På 1950-talet blev Rosa Parks känd över hela världen, när hon som svart vägrade lämna sin plats åt en vit man på bussen.
I kemikaliesamhället i början av det nya årtusendet förvägras människor, oavsett religions- köns- ras- eller klasstillhörigheter, tillträde till det vanliga samhället; exempelvis kollektiva färdmedel, offentliga platser, vårdinrättningar och arbete. Personligen nekas jag att fortsätta vara arbetssökande hos Arbetsförmedlingen därför att jag inte tål "normala miljöer", det vill säga saker som mögel, dålig ventilation och parfymerade rengöringsmedel samt 30 parfymerade personer. Hos kommunens sociala avdelning nekas jag också ekonomiskt stöd till livsnödvändiga hjälpmedel i form av t ex luftrenare och andningsskydd för att kunna bo och göra vardagliga ärenden till exempelvis apotek och affär. Man säger att jag får avstå från kläder och telefon i stället. Hur skulle jag då kunna ringa efter ambulans om jag skulle få svårt att andas?
Det finns förstås andra som har det mycket värre, bland annat de som inte har någon bostad alls utan måste bo i en bil eller tält på grund av sin kemikalieintolerans, eller föräldrar som hotas med att bli fråntagna sina barn därför att samhället misstror att barn skulle kunna bli sjuka parfym, mögel och annan dålig inomhusmiljö i skolan. Vad skulle hända med de barnen om de placerades hos andra som inte förstår de sjuka barnens speciella behov? Att tystas med psykofarmaka och diagnosticeras med de populära bokstavsdiagnoserna utan någon kroppslig undersökning eller test av gifter i blodet?
I Danmark skriver Nikolaj Lunöe i nr 12/2013 av tidningen "Psykolog Nytt" ett inlägg som översatt till svenska heter "Bakom diagnoserna" där han kritiserar "fackchauvinisterna" som bara ser till psykologiska, sociala och genetiska orsaker bakom diagnoser som autism, ADHD, stress, depression och multipla kroppsliga symtom. Han menar att det lika väl kan ligga miljögifter bakom diagnoserna. Med tanke på att tunga miljögifter lagras redan i foster, kan det tyckas väl lättvindigt att ställa diagnoserna utan tester av gifter i blodet.
Det syns inga rubriker om diskriminering när alla dessa människor i det tysta förhindras tillträde till normala saker som biografer, bussar, offentliga tvättstugor och det mesta annat. Inställningen är ofta att man får skylla sig själv (varför?) och att man bör flytta (vart?). Orsaken till den nya formen av "apartheid" utanför några ras- eller politiska gränser och som består av en kemisk barriär, är till stor del att andra människor sprider giftämnen omkring sig (och inom sig själva förstås) i form av till exempel:
Kloroform (cancerogent nervgift, finns på EPA:s Hazardous Waste list, även orsak till bland annat lever- och njurskador)
Kamfer (skador på centrala nervsystemet, yrsel, förvirring, också på EPA:s HW-list)
A-terpineol (kan bl a orsaka dödligt ödem)
Linalool (stör andningen, har i djurförsök lett till döden)
Bensylacetat (kopplat till cancer i bukspottskörteln och sjukdomar i luftvägarna)
Limonene (känd cancerogen, orsak till allergier med mera)
Bensylalkohol (störningar på centrala nervsystemet, kräkningar, yrsel, blodtrycksfall)
Etylacetat (lever- och njurskador, finns på EPA:s Hazardous Waste-list)
Ftalater (bröstcancer, allergier, hormonstörningar)
Samt förstås många andra lika skadliga kemikalier (se t ex EU:s lista över de 26 parfymvärstingarna).
Den gamla frågan varför inte alla reagerar på kemikalierna börjar nog bli överspelad vid det här laget, eftersom man börjar förstå att alla reagerar men på skilda sätt.
Man behöver inte uppträda som ett kreatur på väg till slakt inför den kommersiella reklamen och gruppvärderingarna, utan det är möjligt att börja spara både på den egna hälsan, miljön och plånboken genom att använda t ex ekologiska oljor till hudvård, och produkter som biologisk ättika och bikarbonat till kläd- och hårtvätt (citron och salt är naturliga blekmedel samt desinficerande) samt många andra produkter som redan brukar finnas hemma i skåpen.
Diskrimineringen av både el- och kemikalieintoleranta strider mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Är det inte ganska många myndighetspersoner som med bakgrund av den, borde skaka galler vid det här laget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar