Chefen för öppenvården i Värmland skrev sin avskedsansökan förra veckan, efter att offentligt ha riktat skarp kritik mot sjukvårdsdirektören som i sin tur också sade upp sig. Den förstnämnde talar om en tystnads- och rädslokultur med ett dysfunktionellt och diktatoriskt ledarskap. Absolut inget ovanligt, och vice versa dvs. när chefer är trevliga och snälla, brukar ett informellt och elakt ledarskap tas över av någon i arbetsgruppen. Och inget konstigt med det; det är ju en naturlag att psykopater, narcissister och annat elakt folk strävar efter makt och snällare personer tenderar vara nöjda med en tillbakadragen position.
För att återvända till landstinget så är det borgerligt styre i Värmland, men risken är stor att problemet varit detsamma med en annan politisk färg t ex kommunistisk. Tänk bara på den om grodan och skorpionen! (Se PS längst ner ifall ni inte hört den.) Martinus sade visserligen i sina stora perspektiv att kommunismen är den enda rena styrelseformen, och han har säkert rätt i det. Men Dag Solstad motsäger detta och visar varför det är så svårt att få kommunismen att fungera i sin roman från slutet av 70-talet, Gymnasielärare Pedersen och den stora väckelse som hemsökt vårt land. Ett kommunistiskt parti för väpnad revolution mot sittande sossar var på uppgång i Norge. Ofta med borgerliga, välutbildade personer t ex läkare och lärare i ledande positioner och med stora visioner om framtiden. Och det var verkligen ett proletariatets diktatur, där medlemmarna tvingades redovisa sin ekonomi inpå bara linnet och ge stora summor till partiet i stället för att göra "onödiga saker" på sin fritid. I Sverige fanns också motsvarande rörelse för väpnad revolution på sina ställen till och med i min lilla kommun. Jag kände några som var med bl a en arbetskamrat på mitt första jobb på biblioteket. Man verkade dock vara mest beväpnad med rödvin om ni frågar mig. Den farligaste bland dem var den jättelika perserkatten Mohallab som trots sin vikt gick till attack på medlemmarna från ett högt skåp. Dock tappade rörelsen gnistan när Maos Kina som varit idealet visade sig vara ett korrupt och blodigt statssystem.
Längre tillbaka historien fanns det svenska kommunister som reste för att delta i byggandet av Stalins dröm Sovjetunionen men blev gravt besvikna. Några kom aldrig tillbaka för det sägs att de blev avrättade, dock inte för att de skulle ha gjort något fel utan för att deras kompani hade en viss kvot av förrädare att skjuta varje månad och ifall det inte fanns några äkta förrädare att tillgå tog man vad som fanns till hands, gärna en utlänning.
Dag Solstads ledande romanfigur magister Pedersen tvingas inse att inget har blivit bättre för arbetarna under de stora kommunistiska systemen. De är fortfarande slavar och kugghjul medan ledarna tillskansat sig stora materiella fördelar och ett diktatoriskt ledarskap. Han erkänner till och med att det är bara den revisionistiska socialdemokratin som har visat sig fungera i längden för massorna. Reformism alltså, inte revolution!
(Som en liten dagsaktuell illustration till detta, avgår Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt efter att ha trampat i klaveret efter att ha hotat med gemensam sak med socialisternas ärkefiender Moderaterna och Sverigedemokraterna för att fälla regeringen. Ungefär samtidigt säger Socialdemokraternas ledare Stefan Löfvén att han tänker sitta kvar och vill gärna leda partiet i valet 2022. Borgarnas privatiseringar och skattesänkningar, ivrigt påhejade av SD, är grunden till bl a sjukvårdens problem. När folk börjar fatta det, kommer Socialdemokraterna att vinna mark igen. Ska man rikta någon kritik mot Stefan Löfvén så är det att han är lite för mycket förhandlare. Han bör ställa sin inre fackföreningsledare åt sidan ett tag och bli mer "egoistisk" och krävande för Socialdemokraternas räkning.)
Ett annat stort problem med kommunismen har varit det svårartade patriarkatet. Svetlana Aleksijevitj har skrivit om kvinnorna som slogs för Sovjet men vars insatser mörkades för att de inte passade in i bilden av "den tappre soldaten". Nej, "den nya modellen för människan får nog bli kvinnan", säger danska Suzanne Brögger. Och apropå patriarkatet, bland de kvinno- och invandrarfientliga männen, motsvarande SD i Sverige, finns det en del som inte vågar ge sig på danska kvinnor utan importerar fruar av annan etnicitet, på vilka de tycker sig kunna ge fritt utlopp för sitt inre avskum, skriver hon. När hon skrev "Brev till prinsen av Mogadonien var det 10-tal, utländska gifta kvinnor i Danmark fick inte skilja sig på 7 år. (Hur är det idag, och hur är det i Sverige?) "De betalar ett högt pris med sin hälsa, sina tänder och Gud vet vad", skriver Suzanne Brögger.
Sociala medier ligger i tiden till form men inte innehåll dessvärre. Hat och uppvigling med högerextrema förtecken tillåts i förvånande utsträckning på t ex Facebook, men förra veckan satte Facebook stopp för en annons om ett öppet lunchseminarium om feministiska tecknade serier vid Karlstads universitet. Visserligen kom de med en ursäkt i dagens tidning för det sistnämnda. Men inte för det förstnämnda!
PS. Historien om grodan och skorpionen: En skorpion ber en groda om skjuts över floden. - Nej, du sticker mig bara, sade grodan. - Nej, varför skulle jag det, då sjunker vi ju båda, svarade skorpionen. - Ok då, sade grodan. Mitt ute på vattnet stack skorpionen gadden i grodan som sade: Varför gjorde du så, nu dör vi ju båda? _- Förlåt men det ligger i min natur, sade skorpionen.
