Form och innehåll

Ett splitternytt styre såg dagens ljus i kommunhuset, där Socialdemokraterna varit "cementerade" sedan urminnes tider. Det nya partiet startades av två poliser bl a utifrån ortens drogproblematik. Den ene har redan gjort en hel del positivt för kommunen, bl a instiftat Juldagsbadet (utomhus, i isvak)
eller "Ice Bear Challenge" som det döptes till, där pengarna går till välgörande ändamål. Det är ett demokratiskt parti som "är till för folk" om man får citera Erik Beckman, och som lagt örat mot marken bl a när det gäller folks önskemål om skolan. Det ska bli spännande att se hur det går!
Socialdemokraternas ordförande säger: "Det jag är lite orolig för är att man ska satsa på skolbyggnader istället för skolan, för det är skolan det behöver satsas på".
Jag skulle vilja mena att "utan formen inget innehåll", eftersom en fungerande byggnad med bl a bra inomhusluft kan vara avgörande för vakenhet och inlärning. Jag  gick i en gymnasieskola med ytterst dålig kvalitet på inomhusluften, säkert emitterande byggmaterial och mögel m m där många klagade på huvudvärk, trötthet och att de "inte fattade" lärarnas budskap.

Apropå innehåll och form: även en ny deckare såg dagens ljus, skriven av en ortsbo. Jag håller som bäst på att läsa "Skuggor under ytan" av Lars Svensson, det är första delen i en serie, och det kanske är extra roligt eftersom jag tidigare var arbetskamrat med författarens mor. Som ganska van läsare av kriminalromaner tycker jag nog att den är minst lika bra som många andra, och jag gillar de övernaturliga inslagen. Han har säkert läst sin Selma Lagerlöf...  Språket gör dock att jag tar mig för pannan både nu och då, speciellt eftersom han är lärare i svenska. Hans favoritord tycks vara "parkera", och det återkommer genom hela boken. Det är inte bara bilar, utan allt från personer och byggnader till skrivblock som ständigt parkerar; "han sträckte sig efter skrivblocket som parkerade längre bort på skrivbordet". Samtidigt som jag hoppas hans nästa bok får en ordentligt korrekturläsare, så begriper jag förstås att han vill skriva med ett eget, personligt språk och spränga in lite lokala, värmländska ord som "skvatt", även om det förmodligen är obegripligt för icke lokala läsare. I Svenska Akademiens ordlista kan "skvatt" ha två, motsatta betydelser: ingenting eller fullständigt, t ex "begriper inte ett skvatt" eller "skvatt galen". Men i den lokala varianten är "skvatt" synonymt med att bli överraskad eller skrämd. Men det är svårt att lägga ifrån sig boken p g a den intressanta intrigen.
Kanske har det ändå blivit en gnutta för mycket kuslig läsning i höstrusket, för när sen Annie Lööf dyker upp i tv-rutan och gnatar sitt gamla mantra (hur mycket hon önskar att störta Löfvèn för att kunna ta makten) tänker jag på en galen papegoja och skulle helst vilja skynda mig dra ur sladdarna och ställa in TV:n i garderoben. Samt kanske lägga ett lakan över för att undvika att hennes "spöke" tar sig ut från apparaten på någon telekinetiskt vis, och sitter och hackar på ens fönsterbräda när man vaknar  i morgon...!

Hyenorna

Nej, det var inte ett naturprogram på bästa sändningstid i TV utan K-special med modeskaparna Chanel versus Schiaparelli i ena kanalen och sista valdebatten i en annan. Men båda handlade om rovdjursinstinkterna i människan dvs. att utskåpa konkurrenterna och ha bytet för sig själv. De båda modeskaparna verkade inte ens låtsas om varandra om de hamnade på samma tillställningar och en gång "råkade" den ena sätta eld på den andras klänning. När det gäller valdebatten tycker jag fortfarande att Löfvén framstod som "den vuxne i rummet" medan Annie Lööf alltför ofta låter som ett barn i sandlådan där hon sticker fram huvudet, skriker och "vill ha". Hånfull och självbelåten inger inte Jan Björklund precis något förtroende. Värst är kanske ändå Ebba Busch Thor som helt tappar sansen ibland och helt öppen visar sin rov- och karriärlystnad, vilken får henne att gå över alla gränser för en anständig debatt. När hon till slut inte har några ord kvar för sin avsky mot de rödgröna, vänder hon sig mot sina egna och läxar bl a upp Jan Björklund: "du får läsa på". Jag funderar över hur de fortfarande kan kalla sig Kristdemokraterna; för med Ebba försvann väl de sista kristna värderingarna. (Jag skulle hellre vilja kalla dem Kräkdemokraterna, av många olika anledningar...) Hennes leende når aldrig ögonen som hos t ex Stefan Löfvén.
Som vanligt är Jonas Sjöstedt skarp och klipsk, och hans politik skrämmer livet ur Alliansens företrädare som gömmer sig bakom en sköld av hånskratt. Det talas för lite om V:s förslag om t ex högkostnadsskydd inom tandvården precis som inom övrig vård, om sex timmars arbetsdag och många andra förslag som gynnar "vanligt folk" mer än någonsin de övrigas politik.
Trots att Alliansens debattdeltagare skrämde mer än den rysare jag tänkt läsa, var det kanske ändå bra att somliga visade upp sitt rätta ansikte i tid för väljarna. Jimmie Åkesson lät för en stund visa sitt rätta jag bakom den övertrevliga masken, vilket säkert applåderas av vissa minoritetspartier på yttersta högerkanten men applåderades av andra skäl av oss som vill se "ulven" ta av sig får-kostymen. Den andre "ulven", dvs Kristersson som jag även upplever som en slags positivhalarens apa i sina krumbukter att vinna uppmärksamhet, upplevs av konstig anledning av pressen som den som "vinner" debatten. Man kan ju inte vinna en debatt för det är en smaksak vad man tittar efter, däremot kan man vinna ett val. Det var också bra att det framgick så tydligt att de blåbruna inte bryr sig om den större allmänheten utan värnar om sig själva och sina likar, och detta på ett osmakligt sätt. Sen är det upp till väljarna; "Som man bäddar får man ligga".

Recept för ett vinnande koncept

Också stora politiska partier är mottagliga för påverkan. Se t ex Socialdemokraterna som ett tag lät sig rubbas av högerstormarna och ville förbjuda tiggeriet. Men som på nytt lät sig påverkas av starka, kritiska röster och tog tillbaka förslaget. Mitt recept om man vill göra sin röst hörd åtminstone på sikt är att rösta på ett stort, inkluderande parti som ser till helheten och majoritetens bästa och när/om partiet får makt kan man endera (om man har tid) vara "droppen som urholkar" eller också vara en grupp som då har möjlighet att "anstorma" med sina krav som minoritet.
Tyvärr har både SD och andra dock mindre partier som har en underton av nazistiska värderingar fått bli uppsamlingsplats för de halta och lytta (till kropp och inte minst själ), till de missnöjda och utstötta i samhället, en plats som känns igen från historien. "Intet nytt sker under solen" säger Predikaren i en vers (kap. 1, 5-9, åtminstone i den gamla översättningen), för liksom i 30-talets Tyskland har borgarna sin vana trogen, under sina år vid makten i Sverige hunnit riva ner tryggheten, skapa en stor statsskuld, skapa en "arbetslinje" och ett "utanförskap". Med andra ord sopat banan för missnöjespartier som ytterligare ställer svaga grupper mot varandra och vill ha ännu "hårdare tag".
Se bara på moderatledaren Kristersson: man fattar inte hur han vågar ta ordet "cancer" i sin mun så ofta i valdebatterna; det måste ju få folk att tänka på hur han behandlade cancersjuka under sin tid som Socialförsäkringsminister. Även det skattebetalande folket utsattes inte bara för förakt utan för ren stöld från hans sida när han under sin tid som socialborgarråd i Stockholm (fram till 2010) reade ut bl a förskolor och hemtjänst som vissa gjorde miljonklipp på. Hans egen partikamrat, dåvarande justitieminister Beatrice Ask försvarade honom med att "det är inte olagligt att vara korkad och ha dåligt omdöme". Under Alliansens styre fortsatte de borgerliga att sälja ut Sverige (och vill fortsätta med det ifall man får makten.)

En underlåtelse som det stora partiet Socialdemokraterna liksom borgarna har gjort är att inte få alla att känna sig som en del av samhället, utan tvärtemot fått grupper av allt från sjuka till arbetslösa eller invandrare att känna sig som en belastning. Fast där kan man egentligen inte skylla allt på regeringen, utan på den stora massan av allt från tjänstemän hos myndigheter till chefer, mellanchefer och medarbetare i statlig, kommunal och privat regi. För vid sidan av alla lagar och regler som ofta ser alldeles utmärkta ut på papper läggs inte sällan ett extra lager av fördomar, pennalism och särbehandlingar av subtilt slag som sällan går att döma inför lagen. Nästan alla jag känner som röstar på SD har blivit fruktansvärt illa behandlade av handläggare hos myndigheter och tappat förtroendet för demokratin, vilket är mycket illa. (Det finns ju även invandrare som går med i invandrarfientliga partier; en form av "Stockholmssyndromet" kanske?) Lösningen kan aldrig vara att lyfta fram ett parti som är ännu mer exkluderande och fientligt till allt som avviker från normen. Lösningen kan heller aldrig vara att låta sig luras av lögner och konspirationsteorier från trollfabriker (där Sverige blev ett favoritobjekt efter flyktingmottagandet 2015). Lösningen måste vara påverkan från båda hållen dvs. en regering som lägger örat till marken och lyssnar lika väl som medborgare inte ska vänta på att "någon annan" tar tag i saker, utan hellre försöka vara droppen som urholkar...

Mera rödvin åt spöken och troll?

Det går ett spöke genom Europa, nej förresten, USA är svårt drabbat också, ett högerspöke som påminner mycket om en robot där det klampar fram utan varken reflektion eller empati. Ibland är det faktiskt en robot också, dvs. ett automatiserat datorprogram som diskuterar med människor av kött och blod; det är därför spöket är helt resistent inför fakta. Just som vi gjort oss av med religionen och skulle leva i ljuset av förnuftet, enligt "vetenskap och beprövad erfarenhet" dök spökena och trollen upp igen. Det är inte bara i Sankt Petersburg det finns en trollfabrik där hundratals personer sägs jobba enbart för att sprida rykten och desinformation, en modern form av krigsföring. Även i Sverige pågår det för fullt just nu, och i allmänhet har folk inte tid att uppdatera sig tillräckligt snabbt om vad som är sanning eller lögn. I dagarna före valet är det förstås populärt att sprida uppmaningar att inte rösta alls (för att ge högerspöket försprång) eller sprida rykten om valfusk på trots mot den höga kvaliteten på säkerheten i svenska val.
Som alla spöken kan högerspöket skifta i uppenbarelse; ibland ser det ut att vara ett bortskämt spöke som helt enkelt haft det för bekvämt för att kunna utveckla medkännande med andra. Andra gånger verkar det haft för många motgångar så "nu kvittar det" och spöket väljer då destruktiva politiska utvägar för att "röra om i grytan", likgiltigt för hur många som kan komma till skada.
Jag minns på den tiden vänsterspöket var det vanligast florerande i vårt land. Vänsterspöket var mycket mer avslappnat och ville gärna ha roligt. Det demonstrerade för freden, drack hela insjöar av rödvin och bolmade mångflikade löv. Det skrev också överintellektuella skrifter som lästes upp medan åskådarna nickade och låtsades förstå under tiden de krampaktigt höll sig bordskanten för att inte somna men till sist kapitulerade och föll i koma. Där fanns också "revolutionära" undergrupper som propagerade för väpnad kamp. Dock brukade dessa möten sluta med att vänsterspöket somnade i fåtöljen med en massa rödvinspavor runt sig, eller också blev det väldigt roligt med rent Monty Pythonska diskussioner och skämt.
Ibland kan man få för sig att högerspöket faktiskt är vänsterspökets barn, med genetiska defekter efter allt dåligt rödvin och mögligt hasch och därför ofta lider av allt från Aspergers till Tourettes syndrom (ofta allt samtidigt). Det kanske också är orsaken till högerspökets rädsla; högerspöket som själv brukar uppträda i form av en vit, ensamstående, heterosexuell man i sina bästa år, och som är rädd för allt som inte är spöket självt dvs. utlänningar, kommunister, kvinnor, hbtq-personer, hemlösa osv. Det här spöket brukar framträda i tider av politisk osäkerhet och göra allt för att sprida sin egen oro vidare. Jag minns en bekant från vänsterspökets tid, som förklarade alla vänners krämpor i allt från nageltrång till höstdepressioner med att det beror på "för lite sprit, och för lite porr!". Skämtsamt förhoppningsvis, men kanske behöver ändå högerspökena helt enkelt ha lite roligare. De verkar ju inte fattiga precis, undrar förresten vem eller vilka de generösa bidragsgivarna är; är det själve Wallenberg eller utländska intressenter som vill utöka sina maktterritorier? Hursomhelst är ett förslag att köpa rödvin för pengarna, det räcker säkert till ett antal hederliga, gammaldags helkvällar istället för att bränna bilar och elda på mer oro och splittring. Den enda fördel jag ser med höger- framför vänsterspöket är att det har råd med bättre kvalitet på rödvinet!

Personligt och officiellt

Ifall man ska forska och skriva en uppsats förväntas man ju leverera åtminstone någon nyhet eller något nytt perspektiv som ingen redan tidigare tagit upp. Under en tidsperiod skrev man helst utifrån biografiska fakta ifall objektet för uppsatsen var en författare, och längre fram blev det istället på modet att studera enbart själva texten eller språket. Har inte direkt hängt med i svängarna vad som gäller idag, men det finns ingen "objektiv" text menar jag, för allt är ju framsprunget ur personen. Inte bara i romaner och annan skönlitterär text utan också i faktaböcker. Någonstans i texten gömmer sig personen och orsakerna bakom att författaren tycker som han eller hon gör. Ett extremt exempel är Hitler. Han skriver i Mein Kampf att han sökte två gånger till Konstakademien, men blev nobbad bägge gångerna. Han blev mer och mer arg när han tänkte tillbaka på det, men han tänkte inte att han inte hade uppfyllt kraven utan han tänkte på att där satt judar i juryn. Efter det började ha skylla allt som gått snett i hans liv på judar. Hans besatthet kom att påverka en hel värld. Han gjorde också sin egen mors födelsedag till officiell "mors dag" i Tyskland, för typiskt för makthavare inom nationalism och fascism är att deras egna, personliga preferenser påtvingas hela folket. Här i Sverige blev Jimmie Åkesson intervjuad av Morgonpasset i P3 men blev sur över att intervjun skulle varvas med satir. Han vill nu att P3 ska läggas ner och kallar det ett skitprogram. Men SD har t o m ställt krav på nedläggning av en radio och tv i allmänhetens tjänst, trots att en majoritet vill behålla SVT, SR och Utbildningsradion.

Också andra partiledares personliga liv påverkar förstås deras politik. Ulf Kristersson som inte verkar ha haft ett vanligt kneg i hela sitt liv utan drillats som en politisk broiler i New Public Managements anda eller värre ändå, menar att skolans problem löses genom att ställa "högre förväntningar" på eleverna. Hur skulle det fungera tro, på barn med alla former av neuropsykiatriska diagnoser som tycks vanligare att ha än inte ha numera? Stefan Löfvén som växt upp under relativt enkla förhållanden i vill å sin sida lösa problemen genom att ge mer resurser till skolan. Då dribblar Kristersson tillbaka med att det är inte ökade resurser utan INNEHÅLLET i resurserna som är väsentligt. - Straff, lag och ordning är lösningen, tack! Löfvén ger igen med att ansvariga för skolorna vet bäst själva hur resurserna bör fördelas, och "jag förstår att du inte vill prata om resurser eftersom ni inte vill ge några"... 
Men det som ansvariga för skolor (och kurs- och arbetsplatser m m) inte tänker tillräckligt mycket på (och som därför heller inte blivit en fråga för politiker ännu) är hur mycket inomhusluften påverkar mående och arbetsresultat. Därför borde vi efterlysa politiker med egen erfarenhet av miljösjukdom t ex MCS (multipel kemisk känslighet), sensorisk hyperreaktivitet (den deldiagnos av MCS med främst besvär i luftvägarna), eller elkänslighet, därför att det är vid just dessa sjukdomar man märker bäst hur miljön är avgörande. Vid många andra sjukdomar som också kan vara rena miljösjukdomar märker det inte patienten lika tydligt, tyvärr.

Numera finns undersökningar, bl a en dansk studie från förra året som visade på bättre skolresultat vid friskare inomhusluft. I senaste numret av Husbyggaren finns en artikel, "Hur mår vi inomhus, och varför?" där man bl a säger att en luftfuktighet över 60 % ökar risken för mikrobiell påväxt, sådant som kan orsaka allergier och problem med slemhinnorna. Man upplyser också om s k miljövänliga material och färg: "Är ingående material eller andra produkter Svanen-märkta så tror många att de gjort miljövänliga val. Svanen gör på anmodan inget som helst anspråk på att vara just miljövänliga, utan endast mindre miljöbelastande. I praktiken blir många gånger märkningar som Svanen och dess europeiska motsvarighet EU-blomman direkt vilseledande då många beställare, och konsumenter tror att märkta produkter som kan antas vara miljövänliga, är synonymt med hälsosamma.  I verkligheten finns det betydligt hälsosammare färger och andra produkter, men de saknar miljö- och hälsomärkningar för att dessa blir för dyra för en liten producent. Och för att många av de småskaliga producenterna är väl medvetna om att Svanens och EU-blommans kriterier släpper igenom direkt hälsoskadliga ämnen, och därför inte vill ligga i samma produktkategori som just Svanen och EU-blomman."