En blogg om kemikalieintolerans som tabu i dagens samhälle!

måndag 29 december 2014

Marias häpnad

Eftersom miljösjukdom typ sjuka hus-syndrom, kemikalieintolerans och elöverkänslighet både är dyrt och besvärligt för samhället att komma tillrätta med, försöker ofta läkare men också olika typer av myndighetspersoner förorda kognitiv beteendeterapi eller andra psykologiska metoder som det överhuvudtaget inte finns några vetenskapliga belägg för att de skulle ta udden av symtomen. Men då blir vård och myndigheter åtminstone för stunden "av med fanskapet".

Brain Retraining eller hjärnträning av typen som används efter en stroke har i motsats till kognitiv beteendeterapi enligt uppgifter hjälpt några på vägen till ett friskare liv, DOCK efter att de faktorer som triggar symtomen tagits bort, t ex att personerna flyttat ut från mögelhus, avlägsnat WiFi, gjort sig av med möbler, elapparatur eller annat som emitterar toxiska ämnen eller vad man blivit sjuk av. Ofta är det dessvärre många som fått göra sig av med allt, och börja från ingenting med att ta in lite i taget och se vad som fungerar.

Ett sätt att klara sig genom svåra reaktioner efter exponeringar skulle vara att hålla sig kvar i hjärnbarken med hjälp av böner, ramsor eller liknande för att undvika ännu värre reaktioner då reptilhjärnan inklusive amygdala riskerar att ta över med sin totala brist på nyanser och risk för t ex aggressiva utbrott. Amygdala är två "mandlar" på var sin sida i hjärnhalvorna som ingår i det som helt ovetenskapligt brukar kallas reptilhjärnan. Sist blev jag svårt förgiftad vid en biltur i patientresors "kemikalie-krematorium" (samma bilar används också till färdtjänst, och förutom sedvanliga ftalater från bilens inredning är de också helt impregnerade av syntetiska parfymer från tidigare resande). På kvällen försökte jag stanna kvar i hjärnbarken med hjälp av en vers av självaste Carl Jonas Love Almqvist. Man tillhör ju den generation som fick lov att lära sig dikter utantill i skolan! Således skanderande "Lammen så vita på ängen beta/men barnet Jesus ut med dem går/Häpen Maria stannar och ropar: "Jag ser en strålring omkring barnets hår!" lyckas jag ändå tappa balansen och tippa över ett glas vatten i bokhyllan. Hjärnbarken i all ära, men kroppen verkade inte ta vidare intryck.....

På samma sätt fick jag igår kväll lågt blodtryck med yrsel och domningar och svårt att känna benen (trots ihärdigt koncentrerande på den ganska nyligen avlidna Birgitta Stenbergs berättelse om sitt försök att bli yrkesfiskare av makrill, i en bok med samlade artiklar av henne som kom ut i år) på grund av att det fortfarande är tillåtet för folk att röka i lägenhetshusen och sprida gifterna hämningslöst till övriga boende. Det är hittills bara Lundberg Bostads AB som vågat knysta om rökfritt.




Mellan jul och nyår Anno Domini 2014

Julhandeln verkade inte riktigt sig lik här i år; parkeringen vid Konsum var halvtom dagen före julafton och man behövde inte svettas i en lång kö som förr om åren. Många arbetslösa, utförsäkrade och en hel del ungdomar utanför arbetsmarknaden och beroende av försörjningsstöd ger förstås inget klirr i kassan. Enligt Påskupproret ligger nivåerna i riksnormen för försörjningsstöd, som beslutas av riksdagen, under nivåerna för vad Konsumentverket beräknar som normala levnadskostnader. Påskupproret säger att Sverige har den största andelen fattiga i Norden - men regeringen (och delar av befolkningen) förnekar att fattigdomen ens existerar.
Sämst lottade är ändå tiggarna som suttit i kylan med sin pappersmugg, och man har inte kunnat låta bli att leta i plånboken efter åtminstone några slantar till en varm kopp kaffe till den som sitter där man går förbi, även om man har ont om pengar själv. Konsum i Värmland gjorde den goda gesten att bjuda tiggarna utanför på frukost under en period fram till jul, och i Karlstads kommun ordnades tak över huvudet och värme till dem.

Det finns tyvärr andra grupper i vårt samhälle som inte får någon hjälp varken från kommunerna eller något annat ställe. Jag känner genom mail-växling en äldre man som varit tvungen att sitta nere i sin källare med ett andningsskydd för mun och näsa på grund av röken som tränger in i huset från grannars eldning. En granne har satt upp en voodoo-liknande docka med andningsmask för att få honom att flytta. Det sistnämnda har han ju försökt med, men ingen har hittills velat köpa huset och vem har råd med två boenden samtidigt? Något tillflyktsboende erbjuder inte kommunen, bara någon "att prata" med under antydningen att det skulle vara en psykologisk fråga. Varken el- eller kemikalieintolerans kan lösas på psykologisk väg, eftersom det handlar om högst påtaglig kroppslig påverkan. Rök från vedeldning är en massiv giftbomb, och där folk bor tätt inpå varandra är fjärrvärme eller andra uppvärmningssätt som inte producerar rök lokalt att föredra. Enligt Frisk Luft Nu (www.friskluftnu.se) innehåller rök från ved: svaveldioxid, bensapyrén, kväveoxider,  formaldehyd, stoft/partiklar, naftalen, kvicksilver, bensen, polyaromatiska kolväten, dioxiner.

Det finns alltså fler anledningar till en viss dämpad julglädje, än den som Rudolf Steiner (grundare av antroposofin och Waldorfskolan) skrev om, där han menade att under den mörkaste tiden på året öppnas ett "titthål" för änglarna som då kan kika ned på oss, vilket skulle få alla eländiga att känna sig ännu mer illa till mods eftersom det mörka och sjaskiga här nere blir ännu tydligare då. Men han har också någonstans skrivit att änglar tillfälligt kan bosätta sig i t ex en vacker molnformation eller en snögnistrande bergstopp. Om någon tycker det är överjordiskt vackert, kan det faktiskt vara just det! Åtminstone enligt Steiner.

Medan allt fler i vårt västerländska samhälle faktiskt åter fått börja kämpa för att hålla svälten från dörren, finns pengarna i överflöd och helt i onödan på andra ställen. Överklassen vågar visserligen inte offentligt vaska champagne längre, men det är fortfarande samma personer som sitter på kassakistorna, som på festerna hos Rotschilds i början av sjuttiotalet. Att det är Salvador Dalí som designat festen på fotot, undgår knappast någon som sett resten av bilderna plus att festen ska framstå 
som "arty". Men samtidigt finns många obehagliga tecken och symboler för det slutna sällskapet där, där många av dem som har världens pengar i sin hand utövar sina ritualer för makt och rikedom. Helt apropå; i Tyskland är hemliga ordenssällskap förbjudna efter andra världskriget, medan Sverige har flest slutna ordenssällskap per capita i Europa.

lördag 29 november 2014

En god cigarr

Innan man upptäckte att magsår orsakas av en bakterie och inte stress som man tidigare trott, var det väl de psykologiska institutionerna som avnjöt denna goda cigarr i ganska många år. Eller kanske var det den vanliga läkarkåren som njöt, eftersom man då helt enkelt kunde skriva en remiss till "hjärnskrynklaren" och slippa patienten. Samma mönster går igen idag när det gäller
miljösjukdom, då man hört att det blivit ren rutin att läkare ordinerar kognitiv beteendeterapi mot dåliga inomhusmiljöer! Men med brasklappen att man "måste tro på det" för att det ska fungera.
Och kan strunta totalt i att allt fler forskare t ex från amerikanska undersökningar men också Lennart Larsson vid Lunds universitet talar om att man numera vet att exponeringarna för inomhusmögel är 100 gånger högre än man förut trott, samt att mögel bildar giftiga gaser (mycotoxiner) som är allergi- och cancerframkallande.

Sjukvårdspersonal får idag inte tala om religion med patienterna, och ingen ringer längre efter sista smörjelsen. Det är tydligen bara tillåtet att tala om "tro" när det gäller kognitiv beteendeterapi. Har denna ersatt de gamla husförhören från förr då kyrkan skickade ut folk för kontrollera ifall hushållen kunde katekesen ordentligt och hade den rätta tron? I dag verkar det kontrolleras om man tänker tillräckligt positivt, men vad är det som ska tänkas positivt om, och vad är det man måste tro på? Marknaden, förmodligen.... Och Big Pharma!

Apropå miljösjukdom. Det är inte svårt att fördöma miljöförstöring så länge den pågår långt borta. Men det är inte ovanligt att personer som demonstrerar mot världens miljöföroreningar kan reagera helt annorlunda  när en person blir sjuk av föroreningar i rummet, dvs vanliga levande ljus (där faktiskt röken från ett enda ljus motsvarar avgaserna vid Danmarks mest trafikerade motorväg) eller ännu värre: giftiga doftljus. Samma personer kan då kläcka ur sig saker som "jag har då aldrig mått dåligt av det" (och därför kan inte andra det, eller..?). Då vågar ofta inte övriga sällskapet annat än hålla med och säger: "jaja, är det inte bränd korv som är farligt så är det doftljus". En del av dem drar sig inte ens för den gamla klichén: "Men det är ju farligt att leva, man kan ju faktiskt dö av det". Så mycket för den medvetenheten. (Vad hände med det gamla slagordet "gräv där du står"?)

Jag har till och med hört att det förekommit doftljus vid vårdmottagningar där det för övrigt är förbjudet att ta in blommor eller hund på grund av allergirisken. Redan 2004 talades det om att det skulle bli varningstext på doftljusen, men inget har hänt sedan dess. Nyligen hamnade en norsk kvinna i koma efter att ha luktat på ett doftljus innan hon tände det. Men det är inte bara risk för akuta reaktioner utan även för skador på sikt då dessa ljus innehåller en massa giftiga kemikalier, till exempel styrén som är känt för att ge lösningsmedelsskador dvs skador på centrala nervsystemet. Bensen är mycket cancerframkallande och kan vid långvarig exponering orsaka benmärgsskador och leukemi. En annan vanlig kemikalie i doftljus är formaldehyd som är känt för att framkalla överkänslighetsreaktioner men är också cancerframkallande. De ljus som testats emitterade långt över WHO:s gränsvärde.

Det är självklart att bilmotorer behöver luftfilter för att skyddas mot luftföroreringarna, men människor bör tåla det mesta?







fredag 14 november 2014

Sin egen Hippokrates

Allteftersom sjukvården blivit mer otillgänglig, med tidningsrubriker om att friska har större tillgång till vård än sjuka, samtidigt som många har möjligheten att amatörforska lite via internet så finns förstås ett stort antal bloggar om hälsa och medicin att välja mellan idag. Läkemedelsindustrins betalda eller obetalda troll finns förstås också  -  i Norge likväl som i Sverige. Norrmannen Tjomlid slår i blogginlägget "Varför pH-dieter och bikarbonat-kurer inte verkar" ner på en annan bloggare, Heidi, som skrivit om sina positiva hälsoresultat beträffande bikarbonat. Tjomlid skriver om "faran med att driva medicinsk research utan källkritik" och anspelar på källor som t ex Dr Joseph Mercola som han menar ger farliga hälsoråd.
Dock är han själv inte medicinskt utbildad utan driver en IT-firma, och ägnar sig liksom Heidi åt medicinsk research på sin fritid samt att "ringa och kontrollera med läkare". Tongångarna är bekanta från VoF:are i Sverige när det gäller ganska aggressivt bevakande av läkemedelsindustrins monopol på hälsan, en attityd av nedlåtenhet och inte sällan inslag av personliga påhopp. (Det finns ju också läkare som kan liknas vid att möta ett internet-troll i verkliga livet,  men när det gäller personer som överhuvudtaget inte har med läkemedelsbranschen att göra är det lite svårare att förstå den fanatiska inställningen.) I ett annat inlägg prisar han på förväntat sätt influensavaccinet.
När det gäller bikarbonat skriver han: "Man kan inte äta sig basisk". Han menar att bikarbonatets eventuella effekter är bluff eftersom det först måste passera magsäckens syra vars pH ligger mellan 1.35 och 3.5 och där neutraliseras. Han finner det  också ironiskt att bikarbonat anses som "naturlig" eftersom det har ett eget E-nummer, och menar skadeglatt att "som vi alla vet är E-nummer onaturliga kemikalier som är livsfarliga". Dock har ju varken bloggaren Heidi eller någon annan påstått att alla E-nummer är livsfarliga. För att bara nämna ett exempel så gömmer sig naturligt e-vitamin bakom E-nummer 306.

Han får svar i kommentarsfältet från en fysiolog (med doktorsgrad) som skriver: "Du glömmer att njurarna och lungorna aktivt regulerar syra/bas-balansen. Det är exempelvis därför man rekommenderar att dricka något surt vid urinvägsinfektion. Kosthållet kan absolut påverka kroppens pH." Han säger också: "Vid tillförsel av bikarbonat kan man motverka att njurarna producerar ammonium från nedbrytning av proteiner. Därför är det inte otänkbart att bikarbonat kan motverka muskelsmärtor." Han menar vidare att neutraliseringen av magsyra påverkar även indirekt pH i blodet, därför att magsyran är utskild från H+ och Cl- i blodet. Samt att "pH-balansen kan påverkas av absorberandet av fermenterade produkter från tarmfloran, och detta åter kan vara kosthållsrelaterat".

En homeopat protesterar också och tycker inte att Herr Tjomlid är särskilt välinformerad. Han skriver i kommentarsfältet: "Kroppen är ett holistiskt system, där ingen del av kroppen är isolerad och opåverkad av biokemin som pågår på andra ställen i kroppen. PH-reguleringen kan påverkas."

Men enligt syra/basbalans-teorin handlar det inte om att varken blod, urin eller saliv ska påverkas när det gäller ph-värdet utan det gäller miljön som kroppens celler lever i. När man äter föda rik på energi men fattig på näring som t ex spaghetti eller ris skapas ett syrabildande överskott som ger ett lågt ph-värde, men när man äter föda som är rik på näring men fattig på energi som t ex grönsaker skapas ett basbildande överskott som höjer ph-värdet i cellernas miljö. Det är därför som citroner anses höja ph-värdet trots att de själva är sura, eftersom de inte innehåller mycket socker men däremot vitaminer och mineraler.

Den excellente Dr Johnson säger i sin video "You can beat Thyroid Disorder": - Ät inte bikarbonat! Kroppen behöver sin magsyra, och vid sjukdomar som t ex sköldkörtelbesvär har man som regel för lite magsyra. Höj i stället kroppens pH-värde med hjälp av att äta grönsaker och mineraler.
Men jag brukar enstaka gånger kosta på mig Sanna Ehdins bikarbonat-kur vid hosta (dag 1: 2
kryddmått bikarbonat i 2 dl vatten 6 ggr/dag, dag 2: samma procedur 4 ggr/dag, dag 3: samma 2 ggr/dag, dag 4 samma 1 gång). Och en detox-drink (1/2 tsk bikarbonat och 1/2 - 1 pressad citron i ett glas vatten) vid enstaka svåra exponeringar från parfym eller cigarettrök. Och visst hjälper det!
Även bad med bikarbonat kan öka syreupptaget eftersom bikarbonat bildar koldioxid när det löses i vatten, och koldioxid är kärlvidgande så att syret når fram.







tisdag 11 november 2014

Münchhausen Syndrome by whom?

Det kanske finns enstaka föräldrar som lever upp till "Münchhausen Syndrome by Proxy", det vill säga föräldrar som hittar på barnens sjukdom för att få uppmärksamhet, och ibland till och med skadar barnen för att framkalla symtom. Hur många skulle det kunna handla om procentuellt sett om man skulle jämföra med samma diagnos när den på falska grunder delas ut av läkarkåren? Föräldrar till vaccinskadade barn har inte sällan tilldelats syndromet i fråga, inte alltid av ren okunskap utan för att det är en tacksam diagnos som mörklägger orsaken man gärna vill förneka. Kan man kalla det senare för "Münchhausen Syndrome by Doctors"?

Man kan dra paralleller till fallen med både barn och vuxna som blir sjuka av den allestädes dåliga miljön i dagens Sverige. Svensk Byggtjänst skriver: "500 personer dör varje år av dålig inomhusluft. Det är ungefär lika många som dör i trafiken. Men uppmärksamheten haltar i media. Det finns många saker i vårt samhälle som får uppmärksamhet men inte dålig luft, av någon anledning." Svensk Byggtjänst skribent säger också: "Jag hörde aldrig några kommunpolitiker som drev frågan om bättre luftkvalitet inomhus. Och jag hörde aldrig några av alla våra undersökande journalister ställa frågan om denna situation."
I stället mörkas precis som i vaccinfallen den här saken, och många myndighetspersoner jag träffat t ex handläggare vid Arbetsförmedling, Försäkringskassa och kommunen har dragit på smilbanden som om det kunde skämtas bort att man blir sjuk av kemikalier och dålig inomhusluft. Eftersom vården i Sverige är bra endast på akuta fall och allmänt värdelösa när det gäller kronisk sjukdom om den inte skrivs dem på näsan med tydliga svar på tester som dessvärre är obefintliga eller bara ytterst primitiva när det gäller vissa syndrom, blir många sopade över kanten och utförsäkrade. (De utförsäkrade uppgick till över 87 000 vid alliansregeringens slut.) Myndigheter som överhuvudtaget inte känner till MCS (multipel kemisk känslighet) råder människor att "utsätta sig" för exponeringar och "träna bort" intoleransen, vilket borde klassas som mordförsök eftersom de inte tar något ansvar för utslagningen av kroppen. Organ som t ex sköldkörteln brukar redan vara skadad vid sjuka-hus-arbetsplatser, och redan tidigare födoämnesintoleranser blir ytterligare försämrade (själv blir jag livsfarligt trång i halsen och riskerar snudd på att kvävas varje gång jag äter efter svåra exponeringar), allvarliga tillstånd ned hjärtarytmi, svag puls eller högt blodtryck och risk för blödningar (fick en blödning i näthinnan vid en parfymexponering) är bara några exempel på kroppskador det ofta leder till.
(Har till och med hört någon knäppskalle säga att om man tänker positivt och går upp i det man gör märker man inte exponeringen, men det kan ju jämföras med om det skulle brinna i huset och kroppen måste uppbåda allt adrenalin för att ta sig ut. Hur många dagar skulle det ta innan t ex binjurar och andra organ (som kan misstänkas redan försvagade vid MCS) skulle lägga av helt?)

Jag är en fan av Leif G W Perssons deckare, men hans memoarbok "Gustavs grabb" var ganska tråkig i mitt tycke, inte minst för att han rackade ner så mycket på sin mamma för att hon var "inbillningssjuk". Han har i en av sina deckare låtit bokens skurk lustmörda sin inbillningssjuka mor genom att knuffa ner henne på tunnelbanespåret. Många av de symtom hos henne som han beskriver i boken skulle faktiskt kunna passa in på en elöverkänslig och/eller kemikalieintolerant, även en person med hypotyreos med mera.

På internet-sajten Medical Kidnap finns artikeln "Münchhausen Syndrome by Proxy: A Fake Psychiatric Disorder used to medically kidnap children?" skriven av Christina England där hon berättar om lilla Ella som skadades av vaccin. Hennes mor blev pådyvlad ovanstående diagnos och barnets omhändertogs och blev allt sämre. Till slut fick hon komma tillbaka till sin mamma, men dog inte lång tid efter. Det finns en växande kritik mot diagnosen "Münchhausen Syndrome by Proxy" bland professionella inom medicinen, som menar att det inte finns tillräckliga vetenskapliga underlag för den, och artikeln visar att det finns uppmärksamhet på att diagnosen kan användas för att mörklägga orsaker.






 

lördag 8 november 2014

Kroppens långa marinering

Det varnas i dagarna för den syntetiska drogen spice, som vem som helst kan köpa över nätet och  som inte ger några utslag vid drogtester. Dessutom är den inte olaglig, eftersom tillverkarna ändrar några kemiska molekyler allteftersom för att ligga steget före lagen. Den ger inget långvarigt rus, men det hindrar inte att den kan ge livshotande symtom som t ex hjärtattack eller orsaka kramper, psykoser med mera och förstås "passiv rökning" av värsta slag. Inte minst om användaren har kemikalieintoleranta grannar!
Verkningarna är liknande de som på sikt orsakas av kemikalierna i vanliga parfymer, inte minst de som finns i sköljmedlen som är särskilt designade för att stanna kvar "för evigt". Personer som lider av MCS (multipel kemisk känslighet) blir ju omedelbart sjuka av detta, medan gifterna smyger sig på andra mer omärkligt. Nyare forskning sätter kemikalier i samband med den drastiska ökningen av t ex adhd, autism, diabetes, "trötthetssyndrom" och fibromyalgi plus många andra sjukdomar.

Medan spice-ruset går över på en kvart, lever de flesta ständigt drogade av kemikalierna från parfymer t ex syntetiska mysker som är en giftig mix som fastnar inte bara i kläderna utan också i dina lungor, din hjärna och övriga organ. Och vanliga ingredienser i sköljmedel är cancerogena och hormonstörande nervgifter. Om man till exempel går på en kurs, en begravning eller åker buss skulle det inte vara tillåtet för någon att sätta sig och röka spice där, men det anses helt acceptabelt att sitta och sprida giftiga parfymångor omkring sig.

Det vore konstigt om inte beteendet skulle drabbas både hos dem som själva använder dessa droger som man således kan påstå att parfymkemikalierna är och hos dem som passivt drogas i närmaste omgivningen. Det är säkert en orsak mer ofta än man tänker på. I en diskussionsgrupp på internet där man för tillfället talade om tiggeriet som blivit utbrett i Sverige senaste tiden, dök plötsligt en person upp, som presenterar sig som arbetande vid landstingets psyk-akutmottagning, och angriper aggressivt alla och envar i tråden som uttryckt medlidande med tiggare. Hon talar också helt
omotiverat om att hon är jägare och minsann inte rädd för varg, och skäms inte att visa att hon inte känner till skillnaden mellan "introvert" och "inskränkt" när hon (fortfarande omotiverat) okvädar ortens befolkning på ett aggressivt sätt. Man blir lite mörkrädd när man hör den sortens resonemang hos någon som är personal på en psyk-akutmottagning. Dessutom ger sig aldrig personen utan börjar på ett aggressivt sätt kritisera andras grammatik och sätt att uttrycka sig. Det påminner en del om s k internet-troll, men också om snedtändningen efter ett långt arbetspass under påverkan från emissioner från starkt kemiska rengöringsmedel på avdelningens golv och kroppens långa marinad i egna och andras syntetiska parfym-mixer. Kanske borde avdelningen ha liknande instruktioner som gäller för användning av skyddsmask vid kris; att först ta på sin egen mask innan man börjar hjälpa andra, det vill säga i det här fallet avgifta sig själva och sin miljö först?

fredag 17 oktober 2014

En tid för krig eller en tid för fred?

Det är ingen större svårighet att höra skillnaden i telefon ifall det är någon som ringer från ett försäkringsbolag där man sökt ersättning för någon form av skada, eller om det är någon som vill sälja en ny försäkring. Den förstnämnda låter som om det gör ont att prata, trött och grinig medan den senare är glad som en lärka, säger hej och ens förnamn på ett sätt som om man redan kände varandra. Samtidigt är det lätt att känna sig "avlyssnad" eller övervakad, eftersom jag knappt hinner ta kontakt med ett försäkringsbolag innan andra försäkringsbolag börjar ringa och vill sälja sina försäkringar.

Apropå försäkringar så har Försäkringskassan gjort reklam för sig i TV om "hur man tar hand om varandra i Sverige", vilket säkert får en hel del av de 86 000 utförsäkrade att sätta sitt kvällskaffe i vrångstrupen. Det vill säga de som överhuvudtaget har kaffe och en TV eftersom det finns utförsäkrade som bara "försvunnit" i Sverige efter den förra  alliansregeringens mass-utförsäkringar.

Som en kontrast till detta säger den nya kulturministern i TV att man vill återinföra gratis inträde på statliga muséer eftersom kulturen och jämlikheten när det gäller tillträde till densamma är viktiga. Bara några veckor efter den rödgröna regeringens tillträde känns det som lilla julafton med positiva besked, det ena efter det andra.  En och annan tvivlar säkert och tycker kanske att man inte ska sälja skinnet innan björnen är skjuten, men bara att höra talas om den goda viljan att åstadkomma saker som giftfria förskolor och skolor, att stoppa "Sveriges sämsta idé" med de 5 brunkolsgruvorna, erkänna Palestina och att stoppa utförsäkringarna och Fas 3 tänder hopp om en tid för fred mellan myndigheter och folk, inte minst t ex de jagade sjuka och/eller arbetslösa.

Vilket behövs under årstiden som på sina håll är ännu mörkare än vanligt. Media skriker ut Ebola-chock över världen, och någonting smyger i Stockholms skärgård. Ryssarna? Eller kanske Carl Bildts sillstim?  Försvarsberedskapen är inte god vid kusterna, säger TV-hallåan. Den eventuella fienden bockar och tackar för upplysningen. I Hagfors smygs också, i detta fall en våldsman som överfaller kvinnor. Den så kallade Hagamannen gjorde 7 överfall under 2 år. "Hagforsmannen" har gjort 14 överfall av olika grader under drygt en månad. Många är snabba att ropa "utlänning" och media skriver upprepade gånger "mörk hy" fast signalementet egentligen inte tycks handla om mörkare hy än att vilken svensk som helst kan sola sig till det. Läste en lite annorlunda aspekt än det vanliga "ensam galning" i Lena Holfves blogg "Konkursverket" där hon skrev: "Vi har krigat aktivt i Afghanistan, hjälpt USA att bomba i Irak och sänt Gripen till Libyen och nu vill inte befolkningen i Hagfors gå ut därför att kvinnor våldtas men man kopplar inte ihop dem för de presenteras som "en annat slags krig" och man har bara ´hjälpt´. Det har gett oss öknamnet ´hycklarnas land´ utomlands".

Det senare för ju tankarna till riktade attacker i ett slags "krig". Samtidigt som konspirationsteoretiker ser Ebola-rubrikerna som ett sätt att fösa in folkmassorna i fållan. Vanligtvis försöker myndigheter att dämpa paniken vid kriser, men nu verkar det tvärtom som om åtminstone media försöker skapa någon form av panik. Det "finns inte vaccin", men ur konspirationsteoretisk synvinkel kommer ett vaccin att dyka upp simsalabim efter ett tag när folkmassorna är tillräckligt möra av skräck. Det vaccinet skulle verkligen vara ett Ebola-vaccin eftersom det skulle sprida just - Ebola á la New World Order. Med andra ord så som t ex influensavacciner inte sällan brukar verka, det vill säga framkalla influensa i det fallet. Man kan bara hoppas att det inte är så.... Lite konstigt dock med bilder som visar hur sjukvårdspersonal i skyddsutrustning värdig en månfarare kommer ut ur ett plan med en ebolasmittad på en bår, samtidigt som en kontorstyp i slips och kavaj står och pratar med dem som ingenting och utan minsta lilla munskydd.

Kanske är det här en tid för fred mellan regering och folket i Sverige, eller är det bara en "smekmånad"? Samtidigt påminner det om en tid för ett annat slags krig som rör hela världen med risk för en global ekonomisk kollaps. De gamla grekerna skulle säkert sagt att människornas hybris tagit överhanden och att de överskridit sitt tilldelade mått, och det måste utjämnas...




fredag 26 september 2014

Ödets hjul och kemi...


I ren hybris trodde jag mig kanske slippa undan de vanliga MCS-symtomen den här gången bara för att resan 20 mil tur och retur till allergiläkaren gick ovanligt bra. Man hade för en gångs skull hörsammat min önskan om att vädra bilen ordentligt från parfymer från patientresors sida och chauffören hade inte ens smygparfymerat sig genom "bara" parfymerad duschcreme eller shampoo. Dock hade jag bara hunnit vara hemma en kort stund innan grannar fick besök förmodligen av ett stort gäng som var både storrökare och stora konsumenter av stark parfym. Sådant vandrar lätt över till andra lägenheter och luftrenare räcker inte alltid till. Efter någon timme med de MCS-reaktioner jag hoppats slippa när det gällde resan, börjar det verka som man faktiskt inte kan undkomma sitt öde. Se bara på mannen i berättelsen som klarat sig genom två krig och återvände hem, bara för att bli överkörd av en bil när han bara skulle gå ut för att köpa lite mjölk!

Jag drar mig till minnes att det här med att bli sjuk av kemikalier faktiskt inte är helt unikt för nutiden. När jag var liten på 60-talet var det sällsynt att någon hade egen bil där vi bodde. Ett par gamla bröder som bodde lite avsides hade aldrig åkt bil i hela sitt liv, och blev överväldigade av hastigheten (45-50 km/h) när de en gång erbjöds en biltur. Det hela avlöpte med att bröderna måste ut och lägga sig utefter vägkanten med yrsel och vimmelkantighet. Jag gissar dock att det inte bara berodde på den ovana hastigheten och att det svängdes med ratten, utan också på att det "luktade bil" som vi brukade säga. Starkt luktande ftalater (mjukgörare i bl a plast) med mera i bilens inredning plus bensinavgaser brukade vara den främsta orsaken till att jag och mina syskon kaskadkräktes i spypåsar eller vid vägkanten de sällsynta gånger vi åkte bil. Men även mamma brukade drabbas svårt av bilsjuka. Innan hon kom hem från någon av de sällsynta bilresorna brukade farmor alltid säga: "Nu blir det nog ett herrans liv". Mycket riktigt brukade mamma, blekgrön i ansiktet, slänga sig i soffan med ytterkläderna på och oja sig å det gruvligaste. Farmor tittade in och sade: "Pyttsan." Hon själv verkade inte få samma symtom av bilåkning.
Farmor som var stolt över att i sin ungdom ha arbetat hårt ute på fälten, verkade ha fått en evig solbränna intatuerad i huden fast hon inte solat på minst 20 år.  Hon kavlade gärna upp tröjärmen och visade fram underarmen i föredömligt syfte: "Se på mig, jag är stark och brun som en räv"!

På inrådan av skolans lärare prövade man att ge mig åksjuke-piller när jag måste åka med skoltaxin till exempelvis klassens kollektiva tandläkarbesök, men det brukade bara resultera i att jag trots spinkighet förvandlades till ett slags mini-hulken; både grön i ansiktet och jättearg. Det var uppenbart att jag tålde kemikalierna i dessa piller lika illa som jag tålde själva bilens djävulska kemi. Av okänd anledning övervanns åksjukan senare och jag har i vuxen ålder t ex åkt buss nästa fyra timmar om dagen tur och retur under en period vid arbete på annan ort utan något större obehag. Men som ett slags ödets hjul återvände en ännu värre kemikalieöverkänslighet på senare år, och som bröt ut efter vistelser på flera arbetsplatser i fukt- och mögelskadade hus

Under mina bilsjuke-år ingick dessvärre resor med skolbuss/taxi vid idrottsdagar, då man tävlade med andra skolor i både fri-idrott och skidåkning. Mina föräldrar hade sagt ifrån att jag inte skulle vara med vid dessa dagar eftersom "Hulken-pillren" inte fungerade. Min lärarinna i småskolan som det hette  på den tiden, var gift med läraren i storskolan i andra sidan av skolhuset. Det var inte alltid de mest spirituella nyutbildade lärarna som sökte dessa tjänster i de små orterna ute på landsbygden, och storskolans lärare hade rykte om sig att helst sätta eleverna på "egen-läsning" medan han själv lade bägge fötterna på katedern och petade näsan medan han tittade ut genom fönstret och drömde sig bort. Men idrott var han intresserad av! Varje morgon i god tid före skolans början kunde man se honom springa med höga knäuppdragningar runt skolan, på långa John Cleese-aktiga ben, iförd kortbyxor och med händerna instoppade i fickorna på den tidens modejacka: en midjekort sportjacka där fickorna satt ända uppe under armarna. Detta brukade alltid göra skolkokerskans jämthund Björn rasande där han var bunden vid en koja några meter från skolan, och få honom att skälla som en galning hela tiden ända till spektaklet var över för den gången.
Nu tyckte läraren inte att det lät sig göras att en elev skulle utebli från en idrottsdag på grund av "bil-sjuka", och övertalade sin fru alias min småskolelärarinna att de tillsammans en söndag (på den tiden gick vi i skolan också på lördagar, åtminstone till klockan tolv) skulle besöka mina föräldrar och sätta stopp för detta vansinne.

Till saken hör att vår familj levde på sätt och vis "gröna vågen" långt innan gröna vågen hade uppfunnits. Det talades aldrig om religion, men där fanns ändå en slags outtalad tingens ordning som rådde över allt och som inte kunde ifrågasättas. Precis som hos de tio budorden skulle vilodagen verkligen vara en vilodag, och karlarna klädde sig i vit skjorta för att visa att man inte arbetade. Grannen Hilding hade tagit fel på brylkrämen och strukit tandkräm i håret i stället, och liknade Skå-Gustaf med det vita håret på ända där han låg på källarkullen, stödd på armbågen och helgade vilodagen. Han brydde sig inte om att tvätta ur tandkrämen. "Äsch", sade han. Det är ju samma ingredienser i ändå." Det enkla och gamla, beprövade var alltid det bästa. Farmor snörpte segervisst på munnen och såg med ödesdiger blick på folk på andra sidan bron när de köpte bil och kylskåp, och muttrade något som lät som "skulder, elände och ragnarök"! Vem behöver ett kylskåp från Sodom och Gomorra när det finns en väl fungerande jordkällare från 1800-talet? På sätt och vis verkade det också som vi levde i paradiset före utdrivningen och ormens frestande, eftersom nakenhet inte var tabu. När tapeterna började flagna i min brors lilla rum, tog mamma sig för med att sätta upp alla planscherna med utvikningsbrudarna i färg, som följde med FibAktuellt (som pappa prenumererade på "för reportagens skull" varje vecka. Det var ibland nakna, låtsat blyga flickor som kikade fram bakom ett draperi och där fanns nakna, frimodiga flickor som sträckte ut sig på en klippa i solen. Där fanns blondiner och brunetter, rödhåriga och svarthåriga. En del hade flätat hår, andra håret uppsatt och några hade i solen fritt slängande hår. Gemensamt var att de var spritt, språngande nakna med undantag av någon enstaka i bikini. Det blev således mycket naket i ett litet rum, och några av min brors kompisar tappade kanske hakan, men jag hörde aldrig någonsin någon tala kritiskt eller nedsättande om flickorna, inte ens farmor. Mitt intryck är fortfarande att man såg på dem med ett slags beundran och respekt, och de såg ut att vara sunda, välmående flickor som själva valde att låta sig fotograferas. Den svenska synden var vid den här tiden både en lönsam exportvara och en trivsel- och nöjesfaktor i själva Sverige, men det ska erkännas att kanske inte alla såg saken på samma sätt trots att det var 60-talet. Kanske hörde min lärarinna till den senare kategorin, för när  de kom för att tala mina föräldrar tillrätta om idrottsresorna, bleknade hon och vacklade på tröskeln, eftersom dörren till det lilla "nakenrummet" stod öppen med alla de blänkande planscherna fullt synliga. Hennes man sade "he he he..."

Av de som kände oss tror jag att få vågade kritisera pappa eftersom han var ganska bra på att häckla överheten, en konst som bara fanns där i generna och verkade ha utvecklats alltunder generationerna bland dem med yrken i underdog-position såsom rallare, timmerflottare och skogshuggare, säkert som ett försvar mot förtrycket i tider då det inte fanns några självklara rättigheter eller några fackförbund. (Att det verkligen finns i generna verkar obestridligt, eftersom det sägs att små barn inte förstår ironi och min brorson låg och var ironisk redan i barnvagnen.) En gång fick pappa reda på att handlaren sparade den färska mjölken åt de "finare" familjerna men sålde den härskna till de andra med förevändningen att "den färska tagit slut". Han gick förstås dit för att pika handlaren för den saken. Hade det varit idag hade det funnits stor risk att bara stöta på aggressivt självförsvar eller cynisk nonchalans. Men den tidens människor var lite annorlunda. Handlaren bleknade och tog åt sig, uppenbart skakad och nästa morgon strejkade ett av hjulen på hans trehjuliga moped i den branta nedförsbacken med resultatet att postbäraren fann honom i stupet med en vrickad fot och en trasig, den tidens trekantiga tetrapack mjölk över sig. Det senare kanske inte betydde någon slags karma (eller också gjorde det), men efter detta hade vi alltid färsk mjölk på bordet.

Jag minns inte vad som blev sagt mellan lärarna och mina föräldrar, men det slutade förstås med att jag slapp idrotts-resorna med tillhörande spypåsar och eventuella förvandlingar till mini-hulken. Det passade mig utmärkt eftersom jag visserligen gärna åkte skidor, men tyckte att tävlingar i saken och dito grupp-aktiviteter var helt onödiga och idiotiska. Lite tur i oturen ändå!
Och eftersom mina föräldrar trots allt var artiga och socialt välanpassade, väntade de med att skratta tills lärarparet kommit ändå bort till bron. Men då bröt pappas karaktäristiska skrattsalva ut; Iiiiiihaaaa! (Han lät som en åsna, tyckte senare min bästa kompis i gymnasiet!) För ordningens skull sade mamma "tyst med dig" till honom, men gömde själv ansiktet bakom ett förkläde och skrattade så tårarna rann. Men farmor sade: "Jo, pyttsan. Lärarinnan ser ju bra ut, men varför fick hon inte tag i någon bättre karl än fånen i sportjackan?"

På 60-talet brydde man sig om även personerna som blivit kvar i någon avkrok; när handlaren gick i pension kom i stället varubussar förbi. Två stycken olika varubussar  två gånger i veckan. Hade det varit idag hade individerna fått "skylla sig själva" som inte flyttat in till stan eller skaffat körkort och bil. Men då stannade både vanliga bussar och varubussar vid varje avkrok, och mamma kunde både beställa och avhämta gräddtårtor vid varubussen. Där fanns också allt från färska grönsaker och frukt till färskt kött till söndagssteken. Det höll i sig även på 70-talet, och fast det bara var en så liten plats kom kändisar som Gyllene Tider och Ulf Lundell till Folkets park fem kilometer bort. Till och med Olof Palme och Gunnar Sträng var här. Den senare blev häcklad av ortens egen kändis, ett fyllo och därtill slagskämpe med innehav av en röst som en operasångare eller böneutropare skulle avundats, och Sträng ropade: "Om du inte varit så storväxt skulle jag själv gärna kastat ut dig!"

Men under 70-talet blåste delvis andra vindar. Allt fler kemikalier och "snabba lösningar" gjorde intåg och folk lät sig imponeras. Till och med pappa kom hem med en stor säck konstgödsel till potatislandet, och istället för frukt och äkta vispgrädde som efterrätt, åkte Jell-O, en knallröd, geléaktig kräm full av färgämnen och tillsatser fram på bordet. Mamma var förtjust över att den nästan smakade som jordgubbar. Det började också bli vanligare att köpa snabb-sockerkakpulver än att vispa till den äkta varan. Även många av de gamla lät sig övertygas att kemikalier och snabba lösningar var ett bättre sätt än det gamla sättet. Detta verkar så här i efterhand ha ett samband till att ganska många där dog på raken i mitten av 70-talet, cancer och hjärtinfarkter. Människor som inte alls hade uppnått den ålder då man normalt brukar dö.

Min åk-sjuka hade alltså gått upp i rök lagom till ungdomsåren, och jag kunde göra saker som både tågluffa i Europa och lifta till exempelvis Femöres-parken i Köpenhamn där danskar och danskor dansade nakna respektive topless till tonerna av svenska Sky Highs covers av Jimmie Hendrix-låtar, utan minsta "sjösjuka". Men som ett slags ödets hjul har inte bara bil-överkänsligheten återvänt utan den tog också med sig ett helt följe av andra kemikalieintoleranser. Det gör att jag inte längre har minsta lust att t ex bevista höstens konstsalonger, varken den större i länets residensstad eller den mindre här eftersom jag riskerar att förpestas av någon eller någras parfymer. Men kanske också för att konsten blivit ganska tråkig med några undantag, med skillnad mot 60-talet när det kalla kriget led mot sitt slut och allt  var möjligt med honnörsorden "Peace, love and understanding". Idag har samhällskompassen sedan länge slagit om riktningen och vi tycks på väg tillbaka mot det kalla kriget.








lördag 6 september 2014

Det femte budet

Jag läser i morgontidningens rubriker (Värmlands Folkblad) att Eda kommun drar in allt stöd för en handikappad 20-åring. Han lider av en CP-skada, men har med hjälp av personlig assistent hittills kunnat både arbeta och utöva fritidsintressen. Hans mamma säger: "Det står i utredningen att han är självständig i hemmet. Det stämmer, så länge vi hjälper till." Nu förlorar han möjligheten att arbeta, och kommunen lägger hela ansvaret för sonen på familjen. Det verkar som de kommunansvariga i Eda inte bara drar undan mattan för familjen utan för sig själva också med tanke på att det är valtider.

Kommunerna är ytterst försiktiga när det gäller att lägga skattepengar på saker som ger människor med olika former av handikapp ett anständigt liv. Även i de fall då kostnaderna i själva verket stiger annars, t ex i mitt eget fall när kommunen som sista instans (när Försäkringskassa och landsting redan nekat) vägrar ge minsta bidrag till de hjälpmedel man behöver vid MCS (multipel kemisk känslighet) för att klara ett arbete eller ens bostad. Det leder ju till att man blir utförsäkrad och utskriven från Arbetsförmedlingen eftersom man inte kan stå till den "normala" arbetsmarknadens förfogande. Detta bara för att man inte har råd att bevilja hjälpmedel i form av en anpassad arbetsplats eller ens en luftrenare. Däremot lär Arbetsförmedlingen i Sverige ha fått 125 000 kronor för en debattartikel som var så dålig att den inte ens togs in i tidningen! Hur många allergianpassade (som det heter fast MCS inte är en allergi) platser hade det räckt till? Den här kommunen hade också råd att sälja ett företag som kostat 40 miljoner kronor: för en enda krona! Det handlar om rovdjurscentret "The Big Four of Scandinavia", en felsatsning som också bidrog till att hålla en rad lycksökare under armarna, där de senare fick lära arbetslösa på söka jobb-kurs att stöpa sina ansökningar i likadan form (snudd på orwellsk New World Order-stil) så att rovdjurscentret måste ha fått in tusentals ansökningar från folk i alla åldrar med exakt samma formuleringar. Men det "bidde inte ens en tumme" av det hela och 40 miljoners-satsningen kördes iväg till en lada i ett skogsbryn där en hembygdsförening håller öppet på midsommaraftonen, och man där kan skåda några malätna uppstoppade järvar och björnar.  Då skulle man hellre vilja rekommendera en sväng ut i naturen där det finns chans att se dem i levande skick. Ibland behövs det inte ens sväng ut i skogen. Min bror blev betraktad av en nyfiken varg när han satt och solade utanför sommarstugan. Inte länge därefter måste han bromsa med bilen på väg hem från sommarstugan då en björn spatserade över vägen på väg till badplatsen. Den gav bilen några avmätta ögonkast och gjorde sig ingen som helst brådska. I vintras tog ett trevligt vargpar en
söndagspromenad förbi vid bankomaten på Kyrkogatan. Det var nog samma par som setts ta tidiga morgonrundor kring järnverket. Man måste ju patrullera sitt revir!I Martin Borgs senaste film "Någon annan betalar" tar han upp skatteslöseriet även i en annan värmländsk kommun, nämligen Karlstads kommun som inte iddes läsa ett kontrakt ordentligt vilket ledde till att de blev stämda av Hells Angels som inte bara fick behålla gården utan också stämmer kommunen på renovering. Deras advokat Ismo Salmi arbetade tidigare som jurist inom miljöfrågor och vet hur skadliga fukt- och mögelskador i hus är för hälsan. Och sånt vill ju inte "änglarna" utsättas för. Det framgår inte exakt hur många miljoner kronor kalaset kostar kommunen, men det framgår tydligt i filmen att Ismo Salmi skrattar hela vägen till banken!

Svenskarna är väldigt naiva när det gäller vart deras skattepengar går, tycker Inga-Britt Ahlenius (bl a finansdepartementet, riksrevisionsverket och FN) i filmen.

John P Thomas skriver en artikel i Health Impact News med rubriken "Is Your Health Being Destroyed By Other People`s Toxic Fragrances". Han menar att problemet med andrahands-parfymering borde vara nummer ett på agendan hos hälsoauktoriteterna i samhället, men inte beaktas alls idag. Ändå har så många som 30 % av befolkningen i USA besvär av de giftiga kemikalierna i parfymer, och 13 % blir allvarligt sjuka. Siffrorna är ungefär motsvarande i Sverige. Det femte budet lyder: Du skall icke dräpa, som det står skrivet i min gamla skol-psalmbok, av konungen gillad och stadfäst 1937 (det står kanske "du ska inte döda" i senare översättningar?). Budet omfattar också att inte dräpa livsglädje och hälsa hos andra, säger Rune Östensson (forskare och tekniker som bl a arbetat fram mätteknik inom mikrobiologi) i ett föredrag som heter "Modern näringsforskning möter Martinus kosmologi". Föredraget handlar främst om näring som energi, men energin omfattar ju också luften vi andas. När folk röker och parfymerar sig invaderas andra människors livsrum med gifter, och idag dräps alltså hälsa och livsglädje för uppåt en tredjedel av människorna på grund av detta.






tisdag 26 augusti 2014

Monica Z vänder sig i graven

Jag kände inte Monica Zetterlund personligen och har aldrig pratat med henne men såg henne förstås ett antal gånger eftersom hon kom från samma stad som jag, och jag hade hennes syster som gymnastikdirektör en period i högstadiet. Monica var en större artist än vad folk på orten gärna vill tro; här var hon ju mest bara "jänta ôt Sik-Bengt" men därute var hon faktiskt en världsartist som uppträdde med de stora jazzprofilerna. Det är klart att hon skulle få ett museum till sitt minne här, precis som hon fått en plats i Vasastan i Stockholm, den så kallade Zetterlunden, omgiven av avenbokhäckar och med högtalare monterade i bänkens ryggstöd så att när besökare sätter sig på bänken känner rörelsedetektorer av det och Monica Zetterlunds ljuva stämma klingar ur bänkryggen.
Det blev inte lika lyckat med hyllningen av henne här, även om tanken bakom förstås var god, eftersom hennes kläder och minnessaker blev placerade i ett hus som redan övergivits av det tidigare företaget på grund av fukt- och mögelskador. Några ljushuvuden hade tyvärr tyckt att det borde duga åt arbetslösa att sitta och söka jobb i och Folkuniversitetet startade söka jobb-kurser där, med många goda intentioner men tyvärr utan kunskap eller intresse för den skadliga påverkan som sjuka hus har på människors hälsa. Dessvärre kom ytterligare några ljushuvuden på att placera den berömda
sångerskans minnessaker där, och att ta över hela huset så att arbetslösa kunde placeras i Fas 3 där och sköta ruljangsen.

Nyligen publicerade dr Costantini, representant för Världshälsoorganisationen (WHO) en lista som visar sjukdomar där man funnit mögelsvamp som orsak eller bidragande orsak, exempelvis: reumatoid artrit, diabetes, ME (som ibland har kallats "kroniskt trötthetssyndrom"), MS, fibromyalgi, aids, men också  störd sköldkörtelfunktion och kan störa hormonerna för övrigt, bakteriologisk borrelia, cancer, IBS, Chron´s, Sjögrens syndrom, Parkinsons, Alzheimers, njursten, högt kolesterol, autism, hyperaktivitet, infertilitet, lupus, och levercirrhos. Dessutom är det vanligt att mögel skadar luktnerven och orsakar rinnsnuva.

Boverket har uppgett att byggbeståndet i Sverige är mögelskadat till drygt hälften, och att saneringskostnaderna skulle uppgå till 400 miljoner kronor. En fuktsaneringsfirma gjorde dock en annan uppskattning efter sin inventering, där man fann att fukt- och mögelskadade hus utgör 70 - 90 % och att kostnaderna skulle uppgå till 400 miljarder. Boverket har knutit till sig Kjell Andersson, en före detta överläkare som är känd för sitt "mögelförnekande", vilket har lett till oro och kritik. Frågan är vilken väg man vill gå: man kan välja på att endera nu eller omedelbart ta itu med problemet innan det växt över huvudet på alla, ELLER att stoppa huvudet i sanden och hoppas på det bästa med hjälp av professionella förnekare.  http://www.lfs-web.se/mogel-boverket-betsi.htm

Klas Gustafson låter i biografin "Enkel, vacker, öm" regissören Bengt Bratt berätta om Monica Zetterlunds sinne för rätt och fel redan då de gick i skolan, då han mobbade en fattig och förskräckt jäntunge första skoldagen och fick sig en uppläxning av Monica som han sent skulle glömma. Nu är jag säker på att hon vilar i godan ro i familjegraven här på kyrkogården, och skulle säkert inte bekymrat sig det minsta om att hennes klänningar och minnessaker marineras i mögelgift och andra toxiner i ett fuktskadat hus. Däremot tror jag inte hon skulle ha gillat att man placerar arbetslösa att marineras i denna miljö precis som hon skulle ha varit emot att andra svaga grupper i samhället t ex asylsökande brukar placeras i hus som inga andra vill vara i, dvs. hus som stått övergivna, hus med mögel- och andra fuktskador där giftiga ämnen emitteras (inte minst formaldehyd) från byggmaterial och lim. Posttraumatiskt stress-syndrom som flyktingar inte sällan diagnosticeras med har många av sina symtom gemensamma med de skador och sjukdomar mögel åstadkommer i människokroppen, och att placera redan svaga grupper i den här sortens hus är en av de största björntjänster man kan göra dem.




tisdag 19 augusti 2014

Mot ljusare tider?

Inför det här valet känns det inte längre självklart vad man ska rösta på, som det i stort sett brukade göra förr i tiden. Världen har blivit alltmer komplicerad och en sak som GMO-frågan gör att man kanske inte kan rösta på något av de stora partierna, på vilken sida om välfärden man än brukat rösta. Och alltfler har börjat hävda att det egentligen inte spelar någon roll vilket parti man röstar på för det handlar inte längre om skilda politiska block emot varandra, utan om det enkla folket mot storföretagen och privatkapitalet. Dörren står på glänt till en girighet utan like där företagen vill privatisera allmänna rättigheter som vatten (Nestlé) och där det riskeras att storföretagen tar över andra självklara mänskliga rättigheter och kontrollen av medborgarnas liv. På Henry Fords tid lät han detektiver spionera på sina arbetare och premierade de skötsamma och sparkade dem som drack och spelade på sin fritid, men använde sig även av angivare för att förhindra att arbetarna organiserade sig fackligt.

Dock kan det ha avgörande skillnader vilket parti man röstar på, om inte annat så finns det grundvärderingar som partier måste åtminstone försöka leva upp till för att inte helt förlora sin trovärdighet. Vid AME (Arbetsmarknadsenheten) sade arbetsledare att sedan den borgerliga alliansen tog över förändrades saker som från dag till natt och samma personer man hade att göra med inom socialtjänsten förvandlades till helt andra genom att de nu måste neka till sådant de gärna varit behjälpliga med förut. Vad man röstar på kan alltså förändra om en sjuk och fattig kan få en chans att överleva.
Engelsmannen David Icke var förr ibland kul att lyssna på (men tyvärr har han spårat ur rejält på sistone och t ex delat falska nyheter om att Sverige skulle börja tillämpa Sharia-lagar m m.) Han hade bland annat en teori att maktens människor egentligen är reptiler som har en genetisk blodlinje från ett slags förfäder som fanns här på jorden i förhistorisk tid. Dessa skulle trivas bättre i en giftig miljö och förorenad luft och gör sitt för att åstadkomma detta, men vill också utplåna en stor del av mänskligheten för att behändigare kunna förslava resten. Om man kokar ner teorin till att de rika och mäktiga (som i och för sig brukar vara släkt med varandra) lever i reptilhjärnan i sitt maktutövande och att politikerna är deras köpta (och/eller hotade marionetter blir säkert teorin mer sväljbar för gemene man.

Den danska författaren Suzanne Brögger beklagar sig i sina senare böcker över hur vår tid har sjunkit: "Världen är oåterkalleligen förändrad, och denna fru känner sig inte alls hemma i den. Den enda profetia från den tiden som missade sitt mål var avskaffandet av kapitalismen. Man hade räknat med att det kapitalistiska systemet  - systemet- skulle hamna i så många  självmotsägelser att det skulle självdestruera. Men nej. Systemet kriminaliserade i stället sig självt med det resultat vi ser i dag: ekonomiska förbrytare som kommer ut ur fängelset och håller lyxföredrag världen över om penningtvätt med mera, och blir hjältar i medierna, och om hur ingen regering i världen överhuvudtaget kommer i närheten av att klara av den kriminella, ekonomiska aktivitet som världen står maktlös inför.
Den dröm från den tiden som däremot gick i uppfyllelse var kulturrevolutionen. Hela drug-scenen blev ju allmänt praktiserad verklighet för gemene man. Mogadonien (Danmark min anm.) är i dag det mest drogade landet i Europa med rekord i läkarordinerat morfinmissbruk och lugnande sömnmedel ända in i barnkammaren."

Någonstans i bakhuvudet ringer ett minne om en annan dansk, Martinus, och att han på sjuttiotalet (inte i Livets bok utan ett citat i en tidskrift kanske Ny Kultur, en tidsskrift för Martinus kosmologi?) yttrade något om att tredje världskriget när dess tid kom skulle handla om Tyskland mot muslimer (på den tiden fanns dock inte IS och idag får man nog lov att tolka det som IS och inte muslimer). Det kan tyckas underligt eftersom Tyskland vid den tiden var delat av muren, och även en kosmolog kan säkert ha fel ibland. Eller kanske är det mitt minne som spökar?
Men underligare saker har hänt, åtminstone rent ytligt. Första världskriget började med skotten i Sarajevo, men bakom grodde förstås något mer t ex att alla i det läget var rädda för alla och makterna hade sökt trygghet i allianser (några referenser till dagens läge?). Andra världskriget startade inte därför att den karismatiske men inte riktigt sunde Hitler hade lyssnat för mycket på Wagner (och måste få utlopp för det genom att anfalla Polen) utan bl a för att missnöje hade grott sedan första världskrigets slut då vissa såg sig förfördelade vid fredsfördraget.

Beträffande tredje världskriget så har det förmodligen redan börjat; det är ju inte helt
säkert att det kommer att se ut på samma sätt som de två första. Ett av delmomenten är den mentala nedrustningen då människor i civiliserade länder inte längre lär sig skriva och där det hör till den normala vardagen att hjärnorna tar stryk av gifter i miljön, av neuropsykiatriska syndrom och legala droger i form av psykofarmaka. Ett annat moment är avmänskligandet; man är t ex inte längre officiellt "medborgare" utan numera bara "borgare"  i Danmark (med i praktiken detsamma även i t ex Sverige och andra länder); ett sätt att försöka skapa avstånd och förhindra solidaritet. Ett tredje är avtal som görs av regeringar bl a i Sverige att inte tillåta någon insyn från befolkningen när det gäller handelsavtal med utlandet. Något som låter väldigt illavarslande.

Martinus menar någonstans i Livets bok att den mörkaste tiden dock redan har kulminerat vid andra världskriget och att vi i själva verket är på väg mot en ljusare epok. Kanske blir "reptilerna" ändå tvungna att retirera och fortsätta sin verksamhet på en annan, mörkare planet? Det fanns något som hette Kosmosgården i Varnhem, där Sigbritt Therner som studerat kosmologin sedan 1951 köpte gården och drev studieverksamheten vidare trots svåra umbäranden och sjukdom. Sigbritt bodde fortfarande på 90-talet kvar i sin lilla stuga intill Kosmosgården, men orkade inte längre delta i verksamheten. Under den svåraste tiden hade Martinus sagt till henne: "Det är naturligt att det ska vara svårt. Gudomen kan också ha det besvärligt när nya tankar ska materialiseras på vårt klot. Det är ju så få ännu, som är mottagliga för dessa tankar, och de är som regel ej rika."

onsdag 23 juli 2014

Att fånga en bundsförvant

I dag röker 11 % av Sveriges befolkning; det handlar alltså om en minoritet som på allmänna platser terroriserar barn och vuxna som blir sjuka av cigarettröken "utan att de som röker vet om det", och ibland är så svårt beroende att de till och med ställer sig och röker under skyltar med rökförbud och blir aggressiva om någon säger till. När personer som i sina hem lider av cigarettrök klagar till hyresvärdar och bostadsrättsföreningar brukar svaret bli att man inte i dagsläget har någon laglig rätt att förbjuda rökning. Styrelsen för bostadsrättsföreningen där jag bor vågar inte besluta om rökförbud på allmänna utrymmen t ex i hissar, för att de tar för givet att "majoriteten" vill ha fritt fram för rökning och vill för övrigt inte ta i den typen av frågor med tång.
Det är en stor majoritet som inte röker men de flesta bostadsvärdar är ändå bundsförvanter med cigarettrökarna och bryr sig inte ens om att avdela speciella bostadsområden för icke-rökare.
Jag har heller inte hört talas om något bostadsföretag som sänkt hyran på grund av att t ex balkongen inte går att utnyttja på normalt sätt på grund av cigarettröken från grannar, men också tvätt på tork som sprider giftiga sköljmedelskemikalier vida omkring sig och gör att en del inte ens kan öppna ett fönster om de vill. Varför anses det "naturligt" med bevisat skadliga ämnen, men konstigt och onaturligt med en sund miljö i bostadsområden men för den delen också i sjukhusmiljö där t ex utanför Karlstads centralsjukhus cigarettrökarna har satts i centrum med rökruta och askkoppar mitt framför huvudingången?

I dagsläget finns inte många offentliga bundsförvanter för alla dem som mår illa också av parfymer som innehåller gifter gemensamma med cigaretter, och de som blir så allvarligt sjuka på grund av dessa att de inte kan vistas på en arbetsplats eller offentliga platser överhuvudtaget. En av de få offentliga jag känner till idag som öppet vågar kalla gifter vid deras rätta namn är Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade, MCS-Sweden.

Ofta hör man folk klaga över de här sakerna "i förtroende", men när det kommer till kritan vill de "inte göra något väsen av saken" och tonar hellre ner sina besvär - för att sedan börja klaga igen bakom hemmets lykta dörrar! Att tala öppet om saken kan vara förenat med risker, t ex att grannar börjar titta snett och att ansvariga för bostadsföretaget vill att man ska flytta och jag har till och med hört att några har blivit hotade med uppsägning av kontraktet.

Som lite kuriosa i detta att hitta bundsförvanter för sin sak förenat med risker, kan man tänka på några av experterna av den ädla trollkonsten såsom Carlos Castaneda och några av hans vänner när de gick ut i öknen för att fånga en bundsförvant (kanske inte så mycket för deras egen skull utan som hjälp till att påverka särskilt tröga elever). En bundsförvant av det mer bångstyriga slaget vände sig mot Castaneda och följde efter honom hem, där den senare kröp omkring på golvet för att inte bli upptäckt medan bundsförvanten i form av ett grönt sken smög runt hans hus. Vid ett tillfälle blev Castaneda och hans sällskap förföljda av en jaguar som tycktes läsa deras tankar och fanns där redan i förväg och väntade på dem på de platser dit de skulle uppe i bergen. Med tanke på att jaguarer inte finns i den geografi där de befanns sig, insåg de att jaguaren kunde vara en form av bundsförvant som skickats på dem. För att avleda den gällde att tänka tankar som man vanligtvis inte gjorde, och göra oväntade saker som till exempel att sparka upp sand. Vid ett annat tillfälle med en lurig bundsförvant tog en av kvinnorna i sällskapet av sig klänningen, ställde sig på en av männens axlar och vevade runt klänningen i luften under visslingar, skrik och skrän. Det borde ha gjort susen!

Att få folk att ge upp standardtanken på att cigarettrök och kemiska parfymer till varje pris hör hemma i inom- och utomhusluften överallt, och att skrämma bort missriktade "bundsförvanter" från bostadsvärdars föreställningsvärld verkar svårare än konsten att fånga en bundsförvant i Castanedas värld. Men hur svårt skulle det kunna vara att skapa en oas av några rök/parfymfria hus i varje bostadsområde? Med eller utan trollkonst.....

torsdag 17 juli 2014

Energitjuvarna

Carlos Castaneda säger i någon av sina böcker att "en bra trollkarl behöver inga droger", däremot kan lärjungar som sitter fast i ett stelnat synsätt behöva lite hjälp på traven i den konst att lära sig "se" som man inte använder de vanliga ögonen till. Dock tog han sig själv en gång tack vare en smula hallucinogen svamp eller var det möjligtvis kaktusextrakt med anden Mescalito som moraliskt stöd, till en annorlunda verklighet i form av en grottliknande tunnel. Där fanns energisökande varelser som hängde längs väggarna och behövde stjäla hans energi för att ta kunna ta sig därifrån. Hallucination eller verklighet; alla behöver vi energi för att ta oss vidare.
Idag verkar pengar vara den "energi" som är mest eftertraktad, men pengar är bara en indirekt form av energi, och precis som en indianhövding lär ha sagt: "När den sista buffeln är skjuten, den sista fisken är fångad och den sista floden förgiftad, kommer den vite mannen att få erfara att man inte kan äta pengar".
Har jakten på energi börjat nå sin kulmen? Människor har börjat leva längre och längre i i-länderna, man ser i tidningarna allt oftare 100-åringar som gratuleras på födelsedagen. I bortåt ett halvsekel har de äldre i västvärlden haft en väldigt hög standard jämfört med resten av världen. De har t ex kunnat resa, vara förhållandevis friska och se så otroligt mycket yngre ut än dessa äldre generationer på släktfoton där man kunde vara utsliten och tandlös vid 30 års ålder.
I dag har barn och ungdomar blivit den första generationen som är sjukare än sina föräldrar. Födoämnesintoleranser som ger näringsbrist och andra allergier är vanliga redan hos de allra minsta, autism, adhd och andra former av neuropsykiatriska sjukdomar har ökat dramatiskt och det har börjat förekomma ungdomar som förtidspensioneras före 25 års ålder och kommer att leva som fattiga resten av sitt liv.

Allt från metallförgiftningar av t ex tandlagningsmaterial och kemikalieintolerans (MCS) till sjukdomar som ingen bryr sig om att gå till botten med sopas under mattan som "utbrändhet" och blir till en industri där Big Pharma" kan festa på människor som inte dör tidigt utan lever kvar som zombier. Där kan också terapeuter och glada entreprenörer i "söka-jobb"-branschen få turas om att suga ur den sista energin som ständigt genereras på nytt av nya offer som tillhandahålls av samma industri. Energin finns alltid, men för vem?

Både myndigheter och privatpersoner kräver ständiga förklaringar om varför man inte kan leva "som vanligt" med funktionshindret MCS, men struntar sedan totalt i såväl förklaringar som läkarintyg. Detta fungerar som något av ett svart hål som suger ur vår energi, som behövs bättre till saker som att klara livhanken och vardagen. Många har hjärntvättas till att säga "spruta" eller "medicin" som svar på sådant som kan vara allt från näringsbrist till kemikalieförgiftningar.
En person ringer och berättar att det finns bot mot MCS (multipel kemisk överkänslighet)! Hennes granne har nämligen fått 75 sprutor genom åren. Eftersom det i dagsläget inte finns medicin mot MCS fattar jag ju att det rör sig om sensibiliseringssprutor mot pollenallergi, och jag råkar veta att grannen fortfarande lika litet som jag tål t ex parfymer, och liksom jag har svårigheter att åka med "kemikaliebomben" patientresor, och heller inte klarar ett arbete/arbetsplats. Dock väntar personen som berättar om sprutorna fortfarande på att jag ska bli "normal" igen och tåla parfymer, eftersom hon tycker att det normala sättet att leva innefattar start luktande och giftigt kemiska parfymer i olika produkter. Jag har också berättat att jag inte tål mobiltelefonen så bra, dels på grund av den trådlösa strålningen, men också på grund av en del metaller men då sätter samma person igång att ringa ännu mer. Detta går utöver gammal hederlig, vanlig dumhet och verkar handla om något som jag ger den hemsnickade diagnosen "parfymhjärna", eftersom att ständigt andas in parfymkemikalierna både från den egna kroppen och från den närmaste omgivningen  måste påverka hjärnan i negativ riktning och ge demensliknande tillstånd även hos icke kemikalieintoleranta. Eller  kanske i ännu högre grad hos dem, eftersom de inte får några varningssignaler?
Om kemikaliebombningen fortsätter likadant som under de senaste åren, kommer vi gissningsvis att snart vara tillbaka på fattig-årens släktfoton, med utbrända 30-åringar -  inte av hårt arbete utan av allergier, näringsbrister och förgiftningar.
(Fotot kommer från the psychedelic Mushroom scene i filmen "Performance" 1970.)

fredag 11 juli 2014

En gammaldags gratis semester

Värmeböljan i sommar för med sig att jag plötsligt kan andas fritt, stänga av luftrenaren och har nu i sommar kunnat använda balkongen för första gången på flera år. Rena semestern, och det känns smått exotiskt att kunna gå ut och svalka sig i trapphuset där de vanliga kemiska odörerna också tagit semester. Sovjetunionen efter kollapsen när industrierna stängde? Nej, grannarna har åkt på semester, respektive håller till på olika badplatser under dagarna och har tagit med sig hela svärmen av kemikalier från deodoranter och sköljmedel med mera. Vilket påminner om gamla tiders "äkta" semester då folk hade tillgång frisk luft, innan charterresorna uppfanns och man inte var tvungna att "ha varit någonstans" på semester.

Någon twittrade att han inte begrep varför flickvännen lämnat honom. Men jag begriper. Till och med min badrumsmatta begriper, för den hade hängt ute och dragit åt sig lukten av syntetisk parfym av värsta sorten, och fick tvagas med både bikarbonat och ättiksprit för att bli något så när anständig igen. Kemikalierna i hans deodorant påminner mycket om doften från en död mårdhund vid vägkanten som jag cyklade förbi en gång, och som förmodligen legat där minst tre veckor i värmen.

Undrar om alla som marscherar mot GMO och protesterar mot chemtrails som innehåller aluminium och andra gifter, vet om att de faktiskt har aluminium och andra gifter mycket närmare än så, nämligen i sina egna armhålor då deodoranter oftast innehåller t ex aluminium och parabener? Dessa blockerar lymfkörtlarna som det finns många av i just armhålorna vilket kan bidra till bröstcancer. Alla människor är inte ens i behov av deodoranter men manipuleras av reklamen att köpa ändå, eller hjärntvättas av att "alla andra" använder deodorant. För en del räcker några droppar citron eller lite bikarbonat utrört i vatten som deodorant, andra gör egen deo med en gnutta bikarbonat blandad med kokosolja. (Förvaras i en liten glasburk i kylen.)

Igår kväll rapporterades på TV-nyheterna att olika cancerformer ökat dramatiskt de senaste fyrtio åren och dessutom går allt längre ner i åldrarna. Hudcancer är en av dem. Nyhetsuppläsaren nämnde orsaker som alkohol, övervikt och brist på motion, men varför talas inte om de verkliga orsakerna t ex GMO, pesticider, alla onaturliga tillsatser i våra livsmedel, starkt cancerframkallande hårfärger och att det faktiskt inte är solen utan kemikalierna i solcremer som framkallar hudcancer?
Vid amerikanska cancerforskningsförbundet menar bl a professor Giovannucci att risken för hudcancer ökar med solkräm, eftersom den blockerar D-vitaminproduktionen som undertrycker oreglerad celltillväxt. Flera nyare studier stöder den teorin. "Det har vi misstänkt länge", säger Olle Larkö, professor i dermatologi vid Sahlgrenska.   
Plus att folk hela dagarna går omkring marinerade i erkänt cancerframkallande och/eller hormonstörande kemikalier i sina hudcremer, duschcremer, shampoon, balsamer och andra hårvårdsprodukter, tandkrämer, hårfärger, deodoranter, parfymer, sköljmedel och så vidare. För att kanske avsluta med en nattcreme full av cancerframkallande parabener.

När man kan skippa allt det där och använda en enda enkel olja (t ex kokosolja) till både huden och i hårtopparna (om det behövs)! Och spara en massa pengar på hårschampoo och inpackningar genom att tvätta torrt hår i äggula/lite honung eller fetare hårtyper med bikarbonat (2 msk + 5 dl vatten skakas om i flaska) eller saltsschampoo (2 msk havssalt kokas upp med några dl vatten + tillsätt kallt vatten till lagom temperatur).
Och en enda flaska biologisk ättiksprit kan ersätta en hel städskrubb full av kemiska rengöringsmedel!

Redan för 50 år sedan visste man att cigaretter framkallar lungcancer men ändå tillåts producenterna att fortsätta tillsätta ännu skadligare ämnen och idag innehåller cigaretter mer än 4000 kemikalier däribland pesticider, och tobaken är till över 90 % GMO (genmodifierad). Rökning och passiv rökning är alltså många gånger farligare idag än förr.
Även mobilstrålningen är en orsak till cancer. Strålskyddsstiftelsen skrev nyligen: "Den senaste cancerstatistiken från Danmark visar att antalet personer som får diagnosen hjärntumör ökar kraftigt. 1582 danskar fick tumör i hjärnan eller centrala nervsystemet 2012, en ökning med 55% sedan 2003. Även när hänsyn tas till antalet invånare har fallen av hjärntumörer per år ökat mycket sedan 2003 då ett markant trendbrott ses: 46% fler kvinnor samt 41% fler män fick diagnosen år 2012 jämfört med 2003.
Egon Reiver arbetade i 30 år på Telia som projektör. Han och hans kollegor började använda mobiltelefon i slutet av 1980-talet. Under de senaste 10 åren har tre av Egons tidigare kollegor från Telia dött i hjärntumör. Alla hade använt mobilen mycket. Hjärntumören fanns på samma sida, "mobilsidan."

måndag 16 juni 2014

"Birger-principen"

Är det flera som ännu tre dagar efter examen är omkringvridna i skallen av alla examensparfymer (som i sin tur triggade igång intoleransen mot många andra saker som man vanligtvis kan tåla)? Och detta trots att jag inte varit på en examen på ganska många år! Men kvällen före examen när jag trodde det skulle vara riskfritt att hälsa på ett par för att lämna tillbaka en bok, mötte jag dock redan utanför huset en hord av parfymerade människor i alla åldrar, och i förvirringen hade jag inte vett att vända om igen (hade redan förut vänt om två gånger för att hämta både paraply och andningsmasken; glömsk som jag vid det här laget var på grund av de kemiska parfymångor som spreds i trapphuset till helgen). Varenda person, från liten till stor, emitterade kemikalier av allt från vanliga parfymer till de förskräckliga sköljmedlen. Hjärnan blev apatisk och jag tog inte ens upp andningsmasken ur väskan (i och för sig regnade det, och filtren bör inte bli blöta) utan spände upp min paraply och fortsatte motströms i hopen som trängdes på trottoaren och stank gift. Jag försökte gå ut i gatan, men där försökte i sin tur alla de bilar som parkerat vid trottoarkanterna ta sig ut, och det fanns inget annat att göra än fortsätta rakt fram i förhoppningen att hinna sticka så många som möjligt med mina paraplyspröt, lömsk som jag höll på att bli vid det här laget.

Strömmen av människor måste ha bestått av flera hundra personer (fick senare höra att det varit något jippo också före examensdagen), och när jag äntligen hade tagit mig igenom giftstimmet, var delar av min hjärna bedövade eftersom jag vid det här laget kunde instämma med Rimbauds "Jag är en annan". Jag som ofta kritiserats för att vara för försiktig, klev otåligt rätt över gatan framför några förskräckta bilister, och hade svårt att finna lägenhetshuset dit jag skulle trots att jag varit där många gånger. Väl framme där var jag ännu mer "en annan"; säkert högljudd och yvig och pratade om tio olika saker på en gång. De jag skulle besöka i ett ärende har visserligen kontaktallergi mot parfym i familjen, men eftersom de inte själva har MCS är det säkert svårt att kunna förstå de reaktionerna även när man förklarar.

I en artikel ur Daily Mail läser jag att forskare funnit alarmerande låg aktivitet i front- och tinnings-loberna hos abnorma psyken som t ex seriemördare och psykopater. (Forskaren James Fallon som utför gentester och hjärnscanning, använde vid ett tillfälle sig själv och sin familj som kontrollgrupp, då han till sin fasa upptäckte att han själv besatt denna egenskap eller brist!)
Undrar om inte parfymkemikalier tillfälligt kan bedöva områden av hjärnan, vilket är orsaken till "Dr Jekyll & Mr Hyde"-syndromet eller andra personlighetsförändringar, och inte bara hos överkänsliga utan hos alla? Skulle det kunna vara orsak till att de som tror sig tåla parfymer och andra kemikalier saknar förståelse/empati och fortsätter parfymera sig trots att de har en anhörig eller arbetskamrat som blir allvarligt sjuk av det?

Om man som svårt kemikalieintolerant och (dessutom svår pollenallergiker) följer rådet att "tänka positivt" för att gå ut på "äventyr", det må vara en vår/sommarpromenad med mask eller en fin höst- eller vinterpromenad utan mask, så kan man räkna minuterna innan en "Birger" dyker upp och ifrågasätter varför man inte har mask, respektive varför man har mask, men också ifrågasätter varför man är "ledig" mitt på dagen ("något jobb måste det väl finnas du kan göra" som en av traktens byfånar, som inte jobbat på minst 20 år själv uttryckte det). Den som upptäckte "Birger-principen" var Erik Beckman, författare som också arbetade som lärare i bl a Prästmon men även var en ivrig uppfinnare. Det kunde röra sig om saker som en fuktskyddad förvaringsplats för tvål, rakhyvlar och badtermometer i form av en brevlåda ute i sjön, eller att slippa laga en eller flera trasiga tegelpannor på taket. Vid ett sådant tillfälle fäster man med tvättlina ett vedträd i vardera hörnet av en lämplig matta för att ge den rätta tyngden, och kan nu galant kasta mattan över taknocken. Detta skedde vid hans idyll, sommarstugan i trakterna kring Rämmen i nordöstra Värmlands bergslag.
Hans dotter Åsa Beckman (journalist i bl a DN) skriver: "Här befann han sig befriande långt från alla centralorter med sina tätortsspråk och tätortsregler. Här kunde han göra sina egna konstruktioner. Nu brukar ju även sådana här idylliska platser ha sina glädjeförstörare. Just här heter han Birger. Birger är en sådan där person som hela sommaren går omkring i träningsoverall och klipper gräsmattan och lägger vita stenar runt rabatter. Alltför ofta kommer denne Birger klivande över ett kalhygge och sänker det älskade huset...." dvs. genom obehagliga kommentarer och ifrågasättanden. Birger är kort och gott beskäftigheten som tror sig vara "lagen" men inte har någon kunskap alls i vad saken egentligen handlar om.
Här i huset verkar finnas en kvinnlig "Birger" i övre medelåldern som brukar ge mig och masken "onda ögat", och nog gärna skulle vilja att jag flyttade så hon slapp ha dåligt samvete över att hon med sin parfym förpestar hiss och övriga allmänna utrymmen.
Det viktigaste i livet för hennes sort tycks vara att det kemiskt färgade håret ligger snyggt med hjälp av flera lager kemisk spray och att se så bra ut som möjligt för övrigt, vilket kommer mig att tänka på en essä om kinesisk medicin, där Daniel Skyle skriver:
"Vi programmeras helt enkelt att tro att fysiskt frisk är samma sak som levande.
De olika programmeringarna vi packas med om vad fysisk hälsa är just nu är verkligen inte vidare användbara för oss. En av de första är att media och företag försöker tuta i oss är att bra yttre utseende är samma sak som att vara frisk. Det är det givetvis inte. Någon kan se strålande snygg ut utan att för den skull ha bra hälsa eller stabila känslor. Vi andra kan lätt se hur snygga de ser ut på ytan, men vi kan inte se hur de egentligen mår på djupet. De vet bara de själva, inifrån. Sett från perspektiven inom traditionell kinesisk medicin skulle man säga att i själva verket så är personen som ser jättefrisk ut på ytan sakta på väg att bli sjuk – helt enkelt för att det kostar energi att hela tiden "se frisk ut”. En annan vanlig fras för det är wai qiang nei gan - "utsidan stark, insidan rutten"."

lördag 7 juni 2014

Trollkarlar och miljöflyktingar

Samhället är faktiskt farligt för dem som lider av svår miljösjukdom. Bland det första myndigheter brukar tänka på är att få ut personen i arbete, trots att dessa ofta inte ens klarar sin egen vardag. I arbetsmarknadens krav brukar också ingå att flytta till jobb. Inte alltid lyckat för en MCS-are att tvingas flytta till ett nytt ställe där man inte känner någon, eftersom man oftast behöver bo nära till vänner och bekanta för att kunna få hjälp till sin överlevnad med saker som att hämta ett glas vatten om man blivit sängliggande och utslagen efter exponeringar, hjälp med att handla mat med mera. Detta för att samhället inte ger någon som helst hjälp till kemikalieintoleranta, inte heller då dessa lyder myndigheter och ibland även sjukvårdens råd att "utsätta" sig för exponeringar på en arbetsplats.

Både myndigheter och sjukvård brukar också ha helt förlegade åsikter om MCS, baserade på bristen av kunskap. Någon har skrivit på Wikipedia avseende MCS, att både termen och konceptet är starkt kritiserat: "Kliniska tester har t.ex visat att människor som lider av MCS inte reagerar på kemikalier som hävdas utlösa deras symptom om dessas lukt maskeras, och i blindtester reagerar likadant på placebo, samtidigt som samband mellan MCS och besvär såsom panikångest, depression, kemofobi, och ibland även vanliga allergier har påvisats. Många forskare anser därför att MCS har psykiska orsaker."
Problemet är att de som uttalar sig inte följt testdeltagarna i deras vardag och därför inte sett de så kallade senare reaktioner som är vanliga, och ibland värre än akuta reaktioner under exponering.
Läkare koncentrerar sig också helst på sekundära symtom som eventuell "panik" vid exponeringar istället för att se till faktiska konsekvenser som t ex de senare reaktioner där kroppen slås ut efter för många eller stora exponeringar, och faktiskt kan leda till organsvikt och död om inte kroppen får en tillräcklig chans till återhämtning. Trots allt har ju avvikelser på test visats vid hjärnscanning och mastcellsprover (forskare Linus Andersson, professor Gunnar Heuser), men detta nämner inte den som tagit på sig delar av beskrivningen av MCS i Wikipedia.

Några förhoppningar om att ett nytt styre i regering och riksdag skulle skapa förutsättningar till förbättringar för funktionshindret MCS finns väl egentligen inte, men precis som författaren Francoise Sagan sade "jag gråter heller i en Jaguar än i en buss" tror jag att jag hellre har miljösjukdom under en annan regering än nuvarande, av människosynen att döma.
Dock verkar högerregeringen börja bli så ute att man "behöver uppfinna ett nytt ord för det".
I veckan som gått skrev morgontidningen VF Värmlands Folkblad): "Alliansen nådde en ny bottennivå med det utlovade konventet i Nacka. Inledningen var så pinsam att det borde ha delats ut en skämskudde tillsammans med de orangea t-tröjorna som alla, inklusive journalisterna, uppmanades att dra på sig.
Konventet inleddes av en speedad discjockey, dans till Dolly Partons ”9 to 5” och titellåten i musikalen ”Fame” i en lokal kallad ett ”kärleksnäste”. Statsminister Reinfeldt hyllade morgondiscot på jobbet och de fyra partiledarna betygade varandra sin kärlek.
Några nya idéer lanserades inte, det fanns tydligen inte plats för det i programmet.
Reinfeldt vill helst inte tala om arbetslöshet. Han tycker det är ett dåligt mått, men verkar inte inse att de 400 000 som nu går utan arbete är människor av kött och blod. Människor som hans politik har försvårat, ibland raserat tillvaron för.
Mer av samma vara räcker inte. Det löjligt jippoartade konventet avslöjar att Alliansen inte tänker ändra sin politik ett enda dugg. De tror att det räcker att de är vänner, men inte ens det varar för evigt.
Det återstår att se hur goda vänner de är i augusti, om KD och C fortfarande dansar på fyraprocentslinan och M står och stampar långt bakom S. De har hittills lyckats tämja den borgerliga kannibalismen, men Alliansen har heller aldrig varit mer pressad."

Man tycker sig vid Alliansens slut höra ekot från dess början, och spektaklen med bland annat ministrarna:
Cecilia Stegö Chilò: Avgick efter bara tio dagar som kulturminister strax efter att den borgerliga regeringen tillträtt 2006. Det gjorde hon efter att det visat sig att hon inte betalat tv-licens på 16 år, och använt svart städhjälp.
Maria Borelius: Var handelsminister i totalt åtta dagar efter regeringsskiftet 2006. Efter att det visat sig att hon utnyttjat svart arbetskraft i hemmet, inte betalat tv-licens och att hennes sommarvilla ägdes av ett företag på Jersey, avgick hon.
Sven Otto Littorin: Var en av nyckelskaparna till de Nya Moderaterna. Efter att sommaren 2010 ha konfronterats av tidningen Aftonbladet med uppgifter om att han köpt sex meddelade Littorin sin avgång. Inte lång tid efter att avgången tillkännagivits var all information om den förra ministern bortrensad från regeringens hemsida. Ministern som gick upp i rök....?

Kanske lite som de två männen som rycktes bort från "tonals ö" och försvann till en annan dimension när de arbetade ute på fälten i någon av Carlos Castanedas böcker?
När jag var i tjugoårsåldern läste "alla" Castaneda, så också jag. Ibland kan man nästan undra om MCS, hypothyreos två, kronisk borrelia och andra sjukdomar som ännu inte accepterats av vården rentav skulle betecknas som "nagual" i Castanedas begreppsvärld, dvs. det okända något som inte låter sig talas om, och som ligger utanför den värld vi känner till ("tonal") både i form av verklighet och föreställning. Enligt Castaneda är det viktigt att städa på vår individuella tonals ö, därför att det är lättare att behålla balansen och kontrollen utan överflödigt fysiskt och mentalt skräp. I utkanterna av tonals ö blåser en hård vind som kan dra oss över kanten. Trollkarlarna i Castanedas berättelser närmar sig nagual för att utöka sina alternativ i livet. Castaneda som i efterhand har fått mycket kritik, lastas bl a för att journalister vallfärdat till den lilla byn Sonora i Mexico och stört friden där, eftersom man tagit reda på att det är platsen han enligt sina böcker mötte trollkarlen Juan Matus. Den senare försökte lära Castaneda konsten att "se" vilket innebar att se människor i formen av ett ägg, bestående av lysande fibrer av energi. Han mötte också trollkarlen don Genaro, som hade förmågan att gå tillbaka i tiden och ändra historien genom att slänga sin hatt på marken och dansa runt den motsols, alltmedan Castaneda blev full i skratt av den äldre mannens liksom professionella  och viga dansrörelser. Samme don Genaro förskräckte Castaneda genom att dra ut just en sådan lysande enegifiber ur sin kropp strax nedanför naveln och slänga sig i den som i en lian rakt ner i ett stup.
Det verkar som det är dylika konster samhället kräver av oss MCS-are, när t ex läkare menar att vi ska "strunta" i att vi inte tål kemikalier och "leva som vanligt", vilket är bara en av alla dumheter i raden som gör att ganska många helt enkelt inte törs besöka sjukvård eller myndigheter av risk att bli utsatt för snudd på "mordförsök" i olika former. Därför finns idag personer med olika former av miljösjukdom, t ex just MCS eller också elöverkänsliget med mera som idag lever sina liv likt papperlösa flyktingar i sitt eget land.

onsdag 28 maj 2014

Parfymfria Dagen 2014

I dag är det "Parfymfria Dagen" igen! Den utlystes första gången 2013 av MCS Sweden (Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade) i syfte att skapa uppmärksamhet kring problemet att allt fler blir sjuka av kemikalierna i de moderna parfymerna som dag blivit så gott som omöjliga att undvika. Då handlar det alltså inte om den lilla, dyrbara flaskan man tar en droppe av till fest, utan det största problemet för oss brukar vara att parfym tillsätts i allt från personliga hygienprodukter och kosmetika till disk- och städmedel och till och med doftsättningar av varuhus. Kemikalierna i de parfymerade produkterna brukar vara liknande gifter som finns i cigaretter (t ex formaldehyd, toluen och bensen) och många andra som faktiskt klassas som farligt avfall när de återfinns på andra ställen. Många som idag lider av till exempel huvudvärk, allmän olust och irritation ute bland folk, tänker inte alltid på att detta kan vara en orsak. Att åka buss eller andra allmänna kommunikationer, att gå och handla eller vistas på sin arbetsplats kan idag innebära en stor risk att reagera på parfymer. På grund av att de så kallade syntetiska myskerna i olika produkter som t ex sköljmedel, deodoranter och rakvatten helt enkelt är avsedda att dröja sig kvar (och knappast går att ens tvätta bort från kläderna), biter de sig fast i hår, hud och kläder, men även i material som stolsitsar, tangentbord och material man arbetar med och kan göra arbetsplatser och offentliga platser (inte minst sjukhus) till rena infernon för de kemikalieintoleranta men påverkar säkert de flesta mer eller mindre.
Parfymfria produkter finns där man brukar handla eller på apotek, det är inte svårt att vara parfymfri.

Jag fick igår chansen att berätta lite för andra om de svårigheter man som kemikalieintolerant stöter på i samhället, då Hedvig Nilsson på Värmlandsradion ringde för en intervju med anledning av Parfymfria Dagen  (sändes 27/5 i p4-programmet "Förmiddag"). Tyvärr sitter ännu ordet "doftöverkänslig" kvar i medvetandet hos många, vilket kemikalieintoleranta ofta tycker bidrar till att förminska allvaret hos de många gånger svåra sjukdomssymtomen, och kanske kasta lite av ett löjets skimmer över saken. Jag hade enbart använt orden "kemikalier" och "gifter" när jag informerade  reportern, men hon hade (förmodligen helt omedvetet) smugit in orden "blir sjuk av dofter" i början av intervjun utan att jag ens märkte det förrän programmet sändes i radion. Men hon får en eloge för att hon för övrigt var påläst och seriös när det gäller MCS (Multiple Chemical Sensitivity)!

lördag 17 maj 2014

Om privata vinster, och om tankekraft och kosmologi

Önskar att staten kunde återinföra apotek som enbart sysslar med mediciner och sådant som hör till det området, och även ställa vissa krav på läkemedelsföretagen. I stället är det idag vanligt att den medicin man har recept på inte finns utan måste väntas på och ibland har den strukits från högkostnadsskyddet, men det händer också att läkemedelsföretag helt enkelt slutat tillverka ens medicin för att den inte ger tillräckligt med vinst.
Jag stod bredvid en äldre man i apotekskön, som för andra gången kommit för att förhoppningsvis få ut sin medicin. Första gången hade apoteket hört av sig för att medicinen kommit in, men när han skyndat sig dit för att hämta ut, hade man redan skickat tillbaka den till läkemedelsföretaget. Jag hade väntat över en vecka på min allergimedicin som man lovat sms:a om när det kom. Till sist gick jag till apoteket och frågade. Personen bakom disken sade att min medicin inte kommit, och ryckte på axlarna när jag frågade varför inte. Men så råkade hon se att den faktiskt låg där i en hylla (och jag vet inte hur länge den legat där).
Det finns hängivna farmaceuter som verkar kämpa i motvind för att hålla standarden uppe från tiden innan apoteken privatiserades, men alltför ofta blir det problem med mediciner. Däremot kan de privata apoteken erbjuda ögonskugga, nagellack och parfym i mängder. Man blir alldeles vimmelkantig av att stå i kö där av alla emissioner från det kemiska skräp som apoteken kränger idag.
Ganska många idag är överkänsliga mot en del kemikalier, så det är inte alltid "bara" att byta ut sin medicin. Läkemedelsföretagen måste inte redovisa vilka bindemedel de använder i medicinen, vilket kan vara problematiskt för en del. Hur man ska tänkas lösa det, verkar inte vara av intresse varken för apoteks- eller sjukvårdspersonalen eller ansvariga på högre ort. Skylla sig själv, eller bli frisk med hjälp av tankekraft?
(Precis så som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen rekommenderat, då jag råddes att "tänka positivt" så skulle jag nog klara både mögel och kemiska lösningsmedel i arbetsmiljö. För rättvisans skull kunde man ju tycka att handläggarna själva skulle bevisa sina teorier genom att göra något som motsvarade vad man bad mig göra, exempelvis ta råttgift och tänka positivt, men de backade ur sin del av "avtalet".)
Annars, och rätt använd verkar ju tankekraft vara stort bland makthavare ute i världen, fast i all hemlighet förstås. Dr Rauni-Leena Luukanen Kilde, numera pensionerad doktor och förut medlem av vetenskapsakademien i New York, berättar om hur man i USA lagt ner 20 miljoner dollar per år på parapsykologisk forskning där man bl a försökt kontakta avlidna forskare för att få del av deras okända forskningsresultat.
Läste någonstans (minns inte var) att Hitler faktiskt försökte använda sig av tankekraft för att vinna kriget. Han hade hört om hur man fick grödorna att växa snabbt genom tankepåverkan på ön Atlantis som anses ha sjunkit i havet för länge sedan, och samlade ihop experter i ämnet för att kunna tillämpa teknologin inom krigskonsten. Dock gick det ju inte särskilt bra.

Bättre då att använda tankekraft i botande syfte. Kosmologen Martinus var poppis hos äldre damer som tävlade om att bjuda honom på hembakade kakor, och Martinus som inte kunde med att göra någon ledsen genom att tacka nej, drog på sig cancer av ren artighet skulle man kunna säga, eftersom dessa onyttigheter inte passade hans kroppskonstitution. Han hade dock inte hunnit avsluta sin Livets bok, utan fick lov att bota sig själv med tankens kraft och levde till över åttioårsåldern då han inte bara hunnit skriva klart tredje testamentet eller Livets bok i sju delar, utan även en lång rad av småskrifter om allt från "Den fullkomliga födan" till "Bisättning" (begravning). Martinus föddes i den lilla byn Sindal i Danmark. I 30-årsåldern hade han en djupgående, andlig upplevelse som totalt ändrade hans liv och gjorde det möjligt för honom att skriva kosmologin som gjort hans namn känt världen över. Första gången i sitt liv som han satte sig ned för att pröva meditation, fick han se en mängd av tunna guldtrådar, desamma som universum enligt honom består av. I början innan han lärt sig behärska sina nya förmågor, fick han problem med att stå bredvid en annan person för han upplevde deras krämpor och bekymmer. Han fick själv svår huvudvärk om personen bredvid hade det. Han led även mycket svårt av trafikens buller när han senare bodde i Köpenhamn.
För Martinus var det självklart att vara vegetarian och han menade att när det riktiga människoriket kommer i framtiden kommer människor att leva på en mycket lättare föda än vad till och med grönsaker och frukt är. Än så länge är vi ju faktiskt bara rovdjur. Han ogillade "dressyr" och spel för gallerierna, och menade att en sådan sak som att vara vegetarian måste falla sig naturligt för individen, och fungerar inte att tvinga sig till om det inte passar ens konstitution. Visserligen ger köttätande en viss dålig karma, men det finns fortfarande individer som behöver den animaliska födan och inte kan tillgodogöra sig tillräckligt med näring från enbart växter. Det är ju ändå avsikten bakom det man gör som räknas. Orsaken till att bibelns nya testamente eller Martinus tredje testamente inte har skapat någon fred på jorden trots att bruksanvisningen finns där, menar han är den att många fortfarande har behov av krigen och slagfälten. Att läsa sig till freden går inte, utan den kan dessvärre bara åstadkommas genom en mättnad på girighet och våld.
Det betyder förstås inte att våldet och det hämningslösa vinstintresset ska tillåtas få härja fritt. Och inte att idén om "tankekraft" ska utnyttjas av skrupellösa myndigheter för att slippa undan sitt ansvar i t ex frågan om miljön.

(Uppgifterna om Martinus är hämtade från biografierna "Martinus erindringer" och "Martinus - som vi husker ham", båda utgivna på Zinglersen´s forlag, och från besök på Martinus Center på Klint, Danmark samt från "Ny kultur", en tidskrift för Martinus kosmologi som utgavs på 90-talet. Vet inte om den utges ännu....?