En genväg till Den Svarta Svanen

Under medeltiden ansåg man att det bara fanns vita svanar. När det senare upptäcktes att svanar faktiskt kunde vara svarta, blev den "värlsbilden" hotad och man var tvungna att hitta på något för att få den att passa in i efterhand och göra världsbilden förutsägbar igen. Ja, jag har nu läst Nassim Nicholas Talebs bok "Den Svarta Svanen" och den som är nyfiken på boken men inte ids läsa hela kan få en liten "genväg" här... Det är oväntade, extrema händelser som avgör människors framtid, inte små framsteg i en rak linje, menar han och kallar dessa händelser "Svarta Svanar". 11 september i USA är exempel på en sådan händelse "som inte kan hända". Slumpen har format allt från krig och medicinska upptäckter till omvälvande konst- och modetrender. Han menar också att intuition kanske räckte när vi levde på savannen, men världen blir alltmer komplicerad och idag krävs mycket mer fantasi än vad vi är utrustade med. Vi saknar fantasi och förtrycker den hos andra. Tunnel- seende och tro på utveckling gör att vi låter oss överraskas av Svarta Svanar. Han går hårt åt akademiker och experter, alldeles speciellt ekonomiska sådana som han menar består av hälften arrogans och hälften inkompetens i bland annat kapitlet "Tragiken med den tomma kostymen". Han tycker att den organiserade, akademiska kunskapen är tjänar egennytta och inte söker sanningen. Själv har Taleb en examen i ekonomi, men jobbade i många år som trader på Wall Street. Han berättar att han brukar göra publiken, när den består av akademiker, väldigt arg när han håller föredrag. Han säger att ekonomianalytiker inte kan göra bättre framtidsprognos än deras taxichaufförer. Ekonomi är det ämnesområde som är mest isolerat från omvärlden, men ekonomerna borde lämna tunnelseendet och titta lite på till exempel geologi och medicin eftersom jordbävningar och pandemier kan ha avgörande verkan på ekonomiska prognoser. De ekonomiska prognosmakarna har en tendens att hamna närmare varandra än utfallet. Ingen vill hamna utanför gemenskapen, säger Taleb och jämför med "hotell- journalistiken" där journalister sitter på samma hotell och skriver samma artikel. Vilka som "lyckas" och blir berömda beror på tur och godtycklighet,anser han. Många anser att Henri Poincaré tänkte ut relativitetsteorin före Einstein men brydde sig inte om att bråka för att Einstein fick äran. På samma sätt menar han att för varje författare som får en bestseller finns en hel kyrkogård av okända, men minst lika bra eller bättre författare. En förläggare eller recensent kanske råkade ha en bra dag och haussade en författare, och att vi har ett flockbeteende likt boskap förklararar "framgången"! Globaliseringen gör att vi riskerar att utsättas för Svarta Svanar eftersom vi idag är sammanflätade av nätverk till exempel banker, flygtrafik och internet. Men han ger också råd hur vi ska försöka undvika Svarta Svanar när det gäller ekonomi genom att inte samla äggen i samma korg utan sprida ut sina aktier eller sparande, men också tips om att man kan exponera sig för den positiva varianten av Svarta Svanar genom att inte fokusera för mycket på en sak. Han avråder bestämt från "tunnelseende" och att bo i en storstad ger fler chanser till exponeringar för positiva "svanar" (men troligtvis dessvärre också för de negativa). Om jag får ge ett omdöme om boken så tycker jag inte den är så märkvärdig som många verkar tycka, utan det mesta har man nog hört förut. Däremot är den underhållande och ganska lättläst. Det är en för stor övertro på slumpen, ingenting om saker som karma och samband under ytan. Han avslutar också med en enligt mig högst olycklig liknelse: "Var inte som en person som får ett slott i present och oroar sig för möglet i badrummet." Där beslår jag honom med tunnelseende i sin tur, eftersom husmögel ofta är en av bakomliggande orsaker till många av de moderna miljösjukdomar som exploderar i antal. Där har ni ytterligare en Svart Svan!

Lite om makt

Har ni sett Paul Riffs studie, som visar vi blir skitstövlar av att ha mer makt än andra? Krona/klave avgör om man blir rik eller fattig i spelet, det vill säga med dubbla fördelar. I hundratals tester ville ingen fatta att det var på orättvisa premisser utan såg det som sin egen förträfflighet och blev alltmer högljudda och oförskämda alltefter att de vann makt. 

Där kommer jag att tänka på en söka jobb-kurs jag fick gå i början av detta millennium. Vi kan kalla kursledarna Barbro och Britt-Marie. Den senare var en trevlig och ödmjuk människa så länge hon hade några timmars tjänst, men när hon började på heltid förvandlades hon, började visa sina sämsta sidor och kunde stå och skrika åt kursdeltagarna. (Om jag inte tidigare vetat vad "onda ögat" var förut så fick jag veta det när jag skulle fylla i en blankett för ledighet. Jag har aldrig sett en liknande sur och giftig blick; "arbetslösa ska inte få ledigt" väste hon fast man enligt reglerna hade rätt till viss ledighet och hon kunde ju inte veta ifall det var för ett läkarbesök eller annat viktigt.) Barbro i sin tur tror jag säkert kan ha varit bra i sin tidigare roll inom sjukvård och hemtjänst. Hon sade en klok sak en gång: "Man ska vara professionell i sitt yrke om man jobbar hemma hos gamla/sjuka och inte komma klampande med sitt, inte hålla på och vräka ur sig prat själv utan lyssna på dem." Men sin nya roll tappade hon fernissan och blev riktigt obehaglig med ett drag av sadism. Hon använde som vapen det lilla hon lärt sig efter några poängs studier i psykologi för att försöka trycka ner deltagare och sade till och med rent ut: "Jag har makt över er och kan se till att ni förlorar A-kassan." Och då ska man komma ihåg att det inte handlade om några lata och bortskämda slynglar utan mestadels om äldre, arbetsskadade personer som varit tvungna att  sluta eller på annat sätt förlorat sina jobb. Själva aktören bakom kursen höll sig i bakgrunden och lät "drakarna" sköta ruljangsen. En glad entreprenör som tagit över ett fuktskadat, utdömt hus där folk riskerade att bli allvarligt sjuka. (Säkert också trevlig innan han fick makt över en massa kursdeltagare.) 

En ännu farligare makthavare är förstås Donald Trump. Han var inget ljushuvud före sin presidentpost heller utan en misslyckad affärsman (även om han försökt påskina motsatsen) som användes mest som rolig figur i PR från företag. Framröstad med hjälp av Ryssland, där Putin nästan skrattat ihjäl sig sen dess, och för varje dag hoppar det ut mer och värre dumheter ur president Trumps mun. Nu varnar läkare i en ny video, Unfit: The Psychology of Donald Trump, där de menar att det är deras medicinska plikt att varna allmänheten för Trumps mentala tillstånd. 

Men riktig makt är något helt annat, sade Carlos Castaneda i sin bok Berättelser om makt från 80-talet. Det betyder den svåra konsten att ta makt över sig själv, och han visade hur trollkarlarna i den lilla byn i Mexicos ökentrakter övade total makt över sig själva i både den här och andra dimensioner. 

Och som tur är låter inte alla som får världslig makt reptilhjärnan ta över, men: "Ett ruttet ägg fördärvar hela korgen"!

Deckarkontakt av tredje graden

Som jag minns det var folk försiktigare med parfym vid millennieskiftet, vilket gjorde det möjligt att vistas på arbetsplatser. Mindre än tio år senare började de vräka på sig industriella mängder hårprodukter och deodoranter vilket gjorde det omöjligt att åka buss eller t o m arbeta. Min allergiläkare sade att det där med hänsyn och parfymer brukar gå i vågor.  Men då, några år in i på millenniet jobbade jag en höst vid en bokhandel som hette Herman Anderssons. Det var inte ovanligt att författare tittade in; på så vis har man druckit förmiddagskaffe med t ex Lilla spöket Labans "mamma", Inger Sandberg. Sista dagen fick jag en avskedsbok i form av en tjock deckare, den senaste av Håkan Nesser som fiffigt nog kom på besök den dagen med anledning av sin nya bok och därför också kunde signera den. Han verkade ta för givet att jag hörde till hans största fans, och jag ansåg att det vore för pinsamt att sticka hål på den bubblan i det där lilla kafferummet vid det pyttelilla kaffebordet så jag spelade med. Fast det blev nog ännu pinsammare då, eftersom jag inte kunde säga något bekräftande om hans böcker då jag aldrig hade läst några och knappt hade hört talas om honom innan han dök upp där. Dock tolkade han det nog bara som att jag var "star struck" av att möta den store författaren livs levande.

     Sedan läste jag hans bok; jag påstår inte att den var dålig men jag glömde den lika snabbt som jag läst den. Den fastnade liksom inte och detsamma gällde de andra böckerna av Nesser jag försökte läsa. Så Håkan Nesser var nog inte riktigt min likör. Däremot skäms jag lite över att inte ha läst Sveriges första deckardrottning, Maj Sjöwall. Kulturjournalisten Michael Tapper har skrivit en doktorsavhandling om svensk kriminallitteratur, och menar att det går inte att tänka sig Leif G W Persson, Henning Mankell och Stieg Larsson utan Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Jan Guillou har sagt att det var Sjöwall/Wahlöö som fick honom att börja skriva. De visade att man kan kombinera kriminalromaner med politiskt ställningstagande. Michael Tapper menar i sin avhandling att de var de första som skrev realistiska polisromaner. Det hade så klart skrivits polisromaner förut, men de var ofta romantiserade. Paret Sjöwall/Wahlöö gjorde mycket research inför sina böcker, reste runt och fotograferade och var före sin tid med en beskrivning av ett obduktionsprotokoll i en deckare, vilket orsakade en kritikerstorm.  

     Ett boktips till mig själv är alltså att låna Sjöwall/Wahlöö nästa gång på biblioteket! Men apropå research så är jag förvånad över att den danska deckarduon under pseudonymen A J Kazinski inte gör grundligare researcharbete inför sina böcker. I mitt förra blogginlägg hade jag låtit mig luras av dem när jag skrev att Assistens kirkegård i Köpenhamn kom till p g a pesten "Engelska svetten". Så var det inte, men så fortsätter det förstås att stå i böckerna. De påstår också i den föregående boken att originalet till min favoritskulptur Thorvaldsens Kristus (som det förresten finns en kopia av i här i Hagfors kyrka) inte skulle vara den på Thorvaldsens museum utan återfinns i Vår Frue kirke. Samt att reliefen Nattens barn (Sömnen och Döden) inte heller finns som original på muséet utan denna skulle finnas i Holmes kirke. Kan man lita på att det stämmer? 

     För övrigt trodde jag att jag hittat en ny favorit i A J Kazinski, och "Sömnen och döden" (där de som sagt går lös på Thorvaldsen så smått) gick väl an, men nästa bok (minns inte titeln) började lovande men sen gick de vilse i ett kaos. "Karriärförfattare" som har för bråttom, tänkte jag, men vi får väl ge dem en chans med nästa bok? Fast jag föredrar nog Peter Hoeg (bl a Fröken Smillas känsla för snö och Allt om Susan) som jag tycker mig ha märkt att Kazinski inspirerats en hel del av men inte får till det riktigt lika slipat. 

Moira, hybris och Nemesis

Har ni hört talas om Engelska svetten? Ett virus förr som dödade så många Köpenhamnsbor att man var tvungna att anlägga en helt ny kyrkogård, Assistens kirkegård på Norrebro. Där ligger förresten många berömdheter begravda, som bl a H C Andersen och Niels Bohr. Sverige skonades förstås inte heller, historikern Erik Jöransson Tegel beskriver det som "en stor olycka".
     Kanske trodde man sig slippa virus och pester när moderniteten trängde bort fattigdom, smuts och trångboddhet, men i stället har vi skövlat skogarna och när de vilda djuren tvingas därifrån sprids viruset via tamdjuren till människorna, som nu.
     Men "en olycka kommer sällan ensam, den har ofta ett hopp i släptåg", säger Selma Lagerlöf i En Herrgårdssägen. I det här fallet har coronakrisen, åtminstone tillfälligtvis minskat klimat- och miljöförstörelsen. Och jag tycker mig ha läst någonstans att elever förbättrar sina studieresultat när de jobbar hemifrån (åtminstone de som har det något sånär lugnt hemma).
     "Att vara introvert är en tillgång i coronakrisen, något som gör det lättare att hantera ett samhällstillstånd där det mesta vi tagit för givet ifråga om mellanmänsklig interaktion nu är borta", skriver Aftonbladet. Samhällsnormen extrovert har orsakat ett stort slöseri med introverta begåvningar till förmån för mycket rusk ok bangh (som de skulle sagt på gammelsvenska), tippar jag.
     Enligt grekiska mytologin är människan given ett mått eller öde (Moira) men när hon överträder detta (hybris) griper Nemesis in och återupprättar balansen. Hon har fått rykte som"hämndens gudinna" men enligt myten handlar det mer om att återställa en jämvikt.
     Tillämpat på dagens politik så siar Jonny Ohlsson, näringslivsreporter på Nya Wermlandstidningen, om framtiden efter corona: Vi kommer att få se fler statliga verksamheter, t ex som att apoteken helt kommer att förstatligas (man kan ju bara hoppas det, så att man slipper parfym och nagellack och istället får mediciner tillbaka som förr). Han tror också att fler, visa av erfarenheten, kommer att söka sig till de fackliga organisationerna. Vi kommer kanske också att få tillbaka förmögenhetsskatten och försöka skapa ett mer jämlikt samhälle ekonomiskt sett, siar han vidare.
Och Peter Franke skriver i Värmlands Folkblad: "Januariavtalet har avlidit av coronavirus"!

PS Enligt uppgift från en dansk vän så stämmer detta med Engelska svetten som upphov till Assistens kirkegård inte, för den anlades senare (på 1700-talet) än vid just denna epidemi. Men det fanns en pestkyrkogård på denna plats innan, fast det handlade då om ett annat virus än just Engelska svetten som härjade runt 1500-talet i Europa.

Bland stalkers och lättkränkta

Så länge man inte har vett själv, sägs det att man har skyddsänglar som vakar över en. Som ung har jag tältat i norsk ödemark, hade lägenhet i Köpenhamns "undre värld" (fast det fattade jag inte förrän efteråt, ha ha), luffat i Europas storstäder osv. utan att någonsin bli förföljd av någon. Men nu när man börjar bli gammal och skröplig börjar stalkarna göra sig påminda av någon anledning. Jag hade en efter mig i många år sedan jag ringt störningsjouren. (Skulle upp kl. 06.00 på morgonen till jobb medan några hämningslöst smällde sin dörr mot min varje gång de sprang ut, typ varannan minut, när de levde om en vanlig vardagsnatt. Så jag ringde, och det föll visst inte några på läppen...)
Polisen hade vid den tidpunkten "inga verktyg" men numera klassas stalking som ett brott som kan ge fängelse. 
     Knappt hade förra stalkern tonat ner sin verksamhet förrän en ny dök upp från ingenstans. Jag kände inte alls igen honom då, utan tänkte att det där ser ut som en person som misslyckats kapitalt med något och letar efter någon att låta det gå ut över. Det var som om jag kände på mig att den där går det inte att gå förbi (en sån där som sprider negativitet i en stor radie så man nästan är rädd att immunförsvaret ska slås ut). Och mycket riktigt; när jag sträckte mig efter yoghurt i hyllan på affären blev jag överöst med nedlåtande blickar, avsedda att förinta (eller vad de nu avsåg). Sedan följde han efter till kassan och intet ont anande hade jag redan glömt bort fanskapet, då han stack fram huvudet med ett hångrin i ansiktet, som en dödskalle ur en Edgar Allan Poe-novell, typ. Först långt senare fattade jag vem det var; ett gammalt ex från anno dazumal. Då hade han hunnit följa efter med bilen, och ligga på tutan utanför huset vid de spröda fönstren där dock inte jag utan några pensionärer råkade bo, som varken visste in eller ut. Sist kom jag gående i en smalare passage och suckade när någon "socialt inkompetent" person bara hade placerat sig rätt upp och ner mitt i. Så jag klev åt sidan men råkade titta upp när jag passerade, kanske för att jag kände att någon stirrade, och fick se en min jag inte sett på ett halvsekel. (Visste inte att den var gångbar längre...?) Dvs det där extremt nedvärderande uttrycket som de elaka grabbarna i högstadiet brukade stå i korridoren och anlägga i sitt ansikte för att skrämma de yngre eleverna. (Hur får man egentligen till en sådan min? Står de framför spegeln och övar?) Som ett spöke ur det förflutna, så löjlig och malplacerad men ändå otäck. Han var bortglömd i samma ögonblick jag tittade bort, för vem orkar bry sig? Och jag kom som vanligt inte på vem det var förrän efteråt.
     Man kan undra ifall de läser samma handbok eller om det finns en särskild gen för stalkare, eftersom de följer samma mönster? Och det finns inget sätt att bli av med dem, man kan inte köpa en spray eller annat medel på apoteket som om man fått loppor eller löss.
Man kan också undra ifall det är en ren slump att det finns så många stalkers, hämnare och andra lättkränkta i samma tid som Sverigedemokraterna ökar katastrofalt? Kanske tycker sig många "äckel" få vind i seglen då precis som i USA vid Trumps valframgångar då folk (läs män) började bete sig mer illa än annars, ända ner i förskoleåldern.
     Till de lättkränktas skara hör också de ungdomar med A-traktorer och andra bilar som lite påminnande om Hitchcocks "Fåglarna" samlas om kvällarna för att rusa med motorerna, vrida upp högtalare på full volym och manipulera avgassystemen så att de ska låta ännu lite extra. Folk kan varken sova eller höra sin egen TV, men polisen "har inga verktyg".... Så en dam i huset vädjade till dem, med resultat av upprepad skadegörelse på hennes bil plus att de bestämde sig för att väsnas ännu mer. Jag bor själv gudskelov på baksidan av huset och störs väl inte lika mycket som de stackare som bor på framsidan, men det är kanske inte helt fel i dessa tider att skaffa både öronproppar och skygglappar...

PS. Såhär i efterhand har A-traktorfolket skärpt sig, och väsnas inte längre om nätterna (inte så mycket åtminstone) och har skaffat trevliga vanor som att julpynta bilarna och ha parad, men stalkern är igång fortfarande för det är ju det de gör. Experter på stalking säger att de slutar inte; om en stalker slutar är det bara för att de börjat stalka någon annan.

   

Därför fungerar inte kommunismen

Chefen för öppenvården i Värmland skrev sin avskedsansökan förra veckan, efter att offentligt ha riktat skarp kritik mot sjukvårdsdirektören som i sin tur också sade upp sig. Den förstnämnde talar om en tystnads- och rädslokultur med ett dysfunktionellt och diktatoriskt ledarskap. Absolut inget ovanligt, och vice versa dvs. när chefer är trevliga och snälla, brukar ett informellt och elakt ledarskap tas över av någon i arbetsgruppen. Och inget konstigt med det; det är ju en naturlag att psykopater, narcissister och annat elakt folk strävar efter makt och snällare personer tenderar vara nöjda med en tillbakadragen position.
   För att återvända till landstinget så är det borgerligt styre i Värmland, men risken är stor att problemet varit detsamma med en annan politisk färg t ex kommunistisk. Tänk bara på den om grodan och skorpionen! (Se PS längst ner ifall ni inte hört den.) Martinus sade visserligen i sina stora perspektiv att kommunismen är den enda rena styrelseformen, och han har säkert rätt i det. Men Dag Solstad motsäger detta och visar varför det är så svårt att få kommunismen att fungera i sin roman från slutet av 70-talet, Gymnasielärare Pedersen och den stora väckelse som hemsökt vårt land. Ett kommunistiskt parti för väpnad revolution mot sittande sossar var på uppgång i Norge. Ofta med borgerliga, välutbildade personer t ex läkare och lärare i ledande positioner och med stora visioner om framtiden. Och det var verkligen ett proletariatets diktatur, där medlemmarna tvingades redovisa sin ekonomi inpå bara linnet och ge stora summor till partiet i stället för att göra "onödiga saker" på sin fritid. I Sverige fanns också motsvarande rörelse för väpnad revolution på sina ställen till och med i min lilla kommun. Jag kände några som var med bl a en arbetskamrat på mitt första jobb på biblioteket. Man verkade dock vara mest beväpnad med rödvin om ni frågar mig. Den farligaste bland dem var den jättelika perserkatten Mohallab som trots sin vikt gick till attack på medlemmarna från ett högt skåp. Dock tappade rörelsen gnistan när Maos Kina som varit idealet visade sig vara ett korrupt och blodigt statssystem.
   Längre tillbaka historien fanns det svenska kommunister som reste för att delta i byggandet av Stalins dröm Sovjetunionen men blev gravt besvikna. Några kom aldrig tillbaka för det sägs att de blev avrättade, dock inte för att de skulle ha gjort något fel utan för att deras kompani hade en viss kvot av förrädare att skjuta varje månad och ifall det inte fanns några äkta förrädare att tillgå tog man vad som fanns till hands, gärna en utlänning.
   Dag Solstads ledande romanfigur magister Pedersen tvingas inse att inget har blivit bättre för arbetarna under de stora kommunistiska systemen. De är fortfarande slavar och kugghjul medan ledarna tillskansat sig stora materiella fördelar och ett diktatoriskt ledarskap. Han erkänner till och med att det är bara den revisionistiska socialdemokratin som har visat sig fungera i längden för massorna. Reformism alltså, inte revolution!
   (Som en liten dagsaktuell illustration till detta, avgår Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt efter att ha trampat i klaveret efter att ha hotat med gemensam sak med socialisternas ärkefiender Moderaterna och Sverigedemokraterna för att fälla regeringen. Ungefär samtidigt säger Socialdemokraternas ledare Stefan Löfvén att han tänker sitta kvar och vill gärna leda partiet i valet 2022. Borgarnas privatiseringar och skattesänkningar, ivrigt påhejade av SD, är grunden till bl a sjukvårdens problem. När folk börjar fatta det, kommer Socialdemokraterna att vinna mark igen. Ska man rikta någon kritik mot Stefan Löfvén så är det att han är lite för mycket förhandlare. Han bör ställa sin inre fackföreningsledare åt sidan ett tag och bli mer "egoistisk" och krävande för Socialdemokraternas räkning.)
    Ett annat stort problem med kommunismen har varit det svårartade patriarkatet. Svetlana Aleksijevitj har skrivit om kvinnorna som slogs för Sovjet men vars insatser mörkades för att de inte passade in i bilden av "den tappre soldaten". Nej, "den nya modellen för människan får nog bli kvinnan", säger danska Suzanne Brögger. Och apropå patriarkatet, bland de kvinno- och invandrarfientliga männen, motsvarande SD  i Sverige, finns det en del som inte vågar ge sig på danska kvinnor utan importerar fruar av annan etnicitet, på vilka de tycker sig kunna ge fritt utlopp för sitt inre avskum, skriver hon. När hon skrev "Brev till prinsen av Mogadonien var det 10-tal, utländska gifta kvinnor i Danmark fick inte skilja sig på 7 år. (Hur är det idag, och hur är det i Sverige?) "De betalar ett högt pris med sin hälsa, sina tänder och Gud vet vad", skriver Suzanne Brögger.
  Sociala medier ligger i tiden till form men inte innehåll dessvärre. Hat och uppvigling med högerextrema förtecken tillåts i förvånande utsträckning på t ex Facebook, men förra veckan satte Facebook stopp för en annons om ett öppet lunchseminarium om feministiska tecknade serier vid Karlstads universitet. Visserligen kom de med en ursäkt i dagens tidning för det sistnämnda. Men inte för det förstnämnda!

PS. Historien om grodan och skorpionen: En skorpion ber en groda om skjuts över floden. - Nej, du sticker mig bara, sade grodan. - Nej, varför skulle jag det, då sjunker vi ju båda, svarade skorpionen.  - Ok då, sade grodan. Mitt ute på vattnet stack skorpionen gadden i grodan som sade: Varför gjorde du så, nu dör vi ju båda? _- Förlåt men det ligger i min natur, sade skorpionen.