Quaternium-15
DMDM hydantoin
Methenamine
Lanolin (unpurified)
Nickel
Kathon
Camphor (benzylhemiformal)
26 ämnen som är kända för att orsaka allergi Alpha-Isomethyl Ionone
Amyl Cinnamal
Amylcinnamyl Alcohol
Anise Alcohol
Benzyl Alcohol
Benzyl Benzoate
Benzyl Cinnamate
Benzyl Salicylate
Butylphenyl Methylpropional
Cinnamal
Cinnamyl Alcohol
Citral
Citronellol
Coumarin
Eugenol
Evernia Prunastri (gällavsextrakt)
Evernia Prunastri (gällavsextrakt)
Farnesol
Geraniol
Hexyl Cinnamal
Hydroxycitronellal
Hydroxyisohexyl 3-cyclohexene Carboxaldehyde
Isoeugenol
Limonene
Linalool
Methyl 2-Octynoate
Hormonstörande ämnen
UVA (Butyl methoxydibenzoylmethane)
UVB (PEG-25 PABA)
4-methylbenzylidenecamphor (4-MBC)*
Butylparaben*, konserveringsmedel
Isobutylparaben*, konserveringsmedel
Propylparaben*, konserveringsmedel
Ftalater, mjukgörare och denatureringsmedel
* För närvarande endast misstänkt"
onsdag 7 oktober 2015
Om flyktingar, Baby Doc's fru, påven och Chanel no 5.
På TV-nyheterna förut ikväll sades att det riskerar bli många klimatflyktingar framöver. Och samtidigt som många frivilliga hjälper syriska krigsflyktingar som "väller in" i landet (nåja, 95 % av dessa blir enl. Amnesty International kvar i 5 länder: Turkiet, Libanon, Jordan, Irak och Egypten och bara 5 % kommer till resten av världen) känner jag folk som även öppnar sina hem för en ny typ av flyktingar som förmodligen också kommer att bli allt vanligare framöver: mögelflyktingar, dvs människor som blivit så sjuka av mögel i huset att de akut måste utrymma. Ytterligare typer av flyktingar som folk i allmänhet inte erkänner som flyktingar är de som blir allvarligt sjuka av elstrålningen och bokstavligen har flytt ut i obygden samt kemikalieflyktingar som på samma sätt inte klarar en så kallad normal miljö i vår allt giftigare civilisation. Det finns säkert risk att det går inflation i ordet flykting, men det är inte alltid vanliga krig och bomber som orsakar att folk förlorar sitt hem, sina saker och sitt normala liv
.
Från den tiden jag läste Martinus kosmologi erinrar jag mig han nämnde att det i början av detta millennium skulle bli en stor karmavåg efter 2:a världskriget m m. Det innebär naturkatastrofer, krig och stora sjukdomsutbrott. Kanske kan det exemplifieras av en hund som skakar lopporna ur pälsen när jorden rensar sig från gammal dålig mentalitet. Jag vet inte om Aristoteles skulle ha benämnt detta som en katharsis; möjligtvis för dem som själva slipper drabbas och bara är åskådare precis som på teatern, men i händelse av klimatkatastrofer eller världskrig kommer säkert få undan helt och hållet.
Som om detta inte vore nog, förgiftar folk alldeles frivilligt sin närmaste miljö och medmänniskor genom kemiska doftsättningar av allt från bajamajorna på festivaler till galleriorna i city. Även mindre butiker kan sprida syntetisk doft av hembakat i butiker där man inte bakar själva för att öka trivseln (men även lungcancern, allergier och astma m m). Dock brukar mögellukt vara alldeles äkta. Bara ett av alla exempel på den senare är Ica-butiken på en grann-ort där en bekant har svårt att ens gå in utan att få svårare luftvägsbesvär. Apropå syntetisk doftsättning - förr var det bara de rika som kunde kosta på sig den formen av idioti. Det sägs att när påven skulle avlägga ett besök på Haiti 1983 körde presidentens (Jean-Claude Duvalier, kallad Baby Doc) fru iväg alla tiggare, sjuka och handikappade ut till en ö och lät spruta parfym (Chanel no 5) över gatorna. "Jag var här, jag såg vad som hände" säger en person i en thriller (Mr Clarinet), men författaren är född på Haiti och berättelsen har verklighetsbakgrund. "Lukten var så stark att jag fick huvudvärk, den dröjde kvar i kläderna i flera månader, hur många gånger mamma än tvättade dem. Sen dess står jag inte ut med lukten av Chanel."
Påven måste, ifall han hade huvudet någotsånär på skaft under sin mitra, ha undrat vart i helskotta allt folk tagit vägen eftersom största delen av befolkningen var just fattiga och sjuka men man kan gissa att han var ganska borta av Chanel no 5 som kanske fungerade som substitut för zombiedryck?
Från den tiden jag läste Martinus kosmologi erinrar jag mig han nämnde att det i början av detta millennium skulle bli en stor karmavåg efter 2:a världskriget m m. Det innebär naturkatastrofer, krig och stora sjukdomsutbrott. Kanske kan det exemplifieras av en hund som skakar lopporna ur pälsen när jorden rensar sig från gammal dålig mentalitet. Jag vet inte om Aristoteles skulle ha benämnt detta som en katharsis; möjligtvis för dem som själva slipper drabbas och bara är åskådare precis som på teatern, men i händelse av klimatkatastrofer eller världskrig kommer säkert få undan helt och hållet.
Som om detta inte vore nog, förgiftar folk alldeles frivilligt sin närmaste miljö och medmänniskor genom kemiska doftsättningar av allt från bajamajorna på festivaler till galleriorna i city. Även mindre butiker kan sprida syntetisk doft av hembakat i butiker där man inte bakar själva för att öka trivseln (men även lungcancern, allergier och astma m m). Dock brukar mögellukt vara alldeles äkta. Bara ett av alla exempel på den senare är Ica-butiken på en grann-ort där en bekant har svårt att ens gå in utan att få svårare luftvägsbesvär. Apropå syntetisk doftsättning - förr var det bara de rika som kunde kosta på sig den formen av idioti. Det sägs att när påven skulle avlägga ett besök på Haiti 1983 körde presidentens (Jean-Claude Duvalier, kallad Baby Doc) fru iväg alla tiggare, sjuka och handikappade ut till en ö och lät spruta parfym (Chanel no 5) över gatorna. "Jag var här, jag såg vad som hände" säger en person i en thriller (Mr Clarinet), men författaren är född på Haiti och berättelsen har verklighetsbakgrund. "Lukten var så stark att jag fick huvudvärk, den dröjde kvar i kläderna i flera månader, hur många gånger mamma än tvättade dem. Sen dess står jag inte ut med lukten av Chanel."
Påven måste, ifall han hade huvudet någotsånär på skaft under sin mitra, ha undrat vart i helskotta allt folk tagit vägen eftersom största delen av befolkningen var just fattiga och sjuka men man kan gissa att han var ganska borta av Chanel no 5 som kanske fungerade som substitut för zombiedryck?
lördag 3 oktober 2015
Skriv en lista
Den värmländske konstnären Robert Jäppinen, bl a känd för att vid dryga sjuttio år ha klättrat upp i Poseidonstatyn under en vernissage i Göteborg, hade vid ett tillfälle i en konstutställning införlivat den lista på ersättningskrav (sammanlagt 15 000 kronor) som han formulerat till staten för den tid och därmed pengar han förlorat när han tvingats inställa sig vid domstolar.
Jag funderar på detsamma när det gäller Landstinget, som säger sig ha en parfymfri policy inom vård och omsorg, som sedan 2013 även omfattar patientresor, men trots det lät köra omkring en bil med passargerarsätet indränkt i parfym av den sämsta och giftigaste sorten vid en allergianpassad resa, nämligen senast med undertecknad. Jag märkte inte omfattningen av det under själva resan eftersom chauffören gick med på att ha korsdrag i bilen, utan det värsta arbetet återstod med att "restaurera" både hälsan och jackan som blivit impregnerad av den hemskaste av parfymer. Människan som suttit där förut måste ha besprutat sig med kemikalier istället för att tvätta sig.
Jag har förut fått ursäkter från både landstinget och patientresor, men de lyder ganska tomma med tanke på att landstinget inte tillhandahåller vare sig allergianpassade bilar eller andningsmasker trots att det vid det här laget finns så många som blir sjuka av parfymer när de tvingas besöka vården. Och med tanke på de negativa hälsoeffekterna, i det här fallet tog andningsvägarna mycket stryk. Och med tanke på skadad egendom i form av den relativt nya jackan som efter fem tvättar i badkaret fortfarande stank oacceptabelt av formaldehyd och andra kemiska komponenter i den så kallade parfymen. Nu ligger jackan i blöt för sjätte gången, den här gången i ättiksprit efter att ha försökt med allt från oparfymerat tvättmedel till bikarbonat och till och med oparfymerat diskmedel. Förmodligen kommer jackan att krympa eller på annat sätt bli förstörd av att man tvingas tvätta den i högre temperaturer än vad som står på tvättrådsetiketten.
Min lista över ersättningskrav blir alltså kostnaderna för en massa bikarbonat, oparfymerat tvättmedel och ättiksprit plus troligtvis en förstörd jacka, plus sveda och värk med bl a luftvägsbesvär och hårt slit med nämnda tvätt i badkar då både landsting, försäkringskassa och kommun m fl nekat bidrag till alla former av hjälpmedel (t ex tvättmaskin då man inte som andra kan utnyttja tvättstuga, andningsskydd och för många livsnödvändig luftrenare/filter) vid multipel kemisk känslighet.
Precis som salig Jäppinens lista skulle förmodligen den här listan också göra bättre lycka som rekvisita på en utställning, men uppmanar andra kemikalieöverkänsliga som blir skadade av parfymer inom vård och omsorg att kräva ersättning/skadestånd. Ursäkter räcker inte långt, och ifall alla vill ha ekonomisk ersättning kommer det säkert att gå snabbare för en hittills ljusskygg parfymfri policy att bli erkänd på riktigt.
Jag funderar på detsamma när det gäller Landstinget, som säger sig ha en parfymfri policy inom vård och omsorg, som sedan 2013 även omfattar patientresor, men trots det lät köra omkring en bil med passargerarsätet indränkt i parfym av den sämsta och giftigaste sorten vid en allergianpassad resa, nämligen senast med undertecknad. Jag märkte inte omfattningen av det under själva resan eftersom chauffören gick med på att ha korsdrag i bilen, utan det värsta arbetet återstod med att "restaurera" både hälsan och jackan som blivit impregnerad av den hemskaste av parfymer. Människan som suttit där förut måste ha besprutat sig med kemikalier istället för att tvätta sig. Jag har förut fått ursäkter från både landstinget och patientresor, men de lyder ganska tomma med tanke på att landstinget inte tillhandahåller vare sig allergianpassade bilar eller andningsmasker trots att det vid det här laget finns så många som blir sjuka av parfymer när de tvingas besöka vården. Och med tanke på de negativa hälsoeffekterna, i det här fallet tog andningsvägarna mycket stryk. Och med tanke på skadad egendom i form av den relativt nya jackan som efter fem tvättar i badkaret fortfarande stank oacceptabelt av formaldehyd och andra kemiska komponenter i den så kallade parfymen. Nu ligger jackan i blöt för sjätte gången, den här gången i ättiksprit efter att ha försökt med allt från oparfymerat tvättmedel till bikarbonat och till och med oparfymerat diskmedel. Förmodligen kommer jackan att krympa eller på annat sätt bli förstörd av att man tvingas tvätta den i högre temperaturer än vad som står på tvättrådsetiketten.
Min lista över ersättningskrav blir alltså kostnaderna för en massa bikarbonat, oparfymerat tvättmedel och ättiksprit plus troligtvis en förstörd jacka, plus sveda och värk med bl a luftvägsbesvär och hårt slit med nämnda tvätt i badkar då både landsting, försäkringskassa och kommun m fl nekat bidrag till alla former av hjälpmedel (t ex tvättmaskin då man inte som andra kan utnyttja tvättstuga, andningsskydd och för många livsnödvändig luftrenare/filter) vid multipel kemisk känslighet.
Precis som salig Jäppinens lista skulle förmodligen den här listan också göra bättre lycka som rekvisita på en utställning, men uppmanar andra kemikalieöverkänsliga som blir skadade av parfymer inom vård och omsorg att kräva ersättning/skadestånd. Ursäkter räcker inte långt, och ifall alla vill ha ekonomisk ersättning kommer det säkert att gå snabbare för en hittills ljusskygg parfymfri policy att bli erkänd på riktigt.
söndag 27 september 2015
Gräddfiler och blåmjölksfiler i vården?
Såg en relativt ny film (sponsrad av Astma- och Allergiförbundet) som heter FORSKARTORGET - KEMISK KÄNSLIGHET - ETT DOLT FOLKHÄLSOPROBLEM, där professor Steven Nordin presenterar ämnet på ett sätt som är överskådligt och lättbegripligt för gemene man. Där visas också hur sjuka hus-problematik och elöverkänslighet ibland överlappar kemikaliekänsligheten, precis som en hel del av oss märker av. Bra är också att det tydliggörs att man vid MCS (multipel kemisk känslighet) får sjukdomspåverkan av även små mängder kemikalier som andra inte märker av. Dock är jag inte riktigt överens med att det sägs att vi reagerar på små mängder av "ofarliga" kemikalier. Många av de ämnen som vi kemikaliekänsliga reagerar mot i t ex parfymer klassas faktiskt som farligt avfall i andra sammanhang. Det kan också handla om skadligheten av små doser vid upprepade exponeringar. Det finns forskare runtom i världen som hävdar att kemikalier har ett samband med allt från barnfetma och diabetes till autism och fibromyalgi för att nämna några sjukdomar, och i Sverige visar Selmastudien i Karlstad på kemikaliers negativa påverkan på fosterutveckling och spädbarn. Och ingen förnekar väl idag cigaretters negativa hälsoeffekter både när det gäller första- och andra- men till och med tredjehandsrök. Cigarettröken har t ex formaldehyd, toluen och bensen gemensamt med många parfymer och formaldehyd brukar emitteras vid fuktskadade hus.
Nordin menar också att hjärnan vid överkänslighet överreagerar mot ofarliga saker som t ex pollen. Ofarligt för vem, funderar jag eftersom vissa kroppsfunktioner vid MCS ofta verkar nedsatta t ex sköldkörtelns funktion. (Där vanliga blodtester inte är riktigt tillförlitliga då de inte visar ifall kroppen verkligen kan omvandla och ta upp hormonet på cellnivå. En sjuksköterska jag kände berättade att hon fick tjata sig till en cellbiopsi eftersom hon var väldigt sjuk fast hennes sköldkörtelprov inte visade någon avvikelse. Det visade sig att hon led av giftstruma.) Det finns inte i dagsläget något intresse inom vården att utreda bakomliggande kroppsliga orsaker till kemikaliekänslighet. Frågan är också ifall vanliga lever-prov är tillräckliga, eftersom många som lider av MCS upplever att de inte kan avgifta sig från ämnen de andas in eller på annat sätt får i sig. Och kroppen är inte dum då den reagerar mot saker den inte kan ta hand om eller avgifta.
Man skulle kanske kunna misstänka att vårdens men också övriga samhällets ointresse och nedlåtande attityder till kemikalieintolerans beror på att det till största delen är (eller anses vara) kvinnor som lider av denna. Nordin säger i videon att det är tre fjärdedelar kvinnor. (Vilket i och för sig skulle kunna bero på att det mestadels är kvinnor som hör av sig, och som vill delta i forskningsstudier och så vidare?)
Det finns många studier som visar på att kvinnor ännu idag får sämre vård än män. Forskning på och utformning av mediciner är t ex ofta avpassade till män och kan därför ibland vara rent ut farlig för kvinnor. I Vårdhandboken [Bemötande i vård och omsorg, genusperspektiv] kan man läsa att studier belyser att kvinnor fortfarande får vänta längre på att få tid för besök, behandling och operationer inom hjärtkirurgi. Även i andra sammanhang får kvinnor mindre resurser och vård än män p g a de normer och strukturer som råder inom hälso- och sjukvård.
(Där verkar kvinnliga läkare fungera likt "husnegern" som jag nyligen såg i Quentin Tarantinos film Django Unchained, dvs förråder sin egen tillhörighet för att få tillhöra den härskande gruppen. Åtminstone påminde den kvinnliga chefsläkaren jag fick träffa på vårdcentralen om liknande med sin attityd versus MCS.)
Fördenskull finns så klart män som också behandlas illa respektive felbehandlas i vården. En annan faktor är väl också social tillhörighet. En bekant till en bekant som arbetar inom äldreomsorgen berättade om vilken orättvis syn på vårdtagare som råder på hennes arbetsplats, där det fjäskas för dem som har kända eller på andra sätt bemärkta släktingar och vänner. Gräddfiler och
"blåmjölksfiler" inom vården? (Blåmjölk kallades den skummjölk som utarmats på allt vad fett och A- och D-vitaminer hette, som fick duga åt "sämre folk" av typen tjänstehjon och andra fattiga i början av förra seklet.) Även om det nu sprids mer och mer information om saker som skadliga kemikalier, sjuka hus och skadlig strålning och även gemene man börjar ta till sig, är det uppenbart att vår form av funktionshinder fortfarande färdas i "blåmjölksfilen" hos vård och omsorg.
Nordin menar också att hjärnan vid överkänslighet överreagerar mot ofarliga saker som t ex pollen. Ofarligt för vem, funderar jag eftersom vissa kroppsfunktioner vid MCS ofta verkar nedsatta t ex sköldkörtelns funktion. (Där vanliga blodtester inte är riktigt tillförlitliga då de inte visar ifall kroppen verkligen kan omvandla och ta upp hormonet på cellnivå. En sjuksköterska jag kände berättade att hon fick tjata sig till en cellbiopsi eftersom hon var väldigt sjuk fast hennes sköldkörtelprov inte visade någon avvikelse. Det visade sig att hon led av giftstruma.) Det finns inte i dagsläget något intresse inom vården att utreda bakomliggande kroppsliga orsaker till kemikaliekänslighet. Frågan är också ifall vanliga lever-prov är tillräckliga, eftersom många som lider av MCS upplever att de inte kan avgifta sig från ämnen de andas in eller på annat sätt får i sig. Och kroppen är inte dum då den reagerar mot saker den inte kan ta hand om eller avgifta.
Man skulle kanske kunna misstänka att vårdens men också övriga samhällets ointresse och nedlåtande attityder till kemikalieintolerans beror på att det till största delen är (eller anses vara) kvinnor som lider av denna. Nordin säger i videon att det är tre fjärdedelar kvinnor. (Vilket i och för sig skulle kunna bero på att det mestadels är kvinnor som hör av sig, och som vill delta i forskningsstudier och så vidare?)
Det finns många studier som visar på att kvinnor ännu idag får sämre vård än män. Forskning på och utformning av mediciner är t ex ofta avpassade till män och kan därför ibland vara rent ut farlig för kvinnor. I Vårdhandboken [Bemötande i vård och omsorg, genusperspektiv] kan man läsa att studier belyser att kvinnor fortfarande får vänta längre på att få tid för besök, behandling och operationer inom hjärtkirurgi. Även i andra sammanhang får kvinnor mindre resurser och vård än män p g a de normer och strukturer som råder inom hälso- och sjukvård.
(Där verkar kvinnliga läkare fungera likt "husnegern" som jag nyligen såg i Quentin Tarantinos film Django Unchained, dvs förråder sin egen tillhörighet för att få tillhöra den härskande gruppen. Åtminstone påminde den kvinnliga chefsläkaren jag fick träffa på vårdcentralen om liknande med sin attityd versus MCS.)
Fördenskull finns så klart män som också behandlas illa respektive felbehandlas i vården. En annan faktor är väl också social tillhörighet. En bekant till en bekant som arbetar inom äldreomsorgen berättade om vilken orättvis syn på vårdtagare som råder på hennes arbetsplats, där det fjäskas för dem som har kända eller på andra sätt bemärkta släktingar och vänner. Gräddfiler och "blåmjölksfiler" inom vården? (Blåmjölk kallades den skummjölk som utarmats på allt vad fett och A- och D-vitaminer hette, som fick duga åt "sämre folk" av typen tjänstehjon och andra fattiga i början av förra seklet.) Även om det nu sprids mer och mer information om saker som skadliga kemikalier, sjuka hus och skadlig strålning och även gemene man börjar ta till sig, är det uppenbart att vår form av funktionshinder fortfarande färdas i "blåmjölksfilen" hos vård och omsorg.
lördag 19 september 2015
Quatsch
Längst ner på botten i min byrå hittade jag ett anteckningsblock med en mycket prydlig handstil som räknade upp en hel vokabulär av tyska svärord och okvädningar. Den härstammade från en tysk vän jag hade på 80-talet som då tyckte jag kunde ha användning för denna ifall jag behövde skälla ut någon under min vistelse i Tyskland! (Vilket jag aldrig behövde.) Men jag minns att han själv brukade ropa Quatsch! ganska ofta på tal om olika saker, vilket inte innebar en släng av Tourettes syndrom som jag med min usla skoltyska skulle kunnat tro, utan är ett slagkraftigare ord än den svenska motsvarigheten för nonsens.
Att demokratiska och odemokratiska inlägg sprids med internets snabbhet skulle nog t ex inte Gustaf III ha gillat, då idén om en upplyst despot som visste sina undersåtars bästa låg honom varmt om hjärtat. (Precis som många andra makthavare vid den tiden). Och ibland kan man nästan förstå det, inte minst när man ser alla påstridiga, motsägande och förvirrande inriktningar där det med religiös glöd hävdas att just deras åsikter, politik eller diet är allena saliggörande för alla. (Jag skulle ha svultit ihjäl ifall jag lyssnat till allt man "inte bör" äta...) Fast under en tid har nu ingen kunnat undgå den samstämmiga kören som mässat att "gluten är farligt för alla", så att man nästan kunde tro att den kom från ärkeänglarna som håller i jordens fyra hörn. Som väntat har man dock på allra senaste tid börjat formulera affischer på sociala medier som lyder "det är inte gluten i vetet utan besprutningsgifterna i vetet som gör dig sjuk". För att inte tala om det genmanipulerade vetet. Nu väntar man bara på nästa steg, typ att Torgny Lindgrens gamla norrländska trätobröder ur Hummelhonung ska lyftas fram när de prisar vetet som hälsan själv!
Därför bänkande jag mig framför TV:n med intresse för att se första avsnittet av den brittiska vetenskapsserien "Sanningen om den perfekta dieten" häromkvällen. Men till min besvikelse inleddes den med att överviktiga personer trakasserades och stressades för att få dem att tröstäta, vilket fick åtminstone mig att tappa intresse för fortsättningen. Undersökarna log självbelåtet när de som resultat kunde konstatera vad alla tittare redan känt till i evigheter, nämligen att vissa har en tendens att tröstäta efter stress och därmed gå upp i vikt. Deltagarna var både män och kvinnor, men som vanligt fokuserade man mest på de överviktiga kvinnornas psykologi. I Go´kväll i kväll presenterade någon en bok om hur kvinnor terroriserats alltigenom psykologins/psykiatrins historia och de har dukat under av krav som männen fått vara ifred för, t ex har man sjukförklarat kvinnor som "inte haft tillräckligt varma känslor för sin make". Nio av tio som lobotomerades var kvinnor.
Vad man hellre undrar över är ifall det finns några undersökningar om hur mycket överflödig forskning som gjorts med hjälp av skattepengar? För några år sedan skrevs en norsk doktorsavhandling som heter "Mould growth in Buildings" där det menas att mögel i fuktskadade hus inte ger upphov till astma och allergi hos barn, och att det inte finns anledning
till mögelmätningar utan att man istället bör koncentrera sig på kemikalierna som emitteras vid fuktskador i hus. Den ledde till rubriker som "Muggsopp gir IKKE astma og allergi" i norska tidningar och till avhandlarens förskräckelse missbrukades den av t ex hyresvärdar för att slippa åtgärda fuktskador. De fick också vatten på sin kvarn som hävdar att Sick Building Syndrome uppfanns av tobaksindustrin för att skylla ifrån sig sjukdomsorsaker. Men precis som i fallet med dieterna glömmer man lätt att "One man`s medicine is the other man`s poison". En del blir alltså endast sjuka av kemikalier i t ex cigarettrök, parfym eller vacciner, andra endast av mögel men de flesta förmodligen av en kombination av båda. Vissa påverkas ju faktiskt också av mögel utomhus i naturen under sommar och höst. Och visserligen var det kanske inte just astma och allergi som de arkeologiska utgrävare dog av genom faraos förbannelse som utlöstes av mögel, men man kan gärna tänka sig att förbannelsen inte heller var nyttig för varken astma eller allergi. Folk vet ofta instinktivt att mögel inte är nyttigt, se bara på chefen som säger till anställda att det inte är farligt varken med mögel eller kemiska emissioner i fuktskadade hus, men själv väljer att placera sitt kontor i den minst skadade delen av huset.
Att demokratiska och odemokratiska inlägg sprids med internets snabbhet skulle nog t ex inte Gustaf III ha gillat, då idén om en upplyst despot som visste sina undersåtars bästa låg honom varmt om hjärtat. (Precis som många andra makthavare vid den tiden). Och ibland kan man nästan förstå det, inte minst när man ser alla påstridiga, motsägande och förvirrande inriktningar där det med religiös glöd hävdas att just deras åsikter, politik eller diet är allena saliggörande för alla. (Jag skulle ha svultit ihjäl ifall jag lyssnat till allt man "inte bör" äta...) Fast under en tid har nu ingen kunnat undgå den samstämmiga kören som mässat att "gluten är farligt för alla", så att man nästan kunde tro att den kom från ärkeänglarna som håller i jordens fyra hörn. Som väntat har man dock på allra senaste tid börjat formulera affischer på sociala medier som lyder "det är inte gluten i vetet utan besprutningsgifterna i vetet som gör dig sjuk". För att inte tala om det genmanipulerade vetet. Nu väntar man bara på nästa steg, typ att Torgny Lindgrens gamla norrländska trätobröder ur Hummelhonung ska lyftas fram när de prisar vetet som hälsan själv!
Därför bänkande jag mig framför TV:n med intresse för att se första avsnittet av den brittiska vetenskapsserien "Sanningen om den perfekta dieten" häromkvällen. Men till min besvikelse inleddes den med att överviktiga personer trakasserades och stressades för att få dem att tröstäta, vilket fick åtminstone mig att tappa intresse för fortsättningen. Undersökarna log självbelåtet när de som resultat kunde konstatera vad alla tittare redan känt till i evigheter, nämligen att vissa har en tendens att tröstäta efter stress och därmed gå upp i vikt. Deltagarna var både män och kvinnor, men som vanligt fokuserade man mest på de överviktiga kvinnornas psykologi. I Go´kväll i kväll presenterade någon en bok om hur kvinnor terroriserats alltigenom psykologins/psykiatrins historia och de har dukat under av krav som männen fått vara ifred för, t ex har man sjukförklarat kvinnor som "inte haft tillräckligt varma känslor för sin make". Nio av tio som lobotomerades var kvinnor.
Vad man hellre undrar över är ifall det finns några undersökningar om hur mycket överflödig forskning som gjorts med hjälp av skattepengar? För några år sedan skrevs en norsk doktorsavhandling som heter "Mould growth in Buildings" där det menas att mögel i fuktskadade hus inte ger upphov till astma och allergi hos barn, och att det inte finns anledning
fredag 11 september 2015
Symtom ut ur det blå
Jag lyssnar sällan på radion, men råkade under ett par dagar den här veckan lyssna på programmet Eftermiddag i Radio Värmland som just nu verkat ha någon slags drive för psykologiska/psykiatriska förklaringar och som det tycktes mig delvis kanske också bortförklaringar till mångt och mycket eftersom man inte alls berörde viktiga rent fysiska aspekter i de här frågorna. Igår talade man om den stora ökningen av barn med neuropsykiatriska syndrom och att 800 värmländska barn står i kö för eventuell diagnos och behandling. Man intervjuade en expert som menade att vi i framtiden kommer att tala mer om t ex autism och adhd och att diagnoserna inte enbart är negativa utan bidrar till en större diversitet i samhället. Många med diagnoserna har också kompensatoriska egenskaper.
Man fick intrycket av att han verkade tycka att vi ska acceptera ökningen som något normalt, och det talades inte om det stora lidandet som också finns i många familjer på grund av detta. Det talades heller inte om att faktorer som skräpmat, färgämnen i godis, trådlös strålning, mögelsjuka skolor och bostäder och skadliga kemikalier i våra vardagsprodukter (inte minst i parfymer) kan spela roll både för uppkomsten av och förvärrandet av symtom. Läkaren och forskaren Claudia Miller omfattar kemikalier bakom exempelvis diabetes, ME (som vi ibland vårdslöst kallas kroniskt trötthetssyndrom), autism och adhd i sin teori TILT (Toxic Induced Loss of Tolerance). Och nyligen publicerade University of Texas Health Science Center en rapport om att mödrar som blivit kemikalieintoleranta löper flera gånger större risk att få barn med autism eller adhd.
Idag pratades i programmet om "panikångest", där någon som hette Veronica intervjuades och som skulle hålla ett föredrag om ämnet i afton i Karlstad. Hon sade att "en panikattack kan komma från ingenstans". Att något som helst skulle kunna komma från ingenstans är en omöjlighet till och med för trollerikonstnärer. Och i detta program berördes heller inte t ex inomhusmiljöns betydelse. En god vän som sovit i ett mögelangripet hus började vakna mitt i natten och ha svårt att andas. Vid besök hos vårdcentralen drog läkaren som väntat den gamla "panikångest-valsen" helt ur det blå utan några som helst belägg för den saken och utan att fråga det minsta efter inomhusmiljön.
Jag vill inte påstå att överhuvudtaget allting här i världen skulle orsakas av dålig miljö, men vem som helst skulle "i bästa fall" förr eller senare få något som liknande en panikattack t ex inspärrad i ett rum i ett sjukt hus som utsöndrar mögeltoxiner och formaldehyd, kanske i kombination med starkt giftiga kemikalier i parfymer, sköljmedel och liknande produkter. Och i värsta fall få en sjukdom som slutade med döden
En intressant artikel i ämnet heter Is Your House Out To Get YOU? på Discovery Health Channel. Där intervjuas professor J Dumanov, expert på mycotoxiner (mögelgift), om den skada dessa åstadkommer på människors kroppar och psyken. Man kan läsa om allt från att Bianca Jagger blev hemlös då hennes hem i New York blev förgiftat av mögelangrepp till frågeställningar som "ska vi vara rädda för mögel?". På den sistnämnda ger laboratoriepersonal svar att de inte vill göra odlingar på vissa mögelsorter på grund av risken för infektioner och död. Där berättas också fallen med en kvinna som fått mögelangripna lungor och man kirurgiskt nödgades avlägsna påväxten och en äldre man där mögeltillväxt i hjärnan misstogs för cancer.
Man fick intrycket av att han verkade tycka att vi ska acceptera ökningen som något normalt, och det talades inte om det stora lidandet som också finns i många familjer på grund av detta. Det talades heller inte om att faktorer som skräpmat, färgämnen i godis, trådlös strålning, mögelsjuka skolor och bostäder och skadliga kemikalier i våra vardagsprodukter (inte minst i parfymer) kan spela roll både för uppkomsten av och förvärrandet av symtom. Läkaren och forskaren Claudia Miller omfattar kemikalier bakom exempelvis diabetes, ME (som vi ibland vårdslöst kallas kroniskt trötthetssyndrom), autism och adhd i sin teori TILT (Toxic Induced Loss of Tolerance). Och nyligen publicerade University of Texas Health Science Center en rapport om att mödrar som blivit kemikalieintoleranta löper flera gånger större risk att få barn med autism eller adhd.
Idag pratades i programmet om "panikångest", där någon som hette Veronica intervjuades och som skulle hålla ett föredrag om ämnet i afton i Karlstad. Hon sade att "en panikattack kan komma från ingenstans". Att något som helst skulle kunna komma från ingenstans är en omöjlighet till och med för trollerikonstnärer. Och i detta program berördes heller inte t ex inomhusmiljöns betydelse. En god vän som sovit i ett mögelangripet hus började vakna mitt i natten och ha svårt att andas. Vid besök hos vårdcentralen drog läkaren som väntat den gamla "panikångest-valsen" helt ur det blå utan några som helst belägg för den saken och utan att fråga det minsta efter inomhusmiljön.
En intressant artikel i ämnet heter Is Your House Out To Get YOU? på Discovery Health Channel. Där intervjuas professor J Dumanov, expert på mycotoxiner (mögelgift), om den skada dessa åstadkommer på människors kroppar och psyken. Man kan läsa om allt från att Bianca Jagger blev hemlös då hennes hem i New York blev förgiftat av mögelangrepp till frågeställningar som "ska vi vara rädda för mögel?". På den sistnämnda ger laboratoriepersonal svar att de inte vill göra odlingar på vissa mögelsorter på grund av risken för infektioner och död. Där berättas också fallen med en kvinna som fått mögelangripna lungor och man kirurgiskt nödgades avlägsna påväxten och en äldre man där mögeltillväxt i hjärnan misstogs för cancer.
tisdag 1 september 2015
Konsten att överleva en konstutställning
Vid det här laget känner man ganska många som säger att de inte heller tål kemikalier, men oftast har även dessa svårt att förstå MCS och alla de konsekvenser det för med sig att "inte tåla någonting". Bara som exempel om någon ber en slå sig ner i en stol så är risken 99 % att den "smittar" alla kläder man har på sig med kemikalier från andras tvätt- och sköljmedel med mera eftersom så många fortfarande använder parfymerade sådana och de biter sig fast väldigt länge i olika material.
Jag har heller inte kunnat gå på konstutställningar på ganska många år, och att gå på en vernissage med risken för en massa människor som stinker av alla sina kemiska hygienprodukter är förstås otänkbart. Men när en av ens gamla bekanta som är konstnär och för länge sedan flyttat härifrån har en utställning på just här på orten vill man ju gärna försöka se den. Beslöt att titta in där för att se den vid tiden på dagen då det gissningsvis inte var så många besökare. Vilket det heller inte var, men den glädjen varade inte länge då jag blev varse stadshushallens stickande luft som gjorde mer eller mindre ont att andas i och snabbt torkade ut slemhinnorna i luftvägarna. Och det var ju inte konstverken i sig som det berodde på utan stadshushallen utan fönster är ännu en annan av "mumiens gravar" som inte vädrats sedan den byggdes för drygt 60 år sedan, och både väggar och annat material som finns därinne emitterar någonting gammalt och instängt som alla som jobbar på kontoren bakom dörrarna där inte lider så mycket av eftersom de har fönster de kan öppna inne hos sig.
Jag klarade inomhusluften knappt fem minuter, men fick ändå en snabb överblick av den ganska stora utställningen med verk som gjorts med oändligt tålamod, precis som konstnären själv beskrev att hon ville det skulle ta lång tid i motsatsförhållande till samhället idag där allt ska gå så snabbt. Fascinerande skapelser, en del gjorda av människohår och andra av damm från torktumlare i husets tvättstuga (!) fanns inom glas och plast som tur var och orsakade inga besvär för en besvärlig multipelt kemiskt känslig person i motsats till själva lokalerna! Vilket är vanligt när det gäller utställningar tror jag, men inget man tänkte på den tiden före man utvecklat sensorisk hyperreaktivitet och MCS.
En av konsekvenserna med besök i offentliga miljöer är att de ofta bidrar till problem med slemhinnorna i mun och strupe och större svårighet att tåla bland annat histamin än annars. Andra konsekvenser kan vara irriterad hud, yrsel, sömnsvårigheter och risk för förvärrade överkänslighetsreaktioner mot ytterligare saker.
Med andra ord räcker det inte alltid att en miljö är parfymfri. Alltför ofta finns mögel i byggnader, och olika material emitterar partiklar, gifter (inte minst formaldehyd) och ger dålig luft. En bättre luftväxling skulle behövas i nästan alla offentliga lokaler jag någonsin varit in i!
Jag har heller inte kunnat gå på konstutställningar på ganska många år, och att gå på en vernissage med risken för en massa människor som stinker av alla sina kemiska hygienprodukter är förstås otänkbart. Men när en av ens gamla bekanta som är konstnär och för länge sedan flyttat härifrån har en utställning på just här på orten vill man ju gärna försöka se den. Beslöt att titta in där för att se den vid tiden på dagen då det gissningsvis inte var så många besökare. Vilket det heller inte var, men den glädjen varade inte länge då jag blev varse stadshushallens stickande luft som gjorde mer eller mindre ont att andas i och snabbt torkade ut slemhinnorna i luftvägarna. Och det var ju inte konstverken i sig som det berodde på utan stadshushallen utan fönster är ännu en annan av "mumiens gravar" som inte vädrats sedan den byggdes för drygt 60 år sedan, och både väggar och annat material som finns därinne emitterar någonting gammalt och instängt som alla som jobbar på kontoren bakom dörrarna där inte lider så mycket av eftersom de har fönster de kan öppna inne hos sig.
Jag klarade inomhusluften knappt fem minuter, men fick ändå en snabb överblick av den ganska stora utställningen med verk som gjorts med oändligt tålamod, precis som konstnären själv beskrev att hon ville det skulle ta lång tid i motsatsförhållande till samhället idag där allt ska gå så snabbt. Fascinerande skapelser, en del gjorda av människohår och andra av damm från torktumlare i husets tvättstuga (!) fanns inom glas och plast som tur var och orsakade inga besvär för en besvärlig multipelt kemiskt känslig person i motsats till själva lokalerna! Vilket är vanligt när det gäller utställningar tror jag, men inget man tänkte på den tiden före man utvecklat sensorisk hyperreaktivitet och MCS.
En av konsekvenserna med besök i offentliga miljöer är att de ofta bidrar till problem med slemhinnorna i mun och strupe och större svårighet att tåla bland annat histamin än annars. Andra konsekvenser kan vara irriterad hud, yrsel, sömnsvårigheter och risk för förvärrade överkänslighetsreaktioner mot ytterligare saker.
Med andra ord räcker det inte alltid att en miljö är parfymfri. Alltför ofta finns mögel i byggnader, och olika material emitterar partiklar, gifter (inte minst formaldehyd) och ger dålig luft. En bättre luftväxling skulle behövas i nästan alla offentliga lokaler jag någonsin varit in i!
lördag 22 augusti 2015
Fräck, fräckare, fräckast....
Igår berättade polisen i området att en äldre kvinna fick besök av några som övertalade henne att låta dem göra ett tittöga i hennes dörr. Det skulle kosta 1.500 kronor som hon inte hade hemma, men de sade att de kommer tillbaka och hämtar pengarna en annan dag. När hennes dotter ringde nästa dag fanns personer i moderns lägenhet som var där för att inkassera pengar. Dottern bad dem vänta en stund så hon hann åka dit och prata med dem, men när hon kom hade besökarna lämnat lägenheten, tagit tittögat med sig och lämnat ett gapande hål i dörren.
Försäljarna hittar allt fräckare metoder, och senast jag ringde teleoperatören bara för att anmäla ett fel på TV:n pratade personen i andra änden av luren så mycket att jag blev förvirrad (vilket förmodligen var meningen) och sade liksom i förbifarten att han lägger till en filmkanal till mitt paket. Jag var ju inställd på att prata om TV-felet och sade ja, ja.... men kom till sans och sade att jag vill inte ha någon mer filmkanal. "Den är gratis" sade han, men när jag sedan tittade på det nya kontraktet stod det att frågan om priset för just den här filmkanalen kan komma att ändras/höjas. Skrev och sade upp kontraktet, vilket ju inte var en stor sak men ändå trist med alla sådana onödiga småsaker som stjäl energi.
Det hålls också från kommersiellt håll koll på t ex på sociala medier när det gäller olika sjukdomar och funktionshinder, och då och då visar det sig vara frågan om just det när nya personer vill bli ens Facebook-vän. 90 % av mina vänner på sociala medier lider också av MCS (multipel kemisk känslighet) och övriga är släktingar, vänner och några gamla skol- och arbetskamrater. Övriga brukar man förr eller senare få "problem" med eftersom de inte har kunskaper men ändå visar sig vilja ge råd om MCS för att inte tala om att rekommendera och sälja preparat. Personer med t ex farmaceutisk utbildning har i regel aldrig hört talas om MCS men propagerar ändå för piller! Preparat är det sista kemikalieintoleranta brukar behöva, eftersom man oftast har svårt att tolerera både kosttillskott och vanlig skolmedicin. Dessutom finns det i dagsläget varken tillskott eller mediciner som "botar" detta tillstånd, och det enda som botar är faktiskt gratis nämligen frisk luft och att hålla sig undan kemiska miljöer och människor, sjuka hus och faktiskt just undan från en massa tillskott och mediciner.
Försäljarna hittar allt fräckare metoder, och senast jag ringde teleoperatören bara för att anmäla ett fel på TV:n pratade personen i andra änden av luren så mycket att jag blev förvirrad (vilket förmodligen var meningen) och sade liksom i förbifarten att han lägger till en filmkanal till mitt paket. Jag var ju inställd på att prata om TV-felet och sade ja, ja.... men kom till sans och sade att jag vill inte ha någon mer filmkanal. "Den är gratis" sade han, men när jag sedan tittade på det nya kontraktet stod det att frågan om priset för just den här filmkanalen kan komma att ändras/höjas. Skrev och sade upp kontraktet, vilket ju inte var en stor sak men ändå trist med alla sådana onödiga småsaker som stjäl energi.
Det hålls också från kommersiellt håll koll på t ex på sociala medier när det gäller olika sjukdomar och funktionshinder, och då och då visar det sig vara frågan om just det när nya personer vill bli ens Facebook-vän. 90 % av mina vänner på sociala medier lider också av MCS (multipel kemisk känslighet) och övriga är släktingar, vänner och några gamla skol- och arbetskamrater. Övriga brukar man förr eller senare få "problem" med eftersom de inte har kunskaper men ändå visar sig vilja ge råd om MCS för att inte tala om att rekommendera och sälja preparat. Personer med t ex farmaceutisk utbildning har i regel aldrig hört talas om MCS men propagerar ändå för piller! Preparat är det sista kemikalieintoleranta brukar behöva, eftersom man oftast har svårt att tolerera både kosttillskott och vanlig skolmedicin. Dessutom finns det i dagsläget varken tillskott eller mediciner som "botar" detta tillstånd, och det enda som botar är faktiskt gratis nämligen frisk luft och att hålla sig undan kemiska miljöer och människor, sjuka hus och faktiskt just undan från en massa tillskott och mediciner.
onsdag 19 augusti 2015
Pest eller kolera - en nutidsfärd i kvarteret
Jag trodde aldrig att jag skulle komma att uttala orden "jag föredrar kemikalierna i sköljmedel från tvättstugan" men precis så sade jag idag, med bakgrund av att jag skulle följa med som smakråd eller rättare sagt lukt-råd när en vän som ska flytta tittade på de två lägenheter som stod till buds. Tyvärr håller allmännyttans bostadsföretag på att jämna hela bostadsområden med marken och bostadsköerna börjar bli långa som i större städer. Redan på andra våningen i det första huset började jag känna mig som en fridens störare av mumiens gravplats och anade i luften mumiens hämnd som förstås är mögel. Man hade tagit bort de stängda fönstrens handtag och därmed möjligheten att vädra, och trapporna var mer än lovligt dammiga. (Jag skulle hellre önskat att man rivit ett hus som detta istället för de andra mer luftiga hus med fin utsikt som redan rivits.) Det började bli svårt att andas och jag förundrades över att människor faktiskt kunde bo och överleva där i de tysta lägenheterna bakom de där dörrarna. Eller kanske inte, eftersom det var så tyst......?
Redan de första sekunderna inne i den lediga lägenheten kunde jag ännu starkare känna igen mögellukten som var precis densamma som på min förra arbetsplats, mögelmuséet som kallar sig Minnesmuséet. Där fanns inga direkt synbara tecken på mögel t ex på väggar eller i taket vid första anblicken, men den stickande lukten gick inte att ta miste på. Efter ett par minuter kändes tungan skinnflådd, det började sticka i näsan och läpparna blev torra. Bäst att fly medan man fortfarande kunde andas!
Efter detta kändes det mer eller mindre som en lättnad att provlukta nästa lägenhet som låg två våningar ovanför en tvättstuga med dess ständiga utsöndring av kemikalier sju dagar i veckan. Visserligen har jag brukat bli så yr och omtöcknad när jag hälsat på folk som bott ovanför tvättstugor att jag nästan befarat att bli upplockad av närpolisen på hemvägen, men efter den kusliga mögelupplevelsen i det förra huset kändes de giftiga kemikalierna som att de hörde hemma i nutiden i den här världen åtminstone.
Representanten för bostadsbolaget kunde inte förstå att det skulle lukta mögel i den första lägenheten, men det tycks vara en policy att "inte förstå" eftersom fallen är många när det gäller hyresgäster som blivit sjuka av mögel i samma bostadsföretag, och det gäller tyvärr många andra bostadsföretag i landet. Att välja lägenhet kan vara som att tvingas välja mellan pest eller kolera.
Redan de första sekunderna inne i den lediga lägenheten kunde jag ännu starkare känna igen mögellukten som var precis densamma som på min förra arbetsplats, mögelmuséet som kallar sig Minnesmuséet. Där fanns inga direkt synbara tecken på mögel t ex på väggar eller i taket vid första anblicken, men den stickande lukten gick inte att ta miste på. Efter ett par minuter kändes tungan skinnflådd, det började sticka i näsan och läpparna blev torra. Bäst att fly medan man fortfarande kunde andas!
Efter detta kändes det mer eller mindre som en lättnad att provlukta nästa lägenhet som låg två våningar ovanför en tvättstuga med dess ständiga utsöndring av kemikalier sju dagar i veckan. Visserligen har jag brukat bli så yr och omtöcknad när jag hälsat på folk som bott ovanför tvättstugor att jag nästan befarat att bli upplockad av närpolisen på hemvägen, men efter den kusliga mögelupplevelsen i det förra huset kändes de giftiga kemikalierna som att de hörde hemma i nutiden i den här världen åtminstone. Representanten för bostadsbolaget kunde inte förstå att det skulle lukta mögel i den första lägenheten, men det tycks vara en policy att "inte förstå" eftersom fallen är många när det gäller hyresgäster som blivit sjuka av mögel i samma bostadsföretag, och det gäller tyvärr många andra bostadsföretag i landet. Att välja lägenhet kan vara som att tvingas välja mellan pest eller kolera.
tisdag 14 juli 2015
Vardagsbilder/MCS (multipel kemisk känslighet)
Frisk luft är inte det lättaste att hitta. Avgaser, vedeldning och parfymerade människor i tätorten, men även långt ute i skogen kan det vara problem med joggare som sprider otäcka, kemiska odörer omkring sig t ex från parfymerade sköljmedel och deodoranter i en radie av 20-30 meter om man har otur. Plus pollen och mögel under sina säsonger. Men här hittade jag en plats med ren luft!
(Lilla Mosstjärn.)
Under flera år var en andningsmask livsviktig för mig för att kunna gå och handla, gå till apotek, besöka sjukvård och helt enkelt kunna gå ut på promenad. Det senaste året har jag börjat klara mig utan mask under kortare promenader och om jag går ut och handlar på kvällstid när det inte är så många parfymerade människor i farten. Kanske är jag på bättringsvägen? Min läkare sade att kemikalieintolerans inte behöver vara kroniskt; han har haft patienter som blivit friskare efter ca. 10 år. Men jag tror inte det är tiden i sig, utan att man håller sig undan från miljöer med kemikalier och sjuka hus så att slemhinnorna får en chans att läka.
Inflammationsdämpande kost har varit viktig för mig. Har kikat på bl a Sanna Ehdins IFD-recept, slutat med socker och börjat använda mer fett, t ex kokosolja och äkta smör (och gått ner ca 10 kg på kuppen). Recept på en avgiftande drink vid enstaka tillfällen: 1/2 tesked bikarbonat med en halv pressad (förhoppningsvis ekologisk) citron i ett glas vatten.
En luftrenare har varit och är fortfarande livsviktigt för att akut överleva cigarettrök och parfymer m m i lägenhetshus. Den nuvarande är inte perfekt, men bättre än den förra som i sin tur gjorde stor skillnad för mig. Jag köpte dem medan jag fortfarande kunde jobba och hoppas de håller länge för man får inga bidrag till dessa hjälpmedel. Har sökt hos landstinget, Försäkringskassan och kommunen och fått nej. De sistnämnda tyckte inte läkarintyget tillräckligt underströk hur viktigt det var med luftrenare för mig. Men läkaren sade sig inte kunna skriva mer om jag inte gjorde det så kallade capsaicin-testet som jag dessvärre inte kan göra eftersom jag dels är allergisk mot spansk peppar (varav capsaicin är ett extrakt) och dels inte klarar att vara utan allergimedicin en period före som man bör. Man kanske kan säga att ju mer man behöver vissa hjälpmedel desto svårare kan det vara att få hjälp till dem.... Dock börjar capsaicin-testet anses förlegat av modernare forskning, eftersom det är otillförlitligt när det gäller SHR (sensorisk hyperreaktivitet som är en deldiagnos av MCS) och inte är ett användbart test för MCS som kommer att vara den officiella diagnosen i Sverige precis som i andra länder.
Vila och återhämtning är också väldigt viktiga. Både MCS och elöverkänslighet är bara "toppen av ett isberg" enligt läkaren William Rea som har ett institut för miljösjukdomar i Dallas. Vitala organfunktioner kan vara nedsatta långt innan dessa symtom visar sig. Inte sällan är sköldkörtelns och binjurarnas funktioner påverkade, och det finns skäl att misstänka detsamma om hjärnans limbiska system där bl a amygdala finns. Är själv en "sköldpadda"! (Kronblom ringde och vill ha tillbaka sitt sofflock!)
Under flera år var en andningsmask livsviktig för mig för att kunna gå och handla, gå till apotek, besöka sjukvård och helt enkelt kunna gå ut på promenad. Det senaste året har jag börjat klara mig utan mask under kortare promenader och om jag går ut och handlar på kvällstid när det inte är så många parfymerade människor i farten. Kanske är jag på bättringsvägen? Min läkare sade att kemikalieintolerans inte behöver vara kroniskt; han har haft patienter som blivit friskare efter ca. 10 år. Men jag tror inte det är tiden i sig, utan att man håller sig undan från miljöer med kemikalier och sjuka hus så att slemhinnorna får en chans att läka.
Inflammationsdämpande kost har varit viktig för mig. Har kikat på bl a Sanna Ehdins IFD-recept, slutat med socker och börjat använda mer fett, t ex kokosolja och äkta smör (och gått ner ca 10 kg på kuppen). Recept på en avgiftande drink vid enstaka tillfällen: 1/2 tesked bikarbonat med en halv pressad (förhoppningsvis ekologisk) citron i ett glas vatten.
En luftrenare har varit och är fortfarande livsviktigt för att akut överleva cigarettrök och parfymer m m i lägenhetshus. Den nuvarande är inte perfekt, men bättre än den förra som i sin tur gjorde stor skillnad för mig. Jag köpte dem medan jag fortfarande kunde jobba och hoppas de håller länge för man får inga bidrag till dessa hjälpmedel. Har sökt hos landstinget, Försäkringskassan och kommunen och fått nej. De sistnämnda tyckte inte läkarintyget tillräckligt underströk hur viktigt det var med luftrenare för mig. Men läkaren sade sig inte kunna skriva mer om jag inte gjorde det så kallade capsaicin-testet som jag dessvärre inte kan göra eftersom jag dels är allergisk mot spansk peppar (varav capsaicin är ett extrakt) och dels inte klarar att vara utan allergimedicin en period före som man bör. Man kanske kan säga att ju mer man behöver vissa hjälpmedel desto svårare kan det vara att få hjälp till dem.... Dock börjar capsaicin-testet anses förlegat av modernare forskning, eftersom det är otillförlitligt när det gäller SHR (sensorisk hyperreaktivitet som är en deldiagnos av MCS) och inte är ett användbart test för MCS som kommer att vara den officiella diagnosen i Sverige precis som i andra länder.
Vila och återhämtning är också väldigt viktiga. Både MCS och elöverkänslighet är bara "toppen av ett isberg" enligt läkaren William Rea som har ett institut för miljösjukdomar i Dallas. Vitala organfunktioner kan vara nedsatta långt innan dessa symtom visar sig. Inte sällan är sköldkörtelns och binjurarnas funktioner påverkade, och det finns skäl att misstänka detsamma om hjärnans limbiska system där bl a amygdala finns. Är själv en "sköldpadda"! (Kronblom ringde och vill ha tillbaka sitt sofflock!)
onsdag 17 juni 2015
Nästan som hos Kafka?
Det hade nu fungerat ganska bra en längre tid med mitt intyg för "allergianpassning", det vill säga ensam-åk, hos Värmlandstrafik/Samåks patientresor. Särskilt som landstingets policy om parfymfri vård numera också omfattar sjukresorna, och förarna av bilarna verkar ha anpassat sig bra till policyn. Tills idag, när jag skulle ringa och beställa en resa och någon slags paragrafryttare där gick i baklås inför ordet allergianpassning, och menade att jag då borde åka med liggande sjuktranport "för det är bara de som har allergianpassade bilar". Jag försökte berätta att den saken redan var uppklarad för över ett år sedan, då sjuktransporter meddelat att de inte har allergianpassade bilar samt att de enbart är till för de patienter som behöver vara liggande vid resa men hon avbröt och överröstade mig och till och med skrek att det ÄR sjuktransport för liggande patienter jag borde åka med. Hon gick och frågade sin chef och meddelade att hon fick medhåll där. Visserligen skulle jag få ännu svårare att andas om jag skulle färdas liggande i en sådan bil, men jag ringde ändå till sjuktransporter och fick förklarat vad jag redan visste: "Nej, vi har inte allergianpassade bilar." Jag ringde åter till Värmlandstrafik/Samåk för att meddela detta, men samma person höll ändå fast vid sin tidigare åsikt med en dåres envishet. Hon sade också att jag inte skulle inbilla mig att patientresors bilar skulle vara fria från katt- och hundhår, men det hade jag aldrig ens övervägt att inbilla mig eftersom katt och hund inte hör till mina besvär från bilar. "VI har inte allergianpassade bilar, det ÄR liggande sjuktransport som har det" fortsatte människan och jag sade att jag ringer väl dit en gång till för att försöka få något slags bevis på det som de själva säger, nämligen att det inte är så. Jag ringde och bönade och bad någon hos sjuktransporter att kontakta Värmlandstrafik/Samåk för att jag skulle bli trodd, men det hade de inte tid till. Jag var ju så illa tvungen att ringa tillbaka till Värmlandstrafik/Samåk, för hur skulle jag annars ta mig till det inbokade läkarbesöket tio mil bort nästa vecka? Tyvärr svarade samma person som förut, och den här gången började hon skrika: "NU SKA DU HÖRA PÅ MIG!" Jag lade på luren och väntade tills senare på dagen då jag ringde igen och hoppades att det var någon annan som skulle svara. Det var det, och plötsligt gick det att boka en patientresa, till och med utan bråk. Tyvärr försvann nästan en hel eftermiddag bara för att försöka boka en resa, vilket normalt brukar ta några minuter.
Visserligen är det väl alltid uppiggande med ett litet gräl, men det här var ändå lite för dårhusmässigt. - Vad är det som pågår? - Vad är det som händer i Sverige, skulle Leif G W Perssons kommissarie Bäckman ha sagt. Leif G W själv säger ju att han tänker "ta livet av fanskapet" om några år, men det vore väl synd. Den både förskräckligt rolige och förskräcklige kommissarien är ju en som inte drar sig för att säga detsamma som han tänker. (Då menar jag förstås figuren i böckerna och inte i den amerikanska TV-serien.) För övrigt kan man bara spekulera ifall det rörde sig om en semestervikarie som ville visa sig på styva linan eller kanske en av trådlös strålning och syntetiskt parfymerade sköljmedel tidigt förgiftad 90-talist......?
Visserligen är det väl alltid uppiggande med ett litet gräl, men det här var ändå lite för dårhusmässigt. - Vad är det som pågår? - Vad är det som händer i Sverige, skulle Leif G W Perssons kommissarie Bäckman ha sagt. Leif G W själv säger ju att han tänker "ta livet av fanskapet" om några år, men det vore väl synd. Den både förskräckligt rolige och förskräcklige kommissarien är ju en som inte drar sig för att säga detsamma som han tänker. (Då menar jag förstås figuren i böckerna och inte i den amerikanska TV-serien.) För övrigt kan man bara spekulera ifall det rörde sig om en semestervikarie som ville visa sig på styva linan eller kanske en av trådlös strålning och syntetiskt parfymerade sköljmedel tidigt förgiftad 90-talist......?
torsdag 11 juni 2015
En resumé: friskare från MCS - "A Success Story (or not)"?
Efter ett allvarligt "utbrott" av MCS för drygt fyra år sedan har jag överlevt och genom att hålla mig undan från allt jag inte tål (och det är inte lite...) lyckats bli så pass frisk att jag kan gå kortare promenader utan andningsmask, gå och handla utan mask på kvällstid när det inte är så många parfymstinkande människor ute och kan välja mellan fler alternativ när det gäller att äta utan att bli halvt kvävd av svullnader och blåsor i mun och luftvägar/matstrupe. Jag har inte använt mig av någon speciell metod eller diet utan bara av sunda förnuftet, t ex att motstå personer som menar att man bör "utsätta sig" för miljöer man inte tål. Jag har sett tillräckligt många som drabbats av cancer eller andra elakartade sjukdomar när de fortsatt utsätta sig t ex på arbetsplatser, ibland på uppmaning av läkare och Försäkringskassa.
En bekant erbjöds som enda hjälp från kommunen samtal med psykolog när han höll på att kvävas av vedröken från grannars eldning, och varken miljökontoret eller någon annan instans kunde bidra med någon form av hjälp. Sist berättade han om ett tråkigt provsvar från hans läkare gällande hans hals.
Även sedan man blivit friskare är det en balansgång på slak lina och det är inte bara att ta för sig som förut. Fick som stamkund en omgång gratis mjukglass från ICA och tyckte mig från någonstans höra rösten man så många gånger förut hört säga: "Men det här måtte du väl ändå tåla!" Så jag svalde några skedar snabbt, liksom för att lura kroppen att inte hinna reagera men det gjorde den förstås, och inte så konstigt med tanke på alla syntetiska aromer och andra tillsatser däri. Det blev riktigt otäckt ett tag med kvävningskänsla, oförmåga att svälja, hjärtarytmi och brännande röd hud på bl a händerna. Jag kom undan med blotta förskräckelsen! En annan risk är att för lätt bli mallig när man vill tro man har blivit "frisk", och går på i sjumilastövlar vilket brukar straffa sig med att gå "tillbaka till ruta ett" om det vill sig illa.
Vad beträffar olika myndigheters inställning, känner man alltför väl igen sig i Roland Paulsens bok Vi bara lyder. Han lyckades i egenskap av sociolog och forskare få följa med bakom kulisserna på Arbetsförmedlingen. När 400 000 arbetslösa ska söka 40 000 lediga jobb gör förstås Af försök att vältra över en del av dödköttet till Socialtjänst eller Försäkringskassan, men ännu oftare gör de två senare gemensam sak och skickar sina stödtagare till Af. Men nu är det inte bara äldre och funktionshindrade utan alla, det vill säga också unga och friska som trakasseras av Af. Till viss del dröjer sig kanske "Angeles-effekten" kvar. Om den tidigare generaldirektören sägs att "hon plattade till cheferna som sedan gick hem och plattade till sin personal". Och så vidare. Paulsen skriver att psykologen hade ett större kontor än chefen. En av hennes uppgifter är att smasha sönder det självförtroende som eventuellt fanns där från början hos "lågbegåvade" som vill ha en arbetsmarknadsutbildning. Då plockar hon fram ett diagram och pekar: "Men du ligger här nere...."
Förutom att svårigheterna på arbetsmarknaden kvarstår även om man blir några uns friskare, så är fortfarande också många fritidsaktiviteter utom räckhåll. Även om jag ville skulle jag inte kunna besöka en föreställning på Dalhalla med sin fantastiska akustik, och fast hela tilldragelsen är utomhus skulle alla parfymerade människor i publiken snabbt sätta stopp för att lyssna till exempelvis den fantastiska Malena Ernman som är där någon gång i juli. (Det finns ännu några biljetter kvar! Jag lyssnade faktiskt på henne långt före hon blev en riktig kändis, och min favorit-cd med henne är Cabaret Songs skrivna av bl a Kurt Weill.) Nu tycker man förstås hon är ännu mer fantastisk med tanke på hur hon som få vågar stå upp mot den tilltagande rasismen och fördumningen i Sverige, och på senare tid även som språkrör för Riksförbundet (H)järnkoll där man bl a försöker göra Sverige uppmärksamt på "hemmasittarna" från skolan och att det saknas stöd till dem. "Ingen vet ur många hemmasittare det finns, men dom är många. Och mörkertalet är ENORMT", säger hon.
Tyvärr verkar alltför många fortfarande inte tänka på den fysiska inomhusmiljöns påverkan i skolorna, där faktiskt enligt Socialstyrelsen så mycket som 80 % av dem är mögelskadade eller riskkonstruktioner. Dr Costantini, representant för WHO har publicerat en lista över tillstånd där mögelsvamp är orsak eller bidragande orsak. Med på listan finns autism, hyperaktivitet, ME (som slarvigt brukar benämnas "kronisk trötthet"), störd sköldkörtel och övriga hormonstörningar, fibromyalgi med flera. Även den trådlösa strålningen i skolorna, förutom att i sig anses ha skaderisker på hjärnan m m, bidrar till detta. Undersökningar av bland andra Dr Klinghardt (känd för framgångsrik behandling av neurologiska sjukdomar) visar att strålningen kan öka mögeltoxinerna med sexhundra gånger. För att inte tala om alla parfymer som sprider tröttande och irritationskapande kemikalier omkring sig. Ingen skulle längre komma på tanken att sätta sig ner inomhus och röka bland barnen i skolan, men det är fortfarande fritt fram att använda parfymerade produkter som innehåller gifter gemensamma med cigaretterna. Ingen har någonsin såvitt jag vet gjort en undersökning där man jämför både skolresultat och närvaro över några år när det gäller en skola med en bra inomhusmiljö versus en vanlig mögel- och/eller parfymskola. Eller när det gäller vanliga arbetsplatser för den delen!
En bekant erbjöds som enda hjälp från kommunen samtal med psykolog när han höll på att kvävas av vedröken från grannars eldning, och varken miljökontoret eller någon annan instans kunde bidra med någon form av hjälp. Sist berättade han om ett tråkigt provsvar från hans läkare gällande hans hals.
Även sedan man blivit friskare är det en balansgång på slak lina och det är inte bara att ta för sig som förut. Fick som stamkund en omgång gratis mjukglass från ICA och tyckte mig från någonstans höra rösten man så många gånger förut hört säga: "Men det här måtte du väl ändå tåla!" Så jag svalde några skedar snabbt, liksom för att lura kroppen att inte hinna reagera men det gjorde den förstås, och inte så konstigt med tanke på alla syntetiska aromer och andra tillsatser däri. Det blev riktigt otäckt ett tag med kvävningskänsla, oförmåga att svälja, hjärtarytmi och brännande röd hud på bl a händerna. Jag kom undan med blotta förskräckelsen! En annan risk är att för lätt bli mallig när man vill tro man har blivit "frisk", och går på i sjumilastövlar vilket brukar straffa sig med att gå "tillbaka till ruta ett" om det vill sig illa.
Vad beträffar olika myndigheters inställning, känner man alltför väl igen sig i Roland Paulsens bok Vi bara lyder. Han lyckades i egenskap av sociolog och forskare få följa med bakom kulisserna på Arbetsförmedlingen. När 400 000 arbetslösa ska söka 40 000 lediga jobb gör förstås Af försök att vältra över en del av dödköttet till Socialtjänst eller Försäkringskassan, men ännu oftare gör de två senare gemensam sak och skickar sina stödtagare till Af. Men nu är det inte bara äldre och funktionshindrade utan alla, det vill säga också unga och friska som trakasseras av Af. Till viss del dröjer sig kanske "Angeles-effekten" kvar. Om den tidigare generaldirektören sägs att "hon plattade till cheferna som sedan gick hem och plattade till sin personal". Och så vidare. Paulsen skriver att psykologen hade ett större kontor än chefen. En av hennes uppgifter är att smasha sönder det självförtroende som eventuellt fanns där från början hos "lågbegåvade" som vill ha en arbetsmarknadsutbildning. Då plockar hon fram ett diagram och pekar: "Men du ligger här nere...."
Förutom att svårigheterna på arbetsmarknaden kvarstår även om man blir några uns friskare, så är fortfarande också många fritidsaktiviteter utom räckhåll. Även om jag ville skulle jag inte kunna besöka en föreställning på Dalhalla med sin fantastiska akustik, och fast hela tilldragelsen är utomhus skulle alla parfymerade människor i publiken snabbt sätta stopp för att lyssna till exempelvis den fantastiska Malena Ernman som är där någon gång i juli. (Det finns ännu några biljetter kvar! Jag lyssnade faktiskt på henne långt före hon blev en riktig kändis, och min favorit-cd med henne är Cabaret Songs skrivna av bl a Kurt Weill.) Nu tycker man förstås hon är ännu mer fantastisk med tanke på hur hon som få vågar stå upp mot den tilltagande rasismen och fördumningen i Sverige, och på senare tid även som språkrör för Riksförbundet (H)järnkoll där man bl a försöker göra Sverige uppmärksamt på "hemmasittarna" från skolan och att det saknas stöd till dem. "Ingen vet ur många hemmasittare det finns, men dom är många. Och mörkertalet är ENORMT", säger hon.
Tyvärr verkar alltför många fortfarande inte tänka på den fysiska inomhusmiljöns påverkan i skolorna, där faktiskt enligt Socialstyrelsen så mycket som 80 % av dem är mögelskadade eller riskkonstruktioner. Dr Costantini, representant för WHO har publicerat en lista över tillstånd där mögelsvamp är orsak eller bidragande orsak. Med på listan finns autism, hyperaktivitet, ME (som slarvigt brukar benämnas "kronisk trötthet"), störd sköldkörtel och övriga hormonstörningar, fibromyalgi med flera. Även den trådlösa strålningen i skolorna, förutom att i sig anses ha skaderisker på hjärnan m m, bidrar till detta. Undersökningar av bland andra Dr Klinghardt (känd för framgångsrik behandling av neurologiska sjukdomar) visar att strålningen kan öka mögeltoxinerna med sexhundra gånger. För att inte tala om alla parfymer som sprider tröttande och irritationskapande kemikalier omkring sig. Ingen skulle längre komma på tanken att sätta sig ner inomhus och röka bland barnen i skolan, men det är fortfarande fritt fram att använda parfymerade produkter som innehåller gifter gemensamma med cigaretterna. Ingen har någonsin såvitt jag vet gjort en undersökning där man jämför både skolresultat och närvaro över några år när det gäller en skola med en bra inomhusmiljö versus en vanlig mögel- och/eller parfymskola. Eller när det gäller vanliga arbetsplatser för den delen!
fredag 22 maj 2015
Lurad av lukter
De flesta är kanske inte medvetna om att de är styrda av försäljningsintressen via bl a reklamen där man hjärntvättas att tro det vore oacceptabelt att inte lukta "gott" eller med andra ord kemiskt. Kanske är det en av orsakerna till att skilsmässorna enligt Statistiska centralbyrån översteg hälften av antalet giftermål i Sverige förra året.... Kroppen producerar själv ämnen som heter feromoner som bl a ska förhindra inavel, och med hänsyn till genuppsättningen undvika andra olämpliga förhållanden. Kanske många "köpte grisen i säcken" och gifte sig med en person som av de köpta konstgjorda feromonerna att döma framstod som passande?
På biblioteket bläddrade jag häromsistens i en bok som handlade om sköldkörteln (om jag inte minns fel var det Sköldkörtelboken av Eva Sartorius) där författaren menar att personer med samma typ av sköldkörtelfunktion brukar bilda par. Hon berättar också att det inte är ovanligt med skilsmässor när den ena fått behandling för hyper- eller hypotyreos (över- eller underfunktion) eftersom de inte längre höll samma takt. Kanske lurar falska feromoner även i liknande fall några att välja fel. Och det hjälper inte att vara täppt i näsan eftersom hela kroppen reagerar på kemikalierna!
Skulle man inte på samma sätt kunna tänka sig att arbetsgivare ibland anställer fel person när omdömet fördunklas av felsignaler från den jobbintervjuades parfym.....
"Men jag har ju inte använt någon parfym.....?"
På biblioteket bläddrade jag häromsistens i en bok som handlade om sköldkörteln (om jag inte minns fel var det Sköldkörtelboken av Eva Sartorius) där författaren menar att personer med samma typ av sköldkörtelfunktion brukar bilda par. Hon berättar också att det inte är ovanligt med skilsmässor när den ena fått behandling för hyper- eller hypotyreos (över- eller underfunktion) eftersom de inte längre höll samma takt. Kanske lurar falska feromoner även i liknande fall några att välja fel. Och det hjälper inte att vara täppt i näsan eftersom hela kroppen reagerar på kemikalierna!
 |
| Lägg till bildtext |
"Men jag har ju inte använt någon parfym.....?"
torsdag 14 maj 2015
Amygdala, Hippocampus och ruggiga Ribbing
Ibland verkar det som att vi i vår "moderna tid" ser lite nedvärderande på Amygdala - en slags hjärnans urmodiga varningsklocka som överreagerar på saker som egentligen inte är farliga?
Åsa Nilsonne, senior professor i medicinsk psykiatri och även författare till en rad deckare har skrivit en ganska rolig roman, "H", där en annars underordnad funktion i hjärnan, Hippocampus, har gjort myteri och tagit över språkfunktionen för att få berätta om en dag ur huvudpersonens liv ur en vanligtvis underordnad "ministers" synvinkel. Hjärnans olika funktioner liknas vid en regering med dess olika ministrar och en överordnad och lite självgod (kanske smått påminnande om Göran Persson?) statsminister i form av Kortex (hjärnbarken). Men innan dess får vi göra en intressant resa där Hippocampus stolt berättar att han inte är den bakåtblickande funktion som det hittills ansetts, utan han är den som utformar framtiden baserad på ett gigantiskt arkiv av erfarenhet som uppdateras medan huvudpersonen sover. Och att Hippocampus faktiskt växer fysiskt av ny inlärning och nya erfarenheter. Hans närmaste arbetspartner är Amygdala, och även om han bland suckar: "...nu skjuter hon upp nödraketer igen! Man blir så trött...." så är Amygdala också den som eldar på och ger energi till Hippocampus, och de försörjs av samma blodkärl. Hon tycker också om nya erfarenheter och positiva saker, och tillsammans gör de uppror mot den självgode och lite tråkige Kortex. "Statsministern" tar sig mot slutet myndig ton, kallar tilltaget för en "balkanisering" och menar att man någonstans måste dra en gräns för splittringstendenser som är en del av varje grupp. "De måste hållas ihop. Som Haile Sellassie höll ihop Etiopien, som Tito höll ihop Jugoslavien." Han menar att de underordnande delarna av hjärnan ska sköta sitt arbete i det tysta, bakom kulisserna. Huvudpersonen får inte bli störd. "Det finns ingen stat utan hemligheter, det är likadant för oss....."
Det framgår inte om där inne finns någon minister för hyfs och stil, men därute finns fortfarande Magdalena Ribbing som i DN skoningslöst slår ner på avvikande beteende och diverse svagheter i sällskapslivet. Jag har inte ofta läst hennes spalt, och kanske är det ren otur att jag råkat göra det de gånger hon "mobbat" avvikande personer, t ex sådana som är överkänsliga mot parfym eller mobilstrålning. Det ena var för flera år sedan där hon menade att överkänsliga fick väl träna sig till att tåla (allergi- och cancerframkallande, hormon- och nervsystemsförstörande) parfymer. Senast menade hon att man inte behövde stänga av mobilen bara för att en i sällskapet var elöverkänslig utan man "behövde föra ett resonemang" med personen. I kommentarsfältet dök naturligtvis de ständiga förnekarna upp, och kallade elöverkänslighet för inbillning och hjärnspöken trots att frågan inte handlat om att diagnostisera (som om det vore kretis och pletis sak att göra bara rakt av) utan om hur man skulle förhålla sig i en gemenskap. Det lustiga, eller kanske snarare olustiga var att Magdalena Ribbing inte protesterade mot att många "troll" förnedrade elöverkänsliga men att däremot hon själv svarade och protesterade syrligt i kommentarsfältet när den elkänslige försvarades.
I slutet av Åsa Nilsonnes bok säger "statsministern" Kortex att Amygdala har hört av sig och vill ha ordet härnäst, vilket han inte tillåter.
Hur ofta möter vi egentligen riktiga nödsituationer i dagens västerländska samhälle, t ex en arg björn eller blir jagade av vargar?
Vad vi inte tänker på är att vi istället dygnet runt utsätts för annan "modern" påverkan, t ex ständig strålning från ständigt utbyggd kommunikationsteknik. Enligt kunniga som varit med länge hade den gamla långvågsradion långsammare och mjukare vågor, men med utvecklingen därifrån över mellanvågs- till kortvågsradio med mera är vi för tillfället framme vid 3G och 4G som ger taggigare, stickande vågor som verkar påverka allt levande. En släkting som jobbar i hälsokostaffären berättade att det numera ganska ofta kommer in kunder som klagar över besvär från bl a mobil- och datorstrålning.
En annan faktor som inte är att undra på om den får amygdala att gå på högvarv, är förstås alla otestade kemikalier som tillsätts i så gott som allt vi har runtomkring oss dygnet runt, och som upplevs som "helt naturliga" för oss fast de trixades fram av vinstdrivna företagskemister i förrgår. I Västmanlands län slår en verksamhetschef på barn- och ungdomspsykiatrin larm om att ADHD ökat med 700 % de senaste tio åren. Han tror att stökigheten i skolan är en orsak, men verkar inte veta att kemikalierna i t ex parfymer kan påverka hjärnan och framkalla tillfälliga adhd- eller autismliknande symtom.
En mamma i en familj med MCS (multipel kemisk känslighet) berättar om sitt barn (som varken har autism eller adhd utan är frisk i en frisk miljö) som reagerade så här när han kom hem från en skola där det inte fanns en parfymfri policy (vilket är det vanliga idag): "....pupillerna var stora och blicken ofokuserad och gick inte att möta. Det gick inte att få kontakt med honom. Han sprang omkring och pratade snabbt, var hyper och uppspelt. Detta är den första fasen. Nästa fas är humörsvängningar, personlighetsförändring och beteendestörning."
I Ohio instiftade detta år senator Michael J Skindell maj månad som MCS Awareness Month, och berättar att redan 2003 hade över 36,5 miljoner invånare i USA allvarliga symtom av kemisk överkänslighet, och siffrorna fortsätter öka. Trots det är stödet högst sporadiskt och det finns inga riktlinjer för behandling av patienterna.
I Sverige och Norge har vi, förutom Awareness Month för både el- och kemikaliekänsliga i maj, "Parfymfria Dagen" 28 maj. Det gillas av både Amygdala och Hippocampus!
Åsa Nilsonne, senior professor i medicinsk psykiatri och även författare till en rad deckare har skrivit en ganska rolig roman, "H", där en annars underordnad funktion i hjärnan, Hippocampus, har gjort myteri och tagit över språkfunktionen för att få berätta om en dag ur huvudpersonens liv ur en vanligtvis underordnad "ministers" synvinkel. Hjärnans olika funktioner liknas vid en regering med dess olika ministrar och en överordnad och lite självgod (kanske smått påminnande om Göran Persson?) statsminister i form av Kortex (hjärnbarken). Men innan dess får vi göra en intressant resa där Hippocampus stolt berättar att han inte är den bakåtblickande funktion som det hittills ansetts, utan han är den som utformar framtiden baserad på ett gigantiskt arkiv av erfarenhet som uppdateras medan huvudpersonen sover. Och att Hippocampus faktiskt växer fysiskt av ny inlärning och nya erfarenheter. Hans närmaste arbetspartner är Amygdala, och även om han bland suckar: "...nu skjuter hon upp nödraketer igen! Man blir så trött...." så är Amygdala också den som eldar på och ger energi till Hippocampus, och de försörjs av samma blodkärl. Hon tycker också om nya erfarenheter och positiva saker, och tillsammans gör de uppror mot den självgode och lite tråkige Kortex. "Statsministern" tar sig mot slutet myndig ton, kallar tilltaget för en "balkanisering" och menar att man någonstans måste dra en gräns för splittringstendenser som är en del av varje grupp. "De måste hållas ihop. Som Haile Sellassie höll ihop Etiopien, som Tito höll ihop Jugoslavien." Han menar att de underordnande delarna av hjärnan ska sköta sitt arbete i det tysta, bakom kulisserna. Huvudpersonen får inte bli störd. "Det finns ingen stat utan hemligheter, det är likadant för oss....."
Det framgår inte om där inne finns någon minister för hyfs och stil, men därute finns fortfarande Magdalena Ribbing som i DN skoningslöst slår ner på avvikande beteende och diverse svagheter i sällskapslivet. Jag har inte ofta läst hennes spalt, och kanske är det ren otur att jag råkat göra det de gånger hon "mobbat" avvikande personer, t ex sådana som är överkänsliga mot parfym eller mobilstrålning. Det ena var för flera år sedan där hon menade att överkänsliga fick väl träna sig till att tåla (allergi- och cancerframkallande, hormon- och nervsystemsförstörande) parfymer. Senast menade hon att man inte behövde stänga av mobilen bara för att en i sällskapet var elöverkänslig utan man "behövde föra ett resonemang" med personen. I kommentarsfältet dök naturligtvis de ständiga förnekarna upp, och kallade elöverkänslighet för inbillning och hjärnspöken trots att frågan inte handlat om att diagnostisera (som om det vore kretis och pletis sak att göra bara rakt av) utan om hur man skulle förhålla sig i en gemenskap. Det lustiga, eller kanske snarare olustiga var att Magdalena Ribbing inte protesterade mot att många "troll" förnedrade elöverkänsliga men att däremot hon själv svarade och protesterade syrligt i kommentarsfältet när den elkänslige försvarades. I slutet av Åsa Nilsonnes bok säger "statsministern" Kortex att Amygdala har hört av sig och vill ha ordet härnäst, vilket han inte tillåter.
Hur ofta möter vi egentligen riktiga nödsituationer i dagens västerländska samhälle, t ex en arg björn eller blir jagade av vargar?
Vad vi inte tänker på är att vi istället dygnet runt utsätts för annan "modern" påverkan, t ex ständig strålning från ständigt utbyggd kommunikationsteknik. Enligt kunniga som varit med länge hade den gamla långvågsradion långsammare och mjukare vågor, men med utvecklingen därifrån över mellanvågs- till kortvågsradio med mera är vi för tillfället framme vid 3G och 4G som ger taggigare, stickande vågor som verkar påverka allt levande. En släkting som jobbar i hälsokostaffären berättade att det numera ganska ofta kommer in kunder som klagar över besvär från bl a mobil- och datorstrålning.
En annan faktor som inte är att undra på om den får amygdala att gå på högvarv, är förstås alla otestade kemikalier som tillsätts i så gott som allt vi har runtomkring oss dygnet runt, och som upplevs som "helt naturliga" för oss fast de trixades fram av vinstdrivna företagskemister i förrgår. I Västmanlands län slår en verksamhetschef på barn- och ungdomspsykiatrin larm om att ADHD ökat med 700 % de senaste tio åren. Han tror att stökigheten i skolan är en orsak, men verkar inte veta att kemikalierna i t ex parfymer kan påverka hjärnan och framkalla tillfälliga adhd- eller autismliknande symtom.
En mamma i en familj med MCS (multipel kemisk känslighet) berättar om sitt barn (som varken har autism eller adhd utan är frisk i en frisk miljö) som reagerade så här när han kom hem från en skola där det inte fanns en parfymfri policy (vilket är det vanliga idag): "....pupillerna var stora och blicken ofokuserad och gick inte att möta. Det gick inte att få kontakt med honom. Han sprang omkring och pratade snabbt, var hyper och uppspelt. Detta är den första fasen. Nästa fas är humörsvängningar, personlighetsförändring och beteendestörning."
I Ohio instiftade detta år senator Michael J Skindell maj månad som MCS Awareness Month, och berättar att redan 2003 hade över 36,5 miljoner invånare i USA allvarliga symtom av kemisk överkänslighet, och siffrorna fortsätter öka. Trots det är stödet högst sporadiskt och det finns inga riktlinjer för behandling av patienterna.
I Sverige och Norge har vi, förutom Awareness Month för både el- och kemikaliekänsliga i maj, "Parfymfria Dagen" 28 maj. Det gillas av både Amygdala och Hippocampus!
fredag 1 maj 2015
Uppmärksamhet och nattskuggor
På min dator finns en bakgrundsbild, "Nagual", enligt Carlos Castaneda namn på det där andra som finns bortom världen som vi känner den. Bilden har olika gröna och gula nyanser och är vilsam att titta på; rätt vad det är upptäcker man en liten figur bakom något som liknar ett träd och lutar man sig bakåt ser hela bilden nästan ut som ett stort insektsansikte med känselspröt på varje sida. Enligt Castanedas lärare, trollkarlen don Juan, kunde de genom övning av sin uppmärksamhet få en skymt av Nagual. Insvepta i ponchos mot ökenkvällens kyla satt de där och iakttog några stora kaktusliknande växter i skymningen, och om det föll väl ut kunde Nagual visa sig i form av t ex en figur eller ett litet djur bland växtens förgreningar.
Fast nu var det en annan slags uppmärksamhet jag egentligen tänkte på: i vår är det ju många temadagar värda att uppmärksamma t ex har det redan (24 april) varit World Day for Laboratory Animals, en dag då vi uppmärksammade de lidande försöksdjuren. På ett foto från organisationen "Djurens Rätt" finns en hund som krupit ihop längst bak i sin bur i laboratoriet och tittar mot kameran med sorgsna förebrående ögon som tycks säga: - Varför gör ni detta mot mig? Längst ner på bilden finns texten "Lidandet avbryts vid pipande andning och påtagliga ihållande kramper eller tydlig uttorkning".
Även människorna som hör till de kemikalieintoleranta upplever ibland som om de vore utsatta för plågsamma "försök" på sina arbetsplatser, offentliga platser och i sina lägenhetsboenden. "Det finns inget att göra åt det" sade fackförbundsrepresentanten vid min förra arbetsplats. Det finns inga lagar mot parfymer på arbetsplatser.
Den 12 maj är det i vissa delstater i USA "Frisk luft-dagen" med mottot "Använd förnuft, inte parfym" (Use sense, not scent).
I Sverige är det Parfymfria dagen den 28 maj. Den skapades av Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade, MCS-Sweden, för några år sedan. Dels för att uppmärksamma att många (drygt 30 procent av befolkningen i Sverige enligt forskningen bl a professor Steven Nordin) i olika grader omedelbart blir negativt påverkade hälsomässigt av kemikalierna i parfymer, och dels för att parfymerna faktiskt också påverkar resterande delen av befolkningen negativt på sikt eftersom de innehåller cancer- och allergiframkallande, hormon- och nervsystemförstörande ämnen och dygnet runt finns omkring oss i våra vardagsprodukter. Det är också en utmaning till att byta ut sina personliga hygien- och städmedel till parfymfria alternativ.
Extrakt från chilipeppar har använts för att framkalla hostattacker och därmed diagnostisera en form av kemisk överkänslighet, sensorisk hyperreaktivitet, i den så kallade capsaicintesten vars tillförlitlighet har ifrågasatts av annan forskning på senare tid. Nyligen kunde man (hör och häpna) läsa att chilipeppar används i en annan test av samma läkare vid Sahlgrenska, men nu för att bota kronisk hosta. Man undrar nästan om Sahlgrenska har köpt upp sig på ett för stort lager chilipeppar man försöker bli av med?
Chilipeppar hör till nattskuggeväxterna, vilka den makrobiotiske kostrådgivaren och föredragshållaren Steven Acuff varnar för på sin webbsida. Han skriver "Early-on the tomato was known as "The Cancer Apple". I över hundra år fick inte boskapen äta av nattskuggeväxterna när de betade, utan barnen skickades ut för att rycka upp växterna. De lär ha fått sin namn av att de gamla romarna blandade förgiftade drinkar åt sina fiender så att "nattskuggan" föll över dem. Till nattskuggeväxterna hör förutom tomat och chilipeppar också de andra pepparsorterna (utom svartpeppar som hör till en annan familj), potatis och aubergine m m. Acuff menar att de är subtila och hjärt-och blodcirkulationsprolem kan uppstå plötsligt, förutom cancer och många andra sjukdomar t ex artrit. Nattskuggeväxterna innehåller solanin som är ett gift avsett att hålla insekter borta, och är enligt Steve Acuff försvagande för vårt nervsystem och lagras i levern då de är svåra att få ut ur kroppen.
Jag märkte aldrig några problem av nattskuggeväxterna så länge jag var förhållandevis frisk, men i samband med att MCS (multipel kemisk känslighet) "bröt ut" kunde jag inte längre äta några av dem på grund av att blåsor och svullnader omedelbart uppstod i munnen.
Förutom Parfymfria Dagen i slutet av månaden, är det under hela maj Awareness Month för MCS (multipel kemisk känslighet) och även för en differentialdiagnos till MCS, elöverkänslighet. Tyvärr tror jag inte det ännu finns någon officiell "WiFi-fria Dagen" eller liknande. Jag minns att för 15-20 år sedan var det vanligt med namnlistor för protest mot 3G-masterna i bostadsområden, men idag när 3G och 4G-näten är utbyggda och nästan alla springer runt med en mobil tryckt mot örat har det blivit väldigt tyst om riskerna med den trådlösa strålningen, t ex att den kan vara cancerframkallande. Saken har aldrig prövats mot miljölagen. Ju högre risker, desto större förnekande?
Fast nu var det en annan slags uppmärksamhet jag egentligen tänkte på: i vår är det ju många temadagar värda att uppmärksamma t ex har det redan (24 april) varit World Day for Laboratory Animals, en dag då vi uppmärksammade de lidande försöksdjuren. På ett foto från organisationen "Djurens Rätt" finns en hund som krupit ihop längst bak i sin bur i laboratoriet och tittar mot kameran med sorgsna förebrående ögon som tycks säga: - Varför gör ni detta mot mig? Längst ner på bilden finns texten "Lidandet avbryts vid pipande andning och påtagliga ihållande kramper eller tydlig uttorkning".
Även människorna som hör till de kemikalieintoleranta upplever ibland som om de vore utsatta för plågsamma "försök" på sina arbetsplatser, offentliga platser och i sina lägenhetsboenden. "Det finns inget att göra åt det" sade fackförbundsrepresentanten vid min förra arbetsplats. Det finns inga lagar mot parfymer på arbetsplatser.
Den 12 maj är det i vissa delstater i USA "Frisk luft-dagen" med mottot "Använd förnuft, inte parfym" (Use sense, not scent).
I Sverige är det Parfymfria dagen den 28 maj. Den skapades av Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade, MCS-Sweden, för några år sedan. Dels för att uppmärksamma att många (drygt 30 procent av befolkningen i Sverige enligt forskningen bl a professor Steven Nordin) i olika grader omedelbart blir negativt påverkade hälsomässigt av kemikalierna i parfymer, och dels för att parfymerna faktiskt också påverkar resterande delen av befolkningen negativt på sikt eftersom de innehåller cancer- och allergiframkallande, hormon- och nervsystemförstörande ämnen och dygnet runt finns omkring oss i våra vardagsprodukter. Det är också en utmaning till att byta ut sina personliga hygien- och städmedel till parfymfria alternativ.
Extrakt från chilipeppar har använts för att framkalla hostattacker och därmed diagnostisera en form av kemisk överkänslighet, sensorisk hyperreaktivitet, i den så kallade capsaicintesten vars tillförlitlighet har ifrågasatts av annan forskning på senare tid. Nyligen kunde man (hör och häpna) läsa att chilipeppar används i en annan test av samma läkare vid Sahlgrenska, men nu för att bota kronisk hosta. Man undrar nästan om Sahlgrenska har köpt upp sig på ett för stort lager chilipeppar man försöker bli av med?
Chilipeppar hör till nattskuggeväxterna, vilka den makrobiotiske kostrådgivaren och föredragshållaren Steven Acuff varnar för på sin webbsida. Han skriver "Early-on the tomato was known as "The Cancer Apple". I över hundra år fick inte boskapen äta av nattskuggeväxterna när de betade, utan barnen skickades ut för att rycka upp växterna. De lär ha fått sin namn av att de gamla romarna blandade förgiftade drinkar åt sina fiender så att "nattskuggan" föll över dem. Till nattskuggeväxterna hör förutom tomat och chilipeppar också de andra pepparsorterna (utom svartpeppar som hör till en annan familj), potatis och aubergine m m. Acuff menar att de är subtila och hjärt-och blodcirkulationsprolem kan uppstå plötsligt, förutom cancer och många andra sjukdomar t ex artrit. Nattskuggeväxterna innehåller solanin som är ett gift avsett att hålla insekter borta, och är enligt Steve Acuff försvagande för vårt nervsystem och lagras i levern då de är svåra att få ut ur kroppen. Jag märkte aldrig några problem av nattskuggeväxterna så länge jag var förhållandevis frisk, men i samband med att MCS (multipel kemisk känslighet) "bröt ut" kunde jag inte längre äta några av dem på grund av att blåsor och svullnader omedelbart uppstod i munnen.
Förutom Parfymfria Dagen i slutet av månaden, är det under hela maj Awareness Month för MCS (multipel kemisk känslighet) och även för en differentialdiagnos till MCS, elöverkänslighet. Tyvärr tror jag inte det ännu finns någon officiell "WiFi-fria Dagen" eller liknande. Jag minns att för 15-20 år sedan var det vanligt med namnlistor för protest mot 3G-masterna i bostadsområden, men idag när 3G och 4G-näten är utbyggda och nästan alla springer runt med en mobil tryckt mot örat har det blivit väldigt tyst om riskerna med den trådlösa strålningen, t ex att den kan vara cancerframkallande. Saken har aldrig prövats mot miljölagen. Ju högre risker, desto större förnekande?
söndag 26 april 2015
Kolosser på lerfötter....?
Jag lyssnade på Värmlandsradion häromdagen när Karina Johansson från Sunne berättade om sin nya bok som hon skrivit om Addisons sjukdom, där hon delvis vänder sig till sjukvården därför att hon har haft så många svårigheter att bli trodd på och få hjälp där. Trots att hon numera har fått diagnosen har problemen med misstro från vårdens sida fortsatt. Addisons (binjurarnas oförmåga att tillverka de livsviktiga hormonerna kortisol och aldesteron) kan trots medicinering bli farlig t ex vid influensa eller annan försvagande sjukdom, och hon berättade om hur hennes pappa som också hade sjukdomen (som dock inte är ärftlig) hade fått kämpa i många år för att få hjälp av vården. Hon menade att många aldrig får någon diagnos och att troligtvis en del har avlidit odiagnostiserade och utan att bli trodda.
Har det alltid varit svårt att bli trodd hos sjukvården, eller har det blivit svårare idag med alla "nya, mystiska" sjukdomar som uppstått på grund av senare företeelser som t ex den massiva strålningen från 3G- och 4G-masterna och överanvändningen av nya kemikalier som framställts av människan?
Naturliga kemikalier har ju alltid funnits och redan de gamla grekerna och egyptierna använde parfym kanske någon invänder apropå kemikalier, men det handlade om blommor där doften utvanns genom oljor, alkohol eller vanligt vatten. Idag består de så kallade parfymerna till 90-100 % av kemikalier, varav många har experimenterats fram och aldrig prövats ifall de är skadliga för djur och människor. Monica Kauppi skriver i Impotensmadrassen att hon ser framför sig hur företagskemister sitter där och blandar och myser, "vi tar en OH-grupp till, byter ut en atom här, gör kedjan lite längre, grenar den lite, eller så delar vi av den och sätter ihop en del med nåt helt annat, alltid kan man använda det till nåt, och om det inte finns nåt användningsområde, så hittar vi på ett. Det löser sig..." På så sätt har man kört ihop nio fenol med en OH-grupp och skapat nonylfenol, en höjdare i billigt tvättmedel och i färgglada tröjtryck, skriver hon. Nonylfenol är hormonstörande, precis som polyklorerade bifenyler, PCB, som finns i byggnader som fogmassa och numera också rikligt i t ex fisk och bröstmjölk."Fenylgrupper är inte så trevliga i det biologiska systemet. Många har biocida (livsdödande) egenskaper" säger man vid Kemikalieinspektionen.
En del väljer att äta "Paleo" för att man anser att kroppen fortfarande är anpassad till kosthållningen under stenåldern, men tänker inte på att de dygnet runt marinerar sin kropp i kemikalier som inte är anpassade till stenåldern utan har manipulerats fram de senaste decennierna. När man äter har man åtminstone enzymer till hjälp att bryta ned födan, men när man använder moderna, kemiska parfymer i t ex deodoranter, hudkrämer och sköljmedel i kläderna på kroppens största organ, dvs huden, tar det bara en kort stund för kemikalierna att nå inre organ t ex njurar och lever. Vi lever ständigt omgivna av dessa kemikalieångor, och en del märker det inte ens. Till skillnad från de gamla grekernas och egyptiernas parfymer som försvann snabbt i luften (vilket de beklagade) är våra kemiska parfymer gjorda för att bita sig fast mer eller mindre för evigt (vilket vi beklagar) och även utomhus är ofta luften förpestad av att några gått förbi för en stund sedan och deras kemikalier dröjer sig kvar i luften på ett kväljande sätt.
Fast inget ont om Paleo förstås! Många börjar förstå att det kanske ändå ligger något i det gamla talesättet "man är vad man äter", till skillnad från många av dagens läkare som menar att vad man äter inte spelar någon roll för t ex inflammatoriska sjukdomar. (Fast glöm inte att man är vad man andas och omger sig med också!) En av mina gamla chefer vid ett kök jag jobbade i berättade att man upptäckt att ett lagat mål mat om dagen gjorde en stor skillnad för gamla, senila människor som blev piggare, klarare i huvudet och klarade sin vardag bättre än om de bara åt uppvärmd "färdigmat" eller slarvade med bara smörgåsar hemma. Hon hade själv tydligt märkt den skillnaden hos sin gamle far.
Den amerikanska författaren Pamela Druckerman som är bosatt i Paris har också märkt skillnaden, i hennes fall när det gäller barn. Hon skriver att amerikanska skolbarn ofta lever på skräpmat medan de franska barnen brukar få näringsriktig, lagad mat varje dag. Men det är också stor skillnad i uppfostran; franska föräldrar är "cheferna" och inte barnen! Av amerikanska skolbarn har minst 9 % diagnosen ADHD, medan mindre än 0,5 % procent av franska skolbarn har samma diagnos. Hon säger att franska föräldrar till skillnad mot de amerikanska inte medicinerar bort uppförandeproblem hos barnen. Man kan tillägga att det gör säkert sitt till att Frankrike förbjudit trådlöst i förskolorna och att man har restriktioner för trådlöst i övriga skolan; att wifi ska gå att stänga av och vara avstängt när det inte används.
Har sjukvården inte hängt med i svängarna, och helt enkelt blivit föråldrad? Är det av rädsla att tappa greppet som t ex en vanlig barnläkare, dr Reimer i Mölnlycke, angriper elöverkänsliga och kallar dem "foliehattar"? Eller är han bara en "attention whore"? Eller betald av industrin? En annan läkare som brukar lyftas fram i media när det gäller el-, men i det här fallet också kemikalieintolerans, är Lena Hillert. Hon brukar dra den gamla KBT-valsen, dvs hon tror på avprogrammering i form av kognitiv beteendeterapi och har sagt att den lönar sig inte att elsanera bostäder för det har visat sig inte hjälpa. Ändå finns det ju många elöverkänsliga som har blivit bättre och t o m menat sig ha överlevt genom att själva kunnat bekosta en elsanering av sin bostads- och/eller arbetsmiljö, så man får gissa att det har ekonomisk bakgrund. Hillert har också fel när det gäller kemikalieintolerans då hon hävdat i intervjuer att den aldrig gett några fysiska bevis i tester. Bl a professor Gunnar Heuser har visat på avvikelser i mastcellsprov hos en del individer och Linus Andersson vid Umeå universitet har visat på förändringar vid hjärnscanning. Att enbart hänvisa till KBT som Hillert gör verkar ovetenskapligt eftersom det inte finns någon som helst forskning som visar att någon tillfrisknat från MCS eller elöverkänslighet genom kognitiv beteendeterapi. "Jag önskar det vore psykiskt", skriver psykologen Robert S Mayer i tidningen Våra giftiga tider. Mayer har själv MCS (multipel kemisk känslighet) och anser sig kunna skilja på psykiskt och fysiskt.
Solveig Silverin intervjuades av Peter Wahlbäck om den farliga mobilstrålningen i radioprogrammet Karlavagnen häromkvällen. "Jag önskar jag hade fel", säger hon. Hon har själv arbetet inom området och blev bildskärmsskadad får 23 år sedan, och blev därefter elöverkänslig. Hon oroar sig för att den unga generationen idag inte kommer att bli gammal, och har sett hur många har blivit sjuka i takt med utbyggnaden av 3G-nätet. Hon menar att mobiltelefonen i sig är en bra sak, men att det inte är lämpligt att göra allt via den som att lyssna på musik, surfa på nätet och spela spel. Det borde göras från en stationär dator. Solveig Silverin berättar om hur en kvinna som skrev en uppsats redan 1976 i ämnet skadlig strålning blev uppsökt och hotad av telejätten Ericson. Sedan försvann hon, och även uppsatsen försvann!
Jag har (åtminstone ännu) inte blivit stalkad av någon industri, men däremot "trakasserad" av myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Så länge jag hade diffusa sjukintyg som antydde att det var ett tillfälligt funktionshinder accepterades det, men när intygen blev bättre och det tydligare framgick att det var ett miljörelaterat funktionshinder fick jag inte längre stå kvar som arbetssökande för man ville inte bidra med någon som helst arbetsplatsanpassning. Och Försäkringskassa "frös fast" i sitt svar på mitt senaste överklagande för snart ett år sedan, eftersom jag hänvisade till Förvaltningslagen krav på att FK ska hjälpa en person rätt i en dylik situation vilket de inte alls har gjort, snarare tvärtom kan man lugnt säga. (Men gissar att FK har konsulter till hjälp för att trassla sig ur detta.)
Industrin vare sig det gäller läkemedel, kemikalier eller datorer och mobiltelefoni har aldrig varit så stor och mäktig förut men ändå verkar man rädda, t ex kostar Monsanto på en hel PR-avdelning som smutskastar forskare som varnar för GMO enl. Natural Society. Att kritisera industrins produkter är att trampa på många ömma tår. En hederligt förankrad industri borde inte vara rädd att granskas, bara en "koloss på lerfötter" reagerar väl så?
Har det alltid varit svårt att bli trodd hos sjukvården, eller har det blivit svårare idag med alla "nya, mystiska" sjukdomar som uppstått på grund av senare företeelser som t ex den massiva strålningen från 3G- och 4G-masterna och överanvändningen av nya kemikalier som framställts av människan?
Naturliga kemikalier har ju alltid funnits och redan de gamla grekerna och egyptierna använde parfym kanske någon invänder apropå kemikalier, men det handlade om blommor där doften utvanns genom oljor, alkohol eller vanligt vatten. Idag består de så kallade parfymerna till 90-100 % av kemikalier, varav många har experimenterats fram och aldrig prövats ifall de är skadliga för djur och människor. Monica Kauppi skriver i Impotensmadrassen att hon ser framför sig hur företagskemister sitter där och blandar och myser, "vi tar en OH-grupp till, byter ut en atom här, gör kedjan lite längre, grenar den lite, eller så delar vi av den och sätter ihop en del med nåt helt annat, alltid kan man använda det till nåt, och om det inte finns nåt användningsområde, så hittar vi på ett. Det löser sig..." På så sätt har man kört ihop nio fenol med en OH-grupp och skapat nonylfenol, en höjdare i billigt tvättmedel och i färgglada tröjtryck, skriver hon. Nonylfenol är hormonstörande, precis som polyklorerade bifenyler, PCB, som finns i byggnader som fogmassa och numera också rikligt i t ex fisk och bröstmjölk."Fenylgrupper är inte så trevliga i det biologiska systemet. Många har biocida (livsdödande) egenskaper" säger man vid Kemikalieinspektionen.
En del väljer att äta "Paleo" för att man anser att kroppen fortfarande är anpassad till kosthållningen under stenåldern, men tänker inte på att de dygnet runt marinerar sin kropp i kemikalier som inte är anpassade till stenåldern utan har manipulerats fram de senaste decennierna. När man äter har man åtminstone enzymer till hjälp att bryta ned födan, men när man använder moderna, kemiska parfymer i t ex deodoranter, hudkrämer och sköljmedel i kläderna på kroppens största organ, dvs huden, tar det bara en kort stund för kemikalierna att nå inre organ t ex njurar och lever. Vi lever ständigt omgivna av dessa kemikalieångor, och en del märker det inte ens. Till skillnad från de gamla grekernas och egyptiernas parfymer som försvann snabbt i luften (vilket de beklagade) är våra kemiska parfymer gjorda för att bita sig fast mer eller mindre för evigt (vilket vi beklagar) och även utomhus är ofta luften förpestad av att några gått förbi för en stund sedan och deras kemikalier dröjer sig kvar i luften på ett kväljande sätt.
Fast inget ont om Paleo förstås! Många börjar förstå att det kanske ändå ligger något i det gamla talesättet "man är vad man äter", till skillnad från många av dagens läkare som menar att vad man äter inte spelar någon roll för t ex inflammatoriska sjukdomar. (Fast glöm inte att man är vad man andas och omger sig med också!) En av mina gamla chefer vid ett kök jag jobbade i berättade att man upptäckt att ett lagat mål mat om dagen gjorde en stor skillnad för gamla, senila människor som blev piggare, klarare i huvudet och klarade sin vardag bättre än om de bara åt uppvärmd "färdigmat" eller slarvade med bara smörgåsar hemma. Hon hade själv tydligt märkt den skillnaden hos sin gamle far.
Den amerikanska författaren Pamela Druckerman som är bosatt i Paris har också märkt skillnaden, i hennes fall när det gäller barn. Hon skriver att amerikanska skolbarn ofta lever på skräpmat medan de franska barnen brukar få näringsriktig, lagad mat varje dag. Men det är också stor skillnad i uppfostran; franska föräldrar är "cheferna" och inte barnen! Av amerikanska skolbarn har minst 9 % diagnosen ADHD, medan mindre än 0,5 % procent av franska skolbarn har samma diagnos. Hon säger att franska föräldrar till skillnad mot de amerikanska inte medicinerar bort uppförandeproblem hos barnen. Man kan tillägga att det gör säkert sitt till att Frankrike förbjudit trådlöst i förskolorna och att man har restriktioner för trådlöst i övriga skolan; att wifi ska gå att stänga av och vara avstängt när det inte används.
Har sjukvården inte hängt med i svängarna, och helt enkelt blivit föråldrad? Är det av rädsla att tappa greppet som t ex en vanlig barnläkare, dr Reimer i Mölnlycke, angriper elöverkänsliga och kallar dem "foliehattar"? Eller är han bara en "attention whore"? Eller betald av industrin? En annan läkare som brukar lyftas fram i media när det gäller el-, men i det här fallet också kemikalieintolerans, är Lena Hillert. Hon brukar dra den gamla KBT-valsen, dvs hon tror på avprogrammering i form av kognitiv beteendeterapi och har sagt att den lönar sig inte att elsanera bostäder för det har visat sig inte hjälpa. Ändå finns det ju många elöverkänsliga som har blivit bättre och t o m menat sig ha överlevt genom att själva kunnat bekosta en elsanering av sin bostads- och/eller arbetsmiljö, så man får gissa att det har ekonomisk bakgrund. Hillert har också fel när det gäller kemikalieintolerans då hon hävdat i intervjuer att den aldrig gett några fysiska bevis i tester. Bl a professor Gunnar Heuser har visat på avvikelser i mastcellsprov hos en del individer och Linus Andersson vid Umeå universitet har visat på förändringar vid hjärnscanning. Att enbart hänvisa till KBT som Hillert gör verkar ovetenskapligt eftersom det inte finns någon som helst forskning som visar att någon tillfrisknat från MCS eller elöverkänslighet genom kognitiv beteendeterapi. "Jag önskar det vore psykiskt", skriver psykologen Robert S Mayer i tidningen Våra giftiga tider. Mayer har själv MCS (multipel kemisk känslighet) och anser sig kunna skilja på psykiskt och fysiskt.
Solveig Silverin intervjuades av Peter Wahlbäck om den farliga mobilstrålningen i radioprogrammet Karlavagnen häromkvällen. "Jag önskar jag hade fel", säger hon. Hon har själv arbetet inom området och blev bildskärmsskadad får 23 år sedan, och blev därefter elöverkänslig. Hon oroar sig för att den unga generationen idag inte kommer att bli gammal, och har sett hur många har blivit sjuka i takt med utbyggnaden av 3G-nätet. Hon menar att mobiltelefonen i sig är en bra sak, men att det inte är lämpligt att göra allt via den som att lyssna på musik, surfa på nätet och spela spel. Det borde göras från en stationär dator. Solveig Silverin berättar om hur en kvinna som skrev en uppsats redan 1976 i ämnet skadlig strålning blev uppsökt och hotad av telejätten Ericson. Sedan försvann hon, och även uppsatsen försvann!
Jag har (åtminstone ännu) inte blivit stalkad av någon industri, men däremot "trakasserad" av myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Så länge jag hade diffusa sjukintyg som antydde att det var ett tillfälligt funktionshinder accepterades det, men när intygen blev bättre och det tydligare framgick att det var ett miljörelaterat funktionshinder fick jag inte längre stå kvar som arbetssökande för man ville inte bidra med någon som helst arbetsplatsanpassning. Och Försäkringskassa "frös fast" i sitt svar på mitt senaste överklagande för snart ett år sedan, eftersom jag hänvisade till Förvaltningslagen krav på att FK ska hjälpa en person rätt i en dylik situation vilket de inte alls har gjort, snarare tvärtom kan man lugnt säga. (Men gissar att FK har konsulter till hjälp för att trassla sig ur detta.)
Industrin vare sig det gäller läkemedel, kemikalier eller datorer och mobiltelefoni har aldrig varit så stor och mäktig förut men ändå verkar man rädda, t ex kostar Monsanto på en hel PR-avdelning som smutskastar forskare som varnar för GMO enl. Natural Society. Att kritisera industrins produkter är att trampa på många ömma tår. En hederligt förankrad industri borde inte vara rädd att granskas, bara en "koloss på lerfötter" reagerar väl så?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)