Det förgiftade handslaget

I svallvågorna efter mediaskandalen om politikern som inte ville hälsa på kvinnor med handslag, kan jag inte låta bli att tänka att ifall han bara hade hälsat även på männen på samma sätt (lägga handen över hjärtat) skulle det kunna vara ett mer sympatiskt sätt att hälsa än handskakandet. Med tanke på alla oljiga, svettiga händer man skakat, eller händer som tar i så det knakar i ens egen. Eller näst värst av alla, den råkalla, "döda" handen som ger rysningar efter ryggraden. Den allra värsta handskakningen är den moderna, kemiska varianten eftersom så många går omkring i ett moln av kemikalier dvs. parfymer och påtvingar dem sin omgivning.

Minns med fasa ett besök på ett myndighetskontor där tjänstemannen hade klappat in sig med ett fruktansvärt rakvatten. Och fanskapet kom emot mig för att ta i hand! Detta var visserligen en del år innan jag blev multipelt kemiskt känslig, men jag höll ändå på att storkna i det lilla kontorsrummet. Jag hade med min egen favoritpenna att fylla i en blankett med, och han lånade vid ett tillfälle min penna för att visa var jag skulle skriva. När jag kom hem stank hela lägenheten av den giftiga parfymen. Jag upptäckte att det var kulspetspennan som luktade. Den hade blivit totalt impregnerad av hans parfym och den gick inte att tvätta ren. Jag slängde den, men giftlukten dröjde kvar i lägenheten trots att jag öppnade alla fönster, och jag fick nästan panik. Det handlade om syntetisk mysk som är avsedd att stanna kvar i evigheter på hud och i material. Den tjänstemannen borde ha satts i karantän, för även om han tvättade bort parfymen skulle mycket av den sitta kvar en ganska lång tid i hans hud och kläder.

En annan (och dessvärre tillika sann) skräckhistoria är när jag skulle besöka en liten butik för att köpa en present. När jag öppnade dörren slog rena voodoo-giftet från försäljarens rakvatten emot mig. Det normala hade varit att vända på klacken, men det var som om min hjärna blev kapad av giftet för jag fortsatte bara gå rakt emot honom, och följde med runt när han visade olika förslag plus höll artigt med om allt han sade. Risken fanns att ifall han hade sagt: - Får jag lov att mörda dig? Var vänlig och följ med bakom draperiet, så hade jag kanske svarat: - Javisst. Så trevligt!
Varenda attiralj han rört vid därinne stank av hans vedervärdiga rakvatten.
När jag kom hem slet jag bort omslagspapperet, tvättade presenten så gott det gick och slog in den på nytt i eget papper. Samt gick långa omvägar om den butiken i fortsättningen. Det hade också jobbat en ung grabb där som verkade trevlig. Minns att jag tänkte "stackars grabb som måste jobba i den miljön, det måste ju vara livsfarligt". Tre veckor senare stod det i tidningen att samma pojke hade avlidit. Jag vet inte vad han dog av, men vad det än var kunde knappast arbetskamratens parfym ha gjort saken bättre. Själv hade jag nog inte överlevt ens en timme i det sällskapet.

Det har länge varit så i Sverige att man inte får prata om parfym- och hushållskemikalier dvs. att de kan vara giftiga och sjukdomsframkallande, men numera har forskningen, inte minst Selma-studien i Karlstad , nått så långt att det blivit accepterat att förstå hur kemikalier i våra vardagsprodukter kan leda till cancer, missbildningar hos små bebisar, hormonstörningar, allergier, diabetes, fetma och många övriga kroniska sjukdomar.

Häromkvällen pratade man på nyheterna i TV om att alltfler små barn vägrar äta. De är friska för övrigt, men en del av dem måste t o m sondmatas för att få i sig näring. "Tro mig, vi har gjort allt för att försöka få dem att äta", sade några föräldrar som även fått rådet att t ex göra roligt färgat mos och grönsaker i form av figurer för att locka dem att äta. Jag kunde dock inte höra något nämnas om tillsatser och bekämpningsmedel som eventuell orsak till bristen på matlust. Det är ju annars ganska känt att både barn och djur brukar föredra ekologiskt och tillsatsfritt om de får chansen att välja. Och det gör jag också! Ta bara gurka som exempel - jag vägrar att äta besprutad gurka eftersom den bara smakar vatten och kemikalier! Bara ekologisk gurka smakar riktig gurka.

Den inbillningsfriske

I motsats till huvudpersonen i Molières Den inbillade sjuke (komedi med bl a en avhyvling av de anspråksfulla men okunniga och livsfarliga läkarna år 1673) frestas man som en multipelt kemiskt känslig person att bli inbillningsfrisk ibland och föreställer sig att man kanske kan börja arbeta igen inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag hade tänkt mig vara hjälp åt en nyopererad person. Det fungerade nästan en hel förmiddag; jag hämtade ut smärtstillande medicin på apotek, handlade mat och lagade en nyttig lunch med inflammationsdämpande ingredienser (laxbitar, sötpotatis, broccoli och dressing med rödlök som även är histaminsänkande). Men så överfölls jag av en stor trötthet, det gick knappt att hålla sig vaken samtidigt som halsen svullnade påtagligt och det verkade gå allt trögare för lungorna. Jag började undra vad i helskotta, men fick senare ett mejl med undran över hur luften var i stan efter eldsvådan på bruket. Jag hade inte sett någon rök eller direkt märkt någon brandlukt utan hade trott det var den gamla vår-allergin som var på gång. Aha, då var det ju inte mig det var fel på utan det brann faktiskt!  Gick iväg för att fortsätta vara "samarit" och måste på vägen passera ett område där man höll på att gräva i jorden, där luften var om möjligt ännu sämre. På platser med uppgrävd jord finns många orenheter i luften, t ex mögel och bakterier. (Där kan t o m finnas en bakterie som trivs i den syrefattiga jorden och som producerar det farligaste naturliga giftet i världen (värre än något syntetiskt skapat gift) och kan orsaka botulism. Det sägs att bara 1/4 kg av det giftet skulle kunna döda hela jordens befolkning, men som tur är brukar just den bakterien ha svårt att föröka sig.)
Nu började även benen bli blytyngda och väl framme tyckte den nyopererade (som verkade dubbelt så pigg som jag) att jag såg blek och skröplig ut.... 

Väl hemma igen hade väl så smått de luftburna kemikalierna efter branden börjat lägga sig men då började några sprida parfymångor och cigarettrök från en balkong. Det var inte så att Pandoras ask öppnats just den här dagen, utan var egentligen en ganska vanlig dag med dieselångor utifrån, någon kryddstark matlagning någonstans ifrån och förmodligen även någon som satt igång att måla någonstans i huset. Eller spillt ut bensin? I vilket fall orkade jag nästa dag inte ta mig någonstans utan det blev den nyopererade som kom och skjutsade mig runt så att jag kunde uträtta några ärenden samt erbjöd mig av de smärtstillande medicinerna, men tyvärr hjälper ju inte sådant mot MCS då man tvärtom brukar bli ännu sjukare av kemikalierna i mediciner. (På radion sjunger den gamla 80-talsikonen Grace Jones den gamla 60-talslåten The Hunter Gets Captured By The Game (jägaren fångas av bytet)... man kanske skulle göra en svensk översättning; patienten blev samarit åt "samariten"!) Än en gång måste man räcka lång näsa åt handläggare hos Försäkringskassan och eventuella andra som tror det räcker att "tänka positivt"...                                                                                                                          

Man måste ha tur som en galning om man ska kunna göra något "normalt" bara för en enda dag som MCS-are. Det finns knäppgökar som tror att man kan "vänja sig vid lukter" men det handlar varken om lukter eller att vänja sig, utan om att försöka rehabilitera kroppen så den får tillbaka något av sin gamla motståndskraft. Första steget är förstås att undvika kemikalier, mögel och allt övrigt man inte tål men tyvärr kommer många inte ens så långt eftersom det finns så få platser med ren luft.

När allergitest visade på "vikande allergi" var jag i praktiken ännu mer överkänslig (på ett värre sätt) och märker att även andra icke allergiska personer verkar reagera på pollen under de olika säsongerna mellan vår och höst. Det är vanligt med symtom av alens blomning redan i januari eller februari (röda och svårt kliande ögon m m) och i mars-april när snön smält är det inte ovanligt att mögel och förmodligen pollen som förs hit med vindarna söderifrån orsakar ledvärk, svullnader och trötthet. Sköldkörteln får jobba hårdare under våren, man kan se det tydligt genom att nypa i huden t ex mitt på ovansidan av fingrarna och huden stannar kvar i det läget som om den vore modellera. (Kallas myxödem.) Tror sköldkörteln protesterar mot övertidsarbetet genom att det liksom bränner bakom pannbenet. Jag föreställer mig att sköldkörteln känner sig som den hackande motorn i bilen när Seinfeldt och hans tokige granne försöker tvinga bilen ända hem och nålen på bensinmätaren börjar närma sig noll. I maj-juni brukar björkpollen kunna orsaka att gamla överkomna födoämnesallergier återkommer temporärt med blåsor och svullnader i munnen m m. Plus gamla "Mr Hyde-syndrom" eftersom allergi orsakar att cellerna sväller även i hjärnan. Gräsblomningen i juli är för min egen del en av de värsta då kroppen ibland kan vara farligt nära kollaps och små blödande sår lätt uppstår på huden för minsta påfrestning, t ex om det pågår gräsklippning utomhus. Och i augusti/september blommar de starkt allergiframkallande malörtsväxterna plus att mögel utomhus ökar under regndagarna mot höstkanten vilket kan påverka ända tills frosten!

Det är ett "misstänkt" funktionshinder då man varken har rullstol eller ens en hörapparat. Då man i vissa sammanhang klarar sig utmärkt får säkert en hel del inte ihop det, utan tycker det verkar skumt  och börjar ställa frågor av misstänksam natur (och tröttsam, eftersom de sällan är intresserade att veta)...... Råkar läsa en artikel (som dock inte handlar om MCS utan om självutnämnda barnexperter) där utrikeskorren Anna-Lena Laurén tycker att när man får misstänksamma frågor om hur det går ihop behöver man inte alls förklara sig. Man kan bara säga som Lilla My: Ha!