Jag fick berättat för mig att vid utbildningen av sjuksköterskor i Sverige i början av 60-talet var det förbjudet att använda parfym. Reglerna var stränga, man fick absolut inte gå in till sjuka och heller inte till nyfödda om man använde parfym. När försvann reglerna? När blev det likgiltigt att patienter måste andas in de giftiga kemikalierna i syntetiska parfymer? Till och med från Västra Götalands landsting där man har en parfymfri policy, hör man hårresande berättelser t ex om hur en parfymerad bland personalen stod mitt bland läkare vid ronden hos en lungtransplanterad person, och ingen sade något.
En insändare i dagens lokaltidning efterlyser en utbildning i hygien, bemötande och vanligt hyfs hos sjukvårdspersonal, sedan h-n som patient bevittnat hur samma handskar användes till att öppna locket till soppåsen som till att öppna kompresser med (fast det fanns fotpedal till soptunnan) och hur man pratade om patienten över dennes huvud som om h-n inte fanns där. Det där med bemötande och hyfs tror jag har varit en bristvara inom vården även förr, men inställningen till hygien och hälsa verkar ha sjunkit.
Den tillåtande inställningen till kemikalier är både konstig och otäck, eftersom användandet av parfymerade produkter har ökat katastrofalt från 50-talet och fram till idag. (Jag läste någonstans uppgifter från Astma- och allergiföreningen att parfym-användningen har ökat med 5.000 % (!) sedan dess.) Enligt EU:s lista över de 26 "parfymvärstingarna" är det inte särskilt exklusiva dofter, eller rättare sagt gifter som man betalar dyra pengar för. Det kan till exempel röra sig om Carboxaldehyd, som är så farligt att vetenskapsmän vill förbjuda det. Antalet fall av allergi på grund av detta ämne är exceptionellt högt. Andra ämnen som inte är speciellt smickrande för parfymfirmorna är: bensen, formaldehyd, toluen och många andra som kan ge upphov till cancer, missbildningar hos foster och skador på centrala nervsystemet. Detta innebär att vanliga deodoranter är fulla av miljögifter, hormonförstörare och allergiframkallande ämnen. Att göra sin egen deodorant av kokosolja med en gnutta bikarbonat i (eventuellt lite arrowrot som stabiliserande medel) skulle hellre rekommenderas, eftersom vissa fall av cancer kan ha just deodoranter till upphov då de täpper till lymfkörtlar med gifter.
För första gången i modern tid är nu barnen sjukare än föräldragenerationen, och man får ofta intrycket att läkare är zombier styrda av "imperierna" läkemedelsföretagen. Man hör också om människor som blir dödssjuka av sina grannars ogräsbekämpning med livsfarliga gifter, och om andra vars grannar medvetet kör sina dieseldrivna bilar på tomgång utanför kemikaliesjukas dörr och även uppmanar sina vänner att göra så.
Det är ganska populärt att skriva böcker som kritiserar folket, t ex kallar Suzanne Brögger sitt hemland Danmark för "Mogadonien" redan i titeln på sin senaste bok och en viss statsminister skrev "Det sovande folket" om svenskarna. Om jag en vacker dag skulle skriva en bok om mina erfarenheter i "parallellvärlden" som kemikalieintolerant, skulle titeln, åtminstone enligt min hemdialekt bli "Dretfôlket", som vi kallar sådana som bär sig illa åt och bara tänker på sig själva. Översatt till rikssvenska skulle det bli "Parfymfolket", och i framtiden om vi överlever vardagsgifterna, kommer man att rysa över att det var så hänsynslöst och förskräckligt en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar