Jag har fortfarande kvar några tuschteckningar som jag gjorde i 20-årsåldern av min dåvarande idol, Lao-tse. Bl a när han "latar sig" under ett träd. Fast det egentligen inte handlar om att lata sig, utan om ett förhållningssätt till världen enligt Tao. Lao-tse levde ca. 600 före Kristus och författade taoismens heliga bok Tao Te Ching. Tao är en enhet, och tillvarons alla motsatser (yin och yang) är ett avsteg från denna grundläggande enhet. Människans alla strävanden är förstås också ett avsteg från den principen, och taoismen förordar ett passivt liv där yttre framgångar är likgiltiga. Målet nås genom intuition och inte genom intellektuell ansträngning. Människan bör enligt Tao helst vända sig bort från samhället och söka enhet med naturen. Lao-tse framstår som en extrem motsats till dagens opinionsbildare och inte minst politiker. Men på 70-talet fanns fortfarande politiker med en mer ödmjuk framtoning. Jag var väl aldrig någon fan av Centerns partiledare Fälldin, men måste hålla med Värmlands Folkblads chefredaktör Peter Franke som skrev att sådana politiker med den sortens hederlighet finns inte längre. Vilken politiker reser idag hem för att delta i slåttern? Då hade partiledare en stor folkrörelse bakom sig. Nu åker de till Almedalen och sippar rosé, skriver han, och PR-konsulter ger dem råd. Gamle Fälldin talade inte ens engelska, men han blev i mitten av 70-talet den förste borgerlige statsministern sedan 1936. I sin sista intervju i slutet av förra året vädjar han till politikernas medmänsklighet: "Alla måste ha förmåga att se över gärsgår´n och se vilken förfärlig tillvaro asylsökande och flyktingar lever under. Det borde leda till någon form av uppgörelse."
Idag hade skulle Fälldin ha slitits i stycken av reptilerna som intagit scenen. Att se glimtar av valkampanjerna för de två återstående kandidaterna i det amerikanska valet är lite som att välja vilken skräckfilm man vill se; Psycho eller kanske Terror på Elm Street?
Men någon gammal kines sade: "Man behöver bara sitta vid en flod, och förr eller senare kommer alla ens fiender att flyta förbi." (Jag vet inte vem som sade det, men det skulle mycket väl kunna vara Lao-tse.)
Men hur skulle Lao-tse förhållit sig idag? Vore det etiskt att "sitta vid en flod" medan världen förgiftas och översvämmas av våld och orättvisor? Eller skulle förgiftandet, våldet och orättvisorna försvinna om de flesta tog efter taoisterna?
Jag hade en liten, nätt bok som hette "Tao enligt Puh" skriven av Benjamin Hoff, där författaren visar hur väl Nalle Puh passar in på Tao eller "vägen" som de också säger. Nasse bekymrar sig för ofta, Kanin anstränger sig för att framstå smart och Uggla jobbar hårt på sin image, typ "gammal är äldst". För att inte tala om Upptagne Jensen! Medan Puh bara är...... Precis som en äkta taoist. Jag tog med boken till en av mina senaste arbetsplatser för att läsa vid eventuella perioder av stiltje, men boken blev helt mögelförgiftad där den låg i en hylla eftersom huset (vilket jag inte tänkte på då, eller ens visste att man kunde bli långvarigt sjuk av mögel) och måste tyvärr slängas.
Det verkar nästan som att hjärnan "kapas" när personer vistas i mögel, vilket gör det omöjligt att förstå att det är mögel de blir sjuka av. Och sjukvården underbygger vanligtvis detta trots att allt från "utbrändhet" till cancer med dödlig utgång inte sällan har mögel som upphov. Är man konspirationsteoretiker ifall man tror att sjukvården aldrig kommer att erkänna mögel som en orsak till en rad sjukdomar (trots att det numera finns hur mycket forskning som helst som visar på mögel som upphov eller bidragande orsak till en mycket lång rad sjukdomar) just därför att "Big Pharma" tjänar storkovan på de stora mängderna medicin mot just de sjukdomarna? (Och som aldrig sinar så länge de hålls okunniga....) Med en sådan som Upptagne Jensens gillande, kanske man kan tänka sig?
"Upptagne Jensen, som i likhet med sina förfäder aldrig har känt sig riktigt hemma, aldrig slagits sig till ro, i detta vänliga land. Sträng och stridslysten fanatiker som han är, är den gnidige Jensen för fordrande mot sig själv och mot andra, och likaså gentemot en värld som heroiskt försöker leva vidare trots det som Jensen tillfogar den.
Det är därför inte förvånansvärt att en sådan typ tänker sig framåtskridande som kamp och seger. Det är en av hans små egenheter, skulle man kunna säga", skriver Hoff i "Tao enligt Puh".
