Var och en salig på sin diet?

 Jag hittar i bokhyllan ett gammalt exemplar av Ebba Waerlands Naturläkekonstens bok. Hennes make dr Are Waerland var på 30- och 40-talet Nordens hälsoguru, och Ebbas bok påverkade ett antal läkare och även hälsohem som använde sig av Waerlandskosten. Dr Are Waerlands bok I sjukdomarnas häxkittel var den första riktiga hälsoboken och lade grunden för hälsorörelsen i Sverige. Likheten med en nyare hälsoguru, åtminstone vid första anblicken, slår mig. Jag menar då GAPS (gut- and psychology)-dietens grundare dr Natasha Campbell-McBride. Båda kritiserar den konventionella sjukvården för att bara se på symtom och inte orsakerna till sjukdom, båda talar om brist på viktiga näringsämnen och en förgiftning av kroppen som orsak till sjukdomar och en oförmåga att avgifta sig och använder bland annat lavemang för detta syfte. Båda använder en stegvis diet för läkning av kroppen och menar att sjukdomar börjar i matsmältningsorganen och att läkningen startas där. Båda förespråkar syrade mjölkprodukter. Och båda hävdar och att man botat patienter som sjukvården misslyckats med när det gäller i stort sett allt mellan psykisk sjukdom till allergier, diabetes och cancer. Men där slutar likheten och blir till diametral motsats. Där inledningen på dieten börjar med köttbuljong hos dr Campbell-McBride inleder man hos Waerlands med en dekokt på potatisavkok, linfrö och vetekli eller morotssaft eller annat vegetabiliskt beroende på sjukdomstillstånd. Waerland ansåg att kött genom att det dels är syrabildande och orsakar försurning av kroppen och dels är upphov till förruttnelsebakterier är starkt sjukdomsbildande, och förespråkade en laktovegetarisk kost. Campbell-McBride anser däremot att en vegetarisk kost är utarmande för kroppen och orsakar näringsbrister som i sin tur är upphovet till sjukdomar. Och där GAPS-dieten utesluter fibrer, införs mycket fibrer i steg längre fram i Waerlandsdieten, t ex kruska eller molinogröt, och är också förespråkare av råkost. Det är herrans många år sedan jag läste Naturläkekonstens bok och har inte alls läst Campell-McBrides böcker utan bara läst principerna för dieten, och tycker väl mest att var och en får väl bli salig på sin diet. Men tror också att dessa inte är för vem som helst, utan mest för svårt sjukdomsdrabbade som griper tag i dessa ganska krävande och extrema dieter som ett sista halmstrå och faktiskt har lyckats bli friskare i ganska många fall, som jag har förstått. Vilket är dem väl unnat! Men vad som saknas för att jag ska bli övertygad om en diets allomfattande förträfflighet är en utvärdering. Hur mår personerna, inte bara i anekdotiska fall utan i allmänhet, efter ett antal år? Är man varaktigt friska, eller ger de ganska långvariga dieterna upphov till nya och andra sjukdomstillstånd, t ex med  tanke på genetiska dispositionet som kanske triggas? Och vilka är det som hävdar att man botas; objektiva, oberoende eller personer som på olika sätt är involverade i respektive rörelser?

Boktips, trollspeglar och material-liv

 Suzanne Brögger, 80 år i år, med förmågan att förutse vart samhället är på väg före många andra och fortfarande lika klarsynt som alltid, har kommit ut med en ännu bok. I Köpenhamn finns Broeg Litteraturbar, döpt efter en av hennes böcker, med foton av kända författare på väggarna. Brögger har i sin tur döpt sin nya bok "På väggen" efter dessa, de flesta nu döda, där hon i deras berättelser speglar sina egna betraktelser över hur världen förändrats under deras och sin tid. Jag ska också nu i vår läsa Marianne Lindberg de Geers senaste dagbok kallad "På riktigt" (en drift med Ulf Kristersson som satte uttrycket i system under valet). Hon är 78 år och skarp som attan, jobbade bl a med Nationalteatern och inspirerades av Lars Norén att skriva sina dagböcker där hon reflekterar över vår tid och dagsaktuella händelser precis som i sin förra "Faktiskt tyvärr" (uppkallad  efter dotterns favorituttryck under tonårsrevolten). Kul och intressant att läsa för man blir ofta påmind om händelser man redan glömt, nu när allt tycks gå så fort. En annan bok jag rekommenderar är Åsa Beckmans Kulturbarn. Hon är dotter till en författare känd inom kultkretsar och  "inte för alla", Erik Beckman, uppväxt i Rämmen i Värmland, där han åkte in till Karlstad som hade första biblioteket i Sverige där man kunde lyssna på musik och valde alltid sådant ingen annan lyssnade på som t ex Schönberg och Webern. Hon kände sig utvald och stående över andra genom sin kulturella familj, men upptäckte senare en gemensam sak för alla andra författarbarn hon talade med: ett medberoende påminnande om det i en alkoholistfamilj där man tassade på tå och anpassade sig till "den känsliga själens" dagsform. Där fanns inte utrymme för t ex någon tonårsrevolt utan alla i familjen strök medhårs för att inte "uppröra" geniet. Där fanns också en gränslöshet och hänsynslöshet, t ex klistrade Beckman in foton av sina älskarinnor i familjealbumet (en av dem var Kristina Lugn) och skrev poem och radiopjäser till några av dessa, som familjen tillsammans åt sockerkaka och lyssnade på. "För vad skulle man annars ha gjort", frågar sig Åsa Beckman. Författare hade ofta familjen i ett järngrepp inte genom styrka utan genom ömklig svaghet och självmordshot. Några extrema exempel lär bl a Thomas Mann och Pär Lagerkvist ha varit. Kvinnliga författare som dessutom ofta var ensamma mammor hade ofta samma gränslöshet och beteenden som de manliga. Kerstin Thorvalls son fick uppleva vad som Thomas Manns svärmor kallade material-liv, dvs han användes som material i en bok där han kallades en ängslig mes när han oroade sig över moderns självmordshot. Nu började en del författares barn själva ge sin version i egna böcker, vilket i allmänhet  upprörde författarföräldern som såg sitt tolkningsföreträde som heligt. T ex Anna Wahlgren blev väldigt upprörd över dottern Felicias bok "Felicia försvann" där moderns gränslösa liv och beteende beskrivs och medan många länder i världen läste och tillämpade Anna Wahlgrens "Barnaboken" mådde hennes egna barn inte bra. Åsa Beckman ger exempel på olika författares foton av sin perfekta familj i tidningsreportage som ofta var en trollspegel bakom vilken dolde sig misär, alkoholism, självmordshot och olyckliga barn. Hon menar att författaryrket är förenat med extra press då författaren är officiell på ett annat sätt än många andra konstnärliga yrken, och kan påverka samhället på ett reellt sätt. Som exempel ger hon P O Enkvist som med en bok gjorde den svenska baltutlämningen till Sovjet känd. Ett annat av alla exempel är Ivar Lo  Johansson som genom en roman fick politikerna att avskaffa statarsamhället. Men förmodligen och förhoppningsvis finns det lyckliga författarfamiljer också, och att jag rekommenderar boken är för att det nog finns en del "vanliga" familjer som lider under liknande betingelser också! Fotot föreställer ett fat lagat med guld enligt en gammal japansk metod där lagningen framhävs istället för att döljas, och porslinet anses bli starkare än förut.

Copingstrategier del II

 Sjätte dagen utan luft dvs utan att kunna vädra då fönstren är inplastade p g a fasadrenovering. (Det kanske låter som ett i-landsproblem men handlar om överlevnad om man har eller har haft MCS dvs multipel kemisk känslighet.) Och det kommer nog att dröja innan det är klart, hoppas bara de inte går på semester i sommar utan att ta bort plasten! De verkar dock ha överlevt i de färdigrenoverade husen, ett halvår "utan luft och mat" för man kan ju inte använda spis och absolut inte ugn när man inte kan vädra ut partiklarna (jag hör hur grannar hostar). Till råga på allt började någon stolle måla sin lägenhet så det stank lösningsmedel i halva huset. Hur kan någon komma på idén att måla när man inte kan vädra? Ibland räcker inte de egna copingstrategierna till utan man får hoppas att de högre makterna är nådiga. Och det var de när en rökande (av både det ena och andra) granne blev bortrest (eller vad det nu är) precis då fönstren blockerades och är fortsatt bortrest. Sen har jag hoppats på dåligt väder för hur behagligt är det med värmebölja eller ens vackert väder när man inte kan öppna fönstren? Och prognosen visar faktiskt kyligare och regn framöver! Tack, berörda makter! 😀 (Akvarell målad av Taisto)