Det moderna lort-Sverige

I slutet av 30-talet åkte Lubbe Nordström runt i Sverige för att göra en serie radioreportage, och förfasades över den stora orenligheten, tbc, flugor och aldrig skurade utedass. Reportagen som också blev en bok fick namnet "Lort-Sverige". Men det fanns också en annan aspekt av saken, med ganska otäcka "rashygieniska" övertoner som var typiska för trettiotalet då det inte bara var Hitler som betraktade vissa människor som "ohyra". Lubbe Nordström menade att de dugliga personerna försvann in till städerna, och på landsbygden blev bara idioter och patrask kvar. I ett uthus bodde en flicka med sina potatisgroddbleka ungar, och sådana som hon "skulle bort". Men vart?
Det är lätt att se  en tredje  aspekt av saken; "det mentala lort-Sverige" som bestod i synen på fattiga, sjuka och vissa folkslag.
Synen på de sjuka har idag tagits över av Försäkringskassan, som menar att efter ett år ska de som inte tillfrisknat "bort". Eller inte sjukskrivas alls överhuvudtaget. När det var tänkt att jag skulle operera en hand, sade man från Försäkringskassan att jag bara fick vara sjukskriven under den tid som själva operationen tog.
Och den rasbiologiska synen har övertagits av en del politiska partier även här i Norden. När det gäller det fysiska lort-Sverige av idag kanske man kan hålla med om kritiken mot städningen av till exempel av skolor, att det är olämpligt att städa på dagtid när barnen vistas där eftersom dammsugning (aerosolteknik) och torrsopning sprider smitta. Men det värsta är ändå mögel-Sverige, där enligt Socialstyrelsen så mycket som 80 % av alla skolor är drabbade av mögel eller är riskprojekt. Felkonstruktion brukar ligga bakom fuktskador och mögel också i bostadshusen, och  spånplattor med mera ger i samband med fuktskadorna ifrån sig formaldehyd och andra toxiner.

I ett kombinerat fall av mögel- och mentalt lort-Sverige, fick i veckan en Göteborgsfamilj rätt mot kommunen i ett fall där barnen inte kunnat ta del av varken dagis eller förskola på grund av att de blev sjuka av möglet där. Tack vare över tre års hårt arbete av föräldrarna med dokumentation och mobilinspelningar av möten insåg Skolinspektionen till slut att kommunen inte fungerat som ansvariga där sagt, eller med andra ord: att kommunen ljugit Skolinspektionen rakt upp i ansiktet.
Det är förstås billigare för stunden att ljuga bort mögelproblemen i skolor, bostäder och på arbetsplatser, men för att citera min gamle litteraturlärare och professor: "det kan man ju räkna ut med röven" att det på sikt blir en ännu mer kostsam historia att förtränga det hela.
Det leder också till utstötning av både barn och vuxna från skola och arbetsliv. Om man spetsar till det lite, skulle man till och med kunna säga att kognitiv beteendeterapi och andra psykologiska metoder skor sig på att myndigheter och övriga inte är justa.
De flesta tvingas spela med i ett elakt spel för att försörja sig. När jag arbetade med lokalvård i ett stort bostadsföretag för ganska många år sedan, fick vi kallelse till ett stormöte med alla som hade samma arbetsgivare i länet. Vi fick en trevlig pratstund med kollegor vi inte sett förut, innan cheferna dök upp. De flesta klagade dock över för knappt utmätt arbetstid, arbetsskador och värk i kroppen. När cheferna kom in och frågade hur vi hade det, svarade dock alla: "Bra!" Det var ingen som nämnde arbetsskador, men kanske lika bra det för när någon vågade sig på att klaga över lönen (som faktiskt var lägre än hos andra bolag) skämtade cheferna bara bort det: "Ja, se pengar! De räcker ju aldrig."

Jag tycker nog att alla kemiskt parfymerade produkter såsom deodoranter, hårvårdsprodukter, sköljmedel för kläder och så vidare som vi ständigt omges av, i högsta grad hör till Lort-Sverige av idag..De skapar minst lika många sjukdomar som 30-talets brist på hygien. I stället för "soten" som lungtuberkulosen men också andra kroniska sjukdomar förr kallades, har vi fått diabetes, livsfarlig fetma, autism, adhd, cancer, allergier och MCS och många andra "civilisationssjukdomar". Jag menar inte att alla måste tvätta hår och kläder med exempelvis bikarbonat och smörja in sig med kokosolja i stället för hudkräm (när medvetandet ökar får vi slåss om kokosoljan!) Men bara att köpa oparfymerade varianter av det man annars brukar köpa sparar in mycket obehag både för en  själv och omgivningen. Man löper annars risken att bli en i den ökande skaran av andningsmaskprydda individer som man kan se överallt  i världen idag, inte bara i Japan och Kina. Tyvärr måste man vara så pass frisk ändå att man klarar arbete för att överhuvudtaget kunna köpa filter, luftrenare och vad hjälpmedel man behöver, eftersom varken Landsting, Försäkringskassa eller kommun har velat bevilja stöd till det. "Du får köpa dem istället för att ha kläder, skor och telefon", menade man hos kommunen. Om ni ser någon "potatisgroddsblek" och barfota person i lappade kläder är det möjligtvis  jag! Men det kanske inte märks någon större skillnad eftersom jag slutade vara välvårdad och sminkad efter tjugofemårsåldern och blev mer
bohemisk. Det finns många som har det värre, exempelvis barnfamiljer som är drabbade av miljösjukdom och inte får något stöd från samhället. Och inte minst alla som ännu inte är medvetna om farorna med de giftiga kemikalierna  i sina vardagsprodukter!

Från Wagner till kaffesump

Igår var en friskluftsdag ute i skogen, med lite vinter kvar i luften efter förra kvällens snöfall, och knappt några besvär av pollen som förra helgen. Men natten blev desto värre, eftersom traktens sköljmedelsdyrkare tycktes ha samlats en våning längre ner och spred sitt lömska gift uppöver, plus spelade enformig musik som i en hjärndimmig persons öron lät som något ur en svart mässa. Idag värkte lederna, plus alla de gamla vanliga förgiftningssymtomen dök upp som på beställning. "Mr Hyde" gläntar på garderobsdörren och viskar: "lägg högtalarna på golvet och spela Endrik Wottrich cd med Franz Liszt "Lieder für tenor" på full volym som "straff" nu när de är bakfulla"..... Wottrich är en tysk tenor som brukade dejta Katarina Wagner, barnbarnsbarn till den Wagner som byggde sin operadröm Bayreuth i södra Tyskland, och Franz Liszt var faktiskt svärfar till den jämnårige Wagner. Undrar vad de skulle tyckt om att man använder deras musik som "tortyrredskap"? (Fast det var förstås inte därför jag köpte skivan, utan av orsaken att jag tycker den är bra.) Skivans omslag är den naturromantiske store målaren Caspar David Friedrichs "Nordsjön i månljus", och platsen jag tog foton från igår kanske påminner lite om hans målningar fast det bara är en insjö och inte hav.

Ibland är det nästan så man börjar misstänka att entropilagen (amatörmässigt uttryckt: när någonting blir positivt på ett ställe, jämnas det ut med negativt på ett annat) skulle vara inblandad när det gäller kemikalieintolerans. Har man klarat sig från pollen och mögel etcetera i skogen, kan man ge sig katten på att ett gäng förgiftare samlas i huset. Men också varenda människa jag mötte utomhus ikväll tycktes stinka giftiga sköljmedel värre än vanligt. Entropilag eller inte, hur ska de klara sig helskinnade från att gå omkring marinerade i t ex bensylacetat (kopplat till cancer i

bukspottskörteln, tas upp via huden, samt kan ställa till problem i luftvägarna), bensylalkohol (orsakar störningar på centrala nervsystemet, kräkningar, yrsel, blodtrycksfall med mera), etylacetat (lever- och njurskador med mera) och ftalater (bröstcancer, allergier, hormonstörningar). Men sköljmedel brukar också innehålla kamfer som kan orsaka skador på centrala nervsystemet med yrsel, förvirring, muskelryckningar, kloroform; ett cancerogent nervgift och linalool som stör andningen, i djurförsök har lett till döden eller skador på centrala nervsystemet.
Så jag gissar att sköljmedelsproblemet i slutändan inte är mitt, utan kan i stället tacka MCS/SHR/kemikalieintoleransen att jag kom in på rätt spår och slipper både sköljmedel och statisk eller stel tvätt genom att bara tvätta i till exempel bikarbonat eller lite ättika. Har nu upptäckt att grovt havssalt också kan fungera bra som tvättmedel. Fast om man tvättar i maskin kan det behövas att köra ett program med vanligt, oparfymerat tvättmedel emellanåt för att undvika problem, eftersom tvättmaskiner är avsedda för vanligt tvättmedel. Ett annat knep, uppsnappat från "någon som känner någon" som kan den här branchen: för att undvika stopp i avloppsrör, ska kaffesump vara utmärkt att spola ner istället för att kastas i soporna.
                                                        

Synpunkter till en suspekt statsinrättning

Försäkringskassan har sedan tiden då den hette "sjukkassan" på liknande sätt som Arbetsförmedlingen förvandlats från att vara till hjälp och stöd för medborgarna till att vara en kontroll- och utsorteringsapparat. Nu fick jag ett brev där man "anklagar" mig för att jag skrivits ut från Arbetsförmedlingen med hjälp av Af Rehab, med motiveringen att min SHR/allergi och kemikalieintolerans inte längre gör det möjligt att vara kvar som sökande av normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. För inte länge sedan ringde någon från Försäkringskassan och menade att Arbetsförmedlingen inte har rätt att skriva ut någon. Så lät det minsann inte på mötet jag fick sist med handläggare från de båda hållen. Då ropade man i korus att jag var negativ så fort jag öppnade munnen för att försöka förklara hur det (inte) fungerat att vara kemikalieintolerant de sista åren på vanliga arbetsplatser.
Jag ser det inte som någon idé att åter skriva in mig som sökande hos AF eftersom samma förhållanden råder som sist när jag skrevs ut. Enligt handläggaren har jag ingen möjlighet till en allergianpassad plats i sysselsättningsfasen ("det finns det ingen som vill kosta på") och Arbetsförmedlingens regler förbjuder att man utför arbetsuppgifter hemifrån eftersom man inte får vara ensam på arbetsplatsen i händelse av olyckor. Detta trots att de enda arbeten jag kan söka idag är just arbeten som kan skötas hemifrån. Min förre chef vid en sådan arbetsplats gick gärna med på att låta mig göra arbetet som bestod av skrivuppgifter hemifrån, men Af sade alltså nej. Låter det som om det uppfyller sysselsättningsfasens existensberättigande att bidra till att man får in en fot hos arbetsgivare, som kan leda till anställning?

Man undrar om någon hos Försäkringskassan ens bryr sig om att titta på alla läkarintyg, begäran om omprövningar och synpunkter som man erbjuds att lämna? I varje fall verkar de aldrig göra något intryck, Försäkringskassans handläggare fortsätter med logiken hos en mekanisk leksakspapegoja
att upprepa "på normalt förekommande arbetsplatser finns inte kemikalier", fast jag med stöd av läkarintyg gett förklaringar att deras påstående inte stämmer med verkligheten. Där vad som normalt anses som "parfymfritt" är långt ifrån samma sak som vad en kemikalieintolerant blir sjuk av, eftersom jag reagerar även på mycket små mängder, samt alla emissioner från t ex arbetsmaterial och byggnadsmaterial plus övrigt som står att läsa i mina många läkarintyg från Allergicentrum. Jag har även skickat professor Steven Nordins klargörande om kemisk intolerans där man kan se att i dagsläget finns inte någon medicin mot detta. Man kan också gärna hänvisa till EU:s förklaring om erkännande av diagnosen MCS, som man bl a kan hitta på MCS Swedens (Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade) sida.

I senaste brevet som jag nu fick från Försäkringskassan står det att man överväger att ta bort min SGI (sjukpenninggrundande inkomst), och jag erbjuds att lämna synpunkter på det innan man beslutar. Jag skriver i mina synpunkter att jag anser det felaktigt att ta bort min SGI eftersom Försäkringskassan inte har uppfyllt sin serviceskyldighet enligt Förvaltningslagen om att hjälpa rätt i dylik situation, utan tvärtom vid nämnda möte uppmanade mig handläggaren från Försäkringskassan att "bevisa" min kemikalieöverkänslighet genom att jobba med målning/slipning vid AME där jag erbjudits sysselsättningsfas, och åka till akuten vid andnöd eller andra symtom. Vilket jag anser vara snudd på kriminellt med tanke på orimlig risk för liv och hälsa, samt med hänsyn till onödig belastning av vården. Den hjälplösa fackföreningsrepresentant jag tagit med mig kunde bara rysa.

Skriver vidare i mina synpunkter till FK att jag har heller inte fått en rimlig chans till en allergianpassad arbetsplats eller minsta bidrag till hjälpmedel, t ex luftrenare eller andningsmasker utan var tvungen att betala dessa själv vid så kallad arbetsprövning trots avsaknad av lön. Jag tycker att man på grund av dessa omständigheter borde ge mig dispens från reglerna att stå till förfogande för hela arbetsmarknaden, och ge mig en rimlig chans att hitta ett arbete som kan skötas hemifrån, innan man tar bort min SGI.

PS. Konstigt nog får jag svar på mina synpunkter och överklagande innan jag ens hunnit skicka in dem, att FK:s "övervägande" som tydligen snarare var ett beslut, står fast.