Lika lite som man kan spela schack med sin mjälte kan man via samtal övertyga kroppens mastceller att sluta med sina varningssignaler mot t ex skadliga tillsatser i läkemedel och livsmedel, mögeltoxiner eller andra miljögifter av olika slag. Men även om man kunde; skulle det verkligen föreställas vara billigare för samhället eller angenämare för individen att på det sättet utveckla cancer, diabetes eller neuropsykiatriska syndrom m m? Kroppens olika organ är egna individer med sin egen karma och olika livslängder enligt kosmologin. När inte helt livsviktiga organ sviktar kan man ändå leva vidare om än med viss skröplighet, men om ett livsviktigt organ har kortare livslängd än en själv blir det problem. På samma sätt kan man nog anta att varje cell också är en individ, precis som minsta dammkorn rymmer ett helt universum enligt samma kosmologi och det inte finns några gränser uppåt eller nedåt för hur stor eller liten en individ eller ett universum kan vara. Men det stannar inte med att man själv utsätts för extremt många nya och obeprövade kemikalier i dag, utan den amerikanske forskaren Michael Skinner verkade rycka undan mattan för principer som tidigare biologisk forskning vilat på när han kunde påvisa att kemikalieskador kan vara ärftliga i fyra generationsled!
Det verkar som IS (fast numera förväntas man väl säga Daesh för att inte "erkänna" namnet och därmed terrorstaten och för att skilja mellan terrorgruppen och islam) kom i vägen inte bara när det gäller klimatmötet i Paris där myndigheterna förbjudit alla demonstrationer på allmänna platser efter det senaste attentatet, utan de verkar också ha kommit i vägen för eventuella framgångar för Sverige egna miljöflyktingar eftersom nu allt tillflyktsboende och hjälpinsatser kommit att gälla krigsflyktingarna. I Livets bok talar kosmologen Martinus några gånger om ljuset från norden. Det handlar inte om någon stjärna man kan se i skyn utan om ett medvetande och en ny mentalitet som växer fram i norden helt enkelt för att man "levt ut" krigen under tidigare århundraden och växt ifrån dem som lösning på problemen. (När man också växer ifrån den värsta materialismen kommer ljuset att bli tydligare.) Det är lätt att tro honom när man en tid tillbaka sett hur många som arbetat som frivilliga och helt gratis för att ta emot och hjälpa flyktingar, och hur många som har gett bort nästan hela sina garderober m m. Och ibland personer som man inte ens hade trott detta om.... Kanske kan den mentaliteten lättare sträckas ut till att vilja sätta sig in också i miljöflyktingars och andra utsatta gruppers situation när kriget är över?
