Påskens huvudroller, kungligt skvaller och Streisand-effekten

 Påskens tre huvudroller Barabbas, Pontius Pilatus och Jesus symboliserar de vi är, skrev kosmologen Martinus i sin påskskrift. Vi har fortfarande kvar en del av Barabbas rövarmentalitet och har inte helt nått fram till framtidsmänniskan Jesus fredsmentalitet som förlåter i stället för att hämnas. Den moderna nutidsmänniskan är mer av Pilatus i mitten som "tvår sina händer", menade Martinus. Men detsamma gäller faktiskt jordklotet självt som ibland står i valet och kvalet mellan sina mer primitiva instinkter och sin dragning till den nya impulsen, menade han. Och det spelar faktiskt roll vilken riktning en människa väljer; vi hjälper klotet framåt i sin strävan om vi väljer den framtida impulsen. En del undrar över  hur de allra tidigaste faraonerna och kungarna kunde vara grymma och t ex kräva människo-offer när de, i motsats till modernare kungligheter, stod i direkt förbindelse med jorden själv och utförde dess önskan. Svaret är, säger han, att jorden precis som vi har ett mörkt förflutet som övervunnits till stor del och nu har den en starkt forcerad utveckling. Utvecklingen har aldrig tidigare gått så snabbt som nu, menade Martinus. Titta t ex på den tekniska utvecklingen; något sådant har aldrig skett tidigare i historien! 

Ett arv från den tiden när kungarna verkligen stor i ett slags gudomlig förbindelse  är kanske begreppet kung "av Guds nåde" som användes i Sverige och Europa förr, men då var förbindelsen sedan länge bruten. Men kul kan de ha ändå! Gustav V sägs ha haft vilda gay-partyn på slottet på sin tid, och en man lär ha utpressat kungahuset på miljoner för att inte avslöja det. Birgitta Stenberg skrev om detta i boken "Apelsinmannen". Våra dagars Carl XVI  Gustaf har också gillat fester. Skådespelaren Johannes Brost (numera avliden) berättade i sin självbiografi hur kungen brukade ta en helikopter full-lastad med snygga brudar till ett högfjällshotell för att festa. En gång snodde han Johannes Brosts flickvän, och Johannes sade något spydigt till kungen när han delade ut medaljer till skådespelarna, och kungen fattade ingenting! 

En kung inom komedi är artisten Druski som gjorde en gudomlig parodi på Erika Kirk, där han lyckades fånga hennes bigotteri och effektsökeri i en sketch. Nu vill Erika Kirk stämma honom, men förmodligen kommer det att göra sketchen ännu mer populär. Alltså risk för den så kallade "Streisand-effekten"!  Med bakgrund i att en fotograf hade tagit en mängd bilder på den eroderade kustlinjen i Californien och Barbara Streisands hus hade råkat hamna på en av bilderna. Streisand stämde fotografen för att förmå honom ta bort fotot från databaserna. Dessförinnan hade bara. ett fåtal tittat på fotot, men efter att stämningen blev känd hade en halv miljon personer tittat på fotot...

Kultur som ruttnat inifrån?

Vid tiden det begav sig intresserade jag mig inte så mycket för skandalen men ju mer man "forskar" desto värre framstår den. Journalisten Matilda Voss Gustavsson säger att normalt brukar en händelse se stor ut först, men ju mer man gräver i saken desto mindre blir det kvar. Men i detta fall tornade konturerna upp sig och blev bara större och större, skriver hon. Hennes bok "Klubben" bygger på grundlig research och en publicerad artikel skriven av henne var orsaken till att de många skeletten i garderoben började grävas fram. Själv började jag undra om inte Svenska Akademien som startades av Gustav III i slutet av 1700-talet, inspirerad av Frankrike, börjat ruttna inifrån och borde ersättas med något annat?

 - Vet du inte vem jag är gift med", frågade "kulturprofilen" sina våldtäktsoffer och hotade att stänga deras möjligheter till utbildningar och jobb eftersom han hade så många högt uppsatta kontakter. Han utnyttjade att offer för plötsliga överfall ofta blir paralyserade, och han hade utvecklat en raffinerad teknik. Han hade till och med gjort en film med samma tema i yngre år, men hans "fina" omgivning valde alltid att blunda för sanningen. Det finns knappt en person i Stockholms kulturkretsar som inte har en dotter eller maka som blivit utsatt för hans närmanden, till och med kronprinsessan Victoria blev det, berättar Ebba Witt-Brattström, tidigare gift med hans gode vän Horace Engdahl, akademiledamot och tidigare "ständig sekreterare" i Svenska Akademien. Horace Engdahl som med åren visade allt mer av eget kvinnoförakt och våld, så att Ebba W-B började tro att han kanske led av pannlobsdemens. Men med åren faller ofta polityren av folk och han har på mer än ett sätt visat vilken nolla han egentligen är bland annat genom att ta parti för kulturprofilen. Århundradets kärlekskrig heter boken om Ebba och Horace's, "Kulturens kungapars" uppbrott. 

En av de få som visade någon ryggrad i Svenska Akademien var den hittills första kvinnliga ständiga sekreteraren Sara Danius som började reda upp en härva av ekonomibrott, korruption och nepotism där man hade gett släktingar lägenheter genom Akademien, där "kulturprofilens" hustru Katarina Frostenson i praktiken betalat ut stora summor till sig själv (eftersom hon var delägare i kulturetablissemanget Forum som stöddes av Akademien). Samt med Horace Englunds stöd betalat stora summor till hennes make för att "ta hand om" Akademiens lägenheter i bland annat Paris; lägenheter han utnyttjade för att droga och våldta unga konststuderande. Men man beslöt att avsätta Sara Danius från sin post; det gick ju inte att rota fram skelett ur garderoben på den fina, gamla institutionen! 

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg att jag gillade och läste Katarina Frostenson trots allt, men nej, jag tar tillbaka det. Hon är en bra poet och författare, men en förskräcklig människa som stal både konstverk och idéer från fattiga konststuderande; alltså precis som sin make utnyttjade dem men på ett annat sätt. En av alla elever från konstskolor som bestals och behandlades illa var Katarina Norling som gjort en utställning i olika delar om ett folk hon hittat på och kallade "Dom". Frostenson blev väldigt förtjust i speciellt en artefakt som försvann från utställningen. "Stulen vid inbrott" sade hon och skällde ut eleven när denna ställde frågor, för det fanns inga tecken på inbrott. Efter detta gav Katarina Frostenson ut en ny bok som hon kallade "Berättelser från Dom". "Dom" var ett folk hon själv hittat på, sade hon till journalisterna.

Men det är inte bara i Sverige det varit problem i Akademien. Suzanne Brögger berättade i "En författares dagbok" om hur hon mådde illa av att delta på Danska Akademiens sammankomster då två män hon i boken kallar "Helan och Halvan" försökte få in högerextrema influenser i Akademien. Hon säger att den danska yttrandefriheten bara verkar intressera dem när det gäller att håna muslimer. 

Men kanske är det ändå inte hopplöst med tanke på att stol nummer 7 i Svenska Akademien där den allra första kvinnliga ledamoten Selma Lagerlöf satt, millenniet efter blev Sara Danius och efter hennes frånfälle samma stol blev Åsa Wigforss som skrivit bland annat om kunskapsresistens i vår tid och hur vi ska motverka den.

Efter "kulturprofilens" (Jean-Claude Arnault) fängelsestraff flydde paret som Suzanne Brögger i sin dagbok kallar ett sådant "par som lämnar förgiftade handskar efter sig överallt"  till Paris där de bor på bottenvåningen i en liten lägenhet Katarina Frostenson kallar "spilta" i sin nyutkomna bok. Man kan undra hur det är när Arnault numera förlorat sin stora arena där han kunde handla fritt; riskerar han att vända aggressionen mot henne då?

Priset för bästa skygglappar går till...

 Jag har alltid gillat Katarina Frostenson, och fortsätter att göra det och läsa henne även efter den stora skandalen i Svenska Akademien och efter att hon fortsatte se sin make som oskyldig fast han dömdes till flera års fängelse för övergrepp mot kvinnor.  Hon har länge suttit högt på parnassen i Sverige där hennes poesi ansetts som nyskapande, och fått många prestigefyllda priser. Men hon skulle kanske också fått priset för effektivaste skygglappar då hon inte "såg" vad de flesta andra såg (men som de också teg om); att hennes make utnyttjade sin position i anslutning till Svenska Akademien till att utsätta kvinnor för grova övergrepp och våldtäkter, och att han även använde sin position till att tysta och hota dem. 

Både MeToo och skandalen kring Svenska Akademien håller kanske smått på att falla i glömska redan nu, men jag läser Matilda Voss Gustafssons bok "Klubben", där hon gjort en gedigen research kring vad som hände och sökt förklaring till hur det kunde hända gällande både Arnault och alla i närheten som såg men ändå inte såg. Att "se" är farligt, enligt Katarina Frostensen i hennes poesi t ex diktsamlingen Joner som jag skrev en uppsats om då jag läste litteraturvetenskap en gång i tiden. Hennes dikt "I Hjärterot" bygger på en medeltida ballad där att "se" är kopplat till våld och övergrepp. Den börjar: "Herr Peder är ute och ser. \...\ Han ser allt utom roten. Det man inte ser kanske inte finns  - Därför driver han pilen, för den rakt i roten ner. För att se \...\.  Att hon i alla år levde och fortfarande lever ihop med Arnault kastar ett annat ljus över hennes poesi, tycker jag. En del av fascinationen för hennes poesi är förmodligen det dolda hot som alltid finns någonstans där, men vi vet inte riktigt vad det är. Då Ylva Eggehorn skriver: "Var inte rädd\Det finns ett tecken, skriver Katarina Frostenson: "Var rädd\Det finns ett mönster". I samma diktsamling förekommer ofta Jungfrun som utsätts för övergrepp, t ex dikten "Hon ligger i delar" som sägs inpirerats av rubrikerna från styckmordet på Catrine da Costa" några år tidigare.

En av alla andra som "inte såg" var  akademiledamoten Horace Engdahl som uttryckte stor beundran för "världsmannen" Arnault och tyckte att han borde öppna en klubb för att lära unga män stil. Jag har alltid fascinerats av Horace Engdahl och brukar alltid läsa allt som skrivs om och av honom, kanske beror fascinationen på att han lyckas säga så mycket utan att egentligen säga någonting alls, och att jag uppfattar honom som en stor sufflè; skulle någon komma på idén att sticka ett pyttelitet hål på honom skulle hela tomrummet pysa ut. Det kanske är orsaken till att han uppfattar det när kritiker inte hållit med honom, som att de vill "förinta honom". 

Vi måste alla ha ett visst mått av skygglappar för att överhuvudtaget  umgås med folk, men det finns några som verkar ha skygglappar gjorda av betong. Då tänker jag t ex på Donald Trumps närmaste män, som inte bara i politiska galenskaper utan också i privata måste blunda och bära för stora skor för att han som ett narcissistiskt maktmedel köpt dem skor i present de känner sig tvungna att bära. Katarina Frostenson har sitt utlopp och ventil i poesin. Var har de sin? Kanske i att starta krig och hot mot andra nationer?

Mörkrets hjärta: "The horror"

 Vi fick TV hemma, svartvit förstås och med en enda kanal, i början av 60-talet och satt som klistrade franför kvällsprogramnen inklusive nyheterna. Jag var inte så många år gammal då men minns ändå klippet där den afrikanske frihetshjälten (efter sin död kallades han hjälte även av sina fiender) Patrice Lumumba brutalt fördes bort till sin avrättning, kanske för att pappa blev upprörd och sade "så där får det inte gå till!". Jag visste då förstås inte heller att han var den förste demokratiskt valde presidenten i det som fick heta Demokratiska republiken Kongo, och att karma till sist skulle hinna upp en av de delaktiga i mordet, i Belgien där en före detta diplomat och EU-kommissionär hunnit bli 93 år och i dagarna kommer att ställas inför rätta. 

Lumumbas enda "brott" var att han ville ha ett enat Kongo fritt från kolonialmakten Belgien, men både USA och Belgien ville se honom död. USA led vid den tiden av en svårartad kommunist-fobi och trodde att kanske Lumumba var en kommunist. CIA förberedde flera mordkomplotter t ex en som gick ut på att förgifta hans tandborste. Belgien å sin sida ville inte släppa sin koloni som var rik på värdefulla mineraler, därför stödde man en militärkupp där Lumumba blev förrådd av sin egen armèchef Mobutu som ville ha makten. Trots att Mobutu visade sig vara en tyrann som utsatte folket för svåra lidanden och plundrade statskassan på många miljarder fortsatte USA och Belgien att stödja honom efter Lumumbas död. Man flög Patrice Lumumba över till hans fiender, separatisterna i Katanga där han mördades under överseende av belgiska delegater. Man nöjde sig inte med att begrava kroppen utan grävde upp den igen och upplöste den i frätande syra. En belgisk polis tog en av hans tänder som en makaber trofè. Många år senare sändes tanden till Lumumbas barn som kunde hålla en begravning med bara tanden i kistan. 

Tiden innan försökte president Lumumba få hjälp från Förenta Nationerna, men blev besviken på FN:s svenske generalsekreterare Dag Hammarskjöld som fanns på plats men inte ingrep. Lumumba vände sig då till Sovjet för att få stöd. I Sovjet var man också sura på Hammarskjöld och en tid efter Patrice Lumumbas död, dog också Dag Hammarskjöld i en mystisk flygplansolycka inte långt ifrån den plats där Lumumba avrättades.

Efterträdaren Mobutus styre påminde om belgiske kungen Leopold som faktiskt ägde Kongo som sin privata egendom innan Belgien blev dess kolonialmakt. Kung Leopold blev känd för grymhet, korruption, nepotism och för att tillskansa sig stora rikedomar på folkets bekostnad. Det i sin tur för tankarna till Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta med mr Kurtz, en europé och humanist med höga ideal som åker till Kongo och faller offer för frestelsen till obegränsad makt. Han blir till en fruktansvärd figur som de infödda tror är en sorts gudom på grund av hans makt och grymhet. En man vid namn Marlow reser uppför Kongofloden för att söka efter Kurtz och finner en inhägnad han tror är  prydd av små klot, vilket visar sig vara förkrympta huvuden på pålar, och Kurtz själv är döende i en febersjukdom. Det enda han orkar säga är de berömda raderna: "The horror! The horror!" Boken som heter Heart of Darkness på originalspråket har filmatiserats flera gånger. Jag tror den intressantaste är Francis Ford Coppolas version "Apocalyps now" från slutet av 70-talet med Marlon Brando i rollen som Kurtz, även om Coppola tog sig den konstnärliga friheten att överföra handlingen från Kongo till Vietnamkriget. 

Men verkligheten överträffar dikten också denna gång; i Europas mörka hjärta har Belgien också en delaktighet i folkmordet i Rwanda, eftersom man som koloniherrar i Kongo förstärkte motsättningarna mellan grupperna genom att stödja den ena. När Belgien drog sig tillbaka som kolonialmakt ökade hatet genom decennierna och kulminerade i mordet på 800 000 av folkgruppen tutsier. 

När det gäller det olagliga bortförandet och mordet på president Patrice Lumumba är säkert de flesta förövare förutom den nämnde 93-åringen döda vid det här laget. Kanske den tidlösa karma hinner upp dem i nästa inkarnation?

Försäljningens kostnader

 I Brechts pjäs Mor Courage vill hon inte att kriget ska ta slut eftersom hon lever av och försörjer sin familj på trettioåriga kriget, där hon följer efter till varje krigsskådeplats och säljer saker till soldaterna. Men priset blir högt då hon förlorar alla sina barn i kriget.

Jag tror inte för ett ögonblick på att Trump startat krig mot Iran för att störta diktatorer eller för någonting med Americas bästa för ögonen; han gör ingenting utan tanke på personlig vinning. Trumps tre söner får rätten att tjäna stora pengar på amerikanska attack-drönarprodukter. Trumps investeringsbolag American Ventures tillverkar drönarkomponenter och Donald Trump Jr är en stor aktieägare och rådgivare. Till skillnad från Mor Courages barn behöver Trumps barn inte utsättas för kriget på sin egen kropp.

Förutom Epstein-affären finns det alltså mycket mer korruption gömd under Trumps soptipp. Han utnyttjade sin presidentpost för att sälja sin egen kryptovaluta t ex. Kanske ingår det i projektet "flood them with crap"; det blir för mycket att orka ta in och reagera på?

Samtidigt i Sverige vänder sig de gamla lärarna i sina gravar, för det gamla Folkpartiet var lärarnas stora favorit att rösta på. En slags "mellanmjölksvariant" och "lagom" (ett ord som anses kopplat till typisk svensk mentalitet, eller ska man kanske säga som den länge var). Lite borgerligt parti men inte för mycket. Men när det bytte namn till Liberalerna hade redan många av de gamla fallit ifrån och de nya ledarna verkade bestå av vingelpottor av värsta graden. Nu senast hade den senaste partiledaren lovat att inte ingå i allians med det före detta nazistpartiet SD, men hon hade inte hunnit stänga munnen förrän hon ändrade sig. Priset för att sälja ut sin sista anständighet kan bli att partiet försvinner under radarn vid höstens val. 

Foto: Ottmar Hörls Brecht-skulpturer i park i Augsburg, Tyskland.

Syraregn och kaffeburkar

 Miljontals människor får astma och andra svåra sjukdomar när "Nobel fredspris-kandidaten" Trump bombar oljedepåer i Iran. "Luften kändes som frätande syra". På hemmaplan har "Make America Healthy Again"-Trump skrivit kontrakt för mer produktion av glyfosfat; detsamma som Kennedy nyss varnade för att vara cancerframkallande och farligt även på andra sätt. Men Trump har också skrivit immunitetskontrakt för att skydda tillverkarna mot stämningar, så nu är det fritt fram att spreja RoundUp.

Vid University of Minnesota har man kopplat högre intelligens till att rösta politiskt vänster och liberalt, vilket nog inte förvånar någon med tanke på hur mycket högerpolitiken har ställt till med senare tid. Om någon vill läsa heter studien "Predicting political beliefs with polygenic scores for cognitive performance and educational attainment." Intelligence 2024. 

Ytterligare en studie som tycks aktuell i dessa tider har gjorts vid Institute  Pasteur i Paris, och bekräftar studier som gjorts tidigare på samma ämne; att trauma kan ärvas genetiskt via DNA till kommande generationer, och alltså inte enbart som ett socialt arv som man förut trodde. 

Samtidigt i Sverige verkar mass-psykosen fortfarande pågå, där man till varje pris måste ha den blåblommiga plåtburken. Sociologen Eva Illouz och psykoanalytikern Jaques Lacan har förklarat fenomen som detta med att begäret är en social konstruktion. "Vi vill ha vad de andra vill ha"; våra önskningar är sällan autentiska utan styrs av Den Andre. Men kanske springer flocken åt andra hållet när det blir allmänt känt att Zoegas kaffe som kampanjar burken ägs av Nestlè, kända för ha orsakat miljontals spädbarns död i Afrika med sina Baby formula mjölkersättningar, men också är svartlistade av Ukraina som krigssponsor...

Ibland hör man sägas att det lönar sig inte att bojkotta, protestera och demonstrera eftersom nästan allt numera i slutändan ägs av några få storföretag. Men trots allt är det människor som äger och man får inte glömma att det var aktivism som gjorde att t ex apartheidsystemet i Sydafrika avskaffades och att arbetare fick lagstadgade rättigheter. Och för att ta ett färskt exempel, att den svenska höger-regeringen nu stoppar barn- och ungdomsutvisningarna.

Det går lika bra med ett par tofflor

 Vad är det vi vill ha? Sociologen Eva Illouz säger att "vi vill ha det som andra vill ha". "Begäret är en social konstruktion", menar hon. Filosofen Lacan säger ungefär samma sak; det är inte vi, utan "Den Andre" som vill ha det vi tror oss vilja ha. Det kanske förklarar den senaste mass-psykosen över den blå-vita plåtburken som fick ett helt uppbåd med folk att stå utanför glasrutorna om morgonen när ICA-handlarna hissade upp jalusierna, fick dem att uppträda obalanserat, ringa och gråta och hota ICA-handlare. "Jag gör vad som helst!", sade en man. Från början var det en kampanj från en kaffetillverkare om en gratis burk om man köpte två paket kaffe, men som en handlare sade: "Det blev ett helvete." Folk var ifrån vettet; det kan knappast ha handlat om själva plåtburken för så märkvärdig var den inte, utan det handlade om mass-psykos: "att ha det andra vill ha!" Det slutade med att det fanns folk som betalade 20 000 kronor och mer på Tradera för den från början gratis burken.

Liv Strömqvist tar upp fenomenet vad man vill ha i sitt seriealbum "Pythia pratar". T ex funderar hon över varför alla som gör en skönhetsoperation "för sin egen skull" ändå väljer precis samma näsa. "Varför är det INGEN som skådar in i sitt autentiska jag och gör t ex en hårtransplantation till sin nästipp?" 

Men om den blå-vita burken nu är slut kanske man kan hajpa sina blå-vita tofflor, inte att ha kaffe i förstås men det går ju bra med lite vad som helst bara andra vill ha detsamma. Ska vi säga 20 000 som utgångpris?  Förresten bevarar kaffet bättre sin arom om det får vara kvar i sin förpackning med en förslutningsklämma i stället för att hällas över i en burk, vare sig det är en vanlig burk eller en mass-psykosburk...

Därför är så många makthavare dumma

 Vi är många som undrar varför inte fler intelligenta har makten i världen, och varför det är desto fler dumma som bestämmer. Författaren och podcastaren Tod Perry har gjort en djupdykning i ämnet och till sin hjälp tagit dr Julian de Medeiros som föreläser i politik och filosofi. Han menar att makt är anti-intellektuell; intellektuella ifrågasätter och kritiserar makten, och säger sanningar till makten som makten sällan tål. De som är intresserade av makt är oftast bara intresserade av att behålla den. De talar till lägsta gemensamma nämnare, sänker sin IQ för att nå ut och fördummar diskussionen. Samma sak säger den svenska retorikexperten Elaine Ekswärd, och nämner Donald Trump och Jimmy Åkesson. Tycka vad man vill om deras politik, men de sticker ut genom att prata precis som "vanligt, enkelt folk". De använder aldrig svåra ord och ingen behöver känna sig dum. De positionerar sig emot "intellektuella" och ser bildade personer och experter som en fara.

En annan som analyserade dumheten var filosofen Diedrich Bonhoeffer som senare avrättades av nazisterna som inte tålde höra sådant. Han menade att dumheten var en farligare fiende till det goda än ondskan, eftersom den dumme inte bryr sig om ifall den förstör för alla inklusive sig själv. En av hans teorier var att onda har svårt att bli valda, därför promotar de någon som är dum och karismatisk (se t ex dagens Trump eller Jimmy "Jag vet inte" Åkesson) till att genomföra deras sak. Men de kommer att göra sina väljare besvikna förr eller senare, menade Bonhoeffer. 

Andra intellektuella som straffades hårt för att ha kritiserat makten var t ex Alexander Solzjenitsyn i Sovjetunionen som skickades till Gulag i åtta år tillsammans med kriminella och krigförbrytare, vilket han beskrivit i sin bok Gulag-arkipelagen. Men även före Sovjets tid var det vanligt att intellektuella straffades i Ryssland. Dostojevskij utsattes för bland annat skenavrättningar men överlevde fångenskapen och skrev bland annat klassikern Brott och straff efteråt. 

Ytterligare andra som utforskat dumheten och makten är socialpsykologerna David Dunning och Justin Kruger. Deras teori har blivit världskänd som "Dunning-Kruger-effekten" som innebär att korkade personer överskattar sin kompetens eftersom de saknar självinsikt att inse sina begränsningar. Okunniga tror sig ofta vara experter. Motsatsen är att personer som är kunniga på riktigt, ibland kan underskatta sin förmåga och tror att alla andra har samma kunskaper som de själva. Problemet sammanfattas som att "den inkompetente har en felaktig uppfattning om sig själv, den kompetente om andra".

Carl Bildt och lagrat vin

 Jag har alltid förr tyckt illa om Carl Bildt, högerpolitiker och före detta statsminister, diplomat med mera, och trodde aldrig jag skulle säga detta men han har blivit bättre med åren; som ett lagrat vin kanske. Han gjorde ett riktigt bra "Sommar" i P1 för något år sedan där han talade om Ryssland och menade att de kommer aldrig att ge sig. Författaren och Rysslandskännaren Howard Amos säger liknande: "Det är inte Putins krig, det är Rysslands krig". Många ovetande politiker hyllar fortfarande Gorbatjov och glasnost. Men en annan politiker, Oscar Stenström, berättade i ett annat av P1:s  "Sommar" hur Gorbatjov efter Sovjetunionens fall avslöjade för en svensk delegation vid besök på McDonalds i Moskva (för att den ryska maten var för dålig) att "friheten" och Sovjets upplösning bara berodde på kraschad ekonomi och att målet var att kunna återföra de gamla lydstaterna under ett nytt Sovjetunionen igen. 

Men för att återvända till Carl Bildt så är han inte lika entusiastisk som många andra över USA:s och Israels startande av krig mot Iran. Han menar att det är väldigt oklara syften med kriget och att det kan göra situationen i Iran värre och leda till  inbördeskrig, terror och även risk för storkrig. Med eftertankens kranka blekhet visade sig USA:s krig mot Irak ha skapat terrorgruppen IS. Historiska analyser visar att i det vakuum som uppstår när en regim avlägsnas, riskerars ännu värre maktövertaganden. Se även t ex talibanernas återkomst när USA avlägsnade sina trupper från Afghanistan. Eller som Bibeln säger: "När man driver ut en ond ande ur sitt hus, återvänder den med 7 andra värre än den själv att bo där." (Det vill säga så länge man inte fyllt vakuumet med något bättre så att de onda andarna inte får plats.)