Dumbommarna

Vilken person skulle gladeligen minska sin inkomst till ingenting och lägga sina sista pengar på hjälpmedel som inte finns högkostnadsskydd eller någon form av bidrag för? Och vem skulle frivilligt slänga ut personliga ägodelar, kanske fly från bostaden och inte sällan måste kapa kontakten med vänner och familj som inte klarat nålsögat när det gäller att hålla sig kemikalie-fria?
Ändå förnekar många läkare idag, år 2013 att miljösjukdom finns. Man tror nästan inte sina öron ibland när man får höra berättelser från sjukvården, och undrar om man har åkt tidsmaskin tillbaka till den tid man menade att jorden var platt.
De som före den svårare formen av miljösjukdom hade ett välbetalt arbete vågar nog inte ens tänka på hur mycket pengar de har förlorat, medan jag som var arbetslös ändå skulle förlora runt 3.000 kronor varje månad om jag skulle bli tvungen att i fortsättningen leva på försörjningsstöd ifall jag skulle bli permanent utslängd från Arbetsförmedlingen av orsaken att jag behöver en "allergianpassad" plats inom sysselsättningfas eller praktik.
Och det är ändå bara en sida av saken. En av alla de andra är att man blir drabbad av "pesten" dvs. parfymer, handsprit, rengöringsmedel etc. på alla ställen inom vården, från tandläkare till allmänmottagning eller specialist som det tar dagar att hämta sig från samt sanera kläder och andra attiraljer man eventuellt haft med sig. Därför går jag inte längre till tandläkare på kontroller, bara om jag är absolut tvungen - vem vill frivilligt utsätta sig för den "cellgiftsbehandlingen" som kanske är rätta namnet eftersom det är just gifterna i parfymer och andra kemikalier man reagerar mot. Moderna parfymer består till 95-100 % av kemikalier, en del så giftiga att forskare vill förbjuda dem. Dessa tillsammans med massor av andra kemikalier gör att våra vanliga vardagsprodukter bildar en giftcocktail som MCS-drabbade har "turen" att reagera mot. Kanske är det verkligen tur, eftersom andra som inte känner den omedelbara giftverkan marinerar sig i dessa och tror att det är självklart att t ex tvätta i parfymerade tvättmedel eller smörja in sig med parfymerade hudkrämer.
Huden som är kroppens största organ absorberar förstås alla gifterna, och det tar 26 sekunder för dem att nå invärtes organ som t ex lever och njurar. Nyttigt? Människor har i tusentals år tvättat sina kläder utan kemikalier. Det går lika bra att tvätta i t ex ättika eller bikarbonat. Och ekologisk kokosolja fungerar bättre än några "antirynk-krämer".

Man avundas sannerligen inte övriga sjukdomar som också börjar ifrågasättas av Försäkringskassan idag. Skillnaden är att miljösjukdom verkar behövas förklaras hela tiden om igen därför att alla har "glömt" eller kanske inbillar sig att man själv "glömt" att bli sjuk. Vid min senaste arbetsplats hade jag satt upp en skylt på dörren att det var parfymfritt som gällde på mitt rum. Varje dag kom ändå personer in och stank parfym och rakvatten, både i ärenden som gällde jobb och för att hälsa på, därför att de menade att det måste vara tråkigt att sitta "isolerad"  i en korridor för sig. Jag hade inte hjärta att kasta ut dumbommarna eftersom de hade välmenade avsikter, och hade så svårt att få in i sina skallar att de faktiskt spred kemisk pest omkring sig. Jag måste hela tiden ha fönstret öppet även när det var kallt, men det var ändå svårt att få ut parfymlukten, och luftrenare räckte inte alls till, utan satt i vinterjacka och frös, och allergikonsulent blev förskräckt när hon kom på besök.
"Men vad kallt du har härinne, fryser du inte" frågade också arbetsledaren. Och ändå hade jag både muntligen förklarat och gett skriftlig information till alla beträffande parfym. Den före detta belgiske premiärministern Paul-Henri Spaak sade en gång: "Dumheten är den egendomligaste av alla sjukdomar. Den sjuke lider aldrig av den. Det är de andra som lider svårt."
Hemma har jag numera infört nolltolerans, och har alltid en sprayflaska fylld med biologisk ättiksprit stående i hallen samt funderar på att komplettera med Heimlichmanövern  - ett kvastskaft inkört under  revbenen skulle väl ändå få folk att undgå den vanliga glömskan av parfymförbudet, för ett tag i alla fall?
De enda jag kan komma på som idag sitter i samma båt är de elöverkänsliga. Man har i Sverige slutat göra utredningar om elöverkänslighet. Vad innebär detta när det gäller saker som diagnos, rätt till anpassning av miljön och ekonomisk ersättning?  I stället utökar man de trådlösa nätverken (inte minst i skolan) som anses vara ännu skadligare beträffande strålningen.

Men eftersom EU har uppmanat sina medlemsstater att ta upp MCS (Multiple Chemical Sensitivity) i sina diagnoskodförteckningar, och det på MCS-Swedens medlemssida finns en färdig anamnes att fylla i som man kan ta med till sin läkare, borde det gå att få den formen av miljösjukdom erkänd inom en överskådlig framtid. Det borde också spara in en del pengar åt vården, som ibland skickar miljösjuka på kognitiv beteendeterapi eller liknande, och i sin enfald tror att det inte ska behöva göras något åt miljön.