En dansk vän berättar hur New Public Management, en politisk styrningsmetod inspirerad av Chicagoskolan (som t ex Richard Nixon och Margaret Thatcher tillämpade i sin politik), har smyginförts i Danmark och orsakat bl a en process av avhumanisering under senare år. Själv minns jag det toleranta och frisinnade Danmark från början av 80-talet när jag bodde där en tid, och dit en tysk vän brukade åka över helgerna så ofta han hade möjlighet bara för att "andas ut". Var annars i världen än i Köpenhamn hade man kunnat se exempelvis en lokal med skylten "De arbetsskyggas förening" mitt i stan....
Numera är det förvandlat till en rädd och främlingsfientlig stat där det nu inte ens längre heter medborgare utan bara borgare! Precis som i Sverige finns många hatare som nu vill ge flyktingarna skulden för en eventuell" systemkollaps", vilken i så fall i själva verket skulle bero på den hårda styrningen och kontrollen i New Public Management, som precis som i Sverige har lett till stora administrativa kostnader och brist på yrkesetik. Den hårda marknadsstyrningen och konkurrensen anses ha lett till att folk inom t ex vård och barnomsorg är rädda att berätta om missförhållanden eftersom deras egen arbetsplats skulle bli mindre konkurrenskraftig. Friedmans och Chicagoskolans politik har tillämpats i bl a USA, Europa, Kina, Ryssland och Chile och gått hårt fram mot fattiga, oliktänkande och även arbetare.
Milton Friedman fick nobelpris i ekonomi någon gång i slutet av 70-talet, men jag kände faktiskt förut inte till NPM och Chicagoskolan. Det är nog inte meningen att man ska göra heller eftersom det inte finns någon offentlig debatt om detta varken i Danmark eller Sverige. Hitler lär på sin tid ha uttalat att man kan skapa styrning och kontroll genom att smyga in detta i lagom doser utan att det märks så mycket. Orwells scenario New World Order som en del bara väntar på ska slå in, har väl i själva verket redan slagit in i och med detta och började bli kännbart i Sverige under tidiga 90-talet med regeringen Bildt.
Friedman arbetade tillsammans med diktatorn Pinochet i Chile en period under 70-talet, vilket väl säger en del.
Under 1900-talet var det nationalekonomen John Maynard Keynes idéer som låg till grund för politiken i en rad länder. En av tankarna var att man under svångremstider istället skulle spendera för att skapa en blomstring i handeln och tvärtom under de goda tiderna spara för en samhällsreserv. Men en annan nationalekonom, dvs. Friedman, mejade under slutet av 1900-talet ner Keynes teorier, och för att göra en lång historia kort förkastade Friedman statens ansvar och lade alla tillkortakommanden på individens axlar eftersom det nu var råkapitalismen och den fria marknaden som skulle styra. Friedman var även för att droger skulle vara legala (och här kan man för sin inre syn se Big Pharma, förväntansfulla som hyenor, i bakgrunden).
Jag gissar att det är Milton Friedmans spöke som flåsat medborgarna (för det heter väl förhoppningsvis fortfarande så i Sverige) i nacken sedan några decennier tillbaka. Myndigheterna blev slavar under NPM och förvandlades till rena kontrollorgan i stället för som tidigare en service för allmänheten. Jag erbjöds gå en söka jobb-kurs efter en arbetsskada i början av 2000-talet, och det står klart att ledarna måste ha fått gå New Public Management-kurs där avhumanisering och kontroll stod på programmet för jobbsökarnas del. Man fick t ex en gång förhållningsorder att inte hålla fast vid egna politiska åsikter utan söka jobb på kanslier hos politiska "motståndare", och i rentav luthersk jag-fattig-syndig-människa-anda ingick att offentligt bekänna vad man ångrar mest av det man gjort tidigare i livet. Jag menade att jag ångrar ingenting, vilket möttes med stor förvåning och ogillande. I ett försök att vara lite tillmötesgående gick jag med på att jag ändå ångrar en sak; nämligen att ha tackat ja till denna kurs då den i ärlighetens namn inte verkade leda till någonting för någon (det ledde dock till ännu mer ogillande...).
Men också andra med samhällsansvar t ex polis och bostadsvärdar i allmännyttan har tagit del i avhumaniseringen genom att ingen i makt- och ansvarsposition tar ett ansvar utan bollar problem mellan sig i oändlighet á la Kafka eller för den delen Försäkringskassan. Exempelvis erbjöds en vän bostad utan att hyresvärd berättade att grannen ovanpå hade hotat och terroriserat personer som tidigare bott i lägenheten och att den allra senaste hade tvingats flytta p g a detta. Det visade sig även vara ett känt fall för polisen, men ändå har inte hyresvärden flyttat på den gravt störande personen utan hänvisar till polisen och kräver "inspelningar" som bevis. Min gode vän lyckades spela in en lång sekvens där grannen bankar i golvet och skriker hotelser och okvädningsord sent på kvällen. Men polisen ville inte ens lyssna på inspelningen utan gjorde bara ytterligare en till i raden av anteckningar!
Man behöver säkert inte heller förvånas över att miljösjukdomar som MCS inte accepteras av Försäkringskassan eller samhället överhuvudtaget med tanke på detta. Tidigare accepterades åtminstone ca 20 % när det gäller sjukskrivningar/sjukpensioner men numera anses ingen med MCS ha nedsatt förmåga med ens en fjärdedel enligt FK. Så långt jag vet fanns också åtminstone en viss respekt för elöverkänsliga och det talades en del om personer som blivit skadade av bildskärmar i slutet av 80-talet, men numera är det ett tabubelagt område på alla plan.
Emellertid finns kanske hopp åtminstone på en del områden, för man kan läsa att efter valet 2014 har man på regeringskansliets internetsida erkänt att de senaste decennierna har styrts av New Public Management, men att den nuvarande regeringen med den nya budgetpropositionen vill nå bort från NPM och menar att det skulle betyda bl a sparade kostnader för administration och en bättre yrkesetik.
