Tidigare i år läste jag på MCS Swedens sida en intressant artikel om professor Gunnar Heuser, forskare på MCS. Den handlade bland annat om att man via hjärnscanning kan se förändringar på limbiska systemet, hjärnbark och hypothalamus - dessa områden blir hyperaktiva vid exponering och påverkar kognitiv funktion, minne och känslomässighet. Så MCS-patienter som reagerar med känslomässig instabilitet har en FYSISK reakton.
Tester som enligt samma artikel borde göras är mastocytos-prov hos hematologen (mastocytos; mastcellssjukdom utlöst av kemikalier) och test på eventuell porfyri, även kallad "vampyrsjukan" pga en brist på enzymer vid syntesen av hem (en del av hemoglobinet där syret binds) som kan göra huden blek.
Andra "vampyrer" bakom MCS - förutom de uppenbara med boende/arbete i mögelhus, kemikalier eller metallförgiftning - började jag spekulera i om inte även bristen på fett kunde ha en del med saken att göra, åtminstone i mitt fall (men jag har senare läst liknande i andras berättelse på Detox-sidor). Jag tvingades helt sluta äta färska grönsaker och frukt därför att slemhinnorna i tunga, mun och hals reagerade med svullnad, blåsor och små sår. Däremot började jag som knappt aldrig ätit sådant, att längta efter bacon!
Det rådde under ganska många år en smal-hets och en skräck för kolesterol som ledde till att det åts mycket light-produkter med ett stort kemiskt innehåll och ofta aspartam! Men på senare år har det börjat märkas i debatten hur man insett att kroppen behöver sitt kolesterol. (Inte minst hjärnan och det skyddande höljet kring nerver!) Även om light-människorna skulle svimmat om det såg mig, började jag äta av bacon, äkta smör och ibland grädde men gick senare över till kokosolja (1 matsked om dagen), och olivolja till matlagningen. (Jag skulle gärna vilja byta ut kokosoljan mot en matsked olivolja att svälja sådär rakt av ibland, men tyvärr har den en "parfymverkan" på mina slemhinnor i halsen, kanske beroende på den starka olivlukten?)
Även människor och myndigheter kan ha en vampyr-verkan. På grund av otur med olika arbetsmiljöer (både allergier och besvär med tummar och handleder) blev jag arbetslös och placerad i söka-jobb-kurs. Där tvingades jag (efter att ha berättat om handbesvären) börja praktisera i en charkfabrik. "Nu går jag och ringer dit åt dig!" sade kursledaren. Från kylan i fabriken och det tunga arbetet med händerna förvärrades snabbt handledsbesvären och på grund av domningarna kunde jag knappt bre smörgås om morgnarna. "Jag har makt över er. Om ni inte gör som jag säger kan jag se till att ni blir av med er A-kassa", sade kursledaren.
Senare kom en handläggare vid Arbetsförmedlingen dit, vi kan kalla henne Marguerite (hon hette nämligen det). Hon framkastade att jag som aldrig bott någon annanstans (jag vet inte vad hon fått det ifrån - jag har bott på andra platser, även i Danmark en period) borde flytta till Stockholm och bli busschaufför (fast jag hade slutat cykla i trafiken pga dålig syn). Men det slutade med att jag blev tvångsplacerad i storkök, för att "bevisa" detta med händerna. Det satt en kursledare bredvid och fnös att det var bara träningsvärk, när jag berättade att det var ett långvarigt arbete med tung lokalvård (som det hette på den tiden) som låg bakom handledsbesvären. "Jag kommer att ringa dit och fråga personalen hur det går för dig i storköket, så se till att visa framfötterna", sade handläggare Marguerite. Trots fysiskt tungt arbete och stress trivdes jag med arbetskamrater och storköksjobb, och blev snart spring-vikarie hos upp till 5 skolkök och ett serviceboende för äldre i kommunen. Detta innebar att det kunde ringa kvart i sju på morgonen och en andfådd röst sade: "Kan du vara här runt sju, det är många sjuka idag"! Jag träffade Marguerite senare av en slump på Ica, och sade att jag fått jobb i köket och stormtrivdes. (Tyckte hon såg snopen ut.)
Tyvärr blev både jag och flera andra sjuka av dålig ventilation och mögel i det som var mitt favoritkök (förnekades av miljöansvariga som enligt uppgift menade att det bara var käringar som pratat ihop sig). Jag utvecklade en svår SHR (sensorisk hyperreaktivitet) som senare gick över i MCS (multipel kemisk känslighet). De flesta andra som arbetade där blev också sjuka av inomhusluften, t ex brukade en av dem få svårt att andas efter klockan fyra när den större ventilationen stängdes av och en annan som hade SHR-liknande symtom utvecklade svulster i lungorna och dog av detta. Ytterligare en arbetskamrat dog senare i cancer. Mögelsvamp anses numera (bland andra av dr Costantini, tidigare överhuvud för WHO) kunna vara en orsak till cancer. Även stora blåmärken av minsta orsak och knölar på finger- och handleder verkar vara vanligt i mögelhus.
Men självklart förvärrades också hand- och fingerbesvären av det tunga storköksjobbet, och jag kan idag inte arbeta med händerna längre stunder.
Från det ena till det andra, en litet tips om att rensa avloppsrören: sedan jag blev kemikalieöverkänslig tänkte jag: hur ska de gå med avloppsrören när jag inte längre kan använda kaustiksoda? Men jag har klarat mig utan kaustiksoda hittills, kanske för att jag förebygger med bikarbonat och ättika som tillsammans har en frätande verkan. Häll i bikarbonat efter behag och en skvätt ättika därefter och låt stå och fräsa minst fem minuter innan man spolar med vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar