Julmarodörerna

En glad överraskning var att patientresor fått nya, fräscha bilar som inte stinker av impregnerad gammal parfym. Började nästan få lite dåligt samvete för att jag klagat så mycket på dem förr. Entusiasmen dämpades dock eftersom hemresans chaufför hade någon parfymerad produkt på sig (trots parfymfri policy) av den där skarpt kemiska sorten som ger en försmak av krematorium, och dessutom troligtvis bodde i möglig bostad, vars emissioner tyvärr följer med i kläder och hår varthelst personen beger sig. När kommer en folkhälsokampanj från Socialstyrelsen som talar om hälsoriskerna med att vistas i mögelskadade hus? Ifall man läser igenom symtomlistorna från många kroniska sjukdomar ser man att de ofta är nästan exakt likadana som vid MCS (multipel kemisk känslighet). Till stor del spelar alltså miljöfaktorer in, dvs om det är ett friskt eller sjukt hus där vi bor och där vi vistas ofta t ex arbete eller skolan.
Chauffören skrockar förtjust när jag draperar sätet med folie för att slippa parfym från andra på mina kläder. Jag har åkt med honom förut och han betraktar mig säkert som smått tokig. Men han är nog själv påverkad av den kemiska luften i bilen, för han åker iväg åt ett helt annat håll än dit jag ska. Det visar sig att jag blivit förväxlad med en annan som skulle hämtas. Efter några telefonsamtal löser det sig och vi beger oss åt andra hållet och skrattar gott men förmodligen av olika anledningar.
Fast jag skrattar inte lika gott när jag kommer hem, för mössa och kläder stinker likadant som bilen. Den dåliga luften i bilen hade satt sig i alla kläder som snabbt som attan åker ner i blötläggning med bikarbonat. Mössan först, för den hade råkat värst ut och gick knapp att ha i inomhus! Trots tjocka jeans och strumpbyxor var benen röda på framsidan där folien inte skyddade, och kliade av kemikalierna.
Men vi krockade åtminstone inte med tomten, som kvällen innan kört på en bilist utanför Karlstad. (Både Nordpolen och Finland kan slänga sig i väggen, för alla vet ju att den riktiga tomten bor i Värmland....) Det lär ha gått bra säger man i min morgontidning; bara plåtskador. Och tomten passade visst på att önska en god jul!

Strax efteråt läser jag att Stockholms läns hälsoskyddsnätverk nyss haft en heldag på temat lukt, och Lena Hillert (Karolinska Institutet) lyckas redan få julen att kännas smått förstörd med sina kassa, felaktiga uttalanden om kemikalieintolerans. Hon jämställer fortfarande "doftöverkänslighet" med MCS; det förstnämnda finns inte ens som diagnos men brukar avse besvär från ögon och luftvägar, medan det senare omfattar allvarligare symtom från hela kroppen och nervsystemet. Hon verkar dra alla grader av sjukdomen över en kam och säger att studier visar på att "negativa förväntningar" förvärrar symtomen och att "undvikande ofta förvärrar situationen". Men det är inte vad någon s k expert sitter och säger, utan hur verkligheten ser ut som räknas. De studier hon hänvisar till kan nog med fördel stoppas upp någonstans där solen inte skiner, för på kliniker där man har kunskap om saken och har räddat liv på svårt överkänsliga patienter, t ex vid William Reas center för miljösjukdomar i Dallas. menar man att det fungerar precis tvärtom; undvikande är avgörande för att kroppen ska få en chans att läka! Och det handlar inte om positiva eller negativa förväntningar utan om att anpassa miljön och t ex åtgärda brister i kroppen. Lena Hillert har ju också propagerat för KBT (kognitiv beteendeterapi) vid miljösjukdomar som el- och kemikalieöverkänslighet, medan det framgångsrika konceptet (t ex vid det kanadensiska Rehab center för kroniska sjukdomar, till vilka MCS räknas) tvärtom är att personal samtalar med patientens omgivning dvs anhöriga och arbetsgivare, för att skapa ökad förståelse och ändrat beteende hos dem, vilket är nödvändigt ifall patienten skall kunna återgå till ett normalt liv.

Så gott som alltid får man höra att det fattas pengar för att åtgärda dålig inomhusmiljö. Men regeringen drog sig inte för att 2009-12 avsätta över två miljarder till KBT för kroniska sjukdomar. De blev till 3,4 miljarder i slutändan och utan resultat. Det bidde inte ens en tumme. Eller zebrans ränder satt kvar, så att säga. Resultatet hade säkert blivit bättre om man hade satsat på att åtgärda sjuka hus som i många fall både kan vara en början till och förvärra kronisk sjukdom. Och Karolinska Institutet (där Lena Hillert jobbar på Arbets- och miljömedicinska institutionen) kommer kanske i folkmun att döpas till "kretinska institutet" med tanke vad som hänt och händer. Tänker inte bara på när de lät sig duperas av den italienske sociopaten med plaststruparna (och sjukhusdirektören Melvin Samsom ville bestraffa visselblåsarna) utan på att detta nu blivit världens dyraste sjukhus. Läser i Värmlands Folkblad under rubriken Det händer konstiga saker där Peter Franke bl a skriver: "Man har hyrt in konsulter i mängder och inte ens den från Holland nyrekryterade sjukhusdirektören Melvin Samsom klarar sig på egen hand. Efter fem månader fick han en konsult vid sin sida för att klara jobbet. Nu har läkarföreningen på sjukhuset uttryckt sitt misstroende mot direktören. En sjukhusdirektör borde inte behöva en personlig assistent för 244 000 kronor i månaden."
Men Karolinska är förstås inte ensamma om att slösa bort skattepengar som kunde gått till att göra sjuka friskare (och därmed sparat in pengar på både sjukvård och arbetsfrånvaro). En värmländsk kommun (Kil) upptäcks ha köpt in våtservettsförpackningar för 10 000 kronor styck, avfettningsmedel för 216 kronor litern. Och tösalt som kostar runt 4 kronor kilot har de köpt in för 125-132 kronor per kilo, till en totalkostnad på 800 000 för ca sex ton! Undrar vilka tomtar som jobbar där?

They don´t always bring their best

Numera borde väljarna titta först på ifall en politiker vill göra något för miljön, och vilka som tänkt fortsätta förgifta utan minsta dåliga samvete. Vem vill förgifta mest? Utan vår miljö är vi förlorade.
”Inte förrän det sista trädet har huggits ner. Inte förrän den sista floden har blivit förgiftad. Inte förrän den sista fisken har fångats. Inte förrän då kommer den vite mannen att märka att pengar inte går att äta.”
- Creeindianskt ordstäv

Teorin om reptilerna bakom maktmänniskornas masker har sina poänger. David Icke menar att dessa trivs och frodas i giftig luft och gör allt för att fortsätta sprida gifter. Jag är inte förtjust i Clintons förespråkande av GMO för andra medan de själva och deras högt uppsatta politikerkompisar äter ekologiskt från trädgårdar speciellt för dem osv. Men de som trott att en affärsman med rovdjursmentalitet skulle bli en bättre ledare lär bli besvikna. Vallöften är till för att brytas, och detta "drain the swamp" var ett av dem. Donald Trump har redan börjat omge sig med en massa lobbyister, vad sägs om Cindy Hayden från tobaksbolaget Altria, insiders från Wall Street och Michael McKenna från Dow Chemicals (som levererade napalm till Vietnamkriget plus är en av många (lär finnas 26 stycken) tillverkare av Agent Orange som skadat så många ofödda barn m fl) som några exempel?

Det är inte ens trettio år sedan järnridån föll och murar revs, men nu börjar murbyggandet igen. Mot Mexico den här gången. "They don´t always bring their best" säger Trump om invandrarna. Men gör han själv och hans gelikar det? I hans och hans medarbetares värld förnekas fakta om allt från klimathot till att rökning skulle vara skadligt, och Trumps valkampanjkompis Mike Pence skrev "smoking doesn´t kill" på sin webbsida. Han glömde nog tillägga att han menade att rökningen inte dödar dem som tjänar pengar på det! Förutom tobaksbolag, plast- och kemikalieföretag och parfymer med en mängd giftiga tillsatser som sig bör (typ Empire från Donald Trumps imperium) försökte han som själv inte lär dricka, att skapa ett vodkaimperium som skulle erövra världen. Folk skulle sluta med whisky (han genomförde bojkotter mot skotsk whisky) och dricka T och T, dvs. Trump och tonic! Vilket inte lät sig göras dock. (Fotot lånat från MimiFroufrou.com)

Tyvärr verkar det vara så att när många tycker illa om "etablissemanget" och "politisk korrekthet", väljer de att rösta fram något ännu sämre istället för att söka sig till något bättre. Donald Trump kan inte precis påstås lyssna till folket, då han byggde sin golfbana i Skottland trots kraftiga protester från både lokalbefolkningen och miljövännerna. När han landade där för att inviga sin lyxgolfbana passade han på att gratulera skottarna till Brexit. "Men vi röstade för att stanna, din idiot!", svarade skottarna.
They don´t always bring their best........   Det amerikanska lärarfacket slog larm redan någon dag efter valet att pojkar i skolorna hade börjat "trumpa" dvs. mobba och visa nedlåtenhet mot elever av motsatt kön, funktionshindrade klasskamrater och invandrade elever. När en så högt uppsatt person som en president sätter ribban för hur man kan bete sig, sprids det dessvärre också över hela världen och verkar ha nått Sverige, där en representant för Moderaterna nyss fick sparken efter att ha fallit offer för trenden. Innan denna presidents mandatperiod är över borde världen ha börjat tröttna på "smarta" maktpersoner och börja längta en smula efter solidaritet, eller?

Professor "trumpar" utanför sitt område

Kanske börjas det i "fel ände" när Värmlands förskolor slänger ut all mjukplast med hormonstörande ftalater och andra kemikalier (som enligt bl a Selmastudien vid Karlstads universitet på sikt kan orsaka allt från diabetes till fetma och allergier) och istället borde ha börjat med att ta bort parfymerade produkter och eventuella mögel- och fuktskador som ju rent akut kan orsaka många, svåra sjukdomssymtom? Men å andra sidan kanske det förra underlättar processen med det senare, och får personal och föräldrar att förstå vitsen med att sluta använda ftalater som finns lika väl i parfymerade produkter och som man ju har ännu närmare kroppen. När det gäller mögel forskar  inte Selmastudien på det, utan enbart på kemikalier. När kommer några yngre forskarförmågor att upptäcka det intressanta
som många av egen erfarenhet redan vet när det gäller mögels upphov till oändliga sjukdomssymtom hos både djur och människor?'

Men Agnes Wold, professor i bakteriologi, (som man undrar varför hon överhuvudtaget uttalar sig utanför sitt område), hånskrattar i en intervju med Värmlandsnyheterna och tycker det är galenskap att "skrämma upp" människor med att prata om hormonstörande ämnen och gifter. För forskningen har det däremot inte enligt samma intervju varit vägledande att "inte skrämma upp" folk, utan man har haft som vägledning att ta bort vad som i studier visats innehålla risker för barn. Selmastudien är en del av internationell forskning, men även Kemikalieinspektionen delar den här uppfattningen. Agnes Wold däremot påstår att ftalater inte alls är hormonstörande och hänvisar till några italienska forskare, men nämner inte deras namn; ska man gissa att det är gamla, förlegade studier? I radions Vinterprat förra året påstod hon även att damm inte alls samlar kemikalier trots att Naturskyddsföreningen har belägg genom en studie från 12 olika länder som visar att damm samlar giftiga kemikalier t ex från avgaser. I hennes värld kan bakterier vara skadliga, men "plast är rent och kan inte orsaka allergier eller andra sjukdomar". Hon känner uppenbarligen inte alls till vår tids gissel kemikalieöverkänsligheten. Om hon tänkt fortsätta uttala sig om kemikalier är ett tips till henne att läsa Monica Kauppis bok "Impotensmadrassen" där hon t ex kan bli upplyst om att man kan bli fet av plastlagningar i tänderna, eller varför inte Eve Henessas blogg, en amerikanska som var nära att dö av svår kemikalieöverkänslighet men blev frisk bl a genom att "plastbanta" dvs ta bort allt plastmaterial från sitt hem.

Värre än clowner - en baguette!

"Om man vill leva länge, behöver man ha många sjukdomar" sade en lärare jag kände en gång. Underförstått att man då är försiktigare och inte tar så stora risker med sin hälsa. Men kände mig så pass frisk att jag häromkvällen intalade mig att jag borde tåla en sån där halvbakad baguette som man gräddar färdigt i ugnen. Man är ju van att bli ivrigt påhejad att "utsätta sig" när man har kemikalieintolerans, och kände mig riktigt duktig...  Åtminstone tills jag fick akuta sväljsvårigheter, halsen svullnade riskabelt och rösten försvann. Tur att man har kortison hemma och en adrenalinspruta i reserv eftersom jag förmodligen inte hade fått fram ett ljud i telefon ifall jag blivit tvungen att ringa ambulans. (Men ambulanspersonal är ju heller inte så förtjusta i överkänsligheter, utan har mest verkat besvikna att man överhuvudtaget levat när de anlänt. Jag minns en, som i förbittring över att jag kvicknat till efter syrgas vid ett tillfälle av en svår överkänslighetsreaktion, kastade kudden efter mig och sade: - Nu kan vi ju inte använda den här kudden när du haft den!)
Jag kunde bara hoppas att ingen oskyldig skulle få skulden för mord, ifall den ondskefulla baguetten skulle lyckas kväva mig men lyckades gudskelov häva reaktionen själv hemma.

Många har varit rädda, arga och moraliskt upprörda på grund av några stackars ensamma, uttråkade clowner som fördrivit tiden i väntan på Halloween här. Men en snudd på nära-döden-upplevelse med en baguette full av E-nummer och mjöl besprutat med glyfosat är så mycket mer skrämmande!

Lite om gener, danskt förutseende och ett boktips till Halloween!

Ibland hör man någon säga saker som "ifall sprit vore farligt vore jag död för länge sen, men se på mig - jag är 99 år och pigg som en nötkärna fast jag tagit ett par stadiga groggar varje dag de senaste 65 åren!". Hen kanske tror att detsamma gäller för alla, men i själva verket har ett antal faktiskt dött av detsamma i typ skrumplever eller cancer, beroende på vilka gener man haft som väckts upp av alkoholen. Genforskningen har nu kommit så långt att man också upptäckt att vissa procent bär på anlag för schizofreni som riskerar bryta ut ifall de röker cannabis när de är under en viss ålder. En kåsör i morgontidningen skriver under rubriken Genforskning räddar framtida föräldrar att "Visst vore det kul med följande ordväxling: - Men Kalle får ju vara ute till åtta! - Ja, men du bär på MoAH-genen och då behöver du mer sömn än vad Kalle gör."

På samma sätt menar några forskare att en del kan ha genmutationer som gör det svårare att avgifta sig från miljöföroreningar, till vilka också kan räknas gifterna i andras parfymerade vardagsprodukter, doftljus och många andra saker. Men hur det än är med det, så innehåller trots allt dessa saker kemikalier som är skadliga även för de övriga, även om de inte akut märker av det. I Danmark avråds gravida kvinnor från att använda parfymerade produkter, och Miljöstyrelsen ger information om ämnen som kan vara skadliga och hormonstörande. Vid Lunds universitet skrev förra året Amanda Sahlin en studie där hon undersöker ifall det inte borde vara likadant i Sverige. Den kan hittas under namnet "Syntetisk mysk och ftalater i parfymerade konsumentprodukter. Bör gravida kvinnor i Sverige uppmanas att använda oparfymerade skönhetsprodukter?" Det är väl åtminstone  en början, men frågan kunde utökas till barn, skolan, arbetsplatser, allmänna tvättstugor och offentliga platser, tycker jag.

Journalister och offentliga personer som "vågar" kritisera krig och korruption och så vidare långt borta, vågar sällan knysta om de sjuka miljöer och skadliga kemikalier vi har tätt inpå oss hela tiden här och nu. De vågar heller inte kalla dem vid dess rätta namn, se bara t ex professor Agnes Wold som inte tycker att man ska använda orden "giftfri förskola" som man gjort vid Hammarö kommun i Värmland. Hon twittrar om att det är idiotiskt att kalla saker gift ifall de är harmlösa i normal dos men kan ge negativa effekter vid långtidsanvändning. Men är det inte just skadlig giftpåverkan vid långtidsanvändning man försöker undvika när det gäller giftiga vinylgolv och dito leksaker osv. i en förskola?

Men miljötanken verkar här för att stanna vare sig vissa vill eller inte. Till och med i deckarna dyker den ofta upp nuförtiden. Läser Alex Marwoods "Granne med döden" där huvudpersonen mår illa när personer som tvättat kläderna i parfymerat tvättmedel sätter sig bredvid henne på bussen, och bokens seriemördare har upptäckt bikarbonatens fördelar när det gäller att hålla avloppsrören rena. Den senare är väl inte något uppbyggligt exempel trots bikarbonaten, men man kanske kommer undan med det när det snart är Halloween?  Ett tips ifall någon vill ha läsning som verkligen är riktigt ruskig men rolig på samma gång. Man ryser och skrattar om vartannat!

Visst sitter det i huvudet!

Det förkommer ofta intressanta och originella insändare i min morgontidning (Värmlands Folkblad), t ex Gunnar Odhner senast med rubriken "Forskarna vet inte vad de letar efter", där han menar att vi slarvar med språket och använder det som slasktratt. Vetenskapen söker nu efter "liv" bl a på planeten Proxima b, men har man en definition av liv? Nej, säger Odhner. Istället för att slarva med språket borde forskarna erkänna att de inte vet vad liv är och inte heller vet vad de letar efter. Då kanske de kan göra framsteg, menar han.

Ett av de mest missbrukade orden i våra dagar torde vara ordet "psykisk". Det sitter i huvudet, säger folk när de  vill förminska andras krämpor, dock utan att kunna definiera vad "det" är som sitter i huvudet. Det har gått så stor inflation i ordet att till och med psykiatrikerna har smittats, och en sådan i kontakt med en person jag känner som faktiskt hade en dokumenterad psykisk diagnos, skickade hem patienten med orden "Men tänk på kriget i Mellanöstern" (à la "Spik i foten" med HasseåTage) och "Tänk positivt" istället för en adekvat behandling. Vilket förstås ledde till försämring av sjukdomen.

Jag hörde nyligen om en som jobbar i en skola, och som fick sjukdomssymtom av kemikalierna i sköljmedlen som de flesta barns kläder fortfarande marineras i. Istället för att skapa en parfymfri policy i skolan, som alltfler skolor faktiskt numera börjat göra, valde man att "demonisera" personen med olika alternativ t ex att bli uppsagd eller att söka skolläkare under förespeglingen av psykiska besvär trots att personen ifråga inte har några sådana. Men de verkliga förlorarna är tyvärr skolbarnen.
I gårdagens VF kunde man läsa om mammor som berättar om deras barns psykiatriska diagnoser. En av dem, Sam, fick när han bodde i USA en fem minuter lång "besiktning" och därefter medicin som gjorde honom till ett zombie-barn. En annan mamma berättar att här i Sverige är väntetiden för en diagnos tre år på grund av de långa köerna. Hon säger att hon många, många gånger adresserade folkhälsominister Gabriel Wikström men i stället för att ge svar twittrade han om hur hans kompisar jagade Pokémons.

Men visst kan sköljmedlen "sitta i huvudet", eftersom de innehåller doftkemikalier som är avsedda att klibba fast vid tygerna för evigt och förstås även fastnar i huden, och som de luftföroreningar de faktiskt är, även i slemhinnor, lungor och hjärna. Jag hittade längst in i garderoben en fin duk som inte använts på tjugo år men som fortfarande utsöndrade parfymerat sköljmedel fast det var decennier sen den tvättats. Det gick heller inte att tvätta bort den outhärdliga kemikalielukten; jag måste ge upp och kanske försöker igen om tjugo år ifall jag fortfarande lever då!

 

Ny dansk forskning visar enligt en artikel i Berlingske Tidende att luftföroreningspartiklar faktiskt vandrar in i hjärnan. - Skrämmande, säger de danska forskarna.
Även svensk forskning (vid Umeå universitet) har i år visat att barns och ungdomars kognitiva förmåga påverkas av avgaser, och att antalet läkemedelsuttag för psykiska diagnoser har en direkt koppling till luftföroreningsnivån på platsen där man bor. Fler dör av luftföroreningar än i trafiken sade man i Sveriges Radio redan för sju år sedan. Det sitter ändå fortfarande i huvudet på alltför många läkare och andra att de här sakerna "inte är farliga...".

På spaning: lite om språk, strålning och synkronicitet!

Helt apropå ingenting kom jag att tänka på de språkteoretiker som menar att utan ett språk skulle vi överhuvudtaget inte se det vi ser. Vi skulle inte se något "som" något, och om vi inte hade orden för t ex "röd", "blomma", "vas", skulle vi inte uppfatta en bild med dessa komponenter, utan på sin höjd se en röra med vissa intryck dvs. att något visserligen föreligger, men inte vad. I samma veva öppnade jag morgontidningen (Värmlands Folkblad) och det första min blick föll på var en artikel skriven av Gunnar Odhner (författare till bl a Darwins ofullständiga idé) som tycker precis tvärtemot; att språket och tanken förstärker främlingskapet för omgivningen, vilket i sista hand t o m leder till förstörelse av naturen! Och därefter en händelse som Jung säkert applåderade i sin himmel, då jag plockar fram något slags "pappersskräp" som hamnat bakom bokhyllan, och finner att det är en uppsats i litteraturvetenskap jag skrev en gång i världen, med titeln "Språk och erfarenhet"! Det verkar som jag höll med de förstnämnda filosoferna, och hade skrivit: "Människan tolkar den värld hon har kastats in i med hjälp av språket, men hon skapar också med hjälp av språket, bl a omvärlden för sina medmänniskor. Om man vägrar se det, och säger att "det är upp till var och en" och vill tro att var och en är sin egen värld, riskerar man att leva i illusionen att man kan undgå kraven och tvetydigheten i livet och därmed inte kunna infoga tillkortakommandet och destruktionen i sitt liv, och då heller inte vara öppen för förlåtelsen, dvs att livet ges till oss på nytt (Se Henry Cöster)." Jösses Amalia, dags att ta fram en skämskudde, eller...? (Läraren har med blyerts klottrat ett omdöme längst ner: "Jag hade kanske önskat mig något mer om "vetenskapen". Annars blir uppsatsen, efter en kanske lite trevande inledning, bättre och bättre och slutar i idel väsentligheter."  Minsann!)
Som en alldeles extra liten synkronicitet säger man på TV-nyheterna att man upptäckt att hundar förstår språk! Den ena hjärnhalvan reagerar på uppmaningen bakom ordet, men den andra hjärnhalvan reagerar på själva ordet!

I dag vet jag inte om jag håller med mig själv i uppsatsen jag skrev då. Kanske hellre en medelväg mellan t ex den gamle Heidegger (som menade att inte förrän fenomenen betyder något för oss i språklig artikulation, kan vi ha något kunskap om dem) och de som menar att kunskap och språk är skilda åt, som t ex just Gunnar Odhner i VF-artikeln. Språk kan säkert stå i vägen för att ta till sig kunskap ibland. Som exempel tar jag ordet "foliehatt" som en del benämner elöverkänsliga personer, och som säkert kan hindra att de själva tar till sig kunskap om bl a mobilstrålningen. Nyligen infördes i Kalifornien en plikt för mobiltelefonförsäljare att informera kunderna om strålningens hälsorisker, t ex att 7,5 cm från kroppen är minimiavstånd när det gäller skadlig exponering från mobilen. En av hälsoriskerna är cancer.

Dock sägs det att det inte enbart är elektricitet som kan ge problem av strålning, utan att vissa individer är också känsliga för jordstrålning. Enligt den teorin är jorden indelad i linjer där jordstrålningen är starkare än på andra ställen och platserna där linjerna korsas kallas currykryss, och är särskilt olämpliga för människor att t ex ställa sin säng på. Djur däremot, t ex katter, sägs helst lägga sig i ett currykryss för att de lär synas mindre där av någon anledning. Om man vill hitta ett sådant currykryss kan man leta upp ett träd som utan några hinder i omgivningen ändå valt att vika av åt något håll i sin växt. Under det trädet korsas ganska säkert jordstrålningslinjer enligt teorin. Det skulle kanske kunna vara en förklaring till något man inte fick en riktig förklaring till på den tiden man läste Carlos Castaneda; jag tänker på när trollkarlens lärling för att hitta "rätt" plats på verandagolvet måste flytta runt, runt. På vissa av golvets platser upplevde han stort obehag.

För att återknyta till Gunnar Odhner i VF, så har han en intressant teori om varför miljöförstörelsen är värre idag än för femtio år sedan, när det borde gått åt andra hållet. Vi blev ju varnade för länge sedan att situationen redan då var bekymmersam och skulle bli ännu värre om vi inte genast agerade. Han tror att det har med språket att göra; för att miljökämparna gjorde allvarliga misstag är det gällde beskrivningen av vår plats i världen. "1900-talets miljökämpar och publik var helt enkelt inte medvetna om att man upprepade det gamla språket, det gamla samhällets misstag i ny form och med nya ord som ekologi och ekosofi". Enligt Odhner har de gått vilse i den gamla härskarattityden och förtryckarens världsbild.

(Foto - apropå allt och inget - Erik Beckman när han spanar på skolan i Prästmon, Värmland, där han arbetade som lärare.

"Vägen". Eller Tao enligt nu?

Jag har fortfarande kvar några tuschteckningar som jag gjorde i 20-årsåldern av min dåvarande idol, Lao-tse. Bl a när han "latar sig" under ett träd. Fast det egentligen inte handlar om att lata sig, utan om ett förhållningssätt till världen enligt Tao. Lao-tse levde ca. 600 före Kristus och författade taoismens heliga bok Tao Te Ching. Tao är en enhet, och tillvarons alla motsatser (yin och yang) är ett avsteg från denna grundläggande enhet. Människans alla strävanden är förstås också ett avsteg från den principen, och taoismen förordar ett passivt liv där yttre framgångar är likgiltiga. Målet nås genom intuition och inte genom intellektuell ansträngning. Människan bör enligt Tao helst vända sig bort från samhället och söka enhet med naturen.

Lao-tse framstår som en extrem motsats till dagens opinionsbildare och inte minst politiker. Men på 70-talet fanns fortfarande politiker med en mer ödmjuk framtoning. Jag var väl aldrig någon fan av Centerns partiledare Fälldin, men måste hålla med Värmlands Folkblads chefredaktör Peter Franke som skrev att sådana politiker med den sortens hederlighet finns inte längre. Vilken politiker reser idag hem för att delta i slåttern? Då hade partiledare en stor folkrörelse bakom sig. Nu åker de till Almedalen och sippar rosé, skriver han, och PR-konsulter ger dem råd. Gamle Fälldin talade inte ens engelska, men han blev i mitten av 70-talet den förste borgerlige statsministern sedan 1936. I sin sista intervju i slutet av förra året vädjar han till politikernas medmänsklighet: "Alla måste ha förmåga att se över gärsgår´n och se vilken förfärlig tillvaro asylsökande och flyktingar lever under. Det borde leda till någon form av uppgörelse."

Idag hade skulle Fälldin ha slitits i stycken av reptilerna som intagit scenen. Att se glimtar av valkampanjerna för de två återstående kandidaterna i det amerikanska valet är lite som att välja vilken skräckfilm man vill se; Psycho eller kanske Terror på Elm Street?
Men någon gammal kines sade: "Man behöver bara sitta vid en flod, och förr eller senare kommer alla ens fiender att flyta förbi." (Jag vet inte vem som sade det, men det skulle mycket väl kunna vara Lao-tse.)

Men hur skulle Lao-tse förhållit sig idag? Vore det etiskt att "sitta vid en flod" medan världen förgiftas och översvämmas av våld och orättvisor? Eller skulle förgiftandet, våldet och orättvisorna försvinna om de flesta tog efter taoisterna?

Jag hade en liten, nätt bok som hette "Tao enligt Puh" skriven av Benjamin Hoff, där författaren visar hur väl Nalle Puh passar in på Tao eller "vägen" som de också säger. Nasse bekymrar sig för ofta, Kanin anstränger sig för att framstå smart och Uggla jobbar hårt på sin image, typ "gammal är äldst". För att inte tala om Upptagne Jensen! Medan Puh bara är......   Precis som en äkta taoist. Jag tog med boken till en av mina senaste arbetsplatser för att läsa vid eventuella perioder av stiltje, men boken blev helt mögelförgiftad där den låg i en hylla eftersom huset (vilket jag inte tänkte på då, eller ens visste att man kunde bli långvarigt sjuk av mögel) och måste tyvärr slängas.

Det verkar nästan som att hjärnan "kapas" när personer vistas i mögel, vilket gör det omöjligt att förstå att det är mögel de blir sjuka av. Och sjukvården underbygger vanligtvis detta trots att allt från "utbrändhet" till cancer med dödlig utgång inte sällan har mögel som upphov. Är man konspirationsteoretiker ifall man tror att sjukvården aldrig kommer att erkänna mögel som en orsak till en rad sjukdomar (trots att det numera finns hur mycket forskning som helst som visar på mögel som upphov eller bidragande orsak till en mycket lång rad sjukdomar) just därför att "Big Pharma" tjänar storkovan på de stora mängderna medicin mot just de sjukdomarna? (Och som aldrig sinar så länge de hålls okunniga....) Med en sådan som Upptagne Jensens gillande, kanske man kan tänka sig?

"Upptagne Jensen, som i likhet med sina förfäder aldrig har känt sig riktigt hemma, aldrig slagits sig till ro, i detta vänliga land. Sträng och stridslysten fanatiker som han är, är den gnidige Jensen för fordrande mot sig själv och mot andra, och likaså gentemot en värld som heroiskt försöker leva vidare trots det som Jensen tillfogar den.
Det är därför inte förvånansvärt att en sådan typ tänker sig framåtskridande som kamp och seger. Det är en av hans små egenheter, skulle man kunna säga", skriver Hoff i "Tao enligt Puh".

(Svårigheten) Att sikta en politiker

I själva verket är det ju politikerna och inte läkarna som skulle kunna bearbeta sjuka hus-trenden och häva normaliseringen av giftigt innehåll i våra vardagsprodukter och livsmedel. Men förmodligen är det just politikerna som inspirerat andra befattningshavare att bolla runt ovälkomna frågor eller krav tills medborgarna ger

upp. Om någon mejlar och ställer en högst berättigad fråga till en minister om t ex en funktion hos en myndighet som inte fungerar som den sägs fungera i dess "bruksanvisning", blir man ombedd ta frågan till någon längre ner i hierarkin, t ex landstinget eller kommunen. Dessa i sin tur brukar då hänvisa till regler fattade av regering och nämnda minister.

Apropå läkare verkar en del nå rent Monty Pythonska dimensioner när det gäller att avfärda miljörelaterade sjukdomar. "Somatisering" skrevs det i ett läkarintyg till en bekant som led av bl a svår hosta och svårt att andas efter att ha bott i ett mögelhus.  Förmodligen beror det på Socialstyrelsens riktlinje att ignorera och t ex att inte sjukskriva för varken allergier eller kemisk intolerans. Detta samtidigt som mögelproblemet tycks växa befolkningen över huvudet inte bara i Sverige utan i många andra länder.

I USA har en fond startats för en 6-årig pojke som fick hjärnskador och ligger i koma efter att ha bott i en lägenhet där hyresvärden täckt över möglet i väggarna med nya väggar framför de gamla. Mögeltoxinerna som är i gasform tar sig ju ut ändå, och man befarar att hans hjärnskador kan ha blivit bestående. Christina Jenkins har skrivit "Hurt by his House: John´s Story", där hon berättar att man fann många olika mögelsorter förutom den vanliga Aspergillus (svartmögel) när väggarna revs, bl a Trichoderma som är så farlig att den brukar användas i kemiska stridsvapen.

Att ha åsikter avvikande från vad medicinimperiet påbjuder kan vara farligt för den egna hälsan.
I USA har 50 holistiska läkare omkommit "under mystiska omständigheter" det senaste året.

Dock har åtminstone en politiker, Hillary Clinton, gett ett vallöfte att ta itu med det stora mögelproblemet i USA:s skolor. Å andra sidan verkar hon fortfarande positiv till GMO. ("Den ena handen ska inte veta vad den andra gör" står det visserligen i Bibeln, men det handlar ju inte om politikers valkampanjer utan är en uppmaning att vara ödmjuk och skippa självgodhet över det man ger...) Å tredje sidan kanske det finns hopp, om man ska tro vad Jonas Bergström i Värmlands Folkblad skriver; att Bernie Sanders har gjort så stort intryck på Hillary Clinton att "den Clinton som nu kandiderar till USA:s president är inte densamma som den Clinton som lanserade sin kampanj". Han menar att Sanders har tvingat både Clinton och republikanerna att prata om t ex den växande ojämlikheten i USA (och hon talar numera om saker som höjd minimilön, satsning på sjukvård och förnyelsebar energi), sådant som är viktigt eftersom ojämlikhet också är en stor faktor bakom att många måste stanna kvar i en dålig miljö. Sen kan man bara hoppas att hon också kommer att vara "densamma" enligt den senare varianten, även efter valet.

Hjärnan - och de goda och de dåliga nyheterna

Var de den grekiska antikens "detox" på sitt vis? - Tragedierna; skådespelen som enligt Aristoteles åstadkommer en rening (katharsis) hos åskådarna. Nu levde ju han senare än de tre stora tragediförfattarna, och han kom fram till detta i efterhand genom att studera hur tragedierna var uppbyggda. Handlingen i de grekiska tragedierna kommer förr eller senare fram till en så kallad peripeti, dvs en avgörande vändning då vi börjar ana vartåt det barkar hän samt inte långt efteråt den renande aspekten anagnorisis; en aha-upplevelse eller chockinsikt där ifall vi är någotsånär normalt funtade kan känna igen oss och leva oss in.

Jag hade planerat att friska upp hjärncellerna med att läsa Aischylos "Orestien" i sommar eftersom det är många år sedan jag läste den. Hoppas bara hitta trilogin i en upplaga som är fräsch nog att inte åstadkomma en "anti-katharsis" istället t ex mögel, eller papper som åldrats illa och luktar därefter. Eller att boken ångar av kemikalier från masstillverkade, billiga parfymerade produkter!
En liten resumé: I första delen av trilogin har sierskan Kassandra (som avslöjade den trojanska hästen men ingen lyssnade) tagits ombord på kung Agamemnons skepp sedan hennes stad ödelagts av bl a nämnde kung. Kung Agamemnon har på sig sin purpurröda segermantel men vad hjälper det när drottningen har lömska planer...... 
Del två (Gravoffret) lär vara extra befrämjande för katharsis, där kommer kungens son Orestes hem och gruvliga saker händer....
I tredje delen (Eumeniderna) vaknar de fasaväckande hämndgudinnorna Erinnyerna men blir efter försoningen på slutet fromma som lamm under namnet Eumeniderna.

Antikens tragiska skådespel i all ära - men det krävs nog mer för att hålla hjärnan fungerande i vår giftiga miljö idag. Som multipelt kemiskt känslig har man fördelen att märka direkt hur skadliga vissa ämnen är och man märker tydligt skillnaden när man undviker dem. Om man blivit alltför förgiftad är det svårt att märka vad det egentligen är man inte tål eftersom man har symtomen kroniskt. Därför tycker jag så synd om skolbarn som har lärare som säger till dem att vänja sig vid parfymer "för att det är så verkligheten ser ut" istället för att verka för en parfymfri miljö i skolan, med tanke på hur många som numera får sjukdomssymtom dels av att få hår, hud och kläder marinerade i och dels att tvingas andas in allergiframkallande, hormonrubbande och nervsystemsstörande kemikalier varje dag. Man kan gärna kalla det en modern tragedi! (Är några av oss nutida "Kassandror" som varnar för döva öron?)
En god nyhet är att man skulle kunna bli frisk om man har tillgång till en frisk miljö, men den dåliga nyheten är att det finns nästan ingen sådan någonstans numera! Och att myndigheter med flera gör allt för att slippa göra något åt saken. Från januari 2015 gjordes ett tillägg i lagen om diskriminering; den skulle nu också omfatta tillgänglighet för funktionshindrade. Med några men grava undantag: lagen omfattar inte "tillhandahållande av bostäder" och när det gäller offentliga byggnader omfattar den inte ändringar utöver t ex "vad som angavs i bygglovet". Frågan är om det här tillägget i lagen gör någon skillnad för ökad tillgänglighet, eller är den bara "skådebröd"?

Vad skulle Selma ha sagt?

Några av trollkarlarna i Carlos Castanedas berättelser blev en gång anklagade för att syssla med svart magi, men en av dem sade att de verkliga svarta magikerna är i själva verket de så kallade vanliga, "skötsamma" medborgarna eftersom de varje dag med sina klichéer och standardfraser försöker fånga andra människor i sin ytterst begränsade verklighet, och mer eller mindre förhäxar andra att tycka och tro inom ett visst mönster.

På det viset kategoriserades Selma Lagerlöf som "löjtnant Lagerlöfs fula, låghalta och inbundna dotter", med mera. Ebba Witt-Brattström som tilldelades årets Mårbacka-pris menar att Selma Lagerlöf förminskats som en "sagotant" i litteraturhistorien ända in i vår tid. Ändå har hon skrivit världslitteratur och blev den första kvinnliga nobelpristagaren i litteratur. (Jag kräver inte att mina vänner ska ha läst Selma Lagerlöf, men jag tappade respekten för Jessica Gedin som programledare i SVT:s litteraturprogram när hon medgav eller kanske "skröt" över att hon inte har läst Selma Lagerlöf.)
Hur Selma hann med allting vet jag inte, men vid sidan av skrivandet drev hon jordbruk och var en av traktens största arbetsgivare. Hon var en av de första i Sverige att införa sjuklön, och lät ofta fler arbeta på gården än hon egentligen hade bruk för eftersom hon inte hade hjärta att avskeda folk. Hon var intresserad av miljö och hälsa (experimenterade med olika dieter) och engagerade sig mot andra världskriget (men hann tyvärr dö flera år före freden).
Hur skulle hon ha sett på vår tid? Jag gissar att hon starkt skulle ha engagerat sig för miljön och varit chockad över hur mycket vi hunnit förgifta jordbruket, lant- och stadsmiljön. Och över hur girigheten brett ut sig!

Nästan som en illustration till det läser jag i Värmlands Folkblad om hur Arbetsmiljöverket hittade brister hos ortens största arbetsgivare bland annat när det gällde rutiner för förebyggande underhåll av ventilationssystemet och bristande ventilation vid svetsplatser,  och vid fördelningen av uppgifter gällande det systematiska arbetsmiljöarbetet. I en annan artikel i samma tidning skrivs det om hur samma företag gör ett fint ekonomiskt resultat även i år och att personalen ska få en sommarbonus; enligt uppgift ska det röra sig om 17 000 kr per anställd. "Mutor för att hålla tyst om miljöbrister?" säger en vän lite elakt. Hursomhelst är det typiskt för idag då snabba pengar är viktigare än en bra miljö.

Selma Lagerlöf hade kunnat spöka för mindre! Vilket man också säger att hon gör - så pass mycket att man började med "spökvandringar" på Mårbacka i höstas. Vilket i sig annars skulle kunnat vara en anledning för Selma att börja spöka, då jag inte är säker på att hon skulle ha gillat jippon som detta. Dels för girigheten och dels för att det igen förminskar henne till en "spöktant". Men också för att så mycket annat hon engagerade sig för som t ex jordbruket har gått överstyr med GMO och kemikalier som förgiftar oss.

Folk och fä, detox och Freud

"Det här millenniet kommer vi alla att dö" - vem var det som sade det, eller var det kanske en röst á la Horace Engdahl alias "Den sista grisen" som sade det från någon obestämd ort utanför eller inuti huvudet? Hursomhelst kommer ju alla - även de som föds i typ nio århundraden framöver -  att dö under det här millenniet. (Det kanske låter dystert, men å andra sidan har det sina poänger- man behöver kanske inte må så illa över att t ex fönstren inte blivit putsade....?) - Och människorna har ingen fördel framför kreaturen, säger Predikaren om saken. Det går den vise lika som dåren! Enligt samma bok. Dock har det framförts mycket i tidningar och övrig media att det här är året då kändisar avlidit i massor. Men även gamla skol- och arbetskamrater har ovanligt ofta gått bort sedan några år tillbaka utan att vara direkt lastgamla. Man börjar snudd på öppna morgontidningen försiktigt....

I samma tidsålder förberedde man sig vid en mobilmast i Skutskär på att desarmera en misstänkt bomb -  som visade sig vara en orgonit, ett föremål med syfte att avleda negativa energier. Under tiden läser jag dagens p.s. i Värmlands Folkblad där en journalist berättar om sina "övernaturliga" upplevelser som antas bottna i stress och ändrade livsbetingelser: Exploding Head Syndrome! Det finns också något som kallas hypnagoga fenomen; de kan på liknande sätt yttra sig som "spökerier", telefonsignaler som inte finns i verkligheten, smällar och dunsar, röster med mera. Man kan lite låta bli att undra ifall journalisten kanske bor i ett hus där också mögel spökar, för det här är likaledes vanligt hos personer som lever i mögel. Mögel stressar kropp och hjärna lika mycket som någonsin psykosocial stress kan göra. Symtomen kan se likadana ut vid mögelskador som vid posttraumatisk stress enligt läkar- och forskningsrapporter, se t ex dr Cheryl Harding och dr William Rea för att bara nämna några. Den senare talar också om elöverkänslighet som "toppen av ett isberg" där kroppens organ länge underminerats i dålig miljö.
Det finns också tecken på att strålning och mögel samverkar på ett för oss negativt sätt. Dr Klinghardt (bl a känd för att framgångsrikt behandla personer med neurologiska sjukdomar och kronisk smärta), berättar i en artikel om en studie där mögel under påverkan av elektromagnetisk strålning producerade 600 gånger fler toxiner. Från i år görs arbetsgivarna ansvariga för den psykosociala stressen på arbetsplatserna. Synd att ingen vill ta ansvar för den rent fysiska arbetsmiljön på samma sätt.

Att avgifta sig från miljögifter och allt som belastar våra kroppar blir en evinnerlig rundgång eftersom vi knappt hinner avgiftas förrän kroppen åter belamras med miljögifter, dålig luft och dito vatten och så vidare. På 80-talet var fasta en vanlig "detox", men eftersom den samtidigt sänker ämnesomsättningen så man ännu långsammare blir av med eventuella gifter kanske den inte är den ultimata avgiftningen. Idag verkar det luta mer åt saker som t ex infraröd bastu. Evelyn som skriver sidan "Detoxing the Body and Help for Multiple Chemical Sensitivity" har enligt egen uppgift blivit frisk från svår överkänslighet och ger gratis tips och råd som är ganska lätta att följa för gemene man. Hon menar bl a att fett från gräsätande djur hjälpte henne att bli frisk, och inte minst "The Dreaded Coffee Enema"!

Tyska språket har ett bra ord för miljöförorening - "Umweltverschmutzung". Kan en orsak till den vara att det alltid varit män som styrt världen? Liksom för att knyta ihop säcken råkar jag just nu läsa Ebba Witt-Brattström som tidigare var gift med ovan nämnde Horace Engdahl. Hon uppmanar oss att läsa lika många böcker skrivna av kvinnliga författare som av manliga och vara "bi-textuella" dvs. helbildade istället för halvbildade som man blir om man ser på allt med mannens ögon. Som man ju i stort sett gjort genom hela litteraturhistorien. Boken heter "Kulturmannen" och i ett avsnitt skriver hon lite om Freud, "psykoanalysens fader" och vad hon menar typisk "kulturman". Minns att jag läste Freuds "Vardagslivets psykopatologi" en gång för länge sedan. Han var förmodligen tokigare än alla sina patienter tillsammans, och orsakade bl a att en kvinna med giftstruma avled. Witt-Brattström ger ett smakprov på vad Freud ansåg vara en "allmän regel för den normalt lagda flickan": att överföra sin böjelse för fadern till den man hon valt; att "i den älskade återfinna fadern". Och så vidare. Jag har inte läst hela Witt-Brattströms bok ännu, men lovar att den är läsvärd. Och minns att visst var Freud också läsvärd på sitt sätt. Nästan lika rolig som Kalle Anka!   

(Foto snott från Fb-gruppen "Alla andra dagar".)

Det förgiftade handslaget

I svallvågorna efter mediaskandalen om politikern som inte ville hälsa på kvinnor med handslag, kan jag inte låta bli att tänka att ifall han bara hade hälsat även på männen på samma sätt (lägga handen över hjärtat) skulle det kunna vara ett mer sympatiskt sätt att hälsa än handskakandet. Med tanke på alla oljiga, svettiga händer man skakat, eller händer som tar i så det knakar i ens egen. Eller näst värst av alla, den råkalla, "döda" handen som ger rysningar efter ryggraden. Den allra värsta handskakningen är den moderna, kemiska varianten eftersom så många går omkring i ett moln av kemikalier dvs. parfymer och påtvingar dem sin omgivning.

Minns med fasa ett besök på ett myndighetskontor där tjänstemannen hade klappat in sig med ett fruktansvärt rakvatten. Och fanskapet kom emot mig för att ta i hand! Detta var visserligen en del år innan jag blev multipelt kemiskt känslig, men jag höll ändå på att storkna i det lilla kontorsrummet. Jag hade med min egen favoritpenna att fylla i en blankett med, och han lånade vid ett tillfälle min penna för att visa var jag skulle skriva. När jag kom hem stank hela lägenheten av den giftiga parfymen. Jag upptäckte att det var kulspetspennan som luktade. Den hade blivit totalt impregnerad av hans parfym och den gick inte att tvätta ren. Jag slängde den, men giftlukten dröjde kvar i lägenheten trots att jag öppnade alla fönster, och jag fick nästan panik. Det handlade om syntetisk mysk som är avsedd att stanna kvar i evigheter på hud och i material. Den tjänstemannen borde ha satts i karantän, för även om han tvättade bort parfymen skulle mycket av den sitta kvar en ganska lång tid i hans hud och kläder.

En annan (och dessvärre tillika sann) skräckhistoria är när jag skulle besöka en liten butik för att köpa en present. När jag öppnade dörren slog rena voodoo-giftet från försäljarens rakvatten emot mig. Det normala hade varit att vända på klacken, men det var som om min hjärna blev kapad av giftet för jag fortsatte bara gå rakt emot honom, och följde med runt när han visade olika förslag plus höll artigt med om allt han sade. Risken fanns att ifall han hade sagt: - Får jag lov att mörda dig? Var vänlig och följ med bakom draperiet, så hade jag kanske svarat: - Javisst. Så trevligt!
Varenda attiralj han rört vid därinne stank av hans vedervärdiga rakvatten.
När jag kom hem slet jag bort omslagspapperet, tvättade presenten så gott det gick och slog in den på nytt i eget papper. Samt gick långa omvägar om den butiken i fortsättningen. Det hade också jobbat en ung grabb där som verkade trevlig. Minns att jag tänkte "stackars grabb som måste jobba i den miljön, det måste ju vara livsfarligt". Tre veckor senare stod det i tidningen att samma pojke hade avlidit. Jag vet inte vad han dog av, men vad det än var kunde knappast arbetskamratens parfym ha gjort saken bättre. Själv hade jag nog inte överlevt ens en timme i det sällskapet.

Det har länge varit så i Sverige att man inte får prata om parfym- och hushållskemikalier dvs. att de kan vara giftiga och sjukdomsframkallande, men numera har forskningen, inte minst Selma-studien i Karlstad , nått så långt att det blivit accepterat att förstå hur kemikalier i våra vardagsprodukter kan leda till cancer, missbildningar hos små bebisar, hormonstörningar, allergier, diabetes, fetma och många övriga kroniska sjukdomar.

Häromkvällen pratade man på nyheterna i TV om att alltfler små barn vägrar äta. De är friska för övrigt, men en del av dem måste t o m sondmatas för att få i sig näring. "Tro mig, vi har gjort allt för att försöka få dem att äta", sade några föräldrar som även fått rådet att t ex göra roligt färgat mos och grönsaker i form av figurer för att locka dem att äta. Jag kunde dock inte höra något nämnas om tillsatser och bekämpningsmedel som eventuell orsak till bristen på matlust. Det är ju annars ganska känt att både barn och djur brukar föredra ekologiskt och tillsatsfritt om de får chansen att välja. Och det gör jag också! Ta bara gurka som exempel - jag vägrar att äta besprutad gurka eftersom den bara smakar vatten och kemikalier! Bara ekologisk gurka smakar riktig gurka.

Den inbillningsfriske

I motsats till huvudpersonen i Molières Den inbillade sjuke (komedi med bl a en avhyvling av de anspråksfulla men okunniga och livsfarliga läkarna år 1673) frestas man som en multipelt kemiskt känslig person att bli inbillningsfrisk ibland och föreställer sig att man kanske kan börja arbeta igen inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag hade tänkt mig vara hjälp åt en nyopererad person. Det fungerade nästan en hel förmiddag; jag hämtade ut smärtstillande medicin på apotek, handlade mat och lagade en nyttig lunch med inflammationsdämpande ingredienser (laxbitar, sötpotatis, broccoli och dressing med rödlök som även är histaminsänkande). Men så överfölls jag av en stor trötthet, det gick knappt att hålla sig vaken samtidigt som halsen svullnade påtagligt och det verkade gå allt trögare för lungorna. Jag började undra vad i helskotta, men fick senare ett mejl med undran över hur luften var i stan efter eldsvådan på bruket. Jag hade inte sett någon rök eller direkt märkt någon brandlukt utan hade trott det var den gamla vår-allergin som var på gång. Aha, då var det ju inte mig det var fel på utan det brann faktiskt!  Gick iväg för att fortsätta vara "samarit" och måste på vägen passera ett område där man höll på att gräva i jorden, där luften var om möjligt ännu sämre. På platser med uppgrävd jord finns många orenheter i luften, t ex mögel och bakterier. (Där kan t o m finnas en bakterie som trivs i den syrefattiga jorden och som producerar det farligaste naturliga giftet i världen (värre än något syntetiskt skapat gift) och kan orsaka botulism. Det sägs att bara 1/4 kg av det giftet skulle kunna döda hela jordens befolkning, men som tur är brukar just den bakterien ha svårt att föröka sig.)
Nu började även benen bli blytyngda och väl framme tyckte den nyopererade (som verkade dubbelt så pigg som jag) att jag såg blek och skröplig ut.... 

Väl hemma igen hade väl så smått de luftburna kemikalierna efter branden börjat lägga sig men då började några sprida parfymångor och cigarettrök från en balkong. Det var inte så att Pandoras ask öppnats just den här dagen, utan var egentligen en ganska vanlig dag med dieselångor utifrån, någon kryddstark matlagning någonstans ifrån och förmodligen även någon som satt igång att måla någonstans i huset. Eller spillt ut bensin? I vilket fall orkade jag nästa dag inte ta mig någonstans utan det blev den nyopererade som kom och skjutsade mig runt så att jag kunde uträtta några ärenden samt erbjöd mig av de smärtstillande medicinerna, men tyvärr hjälper ju inte sådant mot MCS då man tvärtom brukar bli ännu sjukare av kemikalierna i mediciner. (På radion sjunger den gamla 80-talsikonen Grace Jones den gamla 60-talslåten The Hunter Gets Captured By The Game (jägaren fångas av bytet)... man kanske skulle göra en svensk översättning; patienten blev samarit åt "samariten"!) Än en gång måste man räcka lång näsa åt handläggare hos Försäkringskassan och eventuella andra som tror det räcker att "tänka positivt"...                                                                                                                          

Man måste ha tur som en galning om man ska kunna göra något "normalt" bara för en enda dag som MCS-are. Det finns knäppgökar som tror att man kan "vänja sig vid lukter" men det handlar varken om lukter eller att vänja sig, utan om att försöka rehabilitera kroppen så den får tillbaka något av sin gamla motståndskraft. Första steget är förstås att undvika kemikalier, mögel och allt övrigt man inte tål men tyvärr kommer många inte ens så långt eftersom det finns så få platser med ren luft.

När allergitest visade på "vikande allergi" var jag i praktiken ännu mer överkänslig (på ett värre sätt) och märker att även andra icke allergiska personer verkar reagera på pollen under de olika säsongerna mellan vår och höst. Det är vanligt med symtom av alens blomning redan i januari eller februari (röda och svårt kliande ögon m m) och i mars-april när snön smält är det inte ovanligt att mögel och förmodligen pollen som förs hit med vindarna söderifrån orsakar ledvärk, svullnader och trötthet. Sköldkörteln får jobba hårdare under våren, man kan se det tydligt genom att nypa i huden t ex mitt på ovansidan av fingrarna och huden stannar kvar i det läget som om den vore modellera. (Kallas myxödem.) Tror sköldkörteln protesterar mot övertidsarbetet genom att det liksom bränner bakom pannbenet. Jag föreställer mig att sköldkörteln känner sig som den hackande motorn i bilen när Seinfeldt och hans tokige granne försöker tvinga bilen ända hem och nålen på bensinmätaren börjar närma sig noll. I maj-juni brukar björkpollen kunna orsaka att gamla överkomna födoämnesallergier återkommer temporärt med blåsor och svullnader i munnen m m. Plus gamla "Mr Hyde-syndrom" eftersom allergi orsakar att cellerna sväller även i hjärnan. Gräsblomningen i juli är för min egen del en av de värsta då kroppen ibland kan vara farligt nära kollaps och små blödande sår lätt uppstår på huden för minsta påfrestning, t ex om det pågår gräsklippning utomhus. Och i augusti/september blommar de starkt allergiframkallande malörtsväxterna plus att mögel utomhus ökar under regndagarna mot höstkanten vilket kan påverka ända tills frosten!

Det är ett "misstänkt" funktionshinder då man varken har rullstol eller ens en hörapparat. Då man i vissa sammanhang klarar sig utmärkt får säkert en hel del inte ihop det, utan tycker det verkar skumt  och börjar ställa frågor av misstänksam natur (och tröttsam, eftersom de sällan är intresserade att veta)...... Råkar läsa en artikel (som dock inte handlar om MCS utan om självutnämnda barnexperter) där utrikeskorren Anna-Lena Laurén tycker att när man får misstänksamma frågor om hur det går ihop behöver man inte alls förklara sig. Man kan bara säga som Lilla My: Ha!

"Rebel Without a Cause"...

Jag åkte en gång med en taxichaufför från Afghanistan som påstod att det finns inga allergier i Afghanistan. "Folk där skulle skratta om någon påstod sig vara allergisk".
Men han berättade att däremot blev hans landsmän som kom till Sverige ofta allergiska när de varit här ett antal år. Jag menade att det skulle åtminstone delvis kunna bero på alla kemikalier vi har omkring oss och på oss hela tiden här, men han sade att det finns ju massor av kemikalier i Afghanistan också, t o m från bomber och liknande!

Men jag tror nog ändå att den ständiga exponeringen av parfymerade produkter på vår hud dygnet runt och i luften vi andas inomhus frestar hårt på motståndskraften och ger ett bidrag till alla allergier plus en massa andra sjukdomar. Vad man använder på huden kan ännu snabbare ta sig in till kroppens organ än det man äter, och är på ett sätt ännu farligare eftersom de enzymer då saknas som åtminstone bryter ner vad man äter. Plus att luften man andas genom näsan ännu snabbare når den korta vägen till hjärnan!
Tänk bara på alla tvätt-, skölj- och rengöringsmedel, schampo, hårstyling, deodoranter, hudkrämer osv som används under en dag. En person som har MCS (multipel kemisk känslighet) vänder helst omedelbart på klacken vid tröskeln till ett "normalt" hem som använder alla dessa parfymerade produkter. (Det betyder förstås inte att man skulle ha mindre välstädat eller vara mindre hygienisk själv eftersom oparfymerade produkter eller naturmedel är minst lika verksamma.)

Enligt forskare på MCS, bl a professor Steven Nordin vid Umeå universitet (före det han, efter vad som sägs, sålde sig till "Big Pharma" (?)), förändras  blodflödet i hjärnan när dylika personer utsätts för exponeringar. Men det är knappast bara i västvärlden människor får MCS, utan varhelst personer utsätts för en stor mängd kemikalier vid enstaka tillfälle eller små doser vid upprepade tillfällen finns risken. Även om man i vissa länder kanske aldrig hört talas om MCS och möjligtvis kallar symtomen något annat.
De tillfälliga "hjärnskador" som uppstår hos många vid exponeringar kan lika lite som t ex ett epilepsianfall förhindras genom förnuftigt resonemang. Man kan lätt tänka sig hur exponeringar av parfym och andra kemiska emissioner (inte minst i sjuka hus) måste påverka personer med redan kroniska hjärnrelaterade sjukdomar. Jag läser i morgontidningen om en gymnasieelev som döms till ungdomsvård för misshandel av en lärare efter en diskussion vid sen ankomst. Eleven som har en neuropsykiatrisk diagnos säger att han p g a sina svårigheter inte kan styra sitt handlande. Den svårt kemiska och pH-sänkande luften i ett "normalt" klassrum bidrar säkert inte så lite till stressreaktioner och överloppshandlingar.

I Albert Camus roman Främlingen tillfrågas den dömde varför han utan vidare mördat en arab. Han svarar: "Det var så varmt."
Jag vet inte om det någonsin forskats på olika luftkvaliteters och exponeringars påverkan vid impulsiva våldsbrott, men föreslår härmed ämnet för en akademisk uppsats (å det snaraste)!
  



   

Friedmans huvud på ett fat...?

Politiska broilers som Annie Lööf (C) och Ebba Busch Thor (KD) tjatar om att lönerna måste sänkas på  den svenska arbetsmarknaden. Och Carola Lemne, vd för Svenskt näringsliv, med en månadslön på 490 000 kronor vill ha en lagstiftning om lägre löner på ungefär 12 000 i månaden (fast inte hennes egen förstås). Samtidigt som en expertgrupp under finansdepartementet inte gillar att regeringen 2016 tagit bort "stupstocken", den bortre gränsen i sjukförsäkringen, utan vill återföra högerlinjen där sjukskrivning anses ha ekonomiska incitament och inte beror på ohälsa, stress eller dåliga arbetsmiljöer.

En dansk vän berättar hur New Public Management, en politisk styrningsmetod inspirerad av Chicagoskolan (som t ex Richard Nixon och Margaret Thatcher tillämpade i sin politik), har smyginförts i Danmark och orsakat bl a en process av avhumanisering under senare år. Själv minns jag det toleranta och frisinnade Danmark från början av 80-talet när jag bodde där en tid, och dit en tysk vän brukade åka över helgerna så ofta han hade möjlighet bara för att "andas ut". Var annars i världen än i Köpenhamn hade man kunnat se exempelvis en lokal med skylten "De arbetsskyggas förening" mitt i stan....
Numera är det förvandlat till en rädd och främlingsfientlig stat där det nu inte ens längre heter medborgare utan bara borgare! Precis som i Sverige finns många hatare som nu vill ge flyktingarna skulden för en eventuell" systemkollaps", vilken i så fall i själva verket skulle bero på den hårda styrningen och kontrollen i New Public Management, som precis som i Sverige  har lett till stora administrativa kostnader och brist på yrkesetik. Den hårda marknadsstyrningen och konkurrensen anses ha lett till att folk inom t ex vård och barnomsorg är rädda att berätta om missförhållanden eftersom deras egen arbetsplats skulle bli mindre konkurrenskraftig. Friedmans och Chicagoskolans politik har tillämpats i bl a USA, Europa, Kina, Ryssland och Chile och gått hårt fram mot fattiga, oliktänkande och även arbetare.   

Milton Friedman fick nobelpris i ekonomi någon gång i slutet av 70-talet, men jag kände faktiskt förut inte till NPM och Chicagoskolan. Det är nog inte meningen att man ska göra heller eftersom det inte finns någon offentlig debatt om detta varken i Danmark eller Sverige. Hitler lär på sin tid ha uttalat att man kan skapa styrning och kontroll genom att smyga in detta i lagom doser utan att det märks så mycket. Orwells scenario New World Order som en del bara väntar på ska slå in, har väl i själva verket redan slagit in i och med detta och började bli kännbart i Sverige under tidiga 90-talet med regeringen Bildt.
Friedman arbetade tillsammans med diktatorn Pinochet i Chile en period under 70-talet, vilket väl säger en del.

Under 1900-talet var det nationalekonomen John Maynard Keynes idéer som låg till grund för politiken i en rad länder. En av tankarna var att man under svångremstider istället skulle spendera för att skapa en blomstring i handeln och tvärtom under de goda tiderna spara för en samhällsreserv. Men en annan nationalekonom, dvs. Friedman, mejade under slutet av 1900-talet ner Keynes teorier, och för att göra en lång historia kort förkastade Friedman statens ansvar och lade alla tillkortakommanden på individens axlar eftersom det nu var råkapitalismen och den fria marknaden  som skulle styra. Friedman var även för att droger skulle vara legala (och här kan man för sin inre syn se Big Pharma, förväntansfulla som hyenor, i bakgrunden).

Jag gissar att det är Milton Friedmans spöke som flåsat medborgarna (för det heter väl förhoppningsvis fortfarande så i Sverige) i nacken sedan några decennier tillbaka. Myndigheterna blev slavar under NPM och förvandlades till  rena kontrollorgan i stället för som tidigare en service för allmänheten. Jag erbjöds gå en söka jobb-kurs efter en arbetsskada i början av 2000-talet, och det står klart att ledarna måste ha fått gå New Public Management-kurs där avhumanisering och kontroll stod på programmet för jobbsökarnas del. Man fick t ex en gång förhållningsorder att inte hålla fast vid egna politiska åsikter utan söka jobb på kanslier hos politiska "motståndare", och i rentav luthersk jag-fattig-syndig-människa-anda ingick att offentligt bekänna vad man ångrar mest av det man gjort tidigare i livet. Jag menade att jag ångrar ingenting, vilket möttes med stor förvåning och ogillande. I ett försök att vara lite tillmötesgående gick jag med på att jag ändå ångrar en sak; nämligen att ha tackat ja till denna kurs då den i ärlighetens namn inte verkade leda till någonting för någon (det ledde dock till ännu mer ogillande...).   

Men också andra med samhällsansvar t ex polis och bostadsvärdar i allmännyttan har tagit del i avhumaniseringen genom att ingen i makt- och ansvarsposition tar ett ansvar utan bollar problem mellan sig i oändlighet á la Kafka eller för den delen Försäkringskassan. Exempelvis erbjöds en vän bostad utan att hyresvärd berättade att grannen ovanpå hade hotat och terroriserat personer som tidigare bott i lägenheten och att den allra senaste hade tvingats flytta p g a detta. Det visade sig även vara ett känt fall för polisen, men ändå har inte hyresvärden flyttat på den gravt störande personen utan hänvisar till polisen och kräver "inspelningar" som bevis. Min gode vän lyckades spela in en lång sekvens där grannen bankar i golvet och skriker hotelser och okvädningsord sent på kvällen. Men polisen ville inte ens lyssna på inspelningen utan gjorde bara ytterligare en till i raden av anteckningar!

Man behöver säkert inte heller förvånas över att miljösjukdomar som MCS inte accepteras av Försäkringskassan eller samhället överhuvudtaget med tanke på detta. Tidigare accepterades åtminstone ca 20 % när det gäller sjukskrivningar/sjukpensioner men numera anses ingen med MCS ha nedsatt förmåga med ens en fjärdedel enligt FK. Så långt jag vet fanns också åtminstone en viss respekt för elöverkänsliga och det talades en del om personer som blivit skadade av bildskärmar i slutet av 80-talet, men numera är det ett tabubelagt område på alla plan.

Emellertid finns kanske hopp åtminstone på en del områden, för man kan läsa att efter valet 2014 har man på regeringskansliets internetsida erkänt att de senaste decennierna har styrts av New Public Management, men att den nuvarande regeringen med den nya budgetpropositionen vill nå bort från NPM och menar att det skulle betyda bl a sparade kostnader för administration och en bättre yrkesetik.

En fråga om vokabulär

Häromdagen stod en fet rubrik i Värmlands Folkblad: "SNUSNING KAN LEDA TILL AVSKED PÅ HAMMARÖ". Kommunfullmäktige har klubbat igenom beslutet att de anställda inte längre får röka eller snusa på arbetstid från och med april i år. Från fackets håll sägs det: "Våra medlemmar får betalt av arbetsgivaren för att utföra ett arbete under arbetstid men vad de gör på sina raster kan vi inte lägga oss i". Ett ordförslag som borde lämnas in till Svenska Akademien är "tredjehandsrök". Vad man nog inte räknat med hos fack och arbetsgivare är att om man röker på sin rast finns tyvärr röklukten kvar i hår, hud, andedräkt, kläder och ofta i saker som den rökande tagit i, och alldeles speciellt olämpligt blir det ifall man arbetar inom omsorgen eftersom barn är särskilt utsatta och även äldre och sjuka har ofta nedsatt motståndskraft mot rök och parfymer,
I Sunne kommun erbjöds de anställda en kurs för att sluta använda tobak. Mer än 100 personer deltog och 80 % lyckades sluta, säger hälsokonsulten Mats Svärdsén.     

När det gäller cigaretter är det inte tabu att tala om gifter, och det borde kunna vara lika självklart att tala om gift och kemikalier när det gäller de massproducerade, billiga parfymerna i deodoranter, tvätt- och sköljmedel, hårvårdsprodukter, rakvatten och så vidare. Lite längre fram i vår (maj) är det MCS Awareness Month som i Sverige avrundas med Parfymfria Dagen i MCS Swedens regi. Astma- och allergiförbunden i Norden har senare under året en informationskampanj under en höstvecka, Parfymfria veckan. Tyvärr använder sig de senare av precis samma ord som parfymindustrin använder för att locka kunder, dvs det positivt värdeladdade ordet "doft". (För det är väl t ex knappast någon som ringer polisen p g a "likdoft" från en lägenhet...?) I Svenska Akademiens ordlista jämställs ordet dofta med att lukta gott. Det är här som folk ofta börjar slå sig på knäna av skratt, för vem kan vara tokig nog att inte tåla VÄL-doft? Å andra sidan blir många arga när man använder orden gift eller kemikalier om parfym, men det brukar löna sig på sikt. När informationen väl har smälts brukar en hel del förstå vad det handlar om. Jag kan instämma med d-ordet i det fall jag skulle (och tålde att) dofta på en flaska parfym som faktiskt luktade gott (vilket många syntetiska parfymer långt ifrån gör), men om jag skulle sprida doften i det offentliga rummet och utsätta någon som får sjukdomssymtom av den skulle den inte längre kunna kallas väldoft enbart, utan då är det i verkligheten frågan om en kemisk attack på personens hälsa. Symtomen från multipel kemisk känslighet kan variera mellan den "lättare" sorten t ex huvudvärk, yrsel och illamående eller av svårare slag där symtomen faktiskt härmar andra sjukdomar (ofta flera på samma gång) som influensa, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, tillfällig adhd eller hos barn autismliknande utbrott.
Ordet lukt är mer mångtydigt och odör har i svenska språket en negativ klang med synonymerna lukt; stank i tidigare nämnda ordlista.

Major impetu slår till

Det brukar finnas namn för att skilja mellan större eller mindre sjukdomsutbrott eller anfall vid sjukdomar, t ex när det gäller epilepsi heter stora anfall "grand mal" och små "petite mal" eller "absence". Man kanske skulle behöva ha namn för de olika reaktionerna och symtomen vid MCS också, och där har man ju dessutom de så kallade senare reaktionerna. Om man skulle dra till med ett hemsnickrat namn på latin skulle en större reaktion kunna heta major impetu. Och det var detta som slog till just i idag!

- Man får aldrig tro man är bra, för då är det kört! Så sade Monica Zetterlund i en intervju och fast hon förstås talade om någonting helt annat än MCS så stämmer det bra för MCS, åtminstone när det gäller mig. Det är så snart jag inbillar mig jag är eller håller på att bli frisk som det är farligt, för då blir jag dumdristig. Jag brukar alltid ha fönstret åtminstone några centimeter på glänt när jag sover, men var tvungen att stänga det helt i natt på grund av många minusgrader. Normalt låter jag då dörren till hallen och badrummet vara öppen så att den inkommande luften från rummets fönsterventiler kan ta sig ut genom utluftsventilen i badrummet, men nu var jag så övermodig att ha varit frisk ett tag att jag glömde eller struntade i ställa upp dörren. Visserligen sägs övertryck i bostaden vara bättre än undertryck eftersom det senare anses dra ut emissioner och eventuella gifter ur väggar och material så att vi andas in det, men den här natten kunde ju luften inte cirkulera och jag märkte kemiska lukter precis som alltid när fönstren är stängda. Det rör sig om formaldehyd, impregnerade gamla parfymer och cigarettrök i tredjehandsform som sitter i husets väggar, ibland kvardröjande naturliga kemikalier från matlagning, och kanske damm och partiklar från böcker och andra material osv. Men struntade ändå i att öppna dörren eller åtminstone en fönsterspringa.

Trots det kände jag mig relativt pigg i morse och beslöt mig därför dumdristigt att gå och handla på dagtid. I affären finns vid den tiden en mängd människor och en ännu större mängd av deras kemikalier i form av parfymerade lotioner, deodoranter, hårvårds- och stylingprodukter, tvätt- och sköljmedel i kläderna, osv. osv. Inte sällan med ett extra par droppar eller sprayduttar parfym som pricken över alltihopa. Då framstod plötsligt affären som konstig och lokalen svår att hitta i: det verkade som alla grönsaker var vitskimrande av mögel och all ost var slut eller hade gömt sig; hade hyllorna kastats om? Jag förstod att det var nu exponeringarna tog ut sin rätt och "major impetu" slog till i form av
1) snurrighet och brist på lokalsinne. (Det är här som det också är vanligt med siffer- och eller bokstavsdyslexi.) Eller kanske en gratis trailer om hur det kan te sig att gå och handla vid 85-90 år? 2)Leder och muskler blir ofta väldigt stela vid MCS-reaktioner och att betala vid kassan med kort eller kontanter med alldeles stela fingrar var också lite som en förhandsvisning av åldersstelhet.
3) När jag kom hem började jag frysa och hacka tänder, men slängde därefter upp fönstren trots femton minusgrader för att inte storkna av värme. Att inte kunna reglera kroppstemperaturer är ett vanligt symtom vid MCS. 4) Starka känslor av hunger är också något man ofta hör om som vanliga reaktioner vid/efter exponeringar eftersom kroppen verkar förbruka mycket näring och energi vid dessa tillfällen. 5) Samtidigt är det också vanligt att sväljreflexen inte fungerar och man riskerar att kvävas om man försöker äta som vanligt. Strupen låser sig i en position, och i en del fall kan andningen låsa sig och man får "plåtlungor". Även tårvätskan försvann och ögonen blev så torra att det gör ont att blinka. 6) Förskjutning av tids- och rumsuppfattningen är vanligt efteråt åtminstone hos mig, och saker kan ta väldigt lång tid att göra, saker tappas bort och dyker upp på oväntade ställen, en sax ligger plötsligt framme: har jag tagit fram den, när och varför? En dag kan "försvinna" eller ligga utanför tiden men tur att man har en morgontidning där man kan kontrollera vilken dag det egentligen är!
För många verkar idag även den massiva mobilstrålningen på allmänna platser och i

lägenhetshus vara orsak till liknande reaktioner, men den saken verkar vara ännu svårare för folk att ta till sig än problemet med kemikalierna.                                          

Gamla ordspråk om att inte sälja skinnet innan björnen är skjuten eller inte ropa hej förrän man kommit över bäcken kanske är extra giltiga om man har MCS, för det är väldigt vanskligt att lova saker i förväg då man aldrig riktigt kan veta om man blir exponerad för något som kommer att slå ut en, och att man känner sig frisk i frisk luft kan vara ganska bedrägligt och få en att glömma att det inte självklart är så i andra miljöer. Men idag lever vi ändå i en tid när kemikaliers påverkan börjar uppmärksammas mer och mer. När man ser tillbaka i litteraturen känner man ganska ofta igen symtom som mycket väl stämmer överens med MCS men som då misstogs för många andra saker och ledde till svåra konsekvenser. Läser en intervju med författaren Barbro Lindgren (skrev barnböcker som t ex Loranga, Masarin och Dartanjang) där hon berättar att hennes make arbetade som scenograf med farliga plastfärger i en tid när man inte brydde sig om att se till att ventilationen fungerade. Barbro och barnen såg oroväckande förändringar komma smygande. "Han blev retlig, alltmer frånvarande i familjen, stod inte ut med någon form av krav. Det var fasansfullt, han blev en helt annan. När han till slut lämnade familjen, tyckte barnen nästan att det var en lättnad. Några år senare dog Bo i cancer", berättar Barbro Lindgren.

MCS i litteraturen

Idag kan jag läsa böcker (förutom de mest stinkande förstås) till skillnad från för bara några år sedan då jag inte alls kunde läsa böcker dels på grund av att nytryckta böcker stank av tryckfärger och kemikalier från papper och/eller omslag, medan lånade böcker som hunnit "avgifta sig" från färglukt istället stank av tidigare låntagares parfymer, sköljmedel, rakvatten, handkrämer osv. osv. De böcker som fungerar bäst är de nya eftersom det inte används så starkt luktande tryckfärger numera, åtminstone enligt min erfarenhet, samt biblioteksböcker som befinner sig i stadiet då de inte hunnit få den unkna eller mögliga lukten från nedbrytningen av gammalt papper och bokpärmar men inte heller hör till de allra mest populära t ex vissa deckare som varit i händerna på alltför många "stinkare".

Jag råkade få Karin Johannissons senaste bok i händerna. Hon är professor emerita i idé- och lärdomshistoria och det brukar alltid vara intressant att följa det hon skriver. Boken heter Den sårade divan och handlar om tre kvinnliga "kändisar" under modernitetens 1900-tal. Det gemensamma för dem är att de inte platsade i den tidens trånga mall för normalitet och periodvis vistades på Beckomberga. Männen hade ett mycket större svängrum när det gällde normaliteten, och om de uppvisade symtom liknande de här kvinnornas benämndes det att de var "utarbetade" medan kvinnorna betecknades som galna. Det slår mig att deras kroppsliga symtom ofta stämmer överens med diagnoskriterierna för MCS dvs. reaktionerna vid och/eller efter exponeringar för kemikalier och/eller mögel m m. Man kanske inte kan påstå att alla skulle ha blivit helt friska av att mögel- och kemikaliesanera miljön och detoxa kroppen, men jag tror att deras lidande åtminstone skulle ha kunnat minskas på det sättet. Sigrid Hjertén sade att hon slutade måla för att hon inte längre tålde lukten, och hon sade ofta att hon kände sig förgiftad. Hon led domningar i armar och ben, och en period kan hon inte gå. Hon har svårt att reglera kroppstemperaturen och får attacker omväxlande av köld och värme (vanligt vid mögelskada och vid histaminkänslighet), väcks av "elektriska stötar i kroppen" (även vanligt när kroppen skadats av mögel). Hon behandlades med en massa kemiska mediciner, blev ännu sämre och dog på samma sjukhus efter en slarvigt utförd lobotomi.
När det gäller Nelly Sachs, nobelpristagare i litteratur, och författaren Agnes von Krusenstjerna upplevde de liknande dvs. förgiftning och kanske även elöverkänslighet eftersom de ibland led av "strålning" vilket på sjukhuset förstås uppfattades som galenskap. Ännu en av alla galna kvinnor var von Krusenstjernas kusin Agnes Lagercrantz, mor till författaren Olof Lagercrantz och Lis Asklund, kurator och känd radioröst. Modern har en detaljerad dokumentation av fysiska symtom och skador men förloras ändå helt i "dårarnas värld" och lobotomeras. Olof Lagercrantz beskrev det som en total degradering: från människa till en skuggvarelse som glufsar i sig maten. "Ett besök där blev liktydigt med ett besök i helvetet" skrev han i sin dagbok. En annan gång skriver han: "På mors dag fick hon en tårta, som hon satte i sig på en gång."

Nu är förstås denna bok inte skriven med tanke på saker som kemikalier och miljö utan handlar om bristen på modeller och nischer för de här begåvade kvinnorna som inte platsade i de snäva roller som tilldelades av samtiden, och som faktiskt såg Beckomberga som sin fristad där de kunde "ta makten" över sina identiteter som sjuka och spela ut sitt register, därav "divan" i bokens titel. Men man kan inte låta bli att undra vad som hade hänt om deras upplevelser av förgiftning tagits på allvar, eftersom det börjar bli ganska vanligt idag att sätta gifter i mediciner, mat och miljö i samband med neuropsykiatriska och andra sjukdomar. (Åtminstone hos vakna forskare, fast tyvärr inte så mycket ännu inom den efterblivna vården.)

PS. Karin Johannisson har tidigare uttalat sig om bl a sjuka-hus-syndrom, MCS, elöverkänslighet, fibromyalgi, amalgamförgiftning m m och verkar tro att det är "kultursjukdomar" som är anpassade till tidens krav. Hon menar att de här sjukdomarna blossade upp på 80-talet medan begreppet utbrändhet blev en populär diagnos på 90-talet. Jag tror när det gäller de här funktionshindren att hon riskerar att vara "kulturellt hemmablind" på grund av sin nisch i yrket och försöker "stoppa runda klossar i fyrkantiga hål". Att små barn som inte känner till vad som är årets modediagnos kan drabbas av MCS m m  tycker jag motsäger hennes teori. Om man ser till alla barn som exponeras för kemikalier och som ofta också drabbas av symtom på grund av dagis och skola i fukt/mögelskadade hus är det väl inte frågan om en kultursjukdom, om man inte räknar mängden sjuka hus och parfymerade produkter osv. som kultur förstås. Men den "kulturen" har ju inte minskat sedan 80-talet utan tvärtom ökat. Hon säger också i en artikel i en läkartidning att antalet elöverkänsliga inte ökat sedan 90-talet, men det tror jag heller inte på. Det handlar nog snarare om att de inte vågar berätta om sina symtom p g a den "terror" i olika former de därmed utsätts för från vårdens sida. Numera hör man ju alltfler i omgivningen säga att de påverkas negativt av t ex den trådlösa strålningen som ökat hämningslöst sedan dess.

"Ninni Schulman-baksmälla" och lösningen på Palmemordet

Började läsa Ninni Schulmans senaste bok igår kväll och som vanligt när det gäller hennes deckare klarade jag inte att sluta läsa utan måste läsa hela boken (nästan hela natten). Därför lider jag av allmän trötthet och en aning blodtrycksfall idag, och kallar det "Ninni Schulman-baksmälla". Hon är visserligen rankad som en av de främsta författarna av kriminalromaner i Sverige just nu, men här i stan är hon förstås ännu större eftersom hon hämtar miljön i sina böcker just härifrån. Marc Broos sade att han startade Alma Löv museum för modern konst som en motvikt till att värmlänningarna är så förtjusta i sina författare (t ex Selma Lagerlöf) och miljöer att de kan ha lite svårt att släppa in andra intryck.
Men, men...jag känner igen varenda hus och gata hon beskriver i böckerna och nickar gillande åt Valborgskören i Blinkenbergsparken och när huvudpersonen går in på Kaffestugan. - Jo, minsann!
Hon är en även en mästare på att fånga den form av självgodhet som kanske är typisk för en del på små bruksorter, här i form av de bullbakande klassmammorna som höjer sig själva genom att klanka ner på en socialt eftersatt familj där mamman bl a misshandlas och inte hunnit baka till försäljningen för skolresan.

Apropå självgodhet så fick jag nyligen nys om en bok som handlar om den självgoda viljan (inte minst inom vården) att rakt av psykologisera bort funktionshindren MCS (multipel kemisk känslighet), elöverkänslighet och CFS/ME trots att seriösa läkare och/eller forskare (t ex William Rea i USA och förut professor Steven Nordin i Sverige när det gäller MCS) anser att de är fysiska och högst reella.  Den är skriven av Diana Crumpler och heter Prostituting Science: the Psychologisation of MCS, CFS and EHS for Political Gain. Den kritiserar bristen på medborgerliga rättigheter som andra tar för givna, och jag gissar att den också bidrar till att vässa våra argument.

Eftersom det var Ninni Schulmans allra senaste bok jag nyss läste ut och jag redan har läst alla hennes tidigare, fyller jag vakansen (i väntan på hennes förhoppningsvis nästa!) med ett boktips som Leif GW Persson gav i någon litteraturtidning: En osynlig av Pontus Ljunghill. Den handlar om ett olöst mordfall från 1928 som hos en pensionerad polis blivit personligt, ätit sig in och inte släpper taget. När det gäller Leif GW Persson finns det kanske egentligen ingen som hade så stor anledning att mörda Olof Palme som just han. Det var tack vare Palmes förnekande av Leif GW:s rapport gällande Geijeraffären som han i slutet av 70-talet fick sparken från sitt jobb, förlorade sina vänner, sitt sociala anseende och blev en persona non grata som inte såg någon annan utväg än att skjuta sig själv. Nu blev det inte så...... kanske uppstod tanken på att hellre skjuta Palme? Som Sveriges förmodligen smartaste person var han nog den ende som skulle kunnat komma undan med "det perfekta brottet" ur den synvinkeln. Skulle han inte annars haft förmågan att presentera lösningen på det gamla Palmemordet redan för länge sen (inte bara i romanform utan i verkligheten), oavsett det inte låg på hans skrivbord? Intressant nog fick han en anonym försändelse "skickad till sig" för några år sedan med en kula som ansågs ha tillhört vapnet i Palmemordet. Leif GW Persson lät efterlysa den anonyme vilken lär ha hört av sig nyligen och överlämnat en revolver som sades kunna vara mordvapnet, för analys. Börjar han, rent hypotetiskt förstås, steg för steg iscensätta avslöjandet av fallet (som enligt hans egen utsago aldrig släppt taget om honom)? Tänk om vi får den ultimata stora svenska kriminalromanen, där Leif GW Persson (förmodligen postumt) ger ut sin sista bok i vilken Palmemördarens vålnad stiger fram, i form av Leif GW själv?




.