Värre än clowner - en baguette!

"Om man vill leva länge, behöver man ha många sjukdomar" sade en lärare jag kände en gång. Underförstått att man då är försiktigare och inte tar så stora risker med sin hälsa. Men kände mig så pass frisk att jag häromkvällen intalade mig att jag borde tåla en sån där halvbakad baguette som man gräddar färdigt i ugnen. Man är ju van att bli ivrigt påhejad att "utsätta sig" när man har kemikalieintolerans, och kände mig riktigt duktig...  Åtminstone tills jag fick akuta sväljsvårigheter, halsen svullnade riskabelt och rösten försvann. Tur att man har kortison hemma och en adrenalinspruta i reserv eftersom jag förmodligen inte hade fått fram ett ljud i telefon ifall jag blivit tvungen att ringa ambulans. (Men ambulanspersonal är ju heller inte så förtjusta i överkänsligheter, utan har mest verkat besvikna att man överhuvudtaget levat när de anlänt. Jag minns en, som i förbittring över att jag kvicknat till efter syrgas vid ett tillfälle av en svår överkänslighetsreaktion, kastade kudden efter mig och sade: - Nu kan vi ju inte använda den här kudden när du haft den!)
Jag kunde bara hoppas att ingen oskyldig skulle få skulden för mord, ifall den ondskefulla baguetten skulle lyckas kväva mig men lyckades gudskelov häva reaktionen själv hemma.

Många har varit rädda, arga och moraliskt upprörda på grund av några stackars ensamma, uttråkade clowner som fördrivit tiden i väntan på Halloween här. Men en snudd på nära-döden-upplevelse med en baguette full av E-nummer och mjöl besprutat med glyfosat är så mycket mer skrämmande!

Lite om gener, danskt förutseende och ett boktips till Halloween!

Ibland hör man någon säga saker som "ifall sprit vore farligt vore jag död för länge sen, men se på mig - jag är 99 år och pigg som en nötkärna fast jag tagit ett par stadiga groggar varje dag de senaste 65 åren!". Hen kanske tror att detsamma gäller för alla, men i själva verket har ett antal faktiskt dött av detsamma i typ skrumplever eller cancer, beroende på vilka gener man haft som väckts upp av alkoholen. Genforskningen har nu kommit så långt att man också upptäckt att vissa procent bär på anlag för schizofreni som riskerar bryta ut ifall de röker cannabis när de är under en viss ålder. En kåsör i morgontidningen skriver under rubriken Genforskning räddar framtida föräldrar att "Visst vore det kul med följande ordväxling: - Men Kalle får ju vara ute till åtta! - Ja, men du bär på MoAH-genen och då behöver du mer sömn än vad Kalle gör."

På samma sätt menar några forskare att en del kan ha genmutationer som gör det svårare att avgifta sig från miljöföroreningar, till vilka också kan räknas gifterna i andras parfymerade vardagsprodukter, doftljus och många andra saker. Men hur det än är med det, så innehåller trots allt dessa saker kemikalier som är skadliga även för de övriga, även om de inte akut märker av det. I Danmark avråds gravida kvinnor från att använda parfymerade produkter, och Miljöstyrelsen ger information om ämnen som kan vara skadliga och hormonstörande. Vid Lunds universitet skrev förra året Amanda Sahlin en studie där hon undersöker ifall det inte borde vara likadant i Sverige. Den kan hittas under namnet "Syntetisk mysk och ftalater i parfymerade konsumentprodukter. Bör gravida kvinnor i Sverige uppmanas att använda oparfymerade skönhetsprodukter?" Det är väl åtminstone  en början, men frågan kunde utökas till barn, skolan, arbetsplatser, allmänna tvättstugor och offentliga platser, tycker jag.

Journalister och offentliga personer som "vågar" kritisera krig och korruption och så vidare långt borta, vågar sällan knysta om de sjuka miljöer och skadliga kemikalier vi har tätt inpå oss hela tiden här och nu. De vågar heller inte kalla dem vid dess rätta namn, se bara t ex professor Agnes Wold som inte tycker att man ska använda orden "giftfri förskola" som man gjort vid Hammarö kommun i Värmland. Hon twittrar om att det är idiotiskt att kalla saker gift ifall de är harmlösa i normal dos men kan ge negativa effekter vid långtidsanvändning. Men är det inte just skadlig giftpåverkan vid långtidsanvändning man försöker undvika när det gäller giftiga vinylgolv och dito leksaker osv. i en förskola?

Men miljötanken verkar här för att stanna vare sig vissa vill eller inte. Till och med i deckarna dyker den ofta upp nuförtiden. Läser Alex Marwoods "Granne med döden" där huvudpersonen mår illa när personer som tvättat kläderna i parfymerat tvättmedel sätter sig bredvid henne på bussen, och bokens seriemördare har upptäckt bikarbonatens fördelar när det gäller att hålla avloppsrören rena. Den senare är väl inte något uppbyggligt exempel trots bikarbonaten, men man kanske kommer undan med det när det snart är Halloween?  Ett tips ifall någon vill ha läsning som verkligen är riktigt ruskig men rolig på samma gång. Man ryser och skrattar om vartannat!

Visst sitter det i huvudet!

Det förkommer ofta intressanta och originella insändare i min morgontidning (Värmlands Folkblad), t ex Gunnar Odhner senast med rubriken "Forskarna vet inte vad de letar efter", där han menar att vi slarvar med språket och använder det som slasktratt. Vetenskapen söker nu efter "liv" bl a på planeten Proxima b, men har man en definition av liv? Nej, säger Odhner. Istället för att slarva med språket borde forskarna erkänna att de inte vet vad liv är och inte heller vet vad de letar efter. Då kanske de kan göra framsteg, menar han.

Ett av de mest missbrukade orden i våra dagar torde vara ordet "psykisk". Det sitter i huvudet, säger folk när de  vill förminska andras krämpor, dock utan att kunna definiera vad "det" är som sitter i huvudet. Det har gått så stor inflation i ordet att till och med psykiatrikerna har smittats, och en sådan i kontakt med en person jag känner som faktiskt hade en dokumenterad psykisk diagnos, skickade hem patienten med orden "Men tänk på kriget i Mellanöstern" (à la "Spik i foten" med HasseåTage) och "Tänk positivt" istället för en adekvat behandling. Vilket förstås ledde till försämring av sjukdomen.

Jag hörde nyligen om en som jobbar i en skola, och som fick sjukdomssymtom av kemikalierna i sköljmedlen som de flesta barns kläder fortfarande marineras i. Istället för att skapa en parfymfri policy i skolan, som alltfler skolor faktiskt numera börjat göra, valde man att "demonisera" personen med olika alternativ t ex att bli uppsagd eller att söka skolläkare under förespeglingen av psykiska besvär trots att personen ifråga inte har några sådana. Men de verkliga förlorarna är tyvärr skolbarnen.
I gårdagens VF kunde man läsa om mammor som berättar om deras barns psykiatriska diagnoser. En av dem, Sam, fick när han bodde i USA en fem minuter lång "besiktning" och därefter medicin som gjorde honom till ett zombie-barn. En annan mamma berättar att här i Sverige är väntetiden för en diagnos tre år på grund av de långa köerna. Hon säger att hon många, många gånger adresserade folkhälsominister Gabriel Wikström men i stället för att ge svar twittrade han om hur hans kompisar jagade Pokémons.

Men visst kan sköljmedlen "sitta i huvudet", eftersom de innehåller doftkemikalier som är avsedda att klibba fast vid tygerna för evigt och förstås även fastnar i huden, och som de luftföroreningar de faktiskt är, även i slemhinnor, lungor och hjärna. Jag hittade längst in i garderoben en fin duk som inte använts på tjugo år men som fortfarande utsöndrade parfymerat sköljmedel fast det var decennier sen den tvättats. Det gick heller inte att tvätta bort den outhärdliga kemikalielukten; jag måste ge upp och kanske försöker igen om tjugo år ifall jag fortfarande lever då!

 

Ny dansk forskning visar enligt en artikel i Berlingske Tidende att luftföroreningspartiklar faktiskt vandrar in i hjärnan. - Skrämmande, säger de danska forskarna.
Även svensk forskning (vid Umeå universitet) har i år visat att barns och ungdomars kognitiva förmåga påverkas av avgaser, och att antalet läkemedelsuttag för psykiska diagnoser har en direkt koppling till luftföroreningsnivån på platsen där man bor. Fler dör av luftföroreningar än i trafiken sade man i Sveriges Radio redan för sju år sedan. Det sitter ändå fortfarande i huvudet på alltför många läkare och andra att de här sakerna "inte är farliga...".