Religiösa sekter eller politiska grupperingar som står i utkanten av samhället kan aldrig förändra samhället, menar kosmologen Martinus, eftersom all förändring måste ske inifrån. Detsamma gäller även för individen; allt annat är bara "dressyr" eller "polityr" som faller av när personen inte har allmänhetens ögon på sig. Som ett exempel nämner han hur kungar långt tillbaka i tiden före Kristus t ex i det forna Egypten verkligen var konungar i den meningen att de ägde ett högre medvetande och därför var lämpade att styra över folken (inte de senare faraonerna före Kristus utan mycket längre tillbaka). Det högre medvetandet hos härskarna försvann under senare tider och kvar blev kungar med helt vanliga medvetanden som hos vem som helst. Den högre, andliga förmågan avvecklades men istället utvecklades "djävulsmänniskan" som har firat många tekniska och materiella triumfer, men förlorat det etiska ansvaret för dem.
Under 2000-talet kommer karmavågor från det fruktansvärda andra världskriget att drabba jorden, menar samme kosmolog, bl a i form av stora naturkatastrofer och vi har redan sett början av dem. Ingen kan längre förneka klimatförändringarna som enligt forskarna har framskridit i takt med vår användning av fossila bränslen, men vare sig man "tror" på koldioxidsteorin eller inte behöver vi en helt annan miljöpolitik snarast om mänskligheten ska överleva. (Men jorden själv har också sin egen karma som vi inte känner till, det är ju en relativt ung planet som fortfarande brinner i sitt inre med en temperatur av 6000 grader Celsius.)
Ett tragikomiskt exempel på att nutida politiker helt har förlorat sitt forntida, kosmiska medvetande ser man just nu på TV, när den obehaglige, lille moderatledaren Kristersson i sin förblindade karriärlystnad kräver att hans parti ska få styra trots att det är de som i realiteten minskat mest. Fortfarande är det socialdemokratiska partiet störst genom rösterna från folket, men problemet är att de inte har majoritet i Riksdagen och därför pågår det politiska käbblet fortfarande efter veckor. Inte av intresse för vad som är bäst för folket, utan av intresse för "vem" som ska få styra. Man kan bara önska att det blir Stefan Löfvén också i fortsättningen, eftersom han är den ende som faktiskt visat att han är statsministermaterial och har behållit sin heder genom flyktingkriser, bränder, terrorattacker och senast en intensiv smutskastning i valrörelsen från borgerligt och nazistiskt håll. De rödgröna har också satsat mest på miljö och klimat av alla partier i vår tid, och om vi skulle få en ny regering som stoppar huvudet i sanden för de här alltmer brännande frågorna hamnar vi ännu närmare stupet.
