Den nyliberala (eller tokliberala som en del säger) organisationen Frihetsfronten som bl a drev en svartklubb i Stockholm på 90-talet i protest mot statens regler och restriktioner kring alkohol (och där man olagligt serverade alkohol), var heller inga vänner av staten som stödjare till de socialt utsatta. I organisationen fanns t ex den då blivande men nu före detta finansministern Anders Borg och ett antal andra yngre förmågor från Moderaternas ungdomsförbund, även "landets äldsta tonåring" sedermera "landets yngsta pensionär", författaren Per Hagman, och man sysslar dels med ändlösa diskussioner och kritik mot staten och dels med att faktiskt aktivt försöka hjälpa fattiga och andra som hade det svårt. Man menade ju att det var bättre med medmänsklighet från den nära omgivningen än att statens stora maskineri skulle sköta den biten. Per Hagman skriver i sin senaste bok att han vid sina resor till främmande städer hellre tar reda på var tiggarna håller till och ger dem en slant än att leta sevärdheter eller ge allmosor till kyrkan. Han berättar hur han och en vän har roligt åt att de i Nice köper dyr Roquefort till en uteliggare men billig ost till sig själva.
Kan det inte verka lite nyckfullt att som hemlös/fattig vara utelämnad åt ifall Per Hagman eller någon annan t ex före detta Frihetsfrontare råkar gå förbi och kastar åt en lite Roquefort? Under decenniet som följer kommer Anders Borg som finansminister att ge skattelättnader åt de redan välbeställda och de som får betala är bl a arbetslösa och sjukskrivna, åt vilka Borg och Reinfeldt dessutom har mage att mynta begreppet "utanförskapet". Nuonaffären är ytterligare ett exempel på hur han sin tid efter Frihetsfronten öser pengar i sjön istället för att vara den motvikt till statens kalla hand och värna om de svaga som han sade sig vilja på 90-talet. Men borgerskapet uttrycker ingen harm om sådant; inte förrän Borg som sitter i diverse bolagsstyrelser tiden efter borgarnas regeringstid mer eller mindre inleder sommarens Pride-vecka med att tafsa på både män och kvinnor och uppträda som blottare på en fest. Då tar det hus i helsike... Fast kanske detta ändå är det "bästa" han gjort med tanke på att inga fattiga stackare behövde betala den här gången! Tvärtom bjöds det på lite gratis underhållning i stugorna.
Sensmoralen av detta: det kommer i överskådlig framtid alltid att finnas individer som tillfälligt eller mer långvarigt faller utanför ramarna, både innanför och utanför "utanförskapet" och att statens kalla men fasta hand trots allt är pålitligare än nyckfulla libertarianer som vill dra ner statens ansvar och ha en låt-gå-kapitalism.
Men en sak som tyvärr ingen politisk riktning eller parti hittills vågat ta sig an på agendan är alla barn som i dagarna börjar skolan men inte kan vistas där p g a dålig inomhusluft. Hörde senast idag talas om en flicka som skulle börja skolan men bara kunde stanna 1 minut i lokalen eftersom det stank alldeles förskräckligt av parfym från övriga. Är detta demokrati? Det klagas över alla "hemmasittare" men ansvariga fegar ur att göra något åt saken, t ex att det självklart borde vara obligatoriskt parfymfria lokaler (och människor) på ställen där man måste vistas. Barn har ju faktiskt skolplikt! En forskningsstudie utförd av David Wyon vid Danmarks tekniska universitet visade att bra inomhusluft förbättrade skolresultaten för alla. Fördubblade man friskluftsintaget fick man 15 % bättre skolresultat.
