Det gotiska kabinettet

Jag såg en gammal favorit, Fleksnes som "tandläkaren", i ett klipp på Youtube där han i en diskussion med patienten hotar med marsipan som tandfyllning ifall patienten fortsätter envisas med att Volvo Sonett skulle vara svensk och inte italiensk som tandläkaren anser den vara. Idag riskerar skrattet att fastna lite i halsen om man betänker att vår generations alternativ till marsipan-lagning var amalgam, innehållande ett av jordens giftigaste grundämnen, kvicksilver. Men inte nog med det; på den tiden borrade tandläkare upp skolbarnens friska tänder och fyllde dem med amalgam i förebyggande syfte.

De flesta barn (även de som var flera år äldre än jag) var skräckslagna inför besöken hos den gamle herr Finnsson som var vår barndoms tandläkare. Han hade aldrig hörts säga något annat än GAAPA, och rörde sig spöklikt och stelt. Några tyckte han påminde om Frankensteins monster. Men jag såg faktiskt fram emot tandläkarbesöken som höjdpunkter, inte bara för att det var häftigt att få en guldstjärna om man varit "duktig" utan det var spännande att få åka in till stan i en liten fyrkantig, ljusblå buss som elaka tungor kallade "grisbilen", full av skolbarn till det sprängfylldas gräns. Jag hade heller inget emot herr Finnsson, som hälsade på oss med handslag (stenhårt) precis som med vuxna och med olycksbådande glimt i ögonen. De äldre barnen sade att han gillade när det gjorde ont, och att ge sprutor var det bästa han visste. Det var både kusligt och spännande, lite som i en gotisk roman kanske, men så här i efterhand kan man tycka att han använde sig av bedövningssprutan lite väl ofta. Hade man verkligen så många hål i tänderna? Man åt ju inte speciellt ofta godis heller. Det verkar hellre stämma att det proppades amalgam i tänderna för att det var modernt att göra så på den tiden, "för säkerhets skull", även om det vid den tiden inte bekymrade oss barn. Vi fick ju en guldstjärna i boken plus en gratis tripp till stan...

MCS (Multiple Chemical Sensitivity) är ett ganska nytt begrepp, och började noteras efter andra världskriget i takt med den ökade kemikalieanvändningen. Men man kanske kan kalla hattmakarna för 1800-talets MCS-are? De fick skador från kvicksilvret som användes vid impregnering av filtmaterialet till hattar, och var ofta tvungna att sluta sitt yrke i förtid. Den tidens experter kunde inte förstå vad den konstiga sjukdomen ("mad as a hatter"!) berodde på, och det är möjligt att man också då valde att blunda och förneka problemet helt enkelt. Men gudskelov upptäcktes till sist att kvicksilvret var boven i dramat, och man kunde fortsätta med konsten att göra hattar utan livet som insats. Tyvärr kom någon upp med idén att placera kvicksilvret i våra tänder i stället (förmodligen en misantrop, släkt med herr Finnsson?). Men frågan är om plastmaterialen som ersatte amalgam är något lysande alternativ, fullproppade med hormonstörande Bisfenol A och förmodligen också andra gifter, vilket fortfarande gör tandläkarbesöken till något av ett besök i det gotiska kabinettet. 

  

Ett språk alla förstår

En handläggare vid kommunen föreslog på eget initiativ att jag skulle komma en kvart före öppningsdags för att slippa andras parfymer, vilket jag förstås var glad över. Men när jag kom dit öppnade ingen när jag ringde på klockan, och inte heller efter åtskilliga gånger. Påverkan från kemiskt rengöringsmedel i väntrummet plus parfymer från andra besökande som började droppa in, gjorde det svårt att andas trots andningsmask. Eftersom minuterna tickade iväg skulle jag också ha behövt dra ner andningsmasken och andas "vanlig luft" eftersom det blir väldigt tungt att andas en längre stund med andningsmasken. Men fönstret i väntrummet saknar handtag att öppna, och eftersom kontoret ligger en brant trappa upp vågade jag heller inte gå ut av risk att gå miste om min tid. Först tjugo minuter efter avtalad tid (och fem minuter efter öppningsdags) visade sig en anställd när jag ringde på klockan för femtioelfte gången.
Det märks väldigt tydligt att kemikalieintolerans är något som inte tas på allvar och inte respekteras i samhället idag. Trots att jag lämnat läkarintyg som jag tycker beskriver ganska utförligt och bra hur man påverkas hälsomässigt, och lämnat en kopia av professor Steven Nordins klargörande kring kemisk intolerans men också berättat att EU har uppmanat sina medlemsländer att ta upp MCS i sina diagnoskodförteckningar, så säger handläggaren att hon har haft personer "med problem" i telefon och därför inte kunnat släppa in mig på avtalad tid. Det verkar som om man inte har t ex missbruksproblem eller psykiskt sjukdom så anses man vara problemfri. Att jag som kemikalieintolerant inte kan arbeta därför att ingen arbetsplats vill anpassa sig när det gäller parfymerade produkter, men att också de flesta arbetsplatser idag har dålig inomhusmiljö med dålig ventilation och ofta fukt- och mögelskador, och att man har svårt att ens gå ut och handla, besöka sjukvård eller tvätta i den allmänna tvättstugan men heller inte får några bidrag till tvättmaskin, livsnödvändiga saker som luftrenare, andningsmask och filter till dessa utan måste ta av de redan snålt tilltagna matpengarna, är saker som det blundas för. Personerna med problem hade säkert kunna vänta de tio minuter mitt ärende tar, eftersom att inte kunna andas i väntrummet ändå borde prioriteras.

Men jag fick heller aldrig skriftligt svar då man avslog min ansökan om bidrag till hjälpmedel, fast jag bad om skriftligt för att kunna överklaga beslutet. Jag sökte redan i augusti, men eftersom man bara muntligen sade att "vi brukar inte ge sådana bidrag" och hänvisade till landstinget (som heller inte hade sådana bidrag), sökte jag igen i september men har fortfarande i december inte fått skriftligt svar och har därför ingen möjlighet att överklaga. Jag rapporterade bristen till Socialstyrelsen, och fick svaret att man lämnat min rapport vidare till Inspektionen för vård och omsorg (www.ivo.se) som numera har ansvaret för individuella klagomål både inom vård och social omsorg, och att det alltså är dit man ska vända sig i fortsättningen i sådana fall.

Handläggaren ringde två dagar senare och bad om ursäkt för att hon hade gjort fel när det gällde pengar, och jag inte skulle få dem förrän fyra dagar senare än utlovat. Jag svarade att jag kan överleva några dagar utan mat, men tjugo minuter utan luft i väntrummet blev för mycket för mig. Ännu fyra dagar senare har jag svullnader i luftvägarnas slemhinnor och trång hals som gör det svårt att svälja och äta, skör och uttorkad hud med klåda och småsår, men värst är kanske symtomen med högljudd och surrande tinnitus, dubbelseende på höger öga och att hjärnan känns "svullen". Symtom som "inte finns" i Sverige idag eftersom diagnosen MCS (Multiple Chemical Sensitivity) inte är godkänd, men av någon mystisk anledning verkar SHR (Sensorisk hyperreaktivitet och deldiagnos hos MCS) accepteras att skriva i läkarintygen trots samma avsaknad när det gäller diagnoskod.

MCS-Sweden (Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade i Sverige) har arbetat tillsammans med forskare på kemisk intolerans vid Umeå universitet för att man ska få till stånd ett ICF-klassificeringsinstrument för MCS, förhoppningsvis inom en inte alltför avlägsen framtid.
Försäkringskassan använder hittills (och felaktigt) ICD-koder, som är ett verktyg för statistik, när de gör bedömningar av oss, när det egentligen är ICF-kod som borde användas. Den senare koden är ett kliniskt verktyg för individuell bedömning när det gäller MCS.

Det borde införas böter vid exempelvis arbetsplatser och sjukhus om man bryter mot den parfymfria policyn.Trots att en parfymfri policy införts i landstinget där jag bor, kom min brorsdotter nyligen till en läkare som stank av parfym. Läkaren kunde knappast skylla på att hon inte visste om policyn, speciellt när det fanns en skylt om parfymfritt på dörren mellan väntrummet och mottagningen. Eftersom pengar är ett språk alla brukar förstå, skulle säkert böter uppnå en god effekt med att upprätthålla en god inomhusmiljö på offentliga platser.

Platon vänder sig i graven...

Läser i danska tidningen Politiken från den 12 december, att en minister i den danska regeringen, Mette Frederiksen, var befattning jag tolkar som arbets- eller sysselsättningsminister samtidigt är "minister" för en grundlagsvidrig kontanthjälpsreform där människor kan utpressas till elchock-behandling eller "pliktmedicin" mot att inte nekas pengar för sin överlevnad. När lobotomi blev förbjuden tog man diskret omvägen till en kemisk lobotomi i sin strävan efter att inrätta alla i ledet. Till vilken nytta, utom med förhoppningen att en del kan utnyttjas som billig, icke protesterande arbetskraft och att resten ska dö i förtid i biverkningar? Det är inga vanliga människor som tjänar på de här sakerna, utan makthavare utan ansikten - redan snuskigt rika - som rycker i marionetternas/politikernas trådar.

I sin girighet slutar läkemedelsjättarna tillverka mediciner som inte ger tillräckligt stora vinster och ställer ibland människor utan sin livsnödvändiga medicin, då billiga kopior av mediciner som har samma innehållsförteckning på förpackningen dock kan ha andra bindemedel som inte redovisas. Det har varit nya utseenden på förpackningarna de senaste gångerna jag hämtat ut receptbelagda läkemedel på apoteket, men apotekspersonalen försäkrade att det ska vara samma. Det har också varit svårt att tyda ifall det är samma företag, eftersom läkemedelsföretagets namn inte ens fanns med på några av förpackningarna. På den senaste finns ett kort namn jag inte känner igen sedan förut. På bipacksedeln kan man läsa "Innehavare av godkännande för försäljning och tillverkare" och det är inte samma som tidigare märker jag, eftersom jag råkar ha liggande en äldre tom förpackning hemma Hur som helst får jag en större allergireaktion av allergitabletten Aerius som jag förut ätit ett antal år. Det börjar med stickningar i hud och hårbotten, sedan svullnar tungan och blir vit och "mjölig". Jag får små knottror och pyttesmå blodkärlsbristningar i huden främst på armar och bål samt svullnar i hals och luftrör. Det börjar bli riktigt otäckt ett tag, men gudskelov går den mest akuta reaktionen över ganska snart och efter ett par timmar går det att lägga sig för det hann bli över midnatt. Men tror knappast att det är exakt samma innehåll i tabletterna. Man är uppenbarligen inte skyldig att deklarera t ex bindemedel. Hur ska man då veta vad man får i sig när det gäller billigare kopior, och kanske kopior av kopior (Platon vänder sig kanske i graven....)

I tidningen Allergia kan man i senaste numret läsa om skådespelaren m m Anders Ekborg som är en av ambassadörerna för Barnallergiåret. Men han lider uppenbarligen också av kemikalieintolerans eftersom han har problem i sitt yrke av att inte tåla parfymerade produkter (bl a ont i huvudet och dåligt humör) och berättar om en turné där folk körde med parfymerad deodorant i stället för dusch. Känns igen, men tyvärr uttalar han att "vi lever för rent", och att "kanske är det så att vi måste utsätta oss för mer saker". Detta tycker jag är något av en kliché i vår tid med en ohälsosam inomhusmiljö som gör oss sjuka. Det är inte bara den skrämmande omfattningen av mögel i skolor och bostäder med mera, utan de toxiska kemikalier som omger oss hela tiden i våra vardagsprodukter. I stället för rent kan man tala om förgiftad miljö. Man önskar att han hade sagt något om det, men han kanske inte har medvetenhet om den här formen av orsak till allergi och överkänslighet, eller det kanske inte ingår i hans uppgift som ambassadör för Barnallergiåret att tala om de verkliga samhällsproblemen. Å andra sidan har han chansen att komma igen, för Barnallergiåret påbörjades inte förrän i oktober i år och är således bara i sin början.

Strålande tider.....

Gissar att det är extra svårt för elöverkänsliga i december med den utökade elanvändningen överallt i alla trakter där det finns minsta tecken på civilisation. Det är inte stjärnorna utan läsplattor och andra smarta julklappar som strålar, förutom miljoner av elektriska julgransljus; och grannar som annars klagar över elräkningen har plötsligt råd att ösa elektricitet över buskar och träd, över huskroppar och till och med över uthus och stall. Kort sagt: julen har blivit en riktig el-högtid.
Vad skulle hända om ett längre elavbrott skulle inträffa vid julhelgerna? Varuhus och sjukhus har förmodligen reserv-el som kan utnyttjas, men för övrigt kanske det mest skulle vara just de svårast elöverkänsliga som sitter därute i ödemarken som kan fira en mysig jul till spraket från en vedspis medan stadsborna äter kalla rester eller gamla konserver? Bara en liten spekulation före jul....

En annan grupp i marginalen är de så kallade utslagna, eller hemlösa eller "luffarna" som de kallades förr, eller med ett ord ganska nyligen skapat av moderaterna (eller ny-språk som George Orwell skulle kallat det enligt "New World Order"): de som hamnat i "utanförskapet". En tradition i Sverige sedan långt tillbaka har varit att ge de fattiga något extra till jul. För varje år har det dock blivit kallare och snålare även på den punkten. Det finns företag som förr brukade ge sina lågavlönade anställda en julmiddag som ett litet tecken på uppskattning, men som inte ens bjuder sina anställda på en lussebulle med fika till Lucia som förr. Det enda de numera bjuder på är hot om att flytta företaget utomlands om man inte är villig att jobba mer för samma lön. I USA har man tagit steget fullt ut och i ett femtiotal städer hittills förbjudit soppkök för hemlösa, men även förbjudit hemlösa att överhuvudtaget vistas där. Och på Mc Donald´s har man anställt en clown som ska lära de lågavlönade anställda att sjunga en trudelutt för att glömma att man är hungrig, och att bryta maten i mindre bitar för att få den att räcka längre.

Men kommer att tänka på Selma Lagerlöfs romanfigur Charlotte Löwensköld, när hon blev bekymrad då hennes väninna tänkte gifta sig med en som hånat en fattig: "Då vore jag hellre den  fattige, än jag vore honom". Och måste säga att jag är hellre "fattig" än en av dem som sitter och nekar andra människor ett människovärde, vare sig det är inom försäkringskassa, socialförvaltning, inom politiken eller som en Uncle Scrooge i företagsvärlden, som av ren girighet lägger ned en hel produktion fast den till och med går med vinst, eller läkemedelsjättar som slutar tillverka livsnödvändiga mediciner för att de inte ger tillräckligt stora vinster. Eller låtsas att billiga kopior av mediciner "innehåller exakt samma", men låter bli att deklarera att man bytt till ett annat bindemedel, och på så sätt riskerar liv och hälsa för exempelvis den växande gruppen av allergiker eller kemikalieintoleranta.
Kemikalieintoleranta har förstås också fler svårigheter när det är jul; alla doftande hyacinter och andra även luktfria julblommor kan orsaka reaktioner hos både dem och allergiker, brukar finnas i affärerna nära kassorna, parfymer som provsprejas och alla nytillverkade, av kemikalier sprängfyllda produkter som trängs i affärerna före jul. Personligen tycker jag nästan julen är bättre som kemikalieintolerant och relativt fattig; jag slipper springa i affärer och köpa meningslösa julklappar i betydelsen att vuxna utbyter prylar av slentrian och en andra massa "måsten".

God karma allihop!

I dagsläget far många barn illa i mögelskolor och en del av dem får bestående men. Enligt
Socialstyrelsen är 80 % av alla skolor riskprojekt eller redan drabbade av mögel. När det gäller bostäder kan man gissa att läget inte är så mycket bättre, att döma av alla berättelser man hör samt av  att så många bär med sig mögellukt i sina kläder till skolor och andra offentliga rum.

Vad beror den stora nutida mögelexplosionen på? Förr byggde man ofta gedignare, för att man helt enkelt var tvungen av ekonomiska skäl. Både bostäder och övriga saker och ting var tänkta att hålla i generationer framöver. Att t ex tappa spegeln i golvet betydde en inte helt liten ekonomisk förlust men också en slags kulturell förlust eftersom speglar och andra föremål ofta var hantverk som lagts mycket arbete och vacker utsmyckning på, och var tänkta att hålla livet ut och helst mer. Det var förstås en lättnad när saker började massproduceras billigt, och det inte längre var en "katastrof" att tappa ett föremål i golvet, men när det gällde bostäder smälldes spånskivor upp i parti och minut, behandlade med formaldehyd och billiga (och giftiga) vinylmattor klistrades fast på golven med giftiga limmer och så vidare. Byggherrar kanske också började tycka man inte behövde kosta på sig att vara så minutiös som de gamla gnidiga gubbarna förr, och slarv- och felkonstruktioner började bli vanligare vid husbyggen. Och regnen kom, och orsakade fuktskador. Och möglet frodades och gifterna från både mögel och material strömmade ut och skadade människor och djur. Så tror jag det gick till.

Nu kanske någon menar att mögel är ju något som alltid har funnits i naturen, varför skulle det vara farligt? Mögel utomhus är inte samma sak som mögel inomhus där det inte finns samma tillgång till syre som ute i friska luften, och då sätter möglet igång att producera toxiner i gasform. Det är alltså inte säkert att du kan konstatera synligt mögel, utan man brukar märka det på symtomen som "kanariefåglarna" brukar märka av allra först. Lyssna på dem! Det kan bespara mycket lidande på sikt.

Men de makthavande förnekade oftast både att det fanns mögel och att mögel skulle vara farligt, i fall det nu skulle råka finnas inom deras ansvarsområde. Alla människor som blev sjuka förklarades bara inbilla sig, för varför blev de makthavande inte sjuka i så fall när de fullkomligt vältrade sig i mögel både på arbete och hemma? Men det finns en stor risk för att deras egna barn eller barnbarn kommer att drabbas av sjuka hus-syndromet i denna tid av miljöförnekande, och hur roligt kan det vara att som ansvarig inte ha lyft ett finger, eller rentav motarbetat frågan? Man kommer osökt att tänka på gamla testamentet där det gärna framhålls att straffet för människans synder låter drabba barnen, ja, även i tredje och fjärde släktledet.... Nu gällde visserligen detta andra saker än mögel och dålig inomhusmiljö på den tiden, men synder är synder.....och kemikalieskador kan ärvas i generationer och följa med generna. Men man kan säkert också tillämpa en mer österländsk synvinkel och fråga sig vilken slags karma de här människorna, t ex ansvariga skolchefer, arbetsgivare och läkare kan vänta sig, som sviker, överger och skadar den del av befolkningen som blivit sjuka av mögel och/eller helt onödigt kemiskt parfymerade produkter som används i skolor och på arbetsplatser. Eller ansvariga för bostäder där människor varje dag skadas av liknande?

Fast då måste man ju i rättvisans namn tänka sig att det också är karma, när man själv drabbas av t ex sjuka hus-syndrom. Kan man tänkas att i en tidigare inkarnation till
exempel spridit moln av arsenik omkring sig när man pudrade peruker, låt oss säga vid jobb i hovets klädkammare? Och förgiftat ett antal stackare omkring sig..... Eller för att hålla sig till en mer jordnära variant: att man av ren girighet fortsatt gå till
en möglig arbetsplats med dålig ventilation bara för att "klara ekonomin den här månaden också", i stället för att vara mer cool enligt Buddha och strunta i begäret att överleva en månad till.... Eller varför inte lyssnat på Jesus: "Oroa er inte för morgondagen"? Men solklar är hursomhelst ohållbarheten i att fortsätta förnekandet av att en stor mängd medborgare blivit, och fortsätter bli sjuka av den dåliga inomhusmiljön, som är skrämmande i sin omfattning.