Våra släktingar bananerna

 Så här mitt i skogsskövlingar, miljöförstörelse och krigsupprustning kan det vara bra att tänka på att allting på jorden är släkt med varandra. Vi delar t ex 50 % av vårt DNA med bananerna, och 95 % med chimpanserna. Vi människor tror kanske vi är unika, men två träd av samma art (asp i studien) skiljer sig mer åt när det gäller gener än vad människor gör. Även om det är människor från motsatt sida av jordklotet skiljer sig generna bara en tiondel så mycket som hos två träd av samma art. Där ryker argumenten hos rasister. Träd har också nästan dubbelt (45 000) så många gener som människan. Träd kan kommunicera med varandra och man har t o m funnit att träd skickat hjälp till andra träd genom signaler ovan och under jord. Det gäller för andra växter också. Det här kan utvidgas till att allt som existerar är levande, t o m stenarna enligt Martinus kosmologi, men de lever i minnesvärlden och märker inte när man hackar i dem. (Det är på grund av den andliga frid de utstrålar som de är så populära som bl a smycken.) Världen är heller inte begränsad när det gäller någon minsta eller största storlek; minsta dammkorn är ett helt universum av levande varelser. Somliga hinner leva sina liv på mikroskopisk tidsrymd jämfört med oss. I det perspektivet kan det kännas lite löjligt med den krigsupprustning som pågår i världen.

Myter, vanföreställningar och begreppet främmandegöring

 I sin bok Vanliga människor beskriver Clara Törnvall hur neurotypiker, det vill säga så kallade normala eller vanligast förekommande personer, ser världen inte som den är utan utifrån sina föreställningar om den. Saker går på autopilot vilket gör vardagen smidigare, medan världen för autister måste nytolkas hela tiden på gott och ont. Vid sidan om alla besvär att passa in i ett samhälle som helt och hållet är gjort för neurotypikerna (som en fyrkants försök att passa i ett runt hål, enligt Clara Törnvalls beskrivning) finns fördelen att autisten oftare ser saker för vad de är utan onödigt "fluff". Ordspråket att strutsen skulle stoppa huvudet i sanden kan man i så fall gissa är uppfunnet av en ""normal". Så gör strutsen inte, den stannar och slåss (en struts kan döda ett lejon med en enda spark) eller springer (upp till 70 km i timmen). Andra myter vi automatiskt tar för givna är att vikingarna "drack mjöd och åt en massa kött". Mjöd var bara för kungar och andra högt uppsatta personer, resten drack svagdricka. Likaså med kött; vanligt, fattigt folk åt gröt.  Detsamma gäller "stenålderskosten" där folk föreställer sig att de levde på viltkött. En ny stor studie på stenåldersbosättningar visar att de huvudsakligen levde på vegetarisk kost. Apropå svagdricka som de yngre nog inte vet vad det är; den minns jag från min barndom. Den hade en mycket mer "vuxen" smak än den vanliga läsken och jag minns när jag och min kompis Karin som små ställde ut ett bord med varsin stol och glas och en flaska med lite svagdricka i och låtsades att vi var två fulla gubbar på krogen! Men hursomhelst; Clara Törnvalls bok är nyttig för alla, då hon beskriver "normala" människor utifrån ett annat perspektiv. Hittills har de alltid haft tolkningsföreträde, men Törnvalls bok påminner mig om begreppet främmandegöring som bl a Brecht använde sig av för att frigöra sig från varseblivningens automatism. Så gjorde även den värmländske kultförfattaren Erik Beckman, åtminstone enligt min mening; jag skrev en gång i tiden en uppsats om honom vid namn "Erik Beckman känner igen sig genom främmandegöring". En kanske lite suspekt titel, men anspelar på hans bok Jag känner igen mig, som jag gissar Clara Törnvall skulle gilla.

23 januari och Tors bröllop

 23 januari i år uppdaterar atomexperter den så kallade domedagsklockan, som redan står på en och en halv minut i tolv. Det ska verkligen bli intressant att se vad den hamnar på nu!  Några menar att undergångsmyten alltid funnits och hånar den symboliska klockan, men det borde de inte göra. Historiskt fanns inte tekniken utan det var gudarna som var tänkta att stå för apokalypsen. Numera sitter dygnet runt ett antal personer redo med fingret på "knappen", och kan i praktiken utplåna mänskligheten på en kvart efter att presidenten gett ordern. Den information de får är sammanlagt enklare än den för att sköta en modern leksak, säger Bruce Blair, chef för World Security Institute. (Knappen är i själva verket två nycklar som ska vridas om samtidigt av två personer.) Man kan tänka sig vad de gamla gudarna skulle ansett om AI, kärnvapen och andra moderna påfund som lämnar Ikaros med sina vaxvingar och Odysseus med sina slugheter långt bakefter, och de gamla gudarna lade som bekant inte fingrarna emellan. Det gjorde inte våra nordiska heller. Som lite kuriosa; historien om när Tors hammare blev stulen (finns i smått olika versioner men här är en): En gång när Tor låg och sov stal någon hans hammare. Tor tog reda på vem tjuven var och gick till dennes bröllop själv utklädd till bruden. "Men vilka ögon bruden har!", sade bröllopsgästerna. "Och så mycket mjöd hon dricker!" När hammartjuv och gäster blivit fulla tog Tor tillbaka sin hammare och slog ihjäl allihop. Häpp!

Hitler kom aldrig till Filipstad

 Det påstås att svenskarna är "fredsskadade" till skillnad från finländarna. Men nja, åtminstone min föräldrageneration var i viss mån präglade av beredskapsåren. Mamma behöll en viss skräck för flygplan även som vuxen på grund av de ständigt lågt flygande viggenplanen som hon var rädd skulle komma och "köra ut tänderna" på henne när hon var barn. Hon berättade också om mörkläggningen när de hängde filtar för fönstren så inte lyset skulle synas, för man visste aldrig riktigt om kriget hade nått fram till Sverige också, det låg ju så nära. Farmor hade sparat ransoneringskort som vi  barn fick titta på; det var ont om varor under beredskapsåren t ex riktigt kaffe fick man sällan tag i utan malde en ört som heter Cikoria som surrogat. Men visst var det nära ögat; någon gök som hette von Schell hade fått uppdraget att planlägga anfall mot Sverige. Men samtidigt ville Hitler inte bli av med tillförseln av den svenska järnmalmen, och var också rädd att amerikanskt och brittiskt flyg skulle blanda sig i. Det hela rann ut i sanden, Hitler blev dock sur på Sverige för att man här inte imponerades av hans anfall mot Ryssland, det land vi historiskt så ofta varit i krig med. Decennier efter krigets slut hittade någon kartor och anteckningar över Hitlers plan på att bomba Filipstad av alla ställen. Kanske tyckte han inte om Wasabröd? För att återgå till nutid så borde kanske Putin åka till Delfi och ta ett snack med oraklet. För sin vana trogen att ligga steget före reste Suzanne Brögger dit något decennium före Rysslands krig i Ukraina och frågade hur det går för det stora landet med Uralbergen i mitten. Oraklet svarade: "Ett stort rike kommer att gå under och ett litet att blomstra". Ska man gissa att Putin blir ihågkommen som den som gjorde Ryssland mindre istället för större? Det vore konstigt om folket i längden skulle acceptera att sjukvård, småföretag och olika samhällsfunktioner.får stryka på foten för att 40 % av statsbudgeten läggs på kriget. Om inte direkt inbördeskrig så kan man i alla fall tänka sig att Ryssland splittras i olika  självständiga och självförsörjande enheter som inte vill lägga sina pengar på krig.