Hokus pokus och kalkoner

Vetenskap, och i synnerhet den som handlar om medicin borde hanteras med ödmjukhet, eftersom tvärsäkra men felaktiga tolkningar kan skada många människor. Hur hjälper man en läkare att bli av med en förstärkt felinlärning? Markku Sainio, docent vid Arbetshälsoinstitutet i Finland säger att miljökänsliga "feltolkar vissa saker i sin omgivning som farliga". Han talar i en artikel i Hbl.fi, Finlands ledande nyhetssajt på svenska, om elektromagnetisk strålning. Men i så fall måste han också tro att man kan lära om beträffande hur man reagerar mot miljötoxiner som t ex cigarettrök, mögel och formaldehyd, som bevisligen är skadliga. Vilka också elektromagnetiska fält visat sig kunna vara i oberoende forskning.  

Sainio är neurolog och borde därmed kunna förstå att kroppen skyddar sig mot sådant som skadar, även om det bara är just en person i en viss miljö som reagerar. Hur skulle människan annars ha överlevt som art? Jag vet inte om det ännu har bevisats i omfattning som forskningen skulle våga stå för, men det är tydligt att människor som tvingas kvar i miljöer med faktorer som de får symtom av, också får skador på inre organ. I mitt eget fall fick jag nedsatt sköldkörtelfunktion efter att ha arbetat i mögelhus, och andra har fått t ex bröstcancer eller skador på bukspottkörteln efter att ha blivit utsatta för kemikalier, metalldamm eller andra ämnen som personerna tidigt reagerat mot med olika symtom, men av olika orsaker tvingats stanna kvar. Inte minst hjärntvätt från "experterna" som säger att det inte är farligt! (Markku Sainio säger att han anser "de elöverkänsliga är på krigsstigen mot experterna och det försvårar försöken att hjälpa".)

Enligt Astma- och Allergiförbundet har astma bland barn nära nog fördubblats i Sverige på mindre än ett decennium. Skulle kanske astma enligt ovan nämnda neurolog vara en "feltolkning" av att man har gått i mögelskolor? Men barnen, deras föräldrar och lärare vet inte alltid ens om att det förekommer mögel, eftersom  mögelproblemet brukar förnekas i det längsta av kommunerna. Och om man inte ens vet om faran, skulle det vara löjligt att tala om en feltolkning. På samma sätt med toxiner i parfymerade produkter, som varken barnen eller de vuxna brukar vara särskilt medvetna om faran med. Jag hade aldrig tänkt på dem som farliga förrän kroppen började reagera starkt mot dem. Varför skulle plötsligt kroppen reagera om det inte var frågan om en skyddsmekanism, därför att motståndskraften hade försvagats genom för många exponeringar? Ifall jag som varken är forskare eller läkare kan räkna ut en så simpel sak, varför finns det neurologer och andra som fortsätter säga att miljösjukdom skulle vara en feltolkning? Dessutom kryddar de inte sällan med hokus pokus i form av psykologiska teorier tagna ur luften utan några som helst vetenskapliga belägg, men de måste vara bekväma att ta skydd bakom när det gäller både miljösjukdom och andra "svårförklarade" (svårförklarade för vem, kan man undra) symtom. De kvasipsykologiska försöken att bortförklara miljösjukdom påminner lite om kalkon-filmerna som flaxar med aldrig lyfter. Men man kan få sig ett gott skratt, och de brukar bli särskilt komiska när det gått något eller några decennier.