Kolosser på lerfötter....?

Jag lyssnade på Värmlandsradion häromdagen när Karina Johansson från Sunne berättade om sin nya bok som hon skrivit om Addisons sjukdom, där hon delvis vänder sig till sjukvården därför att hon har haft så många svårigheter att bli trodd på och få hjälp där. Trots att hon numera har fått diagnosen har problemen med misstro från vårdens sida fortsatt. Addisons (binjurarnas oförmåga att tillverka de livsviktiga hormonerna kortisol och aldesteron) kan trots medicinering bli farlig t ex vid influensa eller annan försvagande sjukdom, och hon berättade om hur hennes pappa som också hade sjukdomen (som dock inte är ärftlig) hade fått kämpa i många år för att få hjälp av vården. Hon menade att många aldrig får någon diagnos och att troligtvis en del har avlidit odiagnostiserade och utan att bli trodda.
Har det alltid varit svårt att bli trodd hos sjukvården, eller har det blivit svårare idag med alla "nya, mystiska" sjukdomar som uppstått på grund av senare företeelser som t ex den massiva strålningen från 3G- och 4G-masterna och överanvändningen av nya kemikalier som framställts av människan?

Naturliga kemikalier har ju alltid funnits och redan de gamla grekerna och egyptierna använde parfym kanske någon invänder apropå kemikalier, men det handlade om blommor där doften utvanns genom oljor, alkohol eller vanligt vatten. Idag består de så kallade parfymerna till 90-100 % av kemikalier, varav många har experimenterats fram och aldrig prövats ifall de är skadliga för djur och människor. Monica Kauppi skriver i Impotensmadrassen att hon ser framför sig hur företagskemister sitter där och blandar och myser, "vi tar en OH-grupp till, byter ut en atom här, gör kedjan lite längre, grenar den lite, eller så delar vi av den och sätter ihop en del med nåt helt annat, alltid kan man använda det till nåt, och om det inte finns nåt användningsområde, så hittar vi på ett. Det löser sig..." På så sätt har man kört ihop nio fenol med en OH-grupp och skapat nonylfenol, en höjdare i billigt tvättmedel och i färgglada tröjtryck, skriver hon. Nonylfenol är hormonstörande, precis som polyklorerade bifenyler, PCB, som finns i byggnader som fogmassa och numera också rikligt i t ex fisk och bröstmjölk."Fenylgrupper är inte så trevliga i det biologiska systemet. Många har biocida (livsdödande) egenskaper" säger man vid Kemikalieinspektionen.

En del väljer att äta "Paleo" för att man anser att kroppen fortfarande är anpassad till kosthållningen under stenåldern, men tänker inte på att de dygnet runt marinerar sin kropp i kemikalier som inte är anpassade till stenåldern utan har manipulerats fram de senaste decennierna. När man äter har man åtminstone enzymer till hjälp att bryta ned födan, men när man använder moderna, kemiska parfymer i t ex deodoranter, hudkrämer och sköljmedel i kläderna på kroppens största organ, dvs huden, tar det bara en kort stund för kemikalierna att nå inre organ t ex njurar och lever. Vi lever ständigt omgivna av dessa kemikalieångor, och en del märker det inte ens. Till skillnad från de gamla grekernas och egyptiernas parfymer som försvann snabbt i luften (vilket de beklagade) är våra kemiska parfymer gjorda för att bita sig fast mer eller mindre för evigt (vilket vi beklagar) och även utomhus är ofta luften förpestad av att några gått förbi för en stund sedan och deras kemikalier dröjer sig kvar i luften på ett kväljande sätt.

Fast inget ont om Paleo förstås! Många börjar förstå att det kanske ändå ligger något i det gamla talesättet "man är vad man äter", till skillnad från många av dagens läkare som menar att vad man äter inte spelar någon roll för t ex  inflammatoriska sjukdomar. (Fast glöm inte att man är vad man andas och omger sig med också!)  En av mina gamla chefer vid ett kök jag jobbade i berättade att man upptäckt att ett lagat mål mat om dagen gjorde en stor skillnad för gamla, senila människor som blev piggare, klarare i huvudet och klarade sin vardag bättre än om de bara åt uppvärmd "färdigmat" eller slarvade med bara smörgåsar hemma. Hon hade själv tydligt märkt den skillnaden hos sin gamle far.
Den amerikanska författaren Pamela Druckerman som är bosatt i Paris har också märkt skillnaden, i hennes fall när det gäller barn. Hon skriver att amerikanska skolbarn ofta lever på skräpmat medan de franska barnen brukar få näringsriktig, lagad  mat varje dag. Men det är också stor skillnad i uppfostran; franska föräldrar är "cheferna" och inte barnen! Av amerikanska skolbarn har minst 9 % diagnosen ADHD, medan mindre  än 0,5 % procent av franska skolbarn har samma diagnos. Hon säger att franska föräldrar till skillnad mot de amerikanska inte medicinerar bort uppförandeproblem hos barnen. Man kan tillägga att det gör säkert sitt till att Frankrike förbjudit trådlöst i förskolorna och att man har restriktioner för trådlöst i övriga skolan; att wifi ska gå att stänga av och vara avstängt när det inte används.

Har sjukvården inte hängt med i svängarna, och helt enkelt blivit föråldrad? Är det av rädsla att tappa greppet som t ex en vanlig barnläkare, dr Reimer i Mölnlycke, angriper elöverkänsliga och kallar dem "foliehattar"? Eller är han bara en "attention whore"? Eller betald av industrin? En annan läkare som brukar lyftas fram i media när det gäller el-, men i det här fallet också kemikalieintolerans, är Lena Hillert. Hon brukar dra den gamla KBT-valsen, dvs hon tror på avprogrammering i form av kognitiv beteendeterapi och har sagt att den lönar sig inte att elsanera bostäder för det har visat sig inte hjälpa. Ändå finns det ju många elöverkänsliga som har blivit bättre och t o m menat sig ha överlevt genom att själva kunnat bekosta en elsanering av sin bostads- och/eller arbetsmiljö, så man får gissa att det har ekonomisk bakgrund. Hillert har också fel när det gäller kemikalieintolerans då hon hävdat i intervjuer att den aldrig gett några fysiska bevis i tester. Bl a professor Gunnar Heuser har visat på avvikelser i mastcellsprov hos en del individer och Linus Andersson vid Umeå universitet har visat på förändringar vid hjärnscanning. Att enbart hänvisa till KBT som Hillert gör verkar ovetenskapligt eftersom det inte finns någon som helst forskning som visar att någon tillfrisknat från MCS eller elöverkänslighet genom kognitiv beteendeterapi. "Jag önskar det vore psykiskt", skriver psykologen Robert S Mayer i tidningen Våra giftiga tider. Mayer har själv MCS (multipel kemisk känslighet) och anser sig kunna skilja på psykiskt och fysiskt.
Solveig Silverin intervjuades av Peter Wahlbäck om den farliga mobilstrålningen i radioprogrammet Karlavagnen häromkvällen. "Jag önskar jag hade fel", säger hon. Hon har själv arbetet inom området och blev bildskärmsskadad får 23 år sedan, och blev därefter elöverkänslig. Hon oroar sig för att den unga generationen idag inte kommer att bli gammal, och har sett hur många har blivit sjuka i takt med utbyggnaden av 3G-nätet. Hon menar att mobiltelefonen i sig är en bra sak, men att det inte är lämpligt att göra allt via den som att lyssna på musik, surfa på nätet och spela spel. Det borde göras från en stationär dator. Solveig Silverin berättar om hur en kvinna som skrev en uppsats redan 1976 i ämnet skadlig strålning blev uppsökt och hotad av telejätten Ericson. Sedan försvann hon, och även uppsatsen försvann!

Jag har (åtminstone ännu) inte blivit stalkad av någon industri, men däremot "trakasserad" av myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Så länge jag hade diffusa sjukintyg som antydde att det var ett tillfälligt funktionshinder accepterades det, men när intygen blev bättre och det tydligare framgick att det var ett miljörelaterat funktionshinder fick jag inte längre stå kvar som arbetssökande för man ville inte bidra med någon som helst arbetsplatsanpassning. Och Försäkringskassa "frös fast" i sitt svar på mitt senaste överklagande för snart ett år sedan, eftersom jag hänvisade till Förvaltningslagen krav på att FK ska hjälpa en person rätt i en dylik situation vilket de inte alls har gjort, snarare tvärtom kan man lugnt säga. (Men gissar att FK har konsulter till hjälp för att trassla sig ur detta.)


Industrin vare sig det gäller läkemedel, kemikalier eller datorer och mobiltelefoni har aldrig varit så stor och mäktig förut men ändå verkar man rädda, t ex kostar Monsanto på en hel PR-avdelning som smutskastar forskare som varnar för GMO enl. Natural Society. Att kritisera industrins produkter är att trampa på många ömma tår. En hederligt förankrad industri borde inte vara rädd att granskas, bara en "koloss på lerfötter" reagerar väl så?

Första klunken till Poseidon

Undrar vad Poseidon, havsguden och "jordskakaren" skulle ansett om att miljoner ton av plastskräp numera bildat en egen kontinent i Stilla havet? (Han var kanske främst Medelhavets gud, men ändå...)
Världens största soptipp finns till havs. Plasten bryts inte ned utan sönderdelas och drar till sig miljögifter som kan förgifta hela ekosystemet. Påskön ligger mitt i en sådan ackumuleringszon. - Vi fick åka genom skräp i flera dagar, säger Anna Kärrman (docent i kemi vid Örebro universitet) som tagit prover i södra Stilla havet. Det här kommer att slå tillbaka på oss också, enligt henne. Fiskarna som fick i sig pellets som legat någon månad i San Diego Bay fick leverförgiftning. Många av de fiskar vi äter, t ex tonfisk, har förmodligen ätit plast och på så sätt får vi tillbaka den i våra kroppar. Allt skräp hamnar slutligen i havet!

Sverige är inget undantag. Deltagare i Västerhavsveckan i somras säger att problemen med nedskräpning är omfattande längs västkusten liksom i havet utanför kusten. Författaren Birgitta Stenberg skriver i sin sista bok (Skriver mig ut ur världen) om havet utanför Stenungssund: "Sedan kommunen hade tillåtit etableringen av jättelika, flytande oljecrackers hade också andra fabriker sökt sig dit ut i havet för att undvika de kostsamma reningsprocesserna som enligt lagen gäller anläggningarna på land. Vid åtal låg de kvar under utredningstiden men sedan skeppades hela fabriken vidare på sina pontoner till en ny ort längs kusten. Strax tog nästa företag dess plats och förfarandet upprepades på nytt."

"Farlig mikroplast driver runt i Östersjön" säger en tidningsrubrik. Den är inte det enda farliga i Östersjön; eftersom man inte klarade att få ned dioxinhalten bestämde den förra regeringen med Reinfeldt i spetsen att man fick börja sälja den tidigare förbjudna strömmingen ändå. Apropå Östersjön så säger Kemikaliedetektiven att fleecetröjor i ludd- och partikelform simmar omkring där.
Fleeceprodukter tillverkas av återvunna läskflaskor (PET) och som innehåller bisfenol A (BP-A) som gör flaskorna blanka och genomskinliga. Det tycks vara plasten som är det nya Scylla och Charybdis i haven. Forskarnätverket Census of Maritime Life säger att Medelhavet är det mest hotade havet i världen. Flera hundra forskare har deltagit i en studie som visar att det hotas av bl a kemiska

industrier och klimatförändringar. Det borde väl få "jordskakaren" att vakna till? Numera lär den helige Nikolaus tagit över Poseidons roll som sjöfararnas beskyddare. Vi känner honom bäst som Santa Claus.... Jultomten i all ära, men Poseidon känns på något sätt mer lämplig att åkalla i den här frågan. Betänk t ex den gången han och Apollo var panka och beslöt att ta ett jobb hos kungen i Troja med att bygga en mur. Men kungen betalade inte, och Poseidon dröjde inte med att skicka honom ett havsmonster! Han ställde sig också på Greklands sida i trojanska kriget, och vi vet ju hur det till sist gick! Förr brukade man offra hästar för att hålla sig på god fot med Poseidon, men jag har hört det kan gå bra att hälla en skvätt vin i havet också. Eller som näst bäst i vasken om man inte har något hav tillgängligt. Är det inte hög tid för dem som dricker vin att börja offra det första ur flaskan till Poseidon? Det ser inte ljust ut för oss dödliga annars att kunna klara upp den förstörelse vi ställt till med i haven,

En ros är en ros.....är ett mord!

"En ros är en ros är en ros" är ett gåtfullt citat som brukar tillskrivas Gertrude Stein, hon med den världsberömda salongen där författare och konstnärer som Hemingway, Picasso och Matisse samlades och trivdes. I själva verket lyder första strofen i hennes dikt Sacred Emily: "Rose is a rose is a rose is a rose". Och hon menade själv att på Homeros tid kunde poeten åkalla ett ting och detta ting var verkligen där. När skrivkonsten tog över förlorade tingen sin identitet enligt Gertrude Stein och hon försökte återfinna detta. "Jag tror att i den strofen är rosen röd för första gången på hundra år i engelsk poesi", sade hon.

Men en ros brukar tillskrivas så mycket mer än att bara vara en ros. Den avkrävs att uttrycka allt från glädje till sorg, och inte nog med det - den och många andra blommor dödas faktiskt i detta syfte. Kosmologen Martinus sade att en blomma är ett levande väsen precis som vi själva, även om den inte är lika dagsmedveten utan upplever världen mer genom aningar. Den vänder sig ju mot solen för att få värme och livskraft och kurar ihop sig när det blir mörkt. När man plockar en blomma förkortar man dess liv och berövar blomman upplevelsen av hela sin livscykel. Han tyckte det var ruskigt med åsynen av alla dessa drivor av blom-lik vid begravningar. Själv gav han noga instruktioner att det inte skulle finnas några snittblommor vid hans begravning utan hans kista skulle täckas med flaggan med Livets symbol.

Men inte nog med att en ofattbar mängd blommor faktiskt mördas varje dag, de besprutas dessförinnan med mängder av giftiga bekämpningsmedel som även skadar många människor som tvingas försörja sig på blomsterodlingar världen över. "Den ena kvinnans present är den andra kvinnans gift" som det står på en amerikansk hemsida. Kvinnor som är anställda i odlingarna vågar oftast inte tala om att de är gravida utan fortsätter att arbeta. Det är vanligt med missbildningar hos deras barn.
Svenskar köper snittblommor för 750 kronor per person om året, skrev Monica Kauppi i Impotensmadrassen år 2009. De blommor som importeras till Sverige (ofta via Holland och Danmark) har besprutats med bekämpningsmedel som ofta är farliga och förbjudna i i-länder. Många av medlen är förbjudna av WHO (världshälsoorganisationen) och de skyddsåtgärder som vidtagits av företagen anser man inte vara tillräckliga. Snittblommor för export odlas bl a i Zimbabwe, Tanzania, Kenya, Colombia, Kina, Indien och Malaysia.

Monica Kauppi berättar om när dåvarande utrikesminister Anna Lindh mördades och folk vallfärdade med en ros i handen till NK. Själv blev Kauppi omtöcknad av alla bekämpningsgifter som spreds i luften och måste fly. Drivorna av förgiftade blom-lik fraktades sedan till Norra kyrkogården där de hamnade i komposten. "Jaha, det är så här Agenda 21 och Stockholms Stads miljöpolitik fungerar i praktiken. Bara man själv inte är ursprungsanvändare av bekämpningsmedlen så spelar det ingen roll om man hjälper till att sprida DDT, lindan och gud vet allt i jorden! Det kanske inte är så ofarligt att vandra på kyrkogårdar när allt kommer omkring" skriver Kauppi. Hon berättar också om en australisk studie från år 2000 som visade att nyfödda barns första avföring innehöll i snitt minst tre olika bekämpningsmedel: lindan 78 %, Klorpyrifos 59 % och DDT (fast det förbjöds 1985) 52 %. Ett av kapitlen i hennes bok inleds med versen: "Cancer, DAMP eller allergi/kommer ditt barn att gå fri/i vårt nya kemikalielotteri".

Det är ju inte bara vi och blommorna som är levande väsen utan precis allt, enligt Martinus. Till och med stenarna, även om de inte är tillräckligt dagsmedvetna för att märka om någon hugger i dem eller vad som sker runtomkring dem. De lever i ett salighetsrike av minnen från tidigare inkarnationer i olika livsformer, där alla minnen blivit vad han kallar guldkopior oavsett om det var goda eller dåliga upplevelser. Alla har varit lika berikande! (Det är därför vi pryder oss med kristaller, för att ta del av deras "salighetsenergier"!)
Men insekterna som enligt honom härstammar från andra planeter, det är därför de är så olika oss - är på andra sätt mer lika oss. ("Djuren är ju också människor", som berättaren brukade säga i barnprogrammet Fablernas värld.)  Insekterna har ett väl utvecklat nervsystem, tusentals neuroner och möjlighet till ett psykiskt liv. Martinus menade att myrsamhället står högt över vårt när det gäller t ex arbetsmoral.
Adriano Zanetti skriver i sin bok Insekternas värld att balansen i naturen skulle rubbas på ett katastrofalt sätt om insekterna försvann. Däremot skull jämvikten återställas om människan försvann. Han skriver att faktum är att allt skulle ha nytta av om människan försvann eftersom hennes härjningar har rubbat mycket. Eller om människorna skulle ändra på sig och lära av insekterna, t ex bin som räddar jorden i stället för att förstöra den? Och om man nu till varje pris vill mörda en blomma till någons födelsedag, åtminstone köpa en ekologisk snittblomma....