Jag är fortfarande inskriven hos AME (Arbetsmarknadsenheten), trots att man där uttryckligen "kastat ut" mig och nekat alla möjligheter till anpassning när det gäller kemikalieöverkänslighet. Det lokala AME:s chef ringde och sade att hon tyckte det var hemskt "att jag mådde så dåligt", men kommenterade inte att jag berättat att det var just vid arbetsprövning hos AME som min svåra kemikalieintolerans bröt ut på allvar (med en bakgrund av mögelskadade arbetsplatser) på grund av de starkt parfymerade produkter som användes i allt från rengöringsmedel till personliga produkter hos såväl arbetsledare som övrig personal. Att ändra på något i den vägen förklarades vara en omöjlighet redan då.
Hon föreslog att jag skulle pröva på café hos De Handikappades Riksförbund, men café är något som jag inte kunnat gå till på flera år på grund av alla parfymer. Dessutom blir jag sjuk av att handskas med pengar som nästan alltid stinker väldigt mycket av parfymer, rakvatten och andra kemikalier.
Min vistelse på DHR:s café skulle i så fall komma att bli som någon slags Bertha ur Jane Eyre (Charlotte Brontës romanfigur som doldes på vinden), med den skillnaden att jag inte är galen - fast folk skulle förmodligen tro det, där jag skulle tvingas ta skydd med mask bakom en stor luftrenare och skrika om någon rakvattensbestänkt eller parfymerad person skulle närma sig. GÅ HÄRIFRÅN! GÅ HEM OCH DRICK ERT KAFFE!
Fast när jag för säkerhets skull ringde till DHR (man vet aldrig, det skulle annars kunna föranleda att man "kastas ut" från någonting hos Försäkringskassan eller dylikt - numera verkar man aldrig gå säker - så hade man där redan praktikant och köbildning för flera därtill, eftersom så många bland både skolungdomar, arbetslösa och numera även sjuka ska ut på praktik eller sysselsättning. Och hon lät i telefon (precis som det brukar låta hos alla andra arbetsplatser) väldigt skeptisk till att en person som knappt tål något av både naturliga och syntetiska kemikalier skulle komma dit och fordra anpassning.
Vid besök hos AME stod det en från personalen och rökte alldeles vid trappan till ingången och gjorde det svårt att överhuvudtaget ta sig in i lokalen. Liksom man "inte hade möjlighet" att göra minsta anpassning trots att anordare som tar emot personer i sysselsättningsfasen tar emot pengar för just utrustning och anpassning av arbetsplats. Skumt. Jag hörde arbetsledaren säga i telefon att man måste ta hänsyn till en person placerad där med ryggproblem, med tanke på försäkringar med mera. Men SHR, MCS men även allergier är inget man ens talar om. Precis som med stackars Bertha på vinden! Dessutom anklagade man mig för att vara "negativ" när jag förklarade att jag inte kunde flytta och ta jobb hur som helst på grund av mitt funktionshinder.
Minns inte ens om jag gjorde en anmälan till DO (diskrimineringsombudsmannen) på grund av all hjärndimma MCS orsakar när man måste besöka sådana platser, men kanske bäst att göra en till i så fall, för säkerhets skull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar