Två tidsformer: kronos och kairos

Redan långt innan Rysslands krig var påtänkt, reste danska författaren Suzanne Brögger till Delfi för en intervju med oraklet. Jo, sprickan i berget finns kvar, men i stället för en trebent pall som Pythia lär ha suttit på lade Brögger ut en modern plastkasse att sitta på. Hon ställde en fråga hur det kommer att gå med "det stora riket med Uralbergen i mitten" och orkalet eller "rösten" som svarar ur jordens inre svarade att "ett stort rike kommer att gå under och ett mindre att blomstra". (Senast vi hörde ett liknande svar var på 500-talet f Kr då kung Krösus rådfrågade oraklet innan han startade krig, och gjorde misstaget att tro det var ett annat stort rike än hans som skulle gå under.) Putin borde kanske göra en resa dit själv, för hans rike kommer säkert att gå under om inte annat när det ska betala tillbaka all skada hans krig orsakat. Sen kastar oraklet inte mindre än två gånger fram att männen måste kastreras för att uppnå den insikt som behövs (!). Kanske inte helt utan paralleller till kosmologen Martinus som menar att skillnaderna mellan de två olika könen långsamt håller på att raderas och i en framtid kommer polariseringen mellan dem helt att försvinna. Detta som en led i processen att man inte längre behöver födas utan kan materialisera sig fix och färdig. (Smart och energibesparande enligt min mening.) På sikt också ett led i processen till evig fred på jorden, som kommer att ta tre millennier om jag minns rätt. Egentligen inte lång tid alls, med tanke på att vi för "bara" 10 000 år sedan hade stora tänder och bodde i grottor. Jo, det finns vissa reminiscenser än t ex bland Al Quaidas arvingar IS och talibanerna, men annars har människor utvecklats häpnadsväckande fort jämfört med de andra arterna. Under tiden som t ex hajarna inte gjort minsta ansats till förändring har vi gått från apstadiet till rymdåldern. Men Suzanne Brögger menar i En författares dagbok att internet är alldeles för snabbt för oss, vi klarar inte att hänga med fast de flesta inte vill erkänna det. Nätet är också numera en orsak till att högerextremismen spridit sig så snabbt, och de saknar all kunskap om konsekvenser och karma. Hon tror att "skärm-människan" kan ta en ände med förskräckelse. Hon ser nu sina generationskamrater falla ifrån en efter en; "vi dör nu", säger hon. Och man kan inte låta bli att undra hur det ska bli när hennes generation försvunnit - de sista varibland det fanns folk med bildning och inte bara utbildning. Sen finns väl bara en massa "influencers" och skit kvar. Men Brögger har svar på det också. Trots en del pessimism avslutar hon med idel förhoppningar: "Vi lever i en ny tid, i "kairos" - som inte är "kronos", den kronologiska tiden - utan det lyckliga ögonblick när alla tider flyter ihop till ett enda nu, dåtid, nutid, framtid, när allt är möjligt. Tiden är upplöst i kairos. Man kan vara i Augustinus sällskap eller den anglosaxiska poesin från 800-talet, och de döda återuppstår i böcker och på Youtube - de är där allesammans, Michel Serres och Baudrillard, Isaac B Singer och Simone Weil (och inte minst Suzanne Brögger själv, min anmärkning). Det är inte för sent för världen att andas igen. Det är nu det händer, nu när ingenting längre är detsamma, när allt är nytt."