Nu är vi där!

Nu är vi där! Knappt trettio år efter att jag läste 1984 av George Orwell som jag då tyckte var lite överdriven,  har verkligheten hunnit ikapp romanen där Storebror övervakar och där språket omformats till ett verktyg för manipulation: krig är fred, slaveri är frihet och okunskap är makt. Trots den tekniska fulländningen i samhället fungerar inte vardagsprodukterna. Rakbladen är trubbiga, tvålarna lukar illa av kemikalier, hissar och avlopp fungerar dåligt. I boken, alltså. Men i verkligheten lånade och översatte den svenska regeringen devisen "Arbeit macht frei" från Auschwitz, och hotade med utanförskap om man inte ville arbeta utan lön i  fas 3 som arbetslös. Negativt blev positivt och tvärtom när siffror redovisades och Storebror håller på att avskaffa pengar för att istället kunna kontrollera var alla slavar i världen befinner sig genom mikrochips i betalkorten.

I en annan av hans romaner, "Nere för räkning i London och Paris", beskriver han sitt ofrivilliga Wallraffande i en värld av fattigdom och en tillvaro som grovt utnyttjad arbetskraft av lägsta status som diskare på olika restauranger. Den påminner faktiskt om hur dagens svårighet att uppnå "tillsvidarearbeten", som de fasta tjänsterna numera kallas, tvingar många både unga och äldre att schasas runt som timvikarier på många olika ställen. Ofta orättvist behandlade; till exempel är det inte ovanligt att en person ställer upp i ur och skur även när en sjukskrivning vore påkallad, och sedan när de samlade dagarna inom kommunen börjar närma sig rätten  till en heltidstjänst - så slutar helt enkelt kommunen att ringa och vänder sig till en mer nykläckt förmåga för att spara in tjänsten.

Men verkligheten brukar ju överträffa dikten, och jag minns inte alls hur George Orwell förhöll sig till kemikalier i romanen, huruvida hans fantasi kunde omfatta de enorma mängder obeprövade och giftiga ämnen som idag omsätts i samhället? Om han hade kunnat föreställa sig miljösjukdomarna MCS och elöverkänslighet, plus många andra sjukdomar som har samma ursprung skulle han ha haft stoff till flera olika genrer: skräck, science fiction, realism och kanske till och med romantik där pionjärerna flyr ut från städerna för att försöka bygga sig en ny tillvaro. Men vem hade kunnat tänka sig att en sådan tillvaro skulle bli verklighet för miljoner människor i början av 2000-talet? Det skulle förståeligt nog ha varit en främmande tanke att människor skulle bli förgiftade i sina egna hem av sina hygienprodukter, kläder, plastmattor och barnens leksaker. Och på arbetsplatsen, på bussen och i mataffären av andras deodoranter och rakvatten. Och att ens föreställa sig dagens giftiga sköljmedelsdunster varthelst människor vistas kanske vore för mycket begärt till och med av en George Orwell?