Parfym- och mögelhjärnor i den offentliga sektorn......

När forskningen kommer ut med nya rön brukar ofta folk sen länge veta om detta i praktiken, i alla fall när det gäller sjukdomar. De drabbade har förmodligen inte blivit trodda av läkare därför att det inte finns forskningsresultat och inga riktlinjer från Socialstyrelsen. Eller också finns det rekommendationer att se på saken med ignorans. "Man får inte sjukskriva sig på grund av allergi eller kemikalieöverkänslighet" sade läkaren på vårdcentralen. "Läs Socialstyrelsens rekommendationer"!
Men alla som bott eller arbetat i mögelhus vet att förutom symtom som till exempel andningssvårighet och yrsel, födoämnesallergier och svullna leder kan man också få symtom från hjärnan i form av tillfällig bokstavs- och sifferdyslexi, oförmåga att koncentrera sig, "myror i huvudet" och "utbrändhet". Därför hoppas vi ifall vi skulle behöva opereras en dag att slippa en kirurg som bor i mögelhus! Men jag skulle också vilja tipsa om att inte anlita en advokat som stinker av starkt parfymerat rakvatten eller deodorant, eftersom det finns skäl att misstänka att hens hjärna inte fungerar optimalt.
En hemsnickrad teori från mig är att det moment 22 och oförmåga till konsekvens som många gånger råder i offentliga sektorn idag kan delvis bero på toxiska parfym- respektive mögelhjärnor! (Och en 70-talsventilation!) Det är oerhört vanligt att det finns mögel i bostäder och på arbetsplatser, och när det gäller parfymerade produkter med toxiska kemikalier är förmodligen gränsen nådd och man hör varje dag om fler som får symtom.
Kanske är det hellre en bra detektiv än en doktor som vi "kanariefåglar" behöver? När vi reagerar på något skulle en bra detektiv aldrig avfärda symtomen bara för att det inte finns riktlinjer från Socialstyrelsen, utan följa dessa utmärkta näsor och andra detektorer som finns tillhanda i de överkänsligas kroppar ända tills man hittar skurken eller skurkarna. Om det stämmer vad jag hört så skulle en vanlig mätning från till exempel kommunens miljökontor indikera upp till fem sorters mögel, medan det existerar minst hundrafemtio sorter bara av svartmögel.
Efter 1950-talet när tillverkningen av billig, syntetisk parfym gjorde det möjligt för alla att använda så mycket parfym de ville, har användningen enligt en uppgift från Astma- och Allergiförbundet ökat med 5000 (!) procent. Idag finns förutom detta även tonvis med kemikalier som aldrig testats i bygg- och inredningsmaterial, kläder, elektronikprylar, mat och allt annat.

Sjuk vård del 3, frisknar till efter anmälan!

Först efter hot om anmälan till Socialstyrelsen letade vårdcentralen fram en anständig doktor som kunde reda ut ansvaret i allergifrågan utan att vifta bort eller ignorera ihjäl saken. Jag har rätt att gå hos vårdcentralen när det gäller eventuell övrig medicin, men när det gäller allergi, korsreaktioner och överkänslighet måste jag gå hos en specialist. Hos Allergicentrum skyfflades jag som färdigutredd till vårdcentralen men borde hellre i så fall skyfflats till allergimottagningen vid Centralsjukhuset eftersom samma besvär kvarstår, de försvinner ju inte bara för att man gått länge hos samma läkare. Jag  behöver ju fortfarande förnyade intyg för ensamåk vid patientresor (på grund av andras parfym och till exempel sköljmedel), mediciner och ibland sjukintyg, Som Försäkringskassan faktiskt godkänt för kortare perioder i motsats till vad förre läkaren vid vårdcentralen påstod var möjligt.
Tidigare brukade vårdcentralen stinka parfym som värsta danspalats eller värre, och efter besök där brukade jag behöva gå igenom ett "detoxing-progran" för både kropp och kläder och det kunde ta dagar innan man kände sig någotsånär som folk. Efter att jag anmälde detta till DO (diskrimineringsombudsmannen) hade man satt upp skyltar om parfymfritt och jag tyckte vid förra besöket att inomhusluften var klart bättre. Idag var det överraskande fräscht i väntrummet och jag behövde inte ens ha masken på eller tvätta kläderna efteråt. Tänk vad lite kan göra mycket och hoppas det håller i sig! (Detta trots att DO idag inte har befogenhet att gripa in i saken - men bara en anmälan i sig kan ge anledning till ökad medvetenhet om problemet.)
Ett detoxing-tips i beredskap om man kommer hem från ett parfymstinkande ställe: 1/2 - 1 tesked bikarbonat i ett glas vatten tillsammans med en pressad, förhoppningsvis ekologisk citron (för att inte sänka magsyran) höjer ph-värdet efter parfym-"försurning".

Sjuk vård del 2 och MCS/EMS Awareness Month i Maj!

Så länge jag "bara" hade allergi och kunde nöja mig med att få allergitabletter utskrivna fungerade det bra, både hos allergiläkare och allmänvård. Men när kemikalieöverkänsligheten blev allvarlig och man behövde sjukskrivning och eventuell utredning ifall det kunde ligga andra sjukdomar eller nedsatta funktioner bakom (har hört att hos vissa kan nedsatt sköldkörtel- eller binjurefunktion vara en bidragande orsak) blev det stopp. Hos allergiläkare var jag färdigutredd och skickad till vårdcentralen för hjälp i fortsättningen, och hos vårdcentralen blev man "utkastad" för att man tidigare gått hos allergiläkare och borde ha fortsatt med det enligt dem. Jag behöver fortsatt sjukskrivning, för vem vill öka på sina födoämnes- och korsallergier ytterligare genom att vistas på en högst olämplig arbetsplats tills man blir jättesjuk som "bevis" (Försäkringskassans förslag)?  Trots alla läkarintyg - vad har man egentligen alla dessa intyg till när inte Försäkringskassan bryr sig om dem? Jag har redan tvingats använda de flesta semesterdagarna  i stället för sjukskrivning därför att vården vägrar ta ansvar för den här sortens funktionshinder.

Trots remissen från allergiläkaren blev det ingen utredning om eventuella bakomliggande sjukdomar. Läkaren vid vårdcentralen vägrade till och med att låta mig öppna fönstret när det stank parfym i mottagningsrummet och nästan knuffade mig åt sidan så jag hamnade utanför skyddspapperet på britsen och ena tröjärmen fick på sig en otäck stickande lukt, misstänkt lik parfymerad tvättsprit. Hon lyssnade två sekunder på hjärtat och sade: "några slags jobbuppgifter måste du väl kunna göra?" utan att bry sig om några förklaringar om att när man förvägras en miljö där man kan andas, kan det ju inte bli fråga om några uppgifter alls.
Hos vårdcentralen blev jag idag utkastad för andra gången, då läkaren lät hälsa genom sköterskan i telefon att hon vägrar ge mig en tid för sjukskrivning och menade att Försäkringskassan inte godkänner sjukskrivningar på grund av allergi och/eller kemkalieöverkänslighet. Jag talade om i ganska beska ordalag att det inte är läkarens sak att avgöra om sjukskrivningen blir godkänd av Försäkringskassan eller inte, och att jag faktiskt fått vara sjukskriven i tre månader för detta förut. Plus att jag tänker göra en anmälan till Socialstyrelsen för att de nekar mig att gå hos vårdcentralen på den ort där jag bor för att "det inte finns något om min allergi i journalerna". Vilket det borde eftersom jag inte bara åkt ambulans till akuten där på grund av svullnader i halsen och andningssvårigheter, utan även fått cortison och allergimedicin utskriven där vid flera tillfällen. Jag vet inte om det är Sveriges sämsta vårdcentral, eller om det är brukligt att inget fungerar vid en vårdcentral? En gång när jag ringde dit, sade man hos tidsbeställningen - innan jag hade hunnit säga varken mitt namn eller mitt ärende - att jag inte kunde få någon tid för att "vi har inte gjort något schema, och läkarna blir så sura i ansiktet....."

Har förstås enligt det fria vårdvalet ringt till andra mottagningar inom rimliga avstånd, men får svaret "fullbokat lång tid framöver", och där lär man ju heller inte finnas i journalerna. Så nu har man alltså ingen läkare längre när man som bäst behöver det, och våren är här med allt sitt pollen som  mångfaldigar symtomen...... (Och så tror vissa att det är "bara" att gå till doktorn och bli sjukskriven!)  Förut fick tjugo procent av alla med SHR (sensorisk hyperreaktivitet) förtidspension. Idag får ingen det. Man anses inte ha nedsatt arbetsförmåga med ens en fjärdedel. Men det handlar ju som sagt inte om arbetsförmåga utan om arbetsmiljö. När ska de få in det i sina skallar? Men i maj är det Awareness Month för bland annat MCS (Multiple Chemical Sensitivity, varav SHR är en deldiagnos) och jag tänkte försöka skapa lite "awareness" hos sjukvård och berörda myndigheter genom anmälningar till DO (diskrimineringsombudsmannen), IVO (Inspektionen för vård och omsorg), kanske JO (Justitieombudsmannen, apropå Försäkringskassans inställning) men man skulle kanske också kunna tänka sig en gammaldags, hederlig polisanmälan av vissa för att de med sin ignorans sätter medborgares liv och hälsa på spel? Awareness Month i maj omfattar också andra sjukdomar eller funktionshinder under paraplybeteckningen TILT (Toxicant Induced Loss of Tolerance) som enligt forskaren Claudia S Miller omfattas av bland annat fibromyalgi, kroniskt trötthetssymdrom och elöverkänslighet. MCS och elöverkänslighet  brukar ofta följas åt - har man det ena brukar också det andra dyka upp förr eller senare, (kanske i en mildare form om man har tur) och hos vissa delvis på grund av alla giftiga kemikalier som elektrisk apparatur innehåller och som sprids när de värms upp. Elöverkänslighet är för övrigt också tabu i dagens samhälle.

Nu ska jag parfymera mig ännu mer...

När jag höll på att storkna som värst av billig parfym i lägenhetshuset, satte en vän upp en lapp på anslagstavlan med vädjan att inte använda så mycket parfym i allmänna utrymmen som t ex hissen. Genast skrevs svar som: "Nu ska jag parfymera mig ännu mer" och "flytta till eget hus". Någon hade också skrivit ett längre inlägg om att det förut alltid varit så bra stämning i huset, och att jag hellre borde flytta ut på landet. Det sistnämnda är ingen bra rekommendation till någon som har svår gräsallergi, men flytta till eget hus har man för övrigt inte råd med hur som helst, särskilt inte som sjukskriven på grund av nämnda orsak.

De flesta som har någon form av funktionshinder känner sig säkert diskriminerade på ett eller annat sätt, men en sådan massiv diskriminering från alla fronter som vid kemikalieöverkänslighet är det nog svårt att hitta hos andra sådana. Jag talar om allt från sjukvården och arbetsplatser till missunnsamma grannar som säger: "Jag såg henne springa omkring utan mask, då kan hon väl inte ha några besvär." Det är väldigt vanligt (och tröttsamt) att andra säger, när man av påtvingade skäl talar om att man blir sjuk av parfymer: "Vad konstigt!", "Något sådant har jag aldrig hört talas om förut" och "Men jag känner ju inget!". Vem skulle säga till någon som ska ta sitt insulin: - Men jag behöver ju inget insulin! Jag har heller inte hört någon säga: - Nu ska jag börja ställa ut hinder för rullstolar!

För inte så länge sedan höll en amerikansk student på att dö av en allergisk reaktion på Axe bodyspray. Efter detta förbjöds användning av parfym  i klassen. Axe och liknande produkter, (parfymerade sköljmedel är för övrigt en av de värsta bovarna) innehåller klibbiga molekyler som är avsedda att fastna i kläder, hud och hår men det gör de också i lungor, hjärna och övriga organ. Det är alltså inte bara den kemikalieöverkänsliga som skadas, utan även de som "ju inte känner något".

Kanariefåglarna

Bland kemikalieöverkänsliga kallar man sig ibland "kanariefåglar", därför att förr i världen kunde man släppa in kanariefåglar i gruvorna för att se ifall det fanns giftig gas. Kom fåglarna tillbaka levande var det fritt fram (ur den synpunkten i alla fall). Att vara en mänsklig kanariefågel har sina fördelar. Man känner före alla andra om det finns skadliga ämnen som mögeltoxiner i ett hus och om det är några skumma kemikalier inblandade när man ska köpa till exempel möbler, kläder eller när det gäller mat. För att inte tala om hygien- och städprodukter. "Det är synd om barn som inte har kemikalieöverkänsliga föräldrar" sade någon från MCS-Sweden (Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade) en gång. Föräldrar som inte har lika känsliga näsor eller på annat sätt reagerar som vi gör, riskerar att utsätta sina barn för det mångfaldiga bombardemang av kemikalier som samhället erbjuder idag i allt från mat och leksaker till kläder, madrasser, badskum och godis. Plus en massa annat förstås. Utan att märka något och tro att det är okej. Medan vi direkt skulle skrika: "Nej! Ut med det där!"
Innebär det att man håller sig friskare än andra, på grund av att man är så illa nödd och tvungen att avstå från skadliga kemikalier som andra konsumerar utan att ha en susning? Jag skulle vilja svara ja, men bara så länge man slipper vistas i miljöer med allt det här, för som kanariefågel blir man ju då sjukare än andra! I vissa fall omedelbart, och i andra fall med fördröjd verkan. Efter till exempel ett besök på länssjukhuset med tillhörande patientresa (inklusive förgiftning, som jag brukar säga) känner man sig förstås svårt äcklad av all gammal impregnerad parfym i allt från inomhusluften på sjukhuset, stolar och bilinredning, till diesellukt och lukt från spolarvätska i bilen. Men de svåra symtomen av förgiftning av både kropp och hjärna brukar bryta ut som värst 12-24 timmar, hos mig alla fall, och sitter sedan i ett antal dagar -  ibland mer än en vecka.

Till nackdelarna hör också detta: - Hur får man handläggare på Försäkringskassan att förstå? De som säger att man ska gå till akuten för att journalföra som bevis. Det fungerar inte så. Det är inte som med ett benbrott när man har det tydligt och klart på en röntgenplåt. Med de primitiva mätinstrument och tester som man ändå måste säga sjukvården av idag har, kan ingen se den yrsel, illamående, kognitiv nedsättning som till exempel påverkan på siffer- och bokstavssinne, eller rena rama "baksmällan" som parfym och andra kemikaler kan ge. Plus nedsatt prestations- och arbetsförmåga, oförmåga att äta, svimningskänsla, svaghet och värk i muskler med mera som uppstår vid eller tiden efter exponering. Sjukvård och Försäkringskassa har bara "det man själv säger" att gå efter, och sjukdomar som inte kan mätas eller röntgas är inte populära idag. Man verkar ha bestämt sig för att de inte finns. Och man själv har kommit till slutet av alla förklaringar, eftersom det också verkar ligga medvetenhet eller en avsikt bakom att man inte förstår eller tror på patienter med kemikalisk överkänslighet. Det är ju enklast och billigast så. För dem.

Fast i längden tror jag inte det är enklast så. Tvärtom. Jag tror att kanariefåglarna är vägvisare för vad som är farligt för hela gruppen, men som gemene man inte märker. Svenska Dagbladet hade nyligen en artikel om att forskarna nu börjar förstå att hormonstörande kemikalier är bakgrund till att folksjukdomar som diabetes, fetma och cancer ökat så mycket att inte genetiska sjukdomar kan vara enda förklaringen. Man anser att minst ett tusental kemikalier bör regleras omgående. Det rör sig om allt från ftalater till flamskyddsmedel.

Hade Kafka känt sig som hemma idag?

Vi lever i ett sekulariserat samhälle, och det verkar nu vara juristerna som övertagit detta att "tro" utan att behöva veta. Med bakgrund att barn och ungdomar som inte tål parfym och liknande kemikalier inte tas på allvar i skolorna på många ställen. Mest synd är det förstås om barn vars föräldrar inte orkar ta upp kampen med skolan, men även i fall där föräldrar uträttar ett mastodontarbete med att försöka få skolan att förstå, kan det vara som att hälla vatten på en gås. Läste bloggen "Luften är fri", en intressant dokumentär från skolvärlden av idag och som knappast är ett undantag, av andras berättelser att döma. Trots läkarintyg i mängder kan skolchef, chefsrektor och rektor bestämma sig för att "sätta hårt mot hårt" mot barn (!) och förvägra dem en lämplig skolmiljö. Och kommunjuristen säger att han TROR de gör rätt, trots att vem som helst kan googla sig fram till att det faktiskt finns rättigheter för barn och skyldigheter för skolor. Man kanske kan säga att de är "troende" på andra sidan om förnuftet i hälso- och miljöfrågan. Lärare som mycket väl vet att de har elever som blir sjuka av parfym, väljer att sätta på torkskåp som sprider parfym- och sköljmedelsstank vida omkring precis när nationella prov börjar. Varför inte också börja slänga stinkbomber i anslutning till prov, så får ju alla elever en rättvis chans att sumpa sina prov?
Mögliga och andra dåliga miljöer värnas om både i skolor och arbetsliv idag, medan människor inte verkar mer värda än avskrap under skosulorna. Det kan inte enbart vara en ekonomisk fråga. Paragraf-rytteriet och slemmiga handläggare under de fria marknadskrafterna börjar påminna om något från Öststaterna i förra seklet.
Man väntar bara på vår tids Kafka som skriver svaret på "Processen". Kanske någon av alla unga eller äldre som hamnat i "kapitalismens nödvändiga reserv i händelse av högkonjunktur", dvs bland de arbetslösa i någon av åtgärderna? "Speak up!", brukade den gamle deckaren Ironside säga.

Dags för en insändare

Idag skrev Arbetsförmedlingschefen  Lena Hertzberg ett svar på någons tidigare insändare om sysselsättningsfasen (fas 3) i Värmlands Folkblad: "Vi följer kontinuerligt upp att alla anordnare följer de regler och direktiv som ställs". Eftersom jag ställer mig lite tvivlande till det, skrev jag ett svar till hennes insändare och skickade till VF:

Det var visserligen inte jag som skrev skrev insändaren ”Lätt tjäna pengar på fas 3 VF 6.4” som Arbetsförmedlingschef Lena Hertzberg svarar på, men jag skulle ändå vilja säga att det  inte kan stämma att anordnare står för kostnaderna av t ex skyddsutrustning och den fysiska arbetsplatsen. På de platser jag varit i fas 3 har sagts att de inte har råd med t ex luftrenare som var helt nödvändigt för mig, eftersom jag har både allergi och kemikalieöverkänslighet och blir sjuk av den dåliga ventilationen och att det används parfymerade rengöringsmedel med mera. Jag köpte luftrenare för egna pengar till en av platserna men den räckte inte till för den dåliga miljön. Vid nuvarande placering sade man direkt att det inte finns pengar för minsta anpassning av miljön. Jag erbjöds målning och slipning utomhus eller att vara inomhus med dålig ventilation och cirka trettio parfymerade personer, allt detta på trots mot läkarintyg. Fast jag har mångfaldiga intyg och utlåtande från läkare och rekommendationer från allergikonsulent tyckte ändå Försäkringskassan att jag måste bevisa det ytterligare genom att pröva mer och därmed åka mer till akuten. Det finns inga tester för kemikalieöverkänslighet och jag undrade hur de skulle kunna mäta symtom som till exempel yrsel och fick svaret att de kan ju se om jag ramlar åt olika håll. Men om man stannar kvar så länge i miljön man blir sjuk av, att man ramlar åt olika håll är det svårt att själv ta sig till akuten och ambulanspersonalen blev sura när de en svår säsong fick komma tre gånger under en kort period eftersom jag också brukar få svårt att andas och svälja, och sade ”vi kan ju inte hålla på att åka här och ge dig syrgas”. Ytterligare en synpunkt är att om man riskerar liv och hälsa på det sätt som Försäkringskassan vill, förvärras också födoämnes- och korsallergier samt kemikalieöverkänslighet.  På grund av detta söker jag numera bara arbeten som kan utföras hemifrån, och vid förra arbetsplatsen i fas 3 tyckte också anordnaren att jag gärna kunde utföra skrivarbete hemifrån. Men Arbetsförmedlingens regler förbjöd det. Ska det föreställa: ”att ge deltagaren ökade möjligheter till arbete genom nya erfarenheter, meriter och referenser att använda när han eller hon söker arbete. Sysselsättningen ska vara individuellt anpassad….”? 

P S Insändaren kom in i Värmlands Folkblad (www.vf.se) den 18 april under rubriken "Ingen skyddsutrustning vid fas 3". Det var också två andra insändare som svarade på Lena Hertzbergs påstående: "Visst följer AF upp sysselsättningen...", under rubrikerna "Vad följer AF upp?" och "Slöseri". Det ska bli intressant att se vad Arbetsförmedlingschefen svarar....

PS.PS  Den 10 maj. Varken Lena Hertzberg eller någon annan från AF har svarat trots att en rad insändare efter detta följde med kritik av fas 3.

Uppdatering: Fas3 var den borgerliga regeringen/Reinfeldts produkt. Fas3 avskaffades av nuvarande regering med Socialdemokraterna/Löfvén.

 

En svensk tiger....!?

Det finns ett hysch-hysch kring funktionshindret överkänslighet mot parfymerade produkter, ungefär som om parfym vore en helig ko. Precis som i "Kejsarens nya kläder", H C Andersens saga, där barnet tystades ner när det genomskådade masshypnosen, tystas man gärna ner om man talar om sanningen, dvs att man blir sjuk av parfymer och/eller dålig miljö.
En nedsatt funktion blir till ett handikapp endast om samhället ställer hinder i vägen. Och samhället ställer gärna hinder i vägen när det gäller oss. Till exempel får man inte göra arbetsuppgifter hemifrån i Fas3, eller Sysselsättningsfasen som den bytte namn till efter kritik. Tyvärr är innehållet detsamma även om namnet kanske låter mer upplyftande. Jag skulle enligt min arbetsledare vid den förra platsen gärna ha fått jobba hemifrån med diverse skrivuppgifter, men det förbjuder Arbetsförmedlingens regler. Lite konstigt eftersom de enda jobb jag numera söker är sådana som kan skötas hemifrån. Men om man blir sjuk av andras parfym och allmänt sunkig miljö har man inte i AF:s register att göra, då borde man sluta söka jobb tyckte min handläggare.
Inte ens etablerade institutioner som forskningen och Astma och Allergiförbundet kan slå näven i bordet så det ger eko offentligt, även om det förstås arbetas mycket för saken i det fördolda. Tyvärr får man känslan av "klubb för inbördes beundran", för vilka går egentligen på Allergistämmor och kongresser om inte redan invigda? Hälso- och socialministern Göran Hägglund lär enligt uppgift pliktskyldigast ha stuckit in näsan på Astma och Allergistämman i november 2012, men inte "haft tid" att stanna. Allt medan arbetsgivare och jobbkamrater flinar styggt, nöjda över sin rätt att förgifta vidare ute på arbetsplatserna.

En gång i tiden, förmodligen på 60-talet, marknadsförde Esso sin bensin med en bild av en Tiger och texten "En svensk tiger". Det där kunde ju tolkas dubbelt, för jag tror också att man i Sverige har gjort och fortfarande i högsta grad gör sig beröm av att man tiger stilla. Den svenska författaren Bodil Malmsten som bodde i Frankrike under ett antal år, skrev att i Frankrike kunde bönderna protestera genom att dumpa ett  lass gödsel utanför parlamentet, och att folk för övrigt sade ifrån. Därför har de också fått behålla t ex posten och en fungerande sjukvård till skillnad från oss. Här i Sverige härskar en skrämmande och underdånig tystnad. Ungefär så att när någon kliver upp några decimeter på ett podium och säger: "nu blir det så här" så säger folket ja och amen. Inom folkrörelsen, som tog sats i början av förra seklet, menade man att det finns ett gemensamt kulturarv liksom rättigheter i samhället som endast har varit förbehållet överklassen. Ett krav var nu att alla skulle få tillgång till detta kulturarv och större jämlikhet för övrigt. Men i slutet av samma sekel började allt vad man uppnått att rustas ned igen.  Eldsjälar inom folkbildningsrörelsen som Oscar "skägget" Olsson och  Rickard Sandler skulle vända sig i graven om de visste. Den senare var förresten statsminister en period, under 1925-26.
Vår nuvarande statsminister Reinfeldt skrev i yngre år boken "Det sovande folket" som jag inte läst men där han enligt uppgift ska ha visat sin människosyn mer öppet. Men om den blir en best-seller kanske folket vaknar?
 

Parfym eller gräsklippning? Odysseus i den moderna världen.

Nu närmar sig snart "den sköna tid" när gräset blir grönt och björkarna slår ut (eller slår till....). Man känner sig som någon slags Odysseus på väg hem från Troja bara av att gå till bankomat och apotek. Enligt uttrycket "den som undgår Skylla faller i Charybdis". Med bakgrunden att gudarna hade enats om att bistå Odysseus på sin väg hem från Troja, men Poseidon som varit i Etiopien och festat, blev sur för att han inte hade fått var med och bestämma så han beslöt att ställa till en massa djävulskap för Odysseus.

Förra årets pärs tog sin början med ett träd som blommade alldeles bakom bankomaten, samt en starkt parfymerad dam som tog en evighet på sig där framme. Stapplade sedan med svår andnöd in på apoteket för att hämta ut lite Cortison. Där var det förstås också lång kö och ingen ledig plats att sitta. Någon vänlig själ erbjöd en sittplats, men det luktade starkt av parfym från några stolgrannar så jag avböjde och hoppades inte benen skulle vika sig. Sedan fortsätter det så (med gräsklippning i grannskapet som en av de största fasorna) ända tills frosten sätter in, någon gång i början av november. Innan dess kommer en mögelperiod (när gräset vissnat och det regnar mycket) som gör det svårt att andas som ett av många symtom..
Jag brukar ofta drömma motiv hämtade ur grekiska sagan inför våren, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det är vår ur-historia. Odysseus är du och jag, hans öde och äventyr är våra i symbolisk form. I natt satte det igång, det blev riktigt otäckt först för det var visst Kerberos (färjkarlen Karons hund) som kom och morrade över mig där jag låg i  en kistliknande utdragssoffa, sån där som Kronblom latar sig på sofflocket över. Släktingar satt vid ett kaffebord intill och jag tänkte "hjälp, ser de inte...".  Men eftersom Kerberos faktiskt är en hyvens hund (han bara vaktar så att inte avdöda människor ska ta sig tillbaka över floden Styx) så han gjorde inget annat än kröp ned i utdragssoffan han också, och jag tvingades maka mig åt sidan eftersom han knuffade mig och var en hund som tog stor plats. Troligtvis Rottweiler med inslag av Grand Danois. Jag tror inte han ville att jag skulle stiga upp. Kanske för att jag idag tänkt ringa runt efter en ny arbetsplats (att ånyo bli förgiftad på). Försäkringskassa ringde igår och tyckte fortfarande att jag skulle oftare åka till akuten (införstått att utsätta mig mer för sånt jag inte tål). Det står för få gånger akutbesök i journalen verkade det som. Problemet är att akut- och ambulanspersonalen började blir sura förra säsongen och tyckte att de kunde väl inte åka där och ge mig syrgas, utan det där måste väl  lösas på annat sätt. Sen är väl frågan också hur ofta är "oftare" enligt Försäkringskassa (det glömde jag fråga) och ett annan vinkel på saken är att den stressade akut-personalen tycker man är frisk även om man är halvt avsvimmad och blodtrycket uppe i 200. För Försäkringskassan är det ett problem om man gör det enda förnuftiga och undviker sådant man inte tål, och därmed besparar sjukvården onödiga utgifter. Och vilken arbetsplats vill frivilligt gå i parfym-karens de veckor det tar att avgifta sina kläder genom otaliga tvättar, att köpa nytt och parfymfritt när det gäller alla hygienprodukter från shampoo till deodorant samt sluta klippa gräset? Och köpa luftrenare till alla delar av arbetsplatsen eller skaffa mig eget rum, eget kök och toalett samt egen ingång som om man var någon slags drottning av Saba? För det är nämligen det som krävs om man ska kunna utföra ett arbete och inte tvingas åka till sjukhus, och ta ledigt i dagar för att sanera hår, hud och kläder som dragit åt sig av parfym och eventuellt mögellukt från gammalt hus eller för den delen nytt hus med kvardröjande emissioner från målarfärg och material. Och nästa vecka börjar ruljansen från början. Science fiction för dem som inte själva har samma sjukdom eller funktionshinder, men verklighet för miljontals människor i världen. Odysseus resa fortsätter!

Civilisationens nedförsbacke

Håller på att läsa en intressant bok av David Jonstad (chefredaktör på Klimatmagasinet Effekt). Den kom ut redan förra året men upptäckte den först nu. Boken heter "Kollaps. Livet vid civilisationens slut". Han skriver mycket om energi, ekonomi och ekologi.
För att samhällen ska gå runt krävs ett energiöverskott. Jägare och samlare i Kalahariöknen har för varje mängd energi de lagt ner på att skaffa mat fått tillbaka tio gånger mer. I motsats till den industriella versionen av matproduktion där för varje kalori mat som produceras det går åt tio kalorier i form av energi. Om man tar bara sådant som kostnaden att raffinera olja, transportera den och underhålla infrastrukturen som oljan kräver.
Han menar också att industrialiseringen inte ledde till en mer effektiv användning av naturresurserna utan att de som hade pengar helt enkelt lade beslag på andras resurser och arbetstid. Tidskrävande arbeten (som att sy kläder) och sådant som är resurskrävande (t ex etanol) plus miljöskadligt (uranbrytning) förpassas till fattigare länder, och när produkterna är konsumerade i de rika länderna fraktas det miljöfarliga avfallet tillbaka.
Han jämför vår moderna civilisation med tidigare civilisationer som gått under, t ex det Romerska imperiet och Maya-riket. Mot slutet av romerska tiden hade det stora och tungrodda riket sugit ut naturresurserna i form av såväl skogen och jorden som bondebefolkningen (genom omänskliga skatter som gick till de rika). Även hos Maya-folket hade man avverkat skogen till förmån för ett intensivt odlande som lakade ur marken. Han jämför detta med vår tid där vi börjar närma oss slutet för den lättåtkomliga formen av fossilt bränsle.
Romerska riket gick långsamt under, det tog flera sekel för människorna att vänja sig vid nedgången och man tänkte nog knappast på att det var en undergång överhuvudtaget. För Maya-riket däremot blev kollapsen mer plötslig, dess befolkning minskade drastiskt med 90-95 % efter år 800.
Sovjetunionen var ett annat imperium som kollapsade, och drog med sig länder som varit beroende av handel med unionen. För Nordkorea innebar det svältkatastrof, men Kuba lyckades relativt smidigt lägga om industrijordbruket till ett småskaligt, ekologiskt jordbruk.
David Jonstad menar att en samhällskollaps inte behöver innebära att allt blir nattsvart. Efter Sovjet-imperiets kollaps skrev författaren Dmitry Orlov att det luktade bättre och smogen var borta. "De flesta fabrikerna hade stängt, det var knappt någon trafik och den friska luften luktade underbart!"
Sådana kriser brukar innebära att människor återgår till självhushållning. Det kan skapa svält, men också solidaritet. Man överlever genom att samarbeta med vänner och grannar. Någon fiskar, en annan har en köksodling, en tredje kan sy och laga kläder. En intressant notering i Jonstads bok är att dödstalen (däribland självmord) efter Sovjets kollaps var störst bland dem som hade en inkomst över genomsnittet.

Men han skriver också om klimathotet som svårare än vad världens ledare vågar höra om. Det rör sig snarare om 4 än 2 graders temperaturhöjning som man hittills räknat med. Det finns bra klimatforskare som John Schellnhuber (Team Rockstrom), som varnade på klimatmötet i Köpenhamn 2009, som tyvärr slutade med att världens ledare sjabblade bort möjligheten att åtminstone försöka bromsa utsläppen. Dessförinnan besökte han Washington för att informera presidentens administration om läget för planeten. När han förklarade att USA skulle behöva fasa ut samtliga sina koldioxidutsläpp till år 2019 togs det som ett dåligt skämt.
Men det är knappast läge att vara positiv när det gäller klimat och energifrågan. Så kallade gröna tillväxt-entusiaster (bland dem Reinfeldt i Sverige) tror vi kan behålla både standard och fortsätt tillväxt genom att gå över till "grön energi". Jonstad skriver att något sådant inte är möjligt. Även om man använde all jordbruksmark som finns till etanolgröda skulle det inte räcka för att behålla en standard tillnärmelsevis den vi har idag.
En annan intressant författare, Barbara Ehrenbach, skrev i sin bok "Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" att en positiv attityd utan täckning riskerar att leda till dumhet, och kan rentav vara livsfarlig om den orsakar att man inte ser faran i tid.

Rensa upp i träsket

Om kemikalieöverkänsligheten mot t ex parfymer blir allvarlig, är det vanligt att man tvingas omvärdera sin omgivning. Personer man hade högre tankar om kan bete sig som idioter och ta sig friheten att ställa diagnoser tagna rätt ur luften -  "det är bara inbillning". Eller ändå tycka det är OK att fortsätta gödsla den gemensamma luften med stinkande parfym-molekyler. Jag tror inte de skulle få för sig att välta folk ur rullstolar, men att hindra från att kunna andas går bra, trots att andning är en förutsättning för överhuvudtaget alla andra aktiviteter.
Personer som själva blivit förtidspensionerade av t ex fibromyalgi eller kroniskt trötthetssyndrom kan kläcka ur sig saker som "du får väl stå ut ändå" apropå parfym, trots att deras funktionshinder hör hemma under samma "paraply" som kemikalieöverkänslighet, TILT (Toxicant Induce Loss of Tolerance),enligt forskaren Claudia S Miller. Hon menar att de här funktionshindren har samma grundorsak. Som hörs av namnet skulle orsaken vara en förgiftning, en långsamt pågående eller också en snabb, större exponering.
I Norge är det jämställt med att vara rullstolsburen när det gäller diskriminering, eftersom man är hindrad från tillträde till många miljöer. I Sverige finns ingen lag om tillgänglighet för funktionshindrade. Ett sätt att ändå försöka rensa upp i träsket av ignorans kan vara en anmälan till DO (diskrimineringsombudsmannen).
Man kan inte anmäla enskilda personer, det är egentligen bara arbetsplatser eller högskolor som omfattas av diskrimineringslagen när det gäller tillgänglighet. Men efter att jag anmälde sjukvården i länet, har man satt upp en skylt om parfymfritt på vårdcentralen, och det var faktiskt lite bättre inomhusluft än sist.
Poängen med att anmäla till DO är att den anmälda platsen får veta det och inser att något är fel, även om inte DO får driva ärendet vidare. Om platsen har nonchalerat saken förut kan anmälan göra intryck. Och våra anmälningar är redskap för DO i deras fortsatta arbete till stöd för det lagförslag som faktiskt finns - att tillgänglighet också ska gälla vid  funktionshinder.

Tandläkarskräck av olika orsaker

Årets kallelse till undersökning hos folktandvården. Tandläkarskräck kan se olika ut. De flesta är nog rädda att det ska göra ont, inte så få är också rädda för fakturan. Men jag ringer numera och tackar nej till alla kallelser (går bara i nödfall om jag t e x tappar en plomb). Detta efter ett skräckbesök i början av förra året då jag blev parfymförgiftad, inte bara av tandläkarstolen (de kör ju inte med pappersöverdrag som på sjukhuset), utan alla kläder såsom jacka, mössa, halsduk och vantar som blev marinerade av billig, syntetisk parfym i kapprummet. Tog resten av dagen att tvätta och sanera hår, hud och kläder. Personalen själva sade att de led av lukten, man kan tänka sig vilken huvudvärk de måste ha på kvällarna. Kan man lita på att folk är fullt tillräkneliga i sitt yrkesutövande när de är drogade av gifterna från klienters/kunders parfymer, deodoranter, rakvatten, sköljmedel, hårvårdsprodukter osv? Själv är jag också rädd att av ren omtöckning tillåta att man penslar med fluor. Sedan den sommar MCS (Multiple Chemical Sensitivity) eller svår kemikalieöverkänslighet bröt ut hos mig, tål jag inte längre fluor - förmodligen av den anledningen att min sköldkörtel inte fungerar optimalt, och fluor slår ut jod i sköldkörteln.
Men om parfym vore farligt skulle det väl inte få säljas, kanske någon menar. Fel. (Allting går att sälja med mördande reklam.) 95 % av kemikalierna i parfymen kommer från petroleum,  bensen och aldehyder som i tester visats ge upphov till cancer, missbildningar hos foster, skador på centrala nervsystemet m m. Reaktionen på dessa kemikalier är inte allergi, utan FÖRGIFTNING - även bestående sådan. Dagens parfymerade produkter brukar innehålla syntetiska mysker, en giftig mix av kemikalier med särskilt klibbiga molekyler avsedda att stanna kvar länge - de kan inte tvättas bort. Men de fastnar inte bara i dina kläder och möbler utan också i lungorna, hjärnan och övriga organ.
Så många säger att de lider inte av kemikalier, men de lider ofta av huvudvärk, nästäppa, svårighet att koncentrera sig och inlärningssvårigheter, sömnproblem och så vidare i all oändlighet. Det finns människor som många år senare av en tillfällighet plötsligt insett att det är parfymen som döljer sig i någon av deras produkter som är orsaken, och blivit friskare när de gjort sig av med den eller rättare sagt dem för det brukar vara många.
Fast sedan, om man trotsar parfymbarriären hos folktandvården återstår problemet vad ska man laga en trasig tand med idag? Amalgam verkar ute efter alla kvicksilverförgiftningar, men är det mycket bättre med Bisfenol - förgiftning från plasterna? Tillfälliga keramiska fyllningar kanske är en lösning i väntan på att någon ska uppfinna ett ofarligare material. Eller som MCS-Sweden uttryckte det någonstans på sin sida (dock i ett annat ämne än just det här):  "...i väntan på att forskningen ska komma ikapp verkligheten."

Vår tids bödel?

Brith Aspenlind säger i videon "Kan det bli värre" på Youtube, att Försäkringskassan genom sitt beteende idag skapar nya sjukdomar. Handläggare som saknar medicinsk kompetens att bedöma läkarintyg avgör de sjukas öde. Hon ställde också Reinfeldt till svars (i en annan inspelning, finns också på Youtube) om det här, men han vägrade eller vågade inte (?) svara på någon av hennes frågor.
Man kan fråga sig vad Försäkringskassans uppgift idag egentligen är, när de trixar och vänder på allt för att slippa sjukskriva i fall där det uppenbart är enda utvägen just då. Jag har till och med varit med om att handläggare hittat på att jag tackat nej till möte mellan läkare och FK, vilket inte är möjligt eftersom jag aldrig ens erbjudits ett sådant möte.
Trots att jag har både läkarintyg och rekommendationer från allergikonsulent att jag inte kan vistas i miljöer med t ex parfym eller målarfärg, blev jag placerad hos AME med 30 parfymerade personer samt dålig ventilation med målning och slipning som arbetsuppgift. När jag berättade att jag blev sjuk redan efter 10 minuter, uppmanade handläggaren från Försäkringskassan att jag skulle pröva mer tills jag blev ännu sjukare och uppsöka sjukhuset för att få antecknat i journalerna "som bevis". Är det försvarligt att missbruka ambulans och sjukvård på det sättet? Eller att riskera liv och hälsa, i vilket fall en förlängd sjukdomsperiod, när man dessutom inte har rätt till stöd från samhället t ex i form av LSS? Hoppas man på det sättet bli av med en till i statistiken?
För inte så jättemånga år sedan var det viktigt med hälsa och rehabilitering, men idag är det viktigare med utslagning. Allergikonsulent föreslog att jag skulle få göra arbetsuppgifter hemifrån, men Arbetsförmedlingens regler förbjuder det - ännu ett tecken på att man vill bli av med människor som av hälsoskäl inte klarar att ställa upp på vad om helst. Sittande regering verkar vilja (och håller redan på) vrida tiden tillbaka till innan folkrörelsens tid.