Parfymfria Dagen 2014

I dag är det "Parfymfria Dagen" igen! Den utlystes första gången 2013 av MCS Sweden (Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade) i syfte att skapa uppmärksamhet kring problemet att allt fler blir sjuka av kemikalierna i de moderna parfymerna som dag blivit så gott som omöjliga att undvika. Då handlar det alltså inte om den lilla, dyrbara flaskan man tar en droppe av till fest, utan det största problemet för oss brukar vara att parfym tillsätts i allt från personliga hygienprodukter och kosmetika till disk- och städmedel och till och med doftsättningar av varuhus. Kemikalierna i de parfymerade produkterna brukar vara liknande gifter som finns i cigaretter (t ex formaldehyd, toluen och bensen) och många andra som faktiskt klassas som farligt avfall när de återfinns på andra ställen. Många som idag lider av till exempel huvudvärk, allmän olust och irritation ute bland folk, tänker inte alltid på att detta kan vara en orsak. Att åka buss eller andra allmänna kommunikationer, att gå och handla eller vistas på sin arbetsplats kan idag innebära en stor risk att reagera på parfymer. På grund av att de så kallade syntetiska myskerna i olika produkter som t ex sköljmedel, deodoranter och rakvatten helt enkelt är avsedda att dröja sig kvar (och knappast går att ens tvätta bort från kläderna), biter de sig fast i hår, hud och kläder, men även i material som stolsitsar, tangentbord och material man arbetar med och kan göra arbetsplatser och offentliga platser (inte minst sjukhus) till rena infernon för de kemikalieintoleranta men påverkar säkert de flesta mer eller mindre.

Parfymfria produkter finns där man brukar handla eller på apotek, det är inte svårt att vara parfymfri.

Jag fick igår chansen att berätta lite för andra om de svårigheter man som kemikalieintolerant stöter på i samhället, då Hedvig Nilsson på Värmlandsradion ringde för en intervju med anledning av Parfymfria Dagen  (sändes 27/5 i p4-programmet "Förmiddag"). Tyvärr sitter ännu ordet "doftöverkänslig" kvar i medvetandet hos många, vilket kemikalieintoleranta ofta tycker bidrar till att förminska allvaret hos de många gånger svåra sjukdomssymtomen, och kanske kasta lite av ett löjets skimmer över saken. Jag hade enbart använt orden "kemikalier" och "gifter" när jag informerade  reportern, men hon hade (förmodligen helt omedvetet) smugit in orden "blir sjuk av dofter" i början av intervjun utan att jag ens märkte det förrän programmet sändes i radion. Men hon får en eloge för att hon för övrigt var påläst och seriös när det gäller MCS (Multiple Chemical Sensitivity)!

Om privata vinster, och om tankekraft och kosmologi

Önskar att staten kunde återinföra apotek som enbart sysslar med mediciner och sådant som hör till det området, och även ställa vissa krav på läkemedelsföretagen. I stället är det idag vanligt att den medicin man har recept på inte finns utan måste väntas på och ibland har den strukits från högkostnadsskyddet, men det händer också att läkemedelsföretag helt enkelt slutat tillverka ens medicin för att den inte ger tillräckligt med vinst.
Jag stod bredvid en äldre man i apotekskön, som för andra gången kommit för att förhoppningsvis få ut sin medicin. Första gången hade apoteket hört av sig för att medicinen kommit in, men när han skyndat sig dit för att hämta ut, hade man redan skickat tillbaka den till läkemedelsföretaget. Jag hade väntat över en vecka på min allergimedicin som man lovat sms:a om när det kom. Till sist gick jag till apoteket och frågade. Personen bakom disken sade att min medicin inte kommit, och ryckte på axlarna när jag frågade varför inte. Men så råkade hon se att den faktiskt låg där i en hylla (och jag vet inte hur länge den legat där).
Det finns hängivna farmaceuter som verkar kämpa i motvind för att hålla standarden uppe från tiden innan apoteken privatiserades, men alltför ofta blir det problem med mediciner. Däremot kan de privata apoteken erbjuda ögonskugga, nagellack och parfym i mängder. Man blir alldeles vimmelkantig av att stå i kö där av alla emissioner från det kemiska skräp som apoteken kränger idag.
Ganska många idag är överkänsliga mot en del kemikalier, så det är inte alltid "bara" att byta ut sin medicin. Läkemedelsföretagen måste inte redovisa vilka bindemedel de använder i medicinen, vilket kan vara problematiskt för en del. Hur man ska tänkas lösa det, verkar inte vara av intresse varken för apoteks- eller sjukvårdspersonalen eller ansvariga på högre ort. Skylla sig själv, eller bli frisk med hjälp av tankekraft?
(Precis så som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen rekommenderat, då jag råddes att "tänka positivt" så skulle jag nog klara både mögel och kemiska lösningsmedel i arbetsmiljö. För rättvisans skull kunde man ju tycka att handläggarna själva skulle bevisa sina teorier genom att göra något som motsvarade vad man bad mig göra, exempelvis ta råttgift och tänka positivt, men de backade ur sin del av "avtalet".)
Annars, och rätt använd verkar ju tankekraft vara stort bland makthavare ute i världen, fast i all hemlighet förstås. Dr Rauni-Leena Luukanen Kilde, numera pensionerad doktor och förut medlem av vetenskapsakademien i New York, berättar om hur man i USA lagt ner 20 miljoner dollar per år på parapsykologisk forskning där man bl a försökt kontakta avlidna forskare för att få del av deras okända forskningsresultat.
Läste någonstans (minns inte var) att Hitler faktiskt försökte använda sig av tankekraft för att vinna kriget. Han hade hört om hur man fick grödorna att växa snabbt genom tankepåverkan på ön Atlantis som anses ha sjunkit i havet för länge sedan, och samlade ihop experter i ämnet för att kunna tillämpa teknologin inom krigskonsten. Dock gick det ju inte särskilt bra.

Bättre då att använda tankekraft i botande syfte. Kosmologen Martinus var poppis hos äldre damer som tävlade om att bjuda honom på hembakade kakor, och Martinus som inte kunde med att göra någon ledsen genom att tacka nej, drog på sig cancer av ren artighet skulle man kunna säga, eftersom dessa onyttigheter inte passade hans kroppskonstitution. Han hade dock inte hunnit avsluta sin Livets bok, utan fick lov att bota sig själv med tankens kraft och levde till över åttioårsåldern då han inte bara hunnit skriva klart tredje testamentet eller Livets bok i sju delar, utan även en lång rad av småskrifter om allt från "Den fullkomliga födan" till "Bisättning" (begravning). Martinus föddes i den lilla byn Sindal i Danmark. I 30-årsåldern hade han en djupgående, andlig upplevelse som totalt ändrade hans liv och gjorde det möjligt för honom att skriva kosmologin som gjort hans namn känt världen över. Första gången i sitt liv som han satte sig ned för att pröva meditation, fick han se en mängd av tunna guldtrådar, desamma som universum enligt honom består av. I början innan han lärt sig behärska sina nya förmågor, fick han problem med att stå bredvid en annan person för han upplevde deras krämpor och bekymmer. Han fick själv svår huvudvärk om personen bredvid hade det. Han led även mycket svårt av trafikens buller när han senare bodde i Köpenhamn.
För Martinus var det självklart att vara vegetarian och han menade att när det riktiga människoriket kommer i framtiden kommer människor att leva på en mycket lättare föda än vad till och med grönsaker och frukt är. Än så länge är vi ju faktiskt bara rovdjur. Han ogillade "dressyr" och spel för gallerierna, och menade att en sådan sak som att vara vegetarian måste falla sig naturligt för individen, och fungerar inte att tvinga sig till om det inte passar ens konstitution. Visserligen ger köttätande en viss dålig karma, men det finns fortfarande individer som behöver den animaliska födan och inte kan tillgodogöra sig tillräckligt med näring från enbart växter. Det är ju ändå avsikten bakom det man gör som räknas. Orsaken till att bibelns nya testamente eller Martinus tredje testamente inte har skapat någon fred på jorden trots att bruksanvisningen finns där, menar han är den att många fortfarande har behov av krigen och slagfälten. Att läsa sig till freden går inte, utan den kan dessvärre bara åstadkommas genom en mättnad på girighet och våld.
Det betyder förstås inte att våldet och det hämningslösa vinstintresset ska tillåtas få härja fritt. Och inte att idén om "tankekraft" ska utnyttjas av skrupellösa myndigheter för att slippa undan sitt ansvar i t ex frågan om miljön.

(Uppgifterna om Martinus är hämtade från biografierna "Martinus erindringer" och "Martinus - som vi husker ham", båda utgivna på Zinglersen´s forlag, och från besök på Martinus Center på Klint, Danmark samt från "Ny kultur", en tidskrift för Martinus kosmologi som utgavs på 90-talet. Vet inte om den utges ännu....?

Rapport från ett annat sorts krig

Någon gång i början av det här millenniet förutspåddes ett tredje världskrig bryta ut, om man nu tolkar kosmologen Martinus rätt. Han menar dock att i norden har man redan levt ut sin beskärda del när det gäller barbari, redan under tidigare stadier och behöver inte delta i fler krig. Däremot kommer man förstås att få frysa och svälta eftersom vi alla numera är del av ett globalt försörjningsnät.
Och visst kan man skämmas fast man inte var med när man läser Sveriges historia. De norska och danska vikingarna brukade nöja sig med att utöva allmänt barbari och plundringar i västra Europa, medan de svenska vikingarna styrde skeppen mot Ryssland och ända bort till Östromerska riket (typ Turkiet idag). Sedan följer århundraden då krigens, ärans och hjältarnas konungar gjorde Sverige till en stormakt, som numera "vilar på minnet från fornstora da´r". Man kan vara glad över att vår nuvarande kung nöjer sig med att visa fingret när han fräser förbi i sportbil på Rivieran!
Till och med Gustaf III som på vissa sätt är den humane (avskaffade dödsstraffet) och kulturelle (grundade Svenska Akademien) konungen sägs ha startat kriget mot Ryssland bara för att göra sig populär bland folket! Man ska också komma ihåg att Sverige under århundraden låg i krig med Danmark. Det var inte för det danska ölets skull Karl X Gustav och hans män gick över isen på Stora Bält! Och det lär fortfarande sägas att varje gång en dansk bonde sätter spaden i jorden stöter han på skelettet av en svensk. Så sent som 1814 startade vår nuvarande kungs första släkting i Sverige, Jean Baptiste Bernadotte, krig mot Danmark! Han var egentligen "bara" en av Napoleons marskalkar som halkade in på ett bananskal i rollen som kung, då Sverige var i desperat behov av en ny kung (eftersom de gamla hade dött ut). Därför tycker några gamla adelssläkter i Sverige att kungens släkt inte är tillräckligt fin och vägrar resa sig för kungafamiljen när de går in t ex i kyrkan idag.

Martinus talar också om den "domedag" som utlovas i Bibeln, och menar att en sådan inte kommer fullt synligt framseglande i skyn och drabbar alla samtidigt, utan är snarare en inre angelägenhet som uppstår hos individen. Men tredje världskriget verkar på många sätt redan ha brutit ut på många ställen i världen, men även i en lite annorlunda form när det gäller miljösjukdomar som exempelvis el- och kemikalieintoleranser. Med tanke på att 12 procent av människorna får hälsoproblem och tvingas ändra sitt liv på något sätt, och att cirka 1 - 2 procent när det gäller kemikalieintolerans blir invalidiserade i förhållande till samhället, kan man räkna ut att det är en stor grupp i världen som tvingas försöka överleva utan pengar och sociala nätverk eftersom det är sällsynt att miljösjukdom av det slaget godkänns varken av försäkringssystemen eller arbetskamrater, vänner och släktingar (om inte de själva blir el- eller kemikalieintoleranta förstås!). Det handlar alltså om en annan sorts front i ett annat slags krig.

Just i år inträffar den svåraste pollensäsongen på 39 år (enligt Astma- och allergiförbundet), och jag reagerar som pollenallergiker konstigt nog inte med nysningar eller så mycket kliande i ögonen som förr. Inte ens ont i halsen hittills (gudskelov).  I stället sätter sig påverkan i kroppens slemhinnor, muskler och leder (nacken har svullnad och gör det svårt att vända på huvudet, och gör häftigt ont i t ex handlederna om jag gör en plötslig rörelse), men även i huvudet och magen slemhinnor med illamående och halvsidig migrän, och dubbelseende. Jag tål ännu sämre trådlös teknik som mobiltelefon, men även kemikalier som parfym och trycksvärta. Att gå ut och handla bland parfymerade människor är inte att tänka på, men att läsa en bok eller tidning går heller inte på grund av att lukten från trycksvärta och emissioner från kemikalier i papper och övrigt material besvärar mer än vanligt. Enligt Försäkringskassan dock inget skäl till sjukskrivning, men desto mer skäl till att ta bort SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Får också brev från Förvaltningsrätten i dagarna, där man avslår mitt överklagande när det gäller hjälpmedel i form av t ex filter (som blir dyra eftersom de då och då måste bytas ut i andningsmasker och luftrenare). Förvaltningsrätten verkar trixa och knixa värre än en försäljare av begagnade bilar för att slippa undan det här bidraget, och förvränger uppgiften i mitt läkarintyg att jag blir sjuk av andras parfymer till att heta "diagnosen medför ökad svårighet att hantera andningsbesvär i utrymmen med många personer...". Man medger att bistånden ska utformas "så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv", men väljer ändå att avslå. Hur självständigt liv blir det då, om man inte har råd med filter till andningsmask som man behöver för att t ex kunna gå och handla, gå till apotek eller besöka sjukvård?

I brist på annat, roar jag mig med att läsa Värmlands Folkblad som faktiskt är den enda tidning som har en trycksvärta jag tål. Reportern Susanne Sjöstedt skriver på helgens ledarsida att väljarna väljer V (vänsterpartiet) framför MP (miljöpartiet). Hon menar också att "Stefan Löfvén har växt till den självklare statsministerkandidaten som kan leda en regering med företrädare från andra partier och inte bara hålla styr på flaxiga språkrör utan också Sjöstedt (V)." Om nu vi får den regering som förutspås, hoppas jag den gör det möjligt att återfå de så kallade fasta jobben. Idag stressas både unga och äldre alltför ofta runt på flera olika tim-, projekt- eller deltidarbeten för att få ekonomin att gå ihop, vilket leder till både hälso- och familjeproblem för många. Jag sprang också sista åren runt som vikarie i skol- och andra kök innan jag blev sjuk i kemikalieintolerans. Träffade på min gamla gymnasieskolas snälle vaktmästare när jag städade trappan där han bodde, och brukade också ibland servera honom lunch när jag vikarierade vid servicehusets café- och restaurang. Han var far till dansbandskungen Christer Sjögren och verkade faktiskt nästan lika populär bland damerna som den sistnämnde, eftersom han var väldigt trevlig och klädde sig snyggt till luncherna. "Är du överallt, du?", skämtade han när jag på ännu ett jobb i en andrahandsbutik sålde ett gammalt, fint läderinbundet uppslagsverk till honom. Dock bleknade han smått när jag öppnade dörren för honom på Skatteverket (Är du här OCKSÅ??), där jag det året  registrerade och verifierade deklarationer som alldeles gratis arbetskraft genom Arbetsförmedlingens försorg, men han höll färgen ganska bra efter den inledande chocken, när det en kort tid därefter faktiskt var jag igen som välkomnade honom med rykande nygräddade våfflor när han kom på besök till Hembygdsgårdens utecafé, och tänkte säkert med en axelryckning att "det är bara att acceptera att det finns företeelser här i världen som inte kan förklaras".

Dock börjar fenomen som både el- och kemikalieintolerans, men också många andra sjukdomar som idag ställs i relation till kemikalier och andra faktorer som ibland finns alldeles onödigt inblandade i vår miljö (vem behöver t ex svepa in sig i dimmor av kemikaliestinn parfym för att gå till jobbet) kunna förklaras mycket väl, men det återstår för både samhällsinstitutioner och folk i allmänhet att kunna ta till sig fakta.

Kemikalieintolerans, konst och politik

Skulle (med tanke på att det är val i år) MCS och andra sjukdomar/funktionshinder vara betjänta av en annan regering och en annan politik? När det gäller fall med brist på hittills erkända diagnoser, varav just kemikalieintolerans men också elöverkänslighet och kronisk borrelia är några exempel, skulle man kunna gissa att okunskapen och oviljan att ta itu med sådana besvärligheter är liknande i alla politiska läger. Det är just människosynen och viljan till fördelningspolitik som skiljer. Med bakgrund av socialdemokratins och vänsterns anspråk på alla människors lika värde, skulle man gärna vilja tänka sig större fördelar hos dem beträffande det här ändamålet. Under socialdemokratins långa era i Sverige grundlades en stor traditon av samhällelig välvilja och omhändertagande av samhällsmedborgarna. Som alltid kan olika metoder vara ett tve-eggat vapen, och några individer kom förmodligen i kläm och "kvävdes till döds" av missriktad välvilja och okunskap. Psykologer och terapeuter utbildades i parti och minut och frodades gott av tidsandan, och det kunde vara smått farligt att ens andas för högt eller blinka för ofta (men säkert också att andas för försiktigt eller blinka för långsamt) för vem som helst eftersom det behövdes valuta för pengarna som pumpats in i de psykologiska institutionerna och det fanns en hel massa av terapeuter som behövde utfordras.
(Finns risken med en "bry-sig-om"-regering att den fortfarande inte skulle klara att ta till sig kunskapen om t ex MCS, utan kanske inbilla sig att  saker som kognitiv beteende-terapi
skulle vara en lösning, och i ren välvilja ta livet av folk i samma gamla mögel- och kemikaliemiljöer bara genom att ge dem en statssubventionerad "förmån att lära sig tänka positivt"?)

Det fanns på den gamla goda tiden inte bara ett erbjudande om gemenskap utan rent av ett tvång till gemenskap. Min favoritkonstnär Karin Broos berättade under en av sina kurser om den radikala anda som rådde under hennes tid som konststuderande på 70-talet, då konsten måste vara samhällstillvänd och hon själv fick kritik för att hon tyckte om att sitta ensam och måla. - Här gör vi saker i grupp!

Snålare vindar började anas mot andra halvan av 80-talet och under tidigt 90-tal blåste de upp med Carl Bildt som firmans ansikte utåt och grunden lades, för att citera Henning Mankell, till ett kallt Sverige. Som en ny socialdemokratisk regering några år senare egentligen inte ville bry sig om att få rätsida på. Göran Persson hade influerats av tidsandan och ville vara en modern makthavare att räkna med i EU. Både statliga och andra företag som i många decennier hade fyllt en social funktion genom att anställa folk även till enklare uppgifter, satte nu en ära i att göra sig av med dödköttet och ta upp konkurrensen bland de fria marknadskrafterna. Nu uppgraderades en enkel arbetssökande till en status värdig en deltagare i lokala varianter av Robinson eller Idol, och tvingades bildligt talat att göra cirkuskonster för att inte "hänga löst" eller slås ut när de sökte, typ ett städjobb! Program och jobbsökarkurser bjöds ut av Arbetsförmedlingen, ofta till rena lycksökare som aktörer bakom kurserna. Jag hade förmånen, som det hette, att få gå en sådan kurs just i den vevan när socialdemokratin började lida av vinstkomplex och rädsla för att bli efter i konkurrensen. Kursledaren som läste psykologi på kvällstid (vilket inte undslapp någon) hade förmodligen snappat upp vad som Leif GW Persson kallar Andersons förvirringsstrategi, en metod som går ut på att som person i maktutövande position skicka motsägelsefulla budskap till den man är ute efter och samtidigt pendla mellan hjärtlighet och hotfullhet när man gör det. Normalfallen skulle enligt samme författare bara klara en liten dos innan föremålet för detta var färdigt för både pillerburken och tvångströjan. Det rörde sig inte om några ungdomar som behövde kickas igång, utan de flesta arbetslösa i programmet hade ganska långa arbetsliv bakom sig och bakgrunden till arbetslösheten var inte sällan förslitningsskador och andra arbetsskador. Aktörerna bakom kursen måste visa resultat för att få behålla sina tjänster hos Arbetsförmedlingen och dessa resultat bestod i att folk helt enkelt skrevs ut från kurserna. Om dessa skrevs ut för att de hade hittat ett nytt jobb, eller om de hade brutits ned och sjukskrivits verkade inte spela någon roll för statistiken. Man såg det som framgång i vilket fall personer lämnade programmet. En medelålders kvinna som gått samma program några år efteråt dränkte sig i kanalen några stenkast från kurslokalerna och aktören bakom startade om på nytt i mögelhus, där arbetslösa välkomnades att jobba gratis på heltid (inklusive mögelförgiftning).

Det kunde nästan av rent morbid nyfikenhet tyckas intressant att se vart samhället skulle barka hän med ännu en period av högeralliansens  Tödde och Mödde vid rodret av "skeppet Svea", men vem skulle då tänkas ha råd till något sådant, vare síg ekonomisk eller etiskt; med tanke på hälsa, miljö, ekonomi och framtida generationer? Det är ju trots allt inte en teoretisk fråga eller en film vi talar om utan verkligheten.

Och vart tog alla radikala poeter, konstnärer och författare vägen, som ständigt hördes gapa på den gamla, goda tiden när det gällde minsta fråga? Frös och svalt de ihjäl under det borgerliga styret eller blev de tystade på annat sätt?

"Sagan om Tödde och Mödde" ur Tage Danielssons "Sagor för vuxna":

En dag fick borgarrådet Tödde besök.

"Goddag, Tödde."
"Goddag, Mödde."
"Jag skulle vilja ha en fyrarummare på Järvafältet."
"Javisst, Mödde."
"När blir den fäddig?"
"Nätta år, Mödde."
"Ajö, Tödde."
"Ajö, Mödde."
Nästa år kom Mödde till Tödde.
"Goddag, Tödde."
"Goddag, Mödde."
"Jag skulle ha min fyrarummare på Järvafältet."
"Det bidde ingen fyrarummare."
"Bidde det ingen fyrarummare? Vad bidde det då då?"
"Det bidde en enrummare."
"Bidde det en enrummare? När blir den fäddig?"
"Nätta år, Mödde."
"Ajö, Tödde."
"Ajö, Mödde."
Nästa år kom Mödde till Tödde.
"Goddag, Tödde."
"Goddag, Mödde."
"Jag skulle ha min enrummare på Järvafältet."
"Det bidde ingen enrummare."
"Bidde det ingen enrummare? Vad bidde det då då?"
"Det bidde ett parkeringshus."
"Bidde det ett parkeringshus? När blir det fäddigt?"
"Nätta år, Mödde."
"Ajö, Tödde."
"Ajö, Mödde."
Nästa år kom Mödde till Tödde.
"Goddag, Tödde."
"Goddag, Mödde."
"Jag skulle ha min plats i parkeringshuset på Järvafältet."
"Det bidde inget parkeringshus."
"Bidde det inget perkeringshus? Vad bidde det då då?"
"Det bidde ingenting."
"Bidde det ingenting?"
"Nä, det bidde ingenting. Ajö, Mödde."
"Dra åt helvete, Tödde."

   

Parfymfri!

                                                               (Ska föreställa
                                                                parfymflaska
                                                                   som blev
                                                                    kanske                         
                                                                       lite           
                                                                      skev:)
                                                                       När
                                                                        du 
                                                                       slutar
                                                                     använda
                                                                   parfymerade
                                                                 produkter, får du
                                                               ett bättre sinne för
                                                             smaker och kan bättre
                                                           njuta av det goda du äter!
                                                         En del tror att det måste vara
                                                        komplicerat eller dyrt att köpa
                                                      oparfymerat. En taxichaufför sa:
                                                     "måste jag springa runt i Karlstad
                                                    i flera timmar för att hitta parfymfri
                                                      deodorant?" Men de finns förstås
                                                        i din vanliga affär, samt apotek.
                                                           Och ju fler som frågar efter
                                                                  desto större urval!