Det är inte med någon större entusiasm man sätter sig ner för att ännu en gång begära omprövning hos Försäkringskassan. Det är väl för att det känns lite som det omöjliga i att försöka vinna en diskussion med en "sociopat". Dessa är ju som bekant virtuoser i att manövrera med alla medel som står till buds och vränga verkligheten ut och in till sin fördel. Även där de uppenbart har fel. Deras svar kan kännas som att titta i en trollspegel.
Kanske var det ett misstag att säga att man trivdes på förra arbetsplatsen och säga att man skulle göra ett försök trots att man höll på att storkna av den dåliga inomhusmiljön? Då vänds det emot en: "Det gick ju BRA sist!"
Men att fråga sig själv vad man gör för fel är ett stort misstag, eftersom allt man överhuvudtaget gör kan vändas mot en själv eftersom deras mission aldrig är avsedd att tjäna den andra parten.
I det här fallet är missionen en order att spara pengar på både sjukpenning och sjukersättning (som tidigare hette förtidspension). Därför kan fula tricks användas som att man "inte tänker tillräckligt positivt" eller inte skulle ha prövat tillräckligt i arbetsmiljöer där ytterligare prövning skulle ta död på en.
Hur skulle en person som "prövat tillräckligt" i arbetsmiljöer man inte tål, "se ut" för att det skulle vara tillräckligt för Försäkringskassan som bevis? Jo, just det. Ingenting att sträva efter, för en själv alltså. Hos Försäkringskassan däremot skulle man ha lyckats få ned statistiken i alla fall lite, och ge en sporre för ytterligare lite mer. Att hitta en lämplig arbetsplats för en person med uttalad SHR/MCS är idag väldigt svårt eftersom det inte finns någon som kan hjälpa till i det avseendet. Den fackliga representanten jag frågade sade att hennes syster hade samma problem, och att det fanns inget hon som fackligt arbetande kunde göra för att hjälpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar