Forskning och felsteg

Förut gick Socialstyrelsen ut med en kampanj för att hindra fallolyckor bland äldre. Äldres fallolyckor kostar staten ca 14 miljarder per år. Men en kort tid senare kommer forskare med nya
rön och rubrikerna i media skriker ut: "Res er inte för äldre på bussen! De behöver all motion de kan få."  Hur ska man ha det egentligen... 
Och varför utnämns vanligtvis
rena folkhälsosabotörerna som socialministrar? Se bara på alliansregeringens förre dito, numera Moderatledaren "Ulven" Kristersson som angrep cancersjuka och kallade sjukförsäkringen "socialbidrag", och se på nuvarande socialminister Annika Strandhäll som bland andra dumheter nu överväger att höja pensionsåldern till 69 år trots att många redan nu i tunga jobb inte ens orkar fram till 65. Snittåldern hos Kommunal är 63 år enligt Peter Franke i dagens VF. Han skriver också att innan pensionsåldern höjs behöver arbetsmiljön och villkoren förbättras så att folk pallar. "Det borde vara en självklarhet för en socialdemokratiskt ledd regering."

Undrar förresten varför Strandhäll alltid på foton lyckas se ut som hon sett ett spöke....  Kanske är hon synsk, men inte tillräckligt för att se hur ovanstående förslag skulle påverka människor i redan dåliga arbetsmiljöer och säkert öka dödligheten innan pension. Fast det kanske är tanken...

För att återgå till det här med forskning, så säger läkaren och forskaren Frida Duell "att förstå sig på vetenskap är en hel vetenskap". Folk pekar ofta på någon enstaka studie som stöd för sina egna påståenden, men Duell menar att man måste se till alla studier som gjorts för en viss frågeställning och att "det här försvåras ytterligare genom att inte alla studier som görs publiceras. Ofta är det de studier som inte visade de resultat som forskarna önskade eller väntat sig. (Det för tankarna lite till Elis i Taserud; "Gi mig en jordglob men helst en mä bare Värmland".)

Jag föreslog Frida Duells bok "Mat, myt, vetenskap" till bibliotekets inköpslista och eftersom det är så poppis just nu att "avliva myter" så nappade de, och visst finns det i boken några "se-på-fan"-upplysningar man inte visste förut. Det här med att alkoholen skulle försvinna om t ex glöggen kokar visade sig vara en myt. Hon säger att en kollega till henne utförde ett försök där han kokade olika starka alkoholblandningar inklusive starkvinsglögg, utan lock i fem minuter. Det visade sig att alkoholen bara minskade med 1,5 - 2 procent per minut. Starkvinsglöggen hade alltså en alkoholhalt på 5 procent efter kokningen, vilket motsvarar styrkan på en vanlig starköl. Inget att bjuda barnen på alltså!

Ytterligare ett misstag som den medicinska vetenskapen eller åtminstone vården i Sverige gör är att försöka skicka många mögelskadade eller på andra vis kemikalieintoleranta patienter till kognitiv beteendeterapi (KBT) som är känd för att man ska exponera sig, dvs utsätta sig för saker patienten är "rädd" för t ex spindlar, ormar eller höga höjder. Men eftersom förskräckande många s k experter idag inte har någon kunskap alls om överkänslighetstillstånd riskerar patienten att tvingas in i en folie au deux med sin läkare/terapeut, och riskera att ytterligare försämra sitt tillstånd för att vara till lags. Det finns en kanadensisk rehabiliteringsmetod för kroniska sjukdomar (däribland MCS dvs
multipel kemisk känslighet) som sägs återföra 80 procent av patienterna i arbete och ett normalt liv, men i de fall där det behövs KBT så riktas denna till t ex arbetsgivare och familj för att de ska kunna förstå hur viktigt det är att t ex avstå från parfymerade produkter och andra kemikalier i miljön under patientens läkningsprocess. Under rehabiliteringen är det viktigt med motsatsen till exponering alltså undvikande av de miljöer och ämnen som patienterna blev sjuka av för att få en chans att läka slemhinnor, nervsystem och inte sällan t ex sköldkörteln som ofta tagit stryk under sjukdomsprocessen. I Sverige får man nog se sig i månen efter en liknande rehabiliteringsmetod med tanke på de befattningshavare som "är de som bestämmer".

Vetenskap och beprövat spökeri

Nu måste man väl ändå kasta ut TV:n för slippa se "ulven" Kristersson som ny partiledare för moderaterna kasta sina onda ögon på de svaga grupperna i samhället, och för att slippa höra honom gapa om lägre skatter för de rika och lägre jobbskatteavdrag. "Det ska löna sig att jobba och att ha jobbat" är hans gamla mantra, men det skulle aldrig falla en sådan som han in att göra något åt den dåliga arbetsmiljö som hindrar en hel del människor från att faktiskt kunna jobba. Men han är långt ifrån ensam om att strunta blankt i en sådan sak som arbetsmiljö.  T ex Sahlgrenska sjukhuset är känt för att rekommendera KBT (Kognitiv beteendeterapi) till personer som skadats av toxiner t ex mögel, i stället för att rekommendera att miljön åtgärdas. Men nu när själva sjukhuset blivit fukt- och mögelskadat fick vårdpersonal och chefer plötsligt bråttom att klaga på sin arbetsmiljö och förbereder flytt. Varför hjälper inte KBT för dem då, kan man undra. Särskilt nu när vårdguiden går ut med att man kan få kognitiv beteendeterapi över nätet, och skulle kunna sitta hemma eller på jobbet och typ övertyga sig om att sjuka hus inte är farligt.

Dr Jill Carnahan, amerikansk konsult inom funktionsmedicin anbefaller inte kognitiv beteendeterapi utan tar symtomen på allvar. Hon har en plattform på nätet dels i form av filmer och dels i form av en webbsida där hon ger råd och identifierar symtomen från mögel och andra toxiner i vår miljö. Funktionsmedicin är en gren av skolmedicinen, men som inte bara skriver ut piller och pekar mot dörren utan tar i beräkning helheten av patientens liv.

Ett reportage i VF häromdagen skildrade hur ett gäng vårdpersonal från Centralsjukhuset i Karlstad övernattade i ett känt spökhus i Skillingmark i förhoppning (eller kanske förskräckelse) att få se ett spöke eller två. Det sägs ju att landstingen i Sverige inte längre vidareutbildar läkarna. Kanske övernattningen i ett hemsökt hus är en kompensation för den saken; lite mer spöken och lite mindre vetenskap och beprövad erfarenhet? Fast om det dök upp några fick de ju förstås en ny beprövad erfarenhet. (Dessvärre hann någon lämna tidningen till återvinningen innan jag hann se hur det gick med spökerierna.)

Anna-Lena Vikström, sierska i norra Värmland, tycker att TV-programmen där man hjälper vilsekomna själar att gå vidare in i ljuset inte stämmer särskilt bra. Man kan inte tvinga någon att stanna i ljuset, menar hon. De som vistas där kan när de vill återvända på besök. Hon berättar i biografin "Hon som ser", skriven av Eva Wiklund, om en gammal dam som ville ha "skilsmässa" från sin döde man som störde henne. Hon ville sova ifred, och Anna-Lena försökte medla mellan paret och föreslog att mannen eller får man säga spöket, skulle få sitta i sin gamla favoritfåtölj om nätterna. "Ja, där kan han sitta", tyckte damen och det fungerade tydligen för hon hörde inte av sig och klagade igen.

Man kan väl bara hoppas att sjukvårdspersonalen inte börjar med tarot och "anden i glaset" också i brist på utbildning i de nya miljösjukdomarna bl a MCS (multipel kemisk känslighet). Kosmologen Martinus ansåg förresten att ovan nämnda och andra spådomsmetoder, även astrologin, hör till den gamla världen som vi ska lämna bakom oss och gå vidare till ny kunskap. Vi behöver inte dessa, och en del av "lekarna" är direkt olämpliga då de kan dra till sig lägre andeväsen och orsaka problem vi inte vill ha. Vad han skulle ansett om den trådlösa strålningen idag vet jag inte, men den amerikanske teleoperatörjätten AT&T håller på att vidareutveckla 5G-tekniken och testar tillsammans med Ericsson, Nokia och Samsung snabbare bredband via en radiosignal som utnyttjar ett högre frekvensband än vad vi känt till hittills. Målet är att se hur den tar sig genom lövverk och byggnader.  Men den måste ju också gå genom kroppar och hjärnor...

Folkets opium

Det har ju plötsligt blivit väldigt poppis att "avliva myter", så jag föreslog Frida Duells bok Mat, myt, vetenskap till bibliotekets inköpslista. Hon är läkare inom klinisk kemi och det är tydligen grund för ännu en bok i floden av detta avlivande, med recept och allt. Religion var Das Opium des Volks enligt Marx, men nuförtiden är det mest frågan om andra typer av opium.
Vetenskap och forskning verkar vara ett modernt sådant. Ibland verkar det räcka med att ha forskat inom ett ämne för att uttala sig och/eller skriva handböcker inom de flesta andra områden (se t ex Agnes Wold). Men jag har ju också forskat, på Erik Beckman och i litteraturvetenskap visserligen, men vadå.... Tjo, här ska avlivas myter! Beckman själv framkastade i sin bok Inlandsbanan att Sveriges samhällen uppstod på det viset att någon åkte förbi med tåg och kastade ut spritflaskor, och folk samlades där. Men den tesen vill jag inte avliva för det ligger troligtvis något i den, åtminstone på min ort!
Myten om det "psykiska" som den diffusa orsaken bakom det mesta numera kan däremot gärna avlivas eftersom man idag vet att fysisk sjukdom t ex inflammation i hjärnan och/eller kroppen, näringsbrist, sjuka hus, obalanser i kroppen, genetisk (o)förmåga att avgifta sig m m ligger bakom oftare än inte, när det gäller symtomen.  Men Socialstyrelsen ropar: ge folket KBT! Elchocker! Och hit med psykofarmaka i regnbågens alla färger.
Sjukvården kan ingenting om överkänslighetssjukdomar som verkar bli allt vanligare med alla miljögifter vi lever med utan känner bara till akuta kemiska olyckor och brandrök etc. www.kanariefaglarna.com/reningsverket
Landstingen sägs ju inte längre vidareutbilda läkarna utan många av dem är utlämnade åt Big Pharmas bibel och payroll.

Vetenskapliga studier kan själva vara en "myt" beroende på hur de används. Vem som helst kan ta fram forskning som styrker ens eget intresse, men samtidigt finns det hur mycket forskning som helst som lika väl styrker motsatt sida. För att vara intellektuellt hederlig i det här fallet måste man ta hela bilden av forskningen i ett ämne i beräkning. (Vilket är typ ett heltidsarbete - på sätt och vis har förmodligen vissa rätt som menar att gemene man inte kan omfatta och bedöma forskningsstudier.) Ett annat opium för folket har extremt hälsointresse blivit, inte minst på sociala medier. "Fleromättat" var modeordet på 80-talet (en myt som avlivats idag), idag är det "probiotika" som är svaret oavsett frågan. Det borde det kanske inte vara, åtminstone inte urskillningslöst; det finns också studier på att probiotika kan försämra tillståndet vid vissa infektioner hos barn och öka dödligheten vid akut bukspottkörtelinflammation. En studie vid University Medical Center Utrecht visade på 16 % dödlighet  vid intag av probiotika jämfört med 6 % i placebogruppen vid senast nämnda tillstånd. Man anser det bero på att probiotikan gav försämrat blodflöde till tunntarmen.
Ett annat "opium" för vissa är tanken på ett ursvenskt Sverige och drömmen att stoppa alla invandrare, i glömska av att i Västeuropa har fötts alltför få barn sedan 70-talet för att klara t ex sjuk- och äldrevården i så fall. Om man vill vara elak (eller ärlig) kan man säga att vi behöver krigen som orsakar invandringen för att klara detta. Den genomsnittlige person som har åsikterna att vi "gör våra egna svenskar" är en ensamstående man utan barn. Som säkert egentligen inte drömmer om att gå tillbaka till det gamla Sverige där han  t ex själv får vårda sina gamla, sjuka släktingar.

Inte vett att vara tillräckligt rädda?

"Studier genom åren har visat att människor tenderar att vara för lite rädda än för mycket. Vi har svårt att ta till oss risker om de inte är konkreta. De flesta väntar tills de ser lågorna eller i alla fall känner röklukten innan de lämnar ett brinnande hus. Myten om att panik kan bryta ut när som helst bekräftas inte av forskning - även om media vill måla upp den bilden", säger Claes Wallenius på Försvarshögskolan i Karlstad i en intervju med Kent Sjögren i min morgontidning (VF) idag, bl a apropå Nordkoreas senaste provsprängning. Den handlade av allt att döma om en vätebomb som är mycket mer kraftfull än en atombomb. Han menar att båda parter (läs USA och Nordkorea) förstås begriper att priset skulle bli högt för båda med en attack, men det finns risk för irrationella beslut. Han talar om en sorts gruppdynamik som är farlig där ledningen sitter och håller med varandra, och den mekanismen tenderar att förstärkas av stress och yttre hot. - Så hur ska vi tänka? Wallenius menar att man inte ska gå runt och vara skräckslagen men det finns anledning att följa det som händer i omvärlden just nu, och att fler bör engagera sig mot ett kontraproduktivt "vi-och-dom"-tänkande.

Sen ser jag den stora rubriken: NY BOK SLÅR HÅL PÅ SEGLIVADE LÖGNER, och jag tänker "neej, säg inte..." Men jo, det är Agnes Wold som är i farten igen och den här gången har hon skrivit en bok, "Praktika för blivande föräldrar" tillsammans med en annan läkare. Agnes Wold trumpetade nyss ut i media att folk inte kan göra något för att påverka sin egen hälsa, och att vanligt folk inte begriper sådana saker utan man bör helst ha både en biolog- och forskarutbildning för att ha någon kläm på vad som är nyttigt eller inte. I den nya boken dementerar hon förstås åter igen att damm inte är skadligt och inte samlar bakterier. Tidigare har hon förnekat att damm samlar kemikalier trots att Naturvårdsverket visat i en studie från tolv olika länder att damm innehåller skadliga kemikalier t ex från bilavgaser, och partiklar från dieselavgaser har ju visats kunna skada barns hjärnor. Hon räknar heller inte med att enormt många bostadshus är drabbade av mögel där parasiter och bakterier gärna trivs och där i sin tur dammet alltså kan innehålla allt från mögel, parasiter, bakterier till skadliga kemikalier. Där om någonstans finns det anledning att vara rädda nog att flytta om man inte kan göra en riktig sanering. (Boverket har uppgett att byggbeståndet i Sverige är mögelskadat till drygt hälften, och att saneringskostnaderna skulle uppgå till 400 miljoner kronor. En fuktsaneringsfirma gjorde dock en annan uppskattning efter sin inventering, där man fann att fukt- och mögelskadade hus utgör 70 - 90 % och att kostnaderna skulle uppgå till 400 miljarder. (Att Boverket kommit fram till lägre siffror kanske kan bero på att de knöt till sig Kjell Andersson, en före detta överläkare som är känd för sitt "mögelförnekande").  http://www.lfs-web.se/mogel-boverket-betsi.htm)

På 80-talet var det Anna Wahlgren som var guru i barnbranscen. Hennes råd i "Barnaboken" kanske inte var så himla käcka ändå, åtminstone inte enligt hennes egen dotter som själv skrev bok om saken som vuxen. Enligt henne var de militanta dogmerna mer till för att mamman  skulle få dricka sin whisky ifred. Man undrar vad det är som gör att Agnes Wold utnämner sig till guru inom både det ena och andra som inte alls har med hennes yrke som bakteriolog att göra, men hon sitter förmodligen i styrelser för diverse läkemedelsföretag, och propagerar i boken liksom tidigare i media för vaccinationer. "Jag älskar vacciner, och vaccinerar mig mot allt möjligt!", som hon utropade en gång. Men hon är långt ifrån ensam om att bli köpt av läkemedelsföretagen. Hörde att efter att Arbets- och miljömedicin i södra Sverige inlett ett samarbete med AstraZeneca så vägrar man utreda byggnadsrelaterad ohälsa och förnekar att MCS (multipel kemisk känslighet) är en "riktig" diagnos, på trots mot att den faktiskt har en ICD-kod som alla andra sjukdomar, men utöver det också har en ICF-kod för individuell gradering.

Men apropå böcker om barn så blir nog inte den nya boken någon kioskvältare, eftersom det börjar det bli "ute" att skaffa fler barn p g a klimathotet. T o m myndigheterna avråder. "Skaffa inga barn och kör inte bil" står högt på listan om man vill bidra med att sakta ner jordens uppvärmning och kommande klimatkatastrof. Vi närmar oss tiden för spådomen från Hopiindianerna att Amerika som vi känner det går under. En boktitel i tiden kunde hellre vara "Kan man reversera en spådom? Éller "Is It Likely that We will make It?"

Borgerskapets diskreta (c)harm. Och lite att tänka på inför nästa val

Den nyliberala (eller tokliberala som en del säger) organisationen Frihetsfronten som bl a drev en svartklubb i Stockholm på 90-talet i protest mot statens regler och restriktioner kring alkohol (och där man olagligt serverade alkohol), var heller inga vänner av staten som stödjare till de socialt utsatta. I organisationen fanns t ex den då blivande men nu före detta finansministern Anders Borg och ett antal andra yngre förmågor från Moderaternas ungdomsförbund, även "landets äldsta tonåring" sedermera "landets yngsta pensionär", författaren Per Hagman, och man sysslar dels med ändlösa diskussioner och kritik mot staten och dels med att faktiskt aktivt försöka hjälpa fattiga och andra som hade det svårt. Man menade ju att det var bättre med medmänsklighet från den nära omgivningen än att statens stora maskineri skulle sköta den biten. Per Hagman skriver i sin senaste bok att han vid sina resor till främmande städer hellre tar reda på var tiggarna håller till och ger dem en slant än att leta sevärdheter eller ge allmosor till kyrkan. Han berättar hur han och en vän har roligt åt att de i Nice köper dyr Roquefort till en uteliggare men billig ost till sig själva.

Kan det inte verka lite nyckfullt att som hemlös/fattig vara utelämnad åt ifall Per Hagman eller någon annan t ex före detta Frihetsfrontare råkar gå förbi och kastar åt en lite Roquefort? Under decenniet som följer kommer Anders Borg som finansminister att ge skattelättnader åt de redan välbeställda och de som får betala är bl a arbetslösa och sjukskrivna, åt vilka Borg och Reinfeldt dessutom har mage att mynta begreppet "utanförskapet". Nuonaffären är ytterligare ett exempel på hur han sin tid efter Frihetsfronten öser pengar i sjön istället för att vara den motvikt till statens kalla hand och värna om de svaga som han sade sig vilja på 90-talet. Men borgerskapet uttrycker ingen harm om sådant; inte förrän Borg som sitter i diverse bolagsstyrelser tiden efter borgarnas regeringstid mer eller mindre inleder sommarens Pride-vecka med att tafsa på både män och kvinnor och uppträda som blottare på en fest. Då tar det hus i helsike...  Fast kanske detta ändå är det "bästa" han gjort med tanke på att inga fattiga stackare behövde betala den här gången! Tvärtom bjöds det på lite gratis underhållning i stugorna.
Sensmoralen av detta: det kommer i överskådlig framtid alltid att finnas individer som tillfälligt eller mer långvarigt faller utanför ramarna, både innanför och utanför "utanförskapet" och att statens kalla men fasta hand trots allt är pålitligare än nyckfulla libertarianer som vill dra ner statens ansvar och ha en låt-gå-kapitalism.

Men en sak som tyvärr ingen politisk riktning eller parti hittills vågat ta sig an på agendan är alla barn som i dagarna börjar skolan men inte kan vistas där p g a dålig inomhusluft. Hörde senast idag talas om en flicka som skulle börja skolan men bara kunde stanna 1 minut i lokalen eftersom det stank alldeles förskräckligt av parfym från övriga. Är detta demokrati? Det klagas över alla "hemmasittare" men ansvariga fegar ur att göra något åt saken, t ex att det självklart borde vara obligatoriskt parfymfria lokaler (och människor) på ställen där man måste vistas. Barn har ju faktiskt skolplikt! En forskningsstudie utförd av David Wyon vid Danmarks tekniska universitet visade att bra inomhusluft förbättrade skolresultaten för alla. Fördubblade man friskluftsintaget fick man 15 % bättre skolresultat.

Den plats där alla misstag begås

Eftersom man måste vara försiktig med våra skattepengar används endast sådant som i forskning visat sig fungera, säger man inom vården. Därmed faller en hel del individer utanför ramen, inte minst t ex många överkänsliga personer eftersom forskning ibland görs på så få som tio personer. Inte ska man heller gå efter enstaka studier utan en studie måste kunna upprepas, men amerikanska forskare föreslår efter en studie på just tio personer att en metod med magnetkameraröntgen ska användas för att ställa diagnos på personer som efter en lång tids exponering för elektromagnetiska fält klagar över elöverkänslighet. Man hade hos dessa personer funnit vissa abnormiteter i hjärnans funktion, men tycks utan något underlag i studien mena att hjärnförändringarna inte skulle kunna bero på exponeringarna för EMF utan tvärtom att överkänsligheten skulle bero på att själva abnormiteterna fanns där förut. Det finns heller inget i studien som visar på att de överhuvudtaget hänger ihop med elöverkänsligheten. Ifall man upprepat studien med tio eller kanske hellre hundra icke elöverkänsliga personer hade kanske ett antal av dem också haft liknande skador? (Dessutom är själva metoden för diagnosticering där patienterna ska ligga i starka magnetfält kanske inte den mest lämpliga för elöverkänsliga personer?)
En person med lång erfarenhet av diskussionen om strålning och elektromagnetiska fält menar att värmeeffekten t ex i örat av mobilen eller i kroppen av trådlös dator bara är en termisk effekt och inte ett tecken på elöverkänslighet, där den senare är en sjukdom i själva kroppen. Om detta stämmer är jag i så fall inte elöverkänslig, och förutom den termiska effekten bjuder ju mobiler och datorer även på kemikalier och tungmetaller som emitterar vid upphettning, och som jag snarare är överkänslig mot. Tesen om sjukdom i kroppen lutar ju mot att el- och kemikaliekänslighet är en och samma sak precis som en del säger, fast man reagerar mot olika slag av påverkan. Därmed inte sagt att EMF och giftiga kemikalier inte skulle vara skadliga, utan är en erfarenhetsmässig faktor bakom just de här sjukdomarna, även om mögel sägs vara den vanligaste orsaken till bägge.

Ett av problemen när det gäller sjukvården är att många patienter som är överkänsliga mot mediciner blir utskällda respektive utskrattade av sina läkare, trots att det finns forskning på att sju procent av alla patienter faktiskt har brist på ett enzym som gör att de varken kan tillgodogöra sig eller tål mediciner. En artikel i tidskriften Forskning och framsteg tog upp saken redan för femton år sedan. Ingår inte detta i läkares utbildning eller väljer de själva att bortse från saken av bekvämlighet, eller rentav är bortkollrade eller till och med mutade av läkemedelsföretagen?
Men allt är långtifrån frid och fröjd heller på den alternativa hälsosidan. Där finns också en hel del att förundra sig över, bland annat är jag förbryllad över Paleo- eller stenålderskosten som trots att den ska omfatta "vad som åts av människorna innan vi började bruka jorden för ca 5 000 - 10 000 år sedan" ändå omfattar nattskatteväxter bl a tomater vilka kom till Sverige efter andra världskriget, och paprika och aubergine som bara har några decennier på nacken här i landet jämfört med de förbjudna sädesslagen som dock började odlas redan under yngre stenåldern. Dessutom innehåller ju nattskatteväxter solanin och nikotin, dvs nervgifter som växterna försvarar sig med mot människor som vill äta dem, och på sikt kan leda till svagheter i nervsystemet och många andra sjukdomar t ex ledvärk.
,
Men jorden är den plats där alla misstag begås enligt kosmologen Martinus. Han menar att bristen på kunskap i kosmisk kemi (här räcker alltså inte kunskaper i rent fysisk kemi hur duktig man än är) är orsaken till alla misstag, krig och sjukdomar, och bland de mest explosiva och farliga ämnen vi har att handskas med är hatet och vreden som bokstavligen innebär små explosioner som skadar hjärta, blodkärl och andra inre organ, men även ofta leder till explosioner, mord och krig i den större världen.
Men förstörelsen behöver inte alltid vara avsiktlig; man kan ha de bästa föresatser men det blir ändå fel när man är en usel kosmisk kemist. Som jag själv t ex, som av någon anledning brukar lyckas ta livet av krukväxter trots att jag väldigt gärna vill ha krukväxter omkring mig. Den senaste, ett fint prickblad, börjar gulna och tappa bladen. Jag trodde jag hade vattnat för lite, men det visade sig att jag hade vattnat för mycket i början (eftersom jag litade för mycket på skötselråden enligt vilka jorden skulle hållas ständigt fuktig) och rötterna håller förmodligen på att drunkna eller kvävas. Och det är inte enda gången, varken hemma eller på arbetsplatser (host host.....)

Ett svårt fall av usel kemi visar utforskningen av havs- och sjöbottnar som SGU (Sveriges geologiska undersökningar) börjat göra. Trots att det hittills bara gjorts på ett fåtal platser norr om Gävle har man funnit gifter som "skulle fylla 30 Globen". Det finns anledning att misstänka det är minst lika illa i resten av landet och kanske värre. Sanering skulle bli orealistiskt dyrt och man funderar på att lägga "lock" över de inlagrade gifterna för att hindra giftspridningen till fiskar och andra organismer. (Ska man misstänka att det kanske också läggs lock på fortsätta undersökningar eftersom de riskerar bli alltför förskräckande?) Allt liv börjar i haven sägs det, men tyvärr hamnar också slutligen alla gifter i havet.

Hit med en Oscar! (Eller en Tvättbjörn...)

Om man kan dela ut Oscars, Guldbaggar, Polarbjörnar och fan och hans moster för en sketen filmroll eller några hesa sånginspelningar borde det också delas ut priser för det dödsföraktande tricket (utan stuntman) som helvetesnedstigningen till den allmänna tvättstugan faktiskt är för kemikaliekänsliga personer! En statyett för en utförd performance, en tapperhetsmedalj till den som tvingades ge upp men försökte, och varför inte en guldpläterad Tvättbjörn till den som måste ringa ambulans och hamnade på sjukhus?
Normalt brukar jag inte göra detta stôlleprov, men hade en tvättkorg som stått sedan före Kristus, typ, och orkade inte tvätta allt för hand.
- Men jag märker ju inget av allt detta, kan det handa att någon säger som dröjt sig kvar i tvättstugan, i ett moln av allergi- och cancerframkallande, hormon- och nervsystemstörande parfymer från sina tvätt- och sköljmedel. - Lugn, det kommer du att göra om du får leva ett tag till, kan man då säga.  För jag märkte ju ingenting heller förr, men kemikalieintolerans är en mycket "kommande" sjukdom idag. En folksjukdom, enligt forskningen vid Umeå universitet på den tiden det begav sig med forskning på multiple chemical sensitivity.
Rond ett: bara att gå och ställa ner tvättkorgen i tvättstugan gör att man blir tjock i halsen och får svårt att svälja. Går upp tillbaka eftersom jag var lite för tidig och den tidigare tvättaren inte riktigt klar, medan strupen svullnar vägen ner genom bröstkorgen och jag flämtar värre än Baskervilles hund. Det bränner i ansikte och på benen. Ser i spegeln att huden är röd och plötsligt uttorkad. Någon har sagt att de inre organen drar till sig fett som ett skydd vid exponeringar när man är överkänslig; det är därför huden blir så snabbt uttorkad och skör. Hjärtat slår orytmiskt och hårt. Funderar över ifall man riskerar epilepsianfall eller stroke om man ger sig tillbaka dit ner. I vanliga fall skulle man inte framhärda med liknande, men precis som forskare börjat upptäcka kan hjärnan bli mer eller mindre dysfunktionell vid påverkan av vissa kemikalier i parfymer:
- Ha! Undan och ur vägen. Här ska tvättas!
https://www.researchgate.net/.../26867426_Brain_dysfunction_i...

Rond två: utrustad med en andningsmask, kortison, Ventolin och adrenalinspruta går jag till attack. Öppnar fönstren  (men när jag kommer ner tillbaka för att ta ur tvätten har någon eländig typ som inte tål frisk luft stängt fönstren igen; så typiskt för lägenhetshus!) och tvättar första omgången med BioCool Safewash, (utan tensider, fosfater eller starka alkalier) som innehåller enzymer och syreproducerande ämnen som dödar svamp och mikroorganismer ifall tvättkorgen stått för länge. Tvättar en andra omgång med bikarbonat för att förhoppningsvis få bort det förstnämnda medlet som har en viss enveten lukt jag inte alls gillar. Jag har ju inga inbillningar om att kunna använda kläderna rakt av efter tvättmaskiner och torkrum som är gravt impregnerade av andras parfymerade tvätt- och sköljmedel men har tänkt mig att åtminstone kunna lägga undan dem i en garderob istället för att de ska ligga i tvättkorgen fram till, ja, domedagen förmodligen. Utan ta fram ett plagg i taget och tvätta dem rena från parfymsmitta i takt med att de ska användas.

Rond tre: Att hänga plaggen på tork är jobbigare än att stoppa dem i maskinerna. Nu känns verkligen hur parfymerna hänger kvar i luften och biter in sig i hår och hud. Fast måste också säga att tillsatserna i tvätt- och sköljmedlen som ska föreställa parfym inte är värda namnet. Det är förhoppningsvis ingen som längre inbillar sig att de är gjorda av blommor. Ha ha...  De är billiga, massproducerade föroreningar, varav vissa (t ex acetaldehyd och benzen) av EPA (Environmental Protection Agency) är klassade som cancerframkallande. Redan för sex år sedan varnade forskare vid University of Washington (bl a professor Steinemann) för de ämnen som strömmar ut från tvättmaskiner och tumlare genom ventilerna rakt ut på gården, ofta i samma höjd som lekande barn. Forskarna fann i dessa tvätt-ångor tjugofem VOC (volatile organic compounds eller på svenska lättflyktiga organiska föreningar) varav sju uttalat människo- och miljöskadliga.

Rond fyra: tar moppen för att torka golvet som alla andra giftstuge- förlåt, tvättstugeanvändare gör (eller inte, visar det sig; det ligger jättedammtussar på golvet som även är smutsigt och fläckigt) men tvingas släppa moppen som ger ifrån sig en helt osannolik "parfym" av det mest kväljande slaget från något slags rengöringsmedel. Detta fastnar under skorna som luktar giftig kemfabrik lång väg nu. En vän har köpt glass för att den brännande halsen ska få svalkas lite och jag ska tvätta håret och ta ett bad i bikarbonat mitt i natten som det hunnit bli, för att förhoppningsvis få bort den värsta kemikalielukten som bitit sig in ordentligt. Kommer kläderna och övrigt jag inte hämtat än att kunna förvaras i lägenheten, eller kommer de att behöva kastas? Kommer jag kunna att få bort giftlukten från skor, hår och hud, och när kommer någonsin den förskräckliga kemiska parfymlukten att försvinna ur näsan? Jag räknar med att stanna uppe hela natten för "saneringsarbetet", men det är inte slut där. Det kommer att ta dagar att återhämta sig (och inte minst att röja upp bland det så kallade rentvättade; vad som kan räddas och vad som ska kastas). Aldrig mera tvättstuga!

PS Oparfymerade tvätt- och sköljmedel innehåller förstås också kemikalier, men om man väljer oparfymerat slipper man åtminstone ytterligare hundratals onödiga och sjukdomsframkallande kemikalier. Plus att alla kan tvätta och slipper parfymimpregnerade tvättmaskiner, tumlare och torkskåp.

Biktstolen, klagomuren och klimathotet

"För mig är podden en predikstol. Den är ett väldigt bra medium eftersom du får prata till punkt och fördjupa dig", säger Sören Dalevi, biskop i Karlstads stift. Han tror att t ex Facebook och Twitter inte är ett sätt att jobba med svåra frågor i längden. "Det substantiella kommer att vinna i längden", menar han. "Hur många som lyssnar på mig är av ringa vikt. Viktigare är att budskapet når ut till rätt personer! Utan övriga jämförelser pekar han på Jesus vars nyckelundervisning tog plats inför tre, fyra personer.
Dock tycks kanske Facebook och även bloggar kunna vara ett skapligt substitut för alla vars religion varken tillhandhåller biktstol eller klagomur. Jag ska därför passa på att anföra klagomål över klimatets och naturens övertramp när man ska försöka sova. Gammal hägg blandad med klibbig, nyss utslagen och starkt luktande björk är ingen lyckad kombination med en värmebölja. Den blandar sig med den nattfuktiga luften och tar sig t o m in genom stängda fönster och fräter i luftvägarna. Vimmelkantig tar jag mig upp och tvingas ta fram reservcortisonet jag har liggande, för att hindra luftstrupen att snöra ihop sig.
Som om det inte räckte börjar det tidigt på morgonsidan klippas gräs, vars lukt ytterligare läggs till den tidigare giftcocktailen som inte hunnit lägga sig ännu. Men enligt experterna är detta förstås ingenting mot hur det kommer att bli med temperaturökningarna: ökade pollenmängder, ökade mögelhalter och röta. Grödorna drabbas och även djuren blir sjuka.

Förra veckan höll regnskogsforskaren Ranil Senanyake ett föredrag i Karlstad, där han menade att det går inte att klimatkompensera för fossila bränslen genom att plantera ett träd. Naturens gratisarbete kostar mera än så. "Att sätta ett pris för skogen som generator för syre förefaller nödvändigt i en värld där allt måste mätas i pengar. Frågan är bara hur? Om vi kan mäta hur mycket syre ett träd producerar och sedan sätta ett pris på det, då kan vi prata om skogen som mer än bara en producent av biomassa, då får skogen ett värde till", ansåg han.
Under 2000-talet kommer en karmavåg att drabba oss med naturkatastrofer, krig, sjukdomar och annat elände, enligt kosmologen Martinus. Men jorden behöver inte "räddas" av människorna, för jorden befinner sig i en högre utvecklingsspiral än vi, och människorna kommer därför inte att kunna förstöra jorden. Det finns förstås en massa skojare som vill passa på att ta ut extra avgifter för både det ena och andra (vilket inte förmodas minska deras dåliga karma!) p g a klimathotet, men det betyder inte att de har hittat på klimatförändringarna. Det är ju lite svårt att t ex förneka att isarna smälter på Arktis och att medeltemperaturen ökar. (Jag märker skillnaden. När jag var liten kunde man oftast åka skidor hela vintrarna, och farmor beklagade sig det året syrenerna inte stod sig fram till midsommar medan de numera blommat över redan till skolavslutningarna.) Det är kanske snarare sig själva och inte jorden människorna behöver rädda.

Den gyllene medelvägen och några utsvävningar

Dagen som varit (12 maj) har varit International Day for Chronic Immunological and Neurological Diseases: MCS (kemisk intolerans), ME/CFS ("kronisk trötthetssyndrom" och fibromyalgi. 12 maj valdes för att det var Florence Nightingales födelsedag och hon anses ha lidit av någon av dessa sjukdomar. Gemensamt för de här och säkert de flesta andra kroniska sjukdomar är att man mer och mer inser hur miljön kan spela en roll och t o m ha avgörande betydelse för både uppkomst och botande av dem.
En specialist på infektionssjukdomar, Dr Brewer i St Louis, gjorde ganska nyligen en undersökning på 112 patienter med kroniskt trötthetssyndrom och det visade sig att 94 procent av dem hade kopplingar till mögel (förmodligen bodde/arbetade i mögelhus eller tidigare hade gjort det). Det finns också beräkningar (bl a professor Sunyeri i Barcelona) som visar att fler människor i världen dör av dålig luft än som dör i sjukdomarna malaria, HIV/Aids och tuberkulos sammanlagt!
Men den stora och obevekliga sjukvårdsapparaten är fortfarande inriktad på enbart medicinsk behandling och förnekar i många fall ovanstående fakta.

Jag gissar att människor förr i tiden var mer ödmjuka inför sådant man inte säkert kan veta. Idag vimlar det av högljudda "experter" och man delar gärna upp sig i extremer. Där på ena ytterkanten finns föreningar som t ex Vetenskap och Folkbildning som för det medicinska etablissemangets talan och på den andra extrema ytterkanten de så kallade foliehattarna som slukar allt från färdigpaketerade konspirationsteorier till en mängd alternativa hälsometoder utan urskillning.
Jag litar inte obetingat varken på skolmedicinen eller den alternativa. Nästan den enda "metod" jag tycker verkar sympatisk är makrobiotiken, eftersom den bygger på medelvägen och strävar till en balans mellan ytterligheterna, och till att äta vad som kan odlas på och är naturligt för den plats där man bor.
Men förr blev jag också hjälpt under pollenallergiperioden av ett homeopatiskt medel, Urticalcin, som innehåller nässla och calcium, men sedan jag blev extremt överkänslig tålde jag den inte längre utan fick blåsor och andra obehag i munnen av den. Det visar väl att homeopatiska medel kan vara verksamma. Men minns ett teveprogram för en del år sedan där en typisk VoF-are, astronauten Christer Fuglesang, förnekade homeopatiska medel och ville bevisa att de inte är verksamma genom att ta en överdos homeopatiska sömnmedel. Många hade kul när han började sluddra och hade svårt att hålla sig vaken!

En annan astronaut och en av månfararna, Edgar Mitchell, skulle nog inte gillas av VoF när han säger att han sett utomjordingar och även menar att de besöker oss här på jorden. Han är inte ensam om det och lite överkurs kanske men läser på sidan Vingar om personer vars läkare blivit lika förvånade som patienten över att hitta ett implantat trots att det inte nämnts om något sådant i journalen. Det menas här att utomjordingar redan länge har chippat människor på samma sätt som vi nu kan chippa hundar och katter för att hålla koll på dem. Men i det förra fallet handlar en del av implantaten om att hindra vissa potentiellt betydelsefulla människor från att använda sina förmågor, på gott och ont. Politiker som Mona Sahlin och George Bush misstänks ha dessa implantat. Det skulle kanske förklara en del. Plus kunna förklara en del andra.... (Implantaten lär förresten ofta sitta på baksidan av axlarna eftersom det är enklast att slå in ett chip där. Någon som kollar efter....?)

Immunförsvarets repövningar

Ibland träffar man folk som skryter med att aldrig bli förkylda, men "Idrottsdoktorn" skriver på sin sida att förkylning trots allt är ett tecken på att immunförsvaret fungerar. Sjukdomssymtomen är nämligen inte ett tecken på själva viruset, utan på att immunsystemet jobbar. Jag känner igen det där, eftersom jag som var förkyld minst ett par gånger per år inte längre blir förkyld efter att ha vistats vid flera på varandra följande arbetsplatser i mögelskadade hus. Men virus går ju inte bara upp i rök för att immunsystemet inte orkar gå igång, och man kan undra vad virusen tar sig för med i alla oss överkänsligas kroppar?
(Vi som inte längre tål varken mögel, kemikalier eller damm skulle nog vid ett krigsutbrott få göra likadant som en viss högt uppsatt brittisk politiker som i lugn och ro drack sitt eftermiddagsté uppe på taket vid flyganfallen, för "nere i skyddsrummen kunde man ju inte vara med allt larm och trängsel".)
Lika immunsystemet är våra samhällsbevarande tjänster, som likt vita blodkroppar strömmar till där något har hänt. För inte så länge sedan larmade några hallucinerande hembräntdrickare om en större terrorliknande händelse som de "sett" inträffa på den lilla orten, och vips var Norra Värmlands alla polisbilar och ambulans på plats. Falskt larm visserligen men det visade åtminstone att räddningstjänsten fungerar, menade en polisman. I Stockholm var det däremot på riktigt i helgen och även där visade sig "immunsystemet" högfungerande. Högfungerande var även media, enligt vilka brottsförövaren sades vara nöjd med sin handling. Undra på det, när han och hans handling av media tilldelades en uppmärksamhet som varken påven eller Mick Jagger skulle vågat drömma om när de var i Sverige. Det utbryter ett spektakel som aldrig vill ta slut. Knäpper över till en annan kanal, men det hjälper inte för där står också politiker som slår sig för bröstet, och politiker som lägger ner en blomma med ena handen och med andra handen utvisar ensamkommande flyktingbarn till länder som vuxna svenskar avråds från att resa in i. Och samma sak i tidningarna; B-kändisar som man glömt att de existerat dyker upp och skaffar sig rubriker i stil med "Jag var bara fem meter därifrån!" Plötsligt är tusentals människor närmast sörjande till människor de aldrig sett. (Är det kanske mer hedrande att falla offer för terror än att t ex dö ensam på långvården?) Så här på tryggt avstånd framför TV:n känns det smått makabert med de tonvis av blommor som offrats för att hedra offren. Få människor tänker på att blommor också är levande väsen precis som vi själva, och när de plockas berövar man dem hela sin livscykel

En sjudande gryta: En ros är en ros.....är ett mord!

Undrar bara vart detta effektiva "immunförsvar" tar vägen i vardagen, eftersom det trots allt inte är de stora händelserna utan vardagsterrorn som är den värsta. Exempelvis alla barn som tvingas få sin hälsa underminerad i mögelskolor medan myndigheterna blundar, eller vuxna som terroriseras av förnekande arbetsgivare, försäkringskassa och sjukvård. Samma personer som är "räddande änglar" vid terrorhändelser kan vara samma personer som hånler åt miljöskadade och toxinförgiftade vardagssoffer.

   

Lite gott och blandat; om böcker och akilleshälar

Det finns nog få saker som är så tråkiga som att städa bokhyllor. För länge sen då jag jobbade på bibliotek plockade vi en gång ut alla böckerna ur hyllorna och dammtorkade en och en i taget. - Das Unheimliche! skulle Freud ha hänvisat till (åtminstone om han själv hade måst göra det). Mina bokhyllor är min akilleshäl, och kommer förmodligen att bli min död en vacker dag när de samlat tillräckligt med damm. Böckers papper bryts också ner med åren och bildar avfallsprodukter som kan emittera. Jag borde verkligen ta itu med detta innan pollensäsongerna börjar och det blir svårare att städa och vädra. Men det tycks som om jag föredrar att oroa mig för den uteblivna hyllstädningen hellre än utföra den! I samma veva säger de på radio Värmland att ny forskning visar att oro och stress inte alls krymper hjärnan så som de feta rubrikerna i media försökt hetsa oss med ett bra tag nu. Utan det kan vara på det sättet att oron för att oro skulle vara farlig kan vara farligare än oro i sig. Så bra, då kanske bokhyllorna kan vänta ett tag till? Men det är försök på möss som visat detta att hjärnan inte krymper av stress, så ifall vi ska oroa oss för något bör vi nog oroa oss för de stackars försöksmössen!

Dock visar det sig att det kanske inte är bokhyllorna som är min akilleshäl, utan - min häl! Vänstra "hälkudden" är liksom utplattad så att jag går snudd på bara skelettet och det krävs en sula som håller ihop hälen. Mina fötter är så olika (man kan knappt tro de är släkt med varandra). Den högra foten är lite större, tål inte värme och vill ha stort svängrum omkring sig medan den platta, vänstra är frusen och kräver flera lager av sockor. Man kan ju inte köpa skor med olika storlek på vänster- och högersko, plus att man känner sig en aning låghalt av att ha tjocka sockor på vänsterfoten men bara en ytterst tunn på den högra. Undrar hur Selma Lagerlöf copade? Kanske var det käppen som kompenserade?
Ingen dum idé, kanske... Med en käpp kunde man hytta åt folk som inte har vett att hålla sig på sin kant. En ren fröjd....

Två värkande fötter upplagda på en pall är en bra anledning att ytterligare skjuta upp den förgrymmade bokhyllestädningen och titta på nyheterna i stället. Någon slem-pelle till chef på Försäkringskassan försöker sälja oss att nu när färre sjukskrivningar beviljas "går det mer korrekt till" och att "bara de som verkligen bör vara sjukskrivna blir det". Men när reportern frågar Försäkringskassans personal får hon ett annat svar: orsaken är ofta stress och att man har så många fall på sitt bord att man inte orkar titta ordentligt på dem. "Då blir det desto viktigare att läkare kan skriva bra intyg", sägs det. Sjuka ska alltså orka spela den roulette det är att råka ha turen hitta en läkare som kan skriva detta extremt bra intyg. (Men har handläggarna tid att titta på det då, kan man undra....) Men i ett litet reportage visas en person vars intyg tydligt beskriver att hon bara kan arbeta halvtid på grund av sjukdom. Trots det avgör Försäkringskassans handläggare som aldrig ens träffat personen att ansökan ska avslås. I min morgontidning skriver Susanne Sjöstedt att Socialförsäkringssystemet går ordentligt med plus redan idag, och att ev. bortförklaringar att vi inte skulle ha råd att ta hand om våra sjuka är struntprat. Den förra (moderata) regeringen lovade att inte gömma sjuka i statistiken - men införde en reform som istället slängde ut dem ur sjukförsäkringssystemet när det bortre gränsen var nådd, oavsett hur sjuka de fortfarande var. Nu lovar socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) att göra något åt det. "Om man är sjuk så ska man vara i sjukförsäkringen", säger ministern. Ett löfte som förpliktigar. Alla har hört det. Nu gäller det att leverera, skriver Susanne Sjöstedt.

Sedan berättar nyhetsreportern att läkemedelsverket för första gången har godkänt cannabis för medicinskt bruk i några fall i Sverige. Kommer att tänka på Alice B Toklas vars självbiografi jag  återfann i bokhyllan. Hon var väninna till och utförde hushållsnära tjänster, som Fredrik Reinfeldt skulle ha uttryckt det, åt författarinnan Gertrud Stein, och blev berömd för sitt recept på hasch-kladdkaka eller hash brownies (som dock inte finns i den här biografin utan i hennes kokbok). Fast receptet lär nog inte vara lagligt: "Take 1 teaspoon black peppercorns, 1 whole nutmeg, 4 average sticks of cinnamon, 1 teaspoon coriander. These should all be pulverised in a mortar. About a handful each of stoned dates, dried figs, shelled almonds and peanuts: chop these and mix them together. A bunch of canibus sativa can be pulverised. This along with spices should be dusted over the mixed fruit and nuts, kneaded together. About a cup of sugar dissolved in a big pat of butter. Rolled into a cake and cut into pieces or made into balls about the size of a walnut, it should be eaten with care. Two pieces are quite sufficient."
(Gertrud Stein i sin tur blev kanske allra mest berömd för porträttet som Picasso målade av henne. Hon var relativt slank på den tiden, men Picasso målade henne stor och otymplig. - Så ser jag väl inte ut, protesterade Stein. - Det kommer du att göra, svarade Picasso. Vilket visade sig stämma!)

Boken måste vara över 30 år gammal men luktar helt fräscht jämfört med några pocketböcker som har mindre än tio år på nacken men gulnat och luktar typ kadaver i formaldehyd. Om man har tur visar sig ens favoritböcker ha en bra kvalitet på papperet och man kan behålla dem många år till. Nu ryser säkert bokälskare. Vilken hemsk människa är det som behåller böcker efter lukten och inte efter den litterära kvaliteten ? Svar: en multipelt kemiskt känslig person, förstås! Av nödvändighet. Med åren skulle bokhyllor förvandlas till ett rent harmageddon för en mögel-, kvalster- och kemikaliekänslig person om man inte röjde upp ordentligt ibland.
Men städningen får bli uppskjuten lite till på gott och ont, för nu jag ska försöka skriva en egenremiss till ortopeden, eftersom det tycks svårare att få en tid hos vårdcentralen än för kamelen att komma igenom ett nålsöga. Eller enligt ett nyare ordspråk; lika svårt som för ett sjukintyg att bli "begripet" hos Försäkringskassan idag

Deckare och sanning

"Det tog 75 år innan kopplingen mellan asbest och sjukdom erkändes. Hur många år ska det ta innan vi erkänner att den som utsätts för mögel blir arbetsoförmögen", säger professor i arbetshälsovård Tuula Putus, angående ett fall där personal vid ett sjukhus i finska Österbotten blev skadade av dålig inomhusmiljö. Arbetsgivaren ville inte använda den försäkring som är till för sådana fall där arbetstagare blivit arbetsoförmögna, men fick ändå rätten på sin sida.
"Domen visar på hur vårt samhälle förändrats och hur lågt man värderar den enskilda människan" menar hon.

Däremot erkänns mögel som orsak till både sjukdom och död i den deckare jag läser just nu. En av Elly Griffiths böcker om arkeologen Ruth Galloway som ofta får arbeta för polisen i samband med att ben från skelett hittas för att bedöma deras ålder. Är de ett fall för kriminalpolisen eller för muséet? Både och faktiskt i denna bok som i original heter A Room Full of Bones, men på svenska av någon anledning fått heta En känsla av död. Där talar man om borstmögel (Aspergillus) eller med ett annat ord svartmögel: "Vissa arter är extremt giftiga. Sporerna kan hålla sig vid liv i hundratals, tusentals år. Så fort de kommer i kontakt med luften tränger de in i näsan och munnen och slemhinnorna. De kan orsaka huvudvärk, kräkningar och feber. Hos människor med försvagat immunsystem kan de orsaka organkollaps och död" Jo tack (min anm.) Jag minns fortfarande med fasa mögellukten i den lägenhet som en vän tittade på förra sommaren då jag följde med som "spårhund". Den stackare som eventuellt flyttade in där torde ha blivit levande mumifierad...
Konversation med doktorn i boken: "Kan Aspergillus ge mardrömmar och hallucinationer? Lord Smiths fru nämnde att han hade fruktansvärt hög feber innan han dog. Han yrade och såg syner och skrek i sömnen." "Det var förmodligen borstmöglet som orsakade det."

En annan deckarserie som inte räds att behandla miljöföroreningar och gifter i samband med korruption och lögner är Donna Leons böcker om kommissarie Brunetti i Venedig där alla är så korrumperade att t o m tjänstemännen på kommunen måste mutas om man vill ha något gjort. De deckare jag läst på senare år har faktiskt haft insprängda bland alla ruskigheter en liten nyvaknad miljömedvetenhet. Ta t ex Granne med döden av Alex Marwood där bokens styckmördare beställer storpack med bikarbonat för att hålla avloppsrören rena, och Mr Clarinet av Nick Stone där någon med fasa erinrar sig hur presidentens fru lät parfymera gatorna i staden när påven skulle besöka Haiti. Gissningsvis för att påven skulle bli så förgiftad att han inte frågade vart alla fattiga, hemlösa och svältande man städat bort hade tagit vägen. (Om någon letar efter en allmänt riktigt kuslig bok att läsa under mörka vinterkvällar kan jag rekommendera den. Nick Stone växte upp på Haiti och är väl förtrogen med miljöerna i boken.)

Men apropå mögel i verklighetens värld så kom finska läkarföreningen Duodecim redan före ovanstående rättsfall ut med nya vårdrekommendationer för hälsoproblem relaterade till dålig inomhusmiljö. Professor Tuula Putus tycker att de är alldeles för vaga och att den viktiga rubriceringen uteblev från rapporten. Första prioritering borde ha varit att stoppa de utsatta från att använda en byggnad med dålig inomhusluft!
Ungefär samma inställning som ovan har hittills rått i Sverige. Kanske läser de för lite deckare?

Vetenskap och beprövad ohederlighet

- Det är mycket nu.....! Nej, det är inte "professor Dengroth" som spökar ur 90-talets avgrunder, utan Ulla Andrén, ordförande i svenska Transparency International som säger detta. Anledningen är en hel del tråkiga historier som varit; det var Karolinska institutet, Skatteverket och det värsta av allt var ju Riksrevisionen, säger hon. Ändå räknas Sverige till ett av de minst korrupta landen i världen, på fjärde plats faktiskt. Men ett problem måste vara att kommuner och landsting inte är med i Transparency Internationals index, och de utgör nästan 70 % av den offentliga verksamheten.
Det finns en rad ledande personer inom det offentliga som saknar etisk kompass. Ulla Andrén menar att det inte är regler eller lagstiftning som brister i Sverige utan helt enkelt efterlevnaden.

"Vetenskap och beprövad erfarenhet" berömmer man sig ju av inom t ex medicin och vård, och även sällskap som "Vetenskap och folkbildning" menar sig syssla med detta. Men sysselsätter sig de senare mest med att fördöma alternativ medicin och skratta åt att spöken skulle finnas, eller kritiserar de någonsin det högst ovetenskapliga bruket att ta diagnoser rakt ur luften som faktiskt pågått och fortfarande pågår i Sverige? Diagnoser som både är så vaga och mångtydiga att de etiketterade kan ha svårt att stå upp mot dem, och som har använts för att sopa under mattan allt från samhälleliga brister till att lösa rena logistikproblem. Ett exempel på det senare ger Bengt Starrins krönika i helgens Värmlands Folkblad. När han arbetade vid Försvarets forskningsanstalt (FOA) skrev han tillsammans med en kollega en forskningsrapport om missbruket av psykiatriska diagnoser vid inskrivningen av värnpliktiga. De fann ett starkt samband mellan andelen som frikallats med psykiatrisk diagnos och överskottet av värnpliktskullar som var större än försvarets behov. Psykiatriker som intervjuades uppgav att så stor andel som 50-90 % av de som fick dessa diagnoser i själva verket inte var psykiskt sjuka. "...man tar någon sån här ospecificerad. Så man mår illa av diagnosen, det gör man", medgav en av de intervjuade psykiatrikerna. Starrin berättar att de i sin forskning utsattes för påtryckningar och åtgärder som var obehagliga. Innehållet ansågs för känsligt för försvarsmakten. Men den som satte stopp för missbruket var faktiskt Margot Wallström, vår nuvarande utrikesminister. Värnpliktsverket stod fast vid att systemet inte alls behövde utredas, men en enhällig riksdag ställde sig bakom Margot Wallströms motion, vilket resulterade i en lagändring på 80-talet att det inte längre krävdes en diagnos för att bli befriad från värnplikt. Äntligen slapp friska att bli förklarade psykiskt sjuka. "Att berörda myndigheter under så lång tid kunde ta så lätt på frågan är upprörande, ovärdigt och oförenligt med en rättsstat", säger Bengt Starrin, beteendevetare vid Karlstads universitet.

Men det finns fortfarande i sjukvården patientgrupper som trollas bort på liknande sätt. Jag hörde för ett tag sedan ett exempel på detta: ett barn drabbades av en svår överkänslighetsreaktion p g a giftiga kemikalier i plastgolven vid en offentlig lokal och hamnade på intensivvården. (Alltmedan professor Agnes Wold hånade förskolor i Värmland för att de bytte ut sina giftiga plastgolv...) Läkare och annan personal bekymrade sig mindre för barnets hälsa än för mammans oro; de menade att hon oroade sig för starkt, dvs var en dålig mamma och skrev en orosanmälan till socialen. Betyder detta att bara vissa professionella inom kommuner och landsting får oroa sig, och inte "amatörer"? Kanske har de på sin kontorsvägg uppsatt en "licens att oroa sig"?
Nej, oroa sig är inte bra, det säger också den hjärndimmiga doktor och svullna TV-värdinna som ger hälsotips och svarar på tittarnas frågor i SVT. Genom åren har "Fråga doktorn" avfärdat kemikalieintolerans som något som bara drabbar klimakterietanter och inte är farligt. Deodoranter är heller inga problem med att använda, säger hon och drar därmed alla deodoranter över en kam trots att en del innehåller cancerframkallande parabener och aluminium. Sist handlade det om en flicka som fick behandling mot jordnötsallergi (som innebar att hon måste fortsätta äta jordnötter), och tv-doktor med respektive värdinna framhöll fördelen att "slippa besvära andra" och att slippa oroa sig, för "oooroo" är inte bra. Inte för att man missunnar någon en behandling mot jordnötsallergi om den fungerar. Men lite trist kanske att det anses viktigast att "passa in" och kunna äta ett livsmedel som ligger bland de högsta på listan över höga mögelhalter dvs aflatoxin som anses starkt cancerframkallande.