Strålande tider.....

Gissar att det är extra svårt för elöverkänsliga i december med den utökade elanvändningen överallt i alla trakter där det finns minsta tecken på civilisation. Det är inte stjärnorna utan läsplattor och andra smarta julklappar som strålar, förutom miljoner av elektriska julgransljus; och grannar som annars klagar över elräkningen har plötsligt råd att ösa elektricitet över buskar och träd, över huskroppar och till och med över uthus och stall. Kort sagt: julen har blivit en riktig el-högtid.
Vad skulle hända om ett längre elavbrott skulle inträffa vid julhelgerna? Varuhus och sjukhus har förmodligen reserv-el som kan utnyttjas, men för övrigt kanske det mest skulle vara just de svårast elöverkänsliga som sitter därute i ödemarken som kan fira en mysig jul till spraket från en vedspis medan stadsborna äter kalla rester eller gamla konserver? Bara en liten spekulation före jul....

En annan grupp i marginalen är de så kallade utslagna, eller hemlösa eller "luffarna" som de kallades förr, eller med ett ord ganska nyligen skapat av moderaterna (eller ny-språk som George Orwell skulle kallat det enligt "New World Order"): de som hamnat i "utanförskapet". En tradition i Sverige sedan långt tillbaka har varit att ge de fattiga något extra till jul. För varje år har det dock blivit kallare och snålare även på den punkten. Det finns företag som förr brukade ge sina lågavlönade anställda en julmiddag som ett litet tecken på uppskattning, men som inte ens bjuder sina anställda på en lussebulle med fika till Lucia som förr. Det enda de numera bjuder på är hot om att flytta företaget utomlands om man inte är villig att jobba mer för samma lön. I USA har man tagit steget fullt ut och i ett femtiotal städer hittills förbjudit soppkök för hemlösa, men även förbjudit hemlösa att överhuvudtaget vistas där. Och på Mc Donald´s har man anställt en clown som ska lära de lågavlönade anställda att sjunga en trudelutt för att glömma att man är hungrig, och att bryta maten i mindre bitar för att få den att räcka längre.

Men kommer att tänka på Selma Lagerlöfs romanfigur Charlotte Löwensköld, när hon blev bekymrad då hennes väninna tänkte gifta sig med en som hånat en fattig: "Då vore jag hellre den  fattige, än jag vore honom". Och måste säga att jag är hellre "fattig" än en av dem som sitter och nekar andra människor ett människovärde, vare sig det är inom försäkringskassa, socialförvaltning, inom politiken eller som en Uncle Scrooge i företagsvärlden, som av ren girighet lägger ned en hel produktion fast den till och med går med vinst, eller läkemedelsjättar som slutar tillverka livsnödvändiga mediciner för att de inte ger tillräckligt stora vinster. Eller låtsas att billiga kopior av mediciner "innehåller exakt samma", men låter bli att deklarera att man bytt till ett annat bindemedel, och på så sätt riskerar liv och hälsa för exempelvis den växande gruppen av allergiker eller kemikalieintoleranta.
Kemikalieintoleranta har förstås också fler svårigheter när det är jul; alla doftande hyacinter och andra även luktfria julblommor kan orsaka reaktioner hos både dem och allergiker, brukar finnas i affärerna nära kassorna, parfymer som provsprejas och alla nytillverkade, av kemikalier sprängfyllda produkter som trängs i affärerna före jul. Personligen tycker jag nästan julen är bättre som kemikalieintolerant och relativt fattig; jag slipper springa i affärer och köpa meningslösa julklappar i betydelsen att vuxna utbyter prylar av slentrian och en andra massa "måsten".