En klagovisa!

Efter en enorm stelhet i knäna (höll knappt på att ta mig ner från fönsterbänken efter att ha satt upp pollenfiltret) flyttade sig ledvärken ner mot fötterna. Läste i bloggen "Luften är fri" (barn med mcs om hur bl a deras skolgång (inte) fungerar) hur fötterna kan drabbas och bli obrukbara vid exponering av kemikalier i t ex parfymer. Vaknade idag med värkande, stela och svullna, nätt och jämnt brukbara fingrar och dimsyn på ena ögat. Utan en läkare i sikte. Har nu använt alla semesterdagarna eftersom det är omöjligt att få ett sjukintyg. Hos vårdcentralen blir jag nekad för att jag "gått hos allergiläkare förut" och hos allergiläkare vill man inte fortsätta ta emot mig för att jag bör gå hos vårdcenral hemma, för att bl a spara pengar på ensamåk vid patientresor. Om man som jag också har besvärlig allergi, brukar symtomen på kemikalieintolerans förvärras vid pollensäsongen (först björk, sedan gräs).
Nu ska man inte blanda ihop allergi med kemisk intolerans för det senare handlar ju om gifter och inte allergi, men det verkar som både virus och allergi förstärker symtomen vid MCS.  Det brukar ändå vara hos allergiläkare man hamnar, eftersom det inte brukar finns några kunskaper i allmänvården om detta. Eller helt bli utan läkare!
Men hursomhelst brukar symtomen betraktas som en enskild angelägenhet och inte som det "tecken i tiden" de kanske borde, med tanke på hur mycket de ökat i allmänhet.
När man förr tog reda på om det fanns giftig gas i gruvan genom att släppa in en kanariefågel, sade man ju inte om fågeln dog: "så tråkigt för fågeln" eller "det måste berott på den själv för att den inte tänkte tillräckligt positivt" utan förstod att det var farligt att gå in i gruvan.
Idag till exempel i en mögelskola eller dito arbetsplats pekas ofta den ut som reagerar på toxinerna som om h-n vore en kuriositet, och inte ett tecken på att något är fel med miljön. Samma sak med parfymer och andra kemikalier. Men även om det inte finns någon lag ännu om att inte använda parfymer på arbetsplats eller i skolan, finns det ju fortfarande något som heter hänsyn och folkvett. Det borde räcka att någon säger att h-n blir sjuk av det.
Men det finns idag en idiotisk och farlig idé att en "positiv" inställning skulle förbättra saken. Den gjorde att jag sade att jag "ska försöka" och att "det kanske går bra" när Försäkringskassan kom på besök till min förra arbetsplats. Och då satt jag ändå med huvudet ut genom fönstret en stor del av dagen, och fortsatte gå dit så länge benen någotsånär bar. Det vore bättre någon sagt: "Om man blir sjuk av miljön är det ingen idé att tvinga sig forsätta för man blir inte bättre, utan bara sjukare." Finns det någon som blivit friskare med tiden av att stanna kvar i en miljö man inte tål? Tyvärr tycker Försäkringskassan att jag inte prövat tillräckligt mycket än, och Arbetsförmedlingen tycker att man är för negativ. Man kommer att tänka på hur nazisterna förvanskade språket så att det efter andra världskriget fanns poeter som valde tystnaden istället för att använda det besudlade språket. Det verkar som om kompassen vridits tillbaka i den riktningen - står "positivt" i dag för det som i själva verket betyder "negativt"?