På spaning: lite om språk, strålning och synkronicitet!

Helt apropå ingenting kom jag att tänka på de språkteoretiker som menar att utan ett språk skulle vi överhuvudtaget inte se det vi ser. Vi skulle inte se något "som" något, och om vi inte hade orden för t ex "röd", "blomma", "vas", skulle vi inte uppfatta en bild med dessa komponenter, utan på sin höjd se en röra med vissa intryck dvs. att något visserligen föreligger, men inte vad. I samma veva öppnade jag morgontidningen (Värmlands Folkblad) och det första min blick föll på var en artikel skriven av Gunnar Odhner (författare till bl a Darwins ofullständiga idé) som tycker precis tvärtemot; att språket och tanken förstärker främlingskapet för omgivningen, vilket i sista hand t o m leder till förstörelse av naturen! Och därefter en händelse som Jung säkert applåderade i sin himmel, då jag plockar fram något slags "pappersskräp" som hamnat bakom bokhyllan, och finner att det är en uppsats i litteraturvetenskap jag skrev en gång i världen, med titeln "Språk och erfarenhet"! Det verkar som jag höll med de förstnämnda filosoferna, och hade skrivit: "Människan tolkar den värld hon har kastats in i med hjälp av språket, men hon skapar också med hjälp av språket, bl a omvärlden för sina medmänniskor. Om man vägrar se det, och säger att "det är upp till var och en" och vill tro att var och en är sin egen värld, riskerar man att leva i illusionen att man kan undgå kraven och tvetydigheten i livet och därmed inte kunna infoga tillkortakommandet och destruktionen i sitt liv, och då heller inte vara öppen för förlåtelsen, dvs att livet ges till oss på nytt (Se Henry Cöster)." Jösses Amalia, dags att ta fram en skämskudde, eller...? (Läraren har med blyerts klottrat ett omdöme längst ner: "Jag hade kanske önskat mig något mer om "vetenskapen". Annars blir uppsatsen, efter en kanske lite trevande inledning, bättre och bättre och slutar i idel väsentligheter."  Minsann!)
Som en alldeles extra liten synkronicitet säger man på TV-nyheterna att man upptäckt att hundar förstår språk! Den ena hjärnhalvan reagerar på uppmaningen bakom ordet, men den andra hjärnhalvan reagerar på själva ordet!

I dag vet jag inte om jag håller med mig själv i uppsatsen jag skrev då. Kanske hellre en medelväg mellan t ex den gamle Heidegger (som menade att inte förrän fenomenen betyder något för oss i språklig artikulation, kan vi ha något kunskap om dem) och de som menar att kunskap och språk är skilda åt, som t ex just Gunnar Odhner i VF-artikeln. Språk kan säkert stå i vägen för att ta till sig kunskap ibland. Som exempel tar jag ordet "foliehatt" som en del benämner elöverkänsliga personer, och som säkert kan hindra att de själva tar till sig kunskap om bl a mobilstrålningen. Nyligen infördes i Kalifornien en plikt för mobiltelefonförsäljare att informera kunderna om strålningens hälsorisker, t ex att 7,5 cm från kroppen är minimiavstånd när det gäller skadlig exponering från mobilen. En av hälsoriskerna är cancer.

Dock sägs det att det inte enbart är elektricitet som kan ge problem av strålning, utan att vissa individer är också känsliga för jordstrålning. Enligt den teorin är jorden indelad i linjer där jordstrålningen är starkare än på andra ställen och platserna där linjerna korsas kallas currykryss, och är särskilt olämpliga för människor att t ex ställa sin säng på. Djur däremot, t ex katter, sägs helst lägga sig i ett currykryss för att de lär synas mindre där av någon anledning. Om man vill hitta ett sådant currykryss kan man leta upp ett träd som utan några hinder i omgivningen ändå valt att vika av åt något håll i sin växt. Under det trädet korsas ganska säkert jordstrålningslinjer enligt teorin. Det skulle kanske kunna vara en förklaring till något man inte fick en riktig förklaring till på den tiden man läste Carlos Castaneda; jag tänker på när trollkarlens lärling för att hitta "rätt" plats på verandagolvet måste flytta runt, runt. På vissa av golvets platser upplevde han stort obehag.

För att återknyta till Gunnar Odhner i VF, så har han en intressant teori om varför miljöförstörelsen är värre idag än för femtio år sedan, när det borde gått åt andra hållet. Vi blev ju varnade för länge sedan att situationen redan då var bekymmersam och skulle bli ännu värre om vi inte genast agerade. Han tror att det har med språket att göra; för att miljökämparna gjorde allvarliga misstag är det gällde beskrivningen av vår plats i världen. "1900-talets miljökämpar och publik var helt enkelt inte medvetna om att man upprepade det gamla språket, det gamla samhällets misstag i ny form och med nya ord som ekologi och ekosofi". Enligt Odhner har de gått vilse i den gamla härskarattityden och förtryckarens världsbild.

(Foto - apropå allt och inget - Erik Beckman när han spanar på skolan i Prästmon, Värmland, där han arbetade som lärare.