Domedagsklockan och arketyperna

Arketyper är yttre symboler för en inre motsvarighet som anses medfödd och inlagd i mänskligheten, och som ger respons när man möter den yttre symbolen. I sagor och operor, inte minst hos Wagner, möter vi drakar, undergång och ragnarök. I verkligheten finns en domedagsklocka som installerades efter första världskriget. Det närmaste den stått undergången är en och en halv minut före tolv, och det är från januari i år 2023. Andra arketyper som kan väcka upp starka känslor och förklara massintresse är det oskyldiga barnet, den vackra prinsessan eller prinsen/hjälten. Ett exempel är prinsessan Diana. Två andra tydliga exempel som jag nämnde i den tidigare bloggen: besattheten hos folk av fallet med försvunna lilla Madeleine McCann och av Youtubefilmerna och inte minst de många närmast avgudadyrkande kommentarerna att döma, en rysk avhoppare från det sovjetiska förtrycket, Bolsjojbalettdansaren Sasja (Alexander) Godunov som fick hela världen att få hjärtknip under tre dagar i slutet av 70-talet. En solklar prins/hjältearketyp där rollen på scen flöt ihop med verkligheten i många både ryssarna och amerikaners kollektiva undermedvetna, som Jung skulle ha uttryckt det. Fasan över domedagsklockan är kanske vår tids kollektiva uttryck i sociala medier där man ibland förvånas över hur bristen på artighet (som var utmärkande för handskrivna brev) helt har försvunnit och ersatts med viljan till polarisering, bråk och kaos i kommentarsfälten.

Cold cases never die

Det sägs att under sommarvärmen läser vi kriminalromaner som mest. Kanske för att få lite svalkande rysningar? Det finns många verkliga, kalla fall som världen har svårt att släppa så länge vi inte fått någon förklaring. Ett av dem som folk är fullständigt besatta av är försvinnandet av brittiska Madeleine McCann under senestern i Praia de Luz våren 2007. Vad som står klart är att föräldrarna uppträdde synnerligen mystiskt; vägrade svara på många frågor, skaffade advokat (vilka föräldrar till ett försvunnet barn behöver en försvarsadvokat?), startade en fond i dotterns namn som de utnyttjade ekonomiskt. "Deception and opportunistic exploiters" skriver Peter Hyatt, känd inom Statement Analysis, på sin Facebooksida om paret. I sina videor avslöjar han deras undanhållande av sanningen i intervjuer. Men vad hände? I deras semesterlägenhet fann eftersökningshundarna blod- och kadaverspår liksom i deras hyrbil senare. Likhundarna reagerade starkt på kadaverspår på mammans kläder. Så varför gick de fria? Och varför blev den portugisiska polischef som misstänkte föräldrarna avsatt? Det brittiska paret verkar ha fått skydd från mäktiga vänner, kanske för att pappan var frimurare eller kanske av ännu värre orsaker som många "privatdeckare" misstänker idag dvs att lilla Madeleine var offer för ett pedofilnätverk med förgreningar högt upp i politik och kungahus. Det är inte alls otänkbara scenarion för den som lägger ner lite tid p forskning och ser vilka vänner McCanns hade. t ex en känd pedofil vid namn Lucien Freud (barnbarn till Sigmund Freud av alla människor).

Ett annat fall som jag är tillräckligt gammal att minnas är fallet med en rysk balettdansare som passade på att fly Sovjet under en turné i USA hösten 1979. Sasja Godunov orsakade en kris mellan USA och Sovjet då ryssarna tvingade de övriga dansarna att stanna i flygplanet så att inga andra kunde fly. USA å sin sida tvingade kvar planet på flygplatsen i tre dagar för att klargöra att inte någon som ville söka asyl blev tvingad tillbaka till Sovjet mot sin vilja. Hela världen följde det hjärtknipande dramat med balettdansören som i tre dagar vädjade till sin fästmö ombord att följa med honom. Men hon återvände tillbaka till Sovjet (frågan är om det var frivilligt eller under tvång) och de sågs aldrig igen. Ryssarna var förstås inte glada över att förlora den som ansågs Bolsjojbalettens främste dansare, och när man betänker hur KGB i åratal utan att ge upp förföljt och mördat motståndare är det inte otänkbart att något sådant hände när Sasja (egentligen smeknamn hette Alexander) dog oförklarligt en del år senare. En annan mystisk omständighet är att hans väninna Elizabeth Montgomery dog samma dag han hittades. Den som läser Sergej Lebedovs böcker förstår att ryssarna in absurdum går in för att "försvara" staten än idag trots att man inte längre har kommunismens relativa trygghet att erbjuda som kompensation för förtrycket.