Omkostnader är inte alltid bara ekonomiska utan handlar förstås också om att (inte) kunna välja, om huvurida det är möjligt att planera saker i förväg (vem vet när man blir förgiftad?), och mycket annat. Det kan ibland påminna om Alice i Underlandet när det gäller kontakter både med vård, myndigheter och personer i allmänhet. Saker och ting vänds upp och ner när man inte längre kan räknas in i ledet bland de vanliga (och än så länge) kemikalieuthärdande människorna.
MCS och allergi verkar förstärka varandra, precis som MCS säkert också förstärker symtomen vid andra sjukdomar. Det fungerar inte längre att bara ta allergimedicin och gå ut under vår och sommar, eftersom symtomen kvarstår trots ökade doser. Att vara utan allergimedicin inför ett allergi-test fungerar inte. Ändå skriver läkare glatt i intyg att allergin minskat - tror jag det, man är ju fullproppad med både cortison och allergimedicin med deras goda minne!
Stannar inne och läser böcker i stället, det vill säga om det gick att läsa böcker. Hade tänkt mig en omläsning av Suzanne Bröggers Brev till prinsen av Mogadonien, eftersom bra böcker bör läsas flera gånger. Inte minst enligt min gamle litteraturlärare, som läste om Dostojevskijs Bröderna Karamasov varje jul! (Med prinsen av Mogadonien åsyftas förresten prins Henrik av Danmark.)
Men endera har boken börjat ge ifrån sig mer kemikalier än sist, eller också har jag blivit ännu känsligare för lukter för nu blir näsan svullen och täppt av både papperets lukt och trycksvärtan. För att inte tala om omslaget som känns klibbigt av kemikalier och ger huvudvärk (men har inte nännts ta bort det glansiga omslaget med fotot av hennes originella uppenbarelse framför den gamla skola som varit hennes bostad i över trettio år nu).
Faktiskt stör det mig en aning att hon som alltid varit så snabb att tyda tidens tecken, inte nämner något om Multiple Chemical Sensitivity (som faktiskt ökat med 31 % de senaste 5 åren enligt en kanadensisk undersökning). Hon kanske börjar tappa skärpan en aning med årens rätt? Däremot ser hon tydliga tecken ur tiden i den nyinflyttade familjen i granngården. Där det förut vårdades fruktträd, blommor och grönsaker, bildas nu en soptipp i form av kylskåp, soffor och bilar som väller ända ut till vägen allteftersom man konsumerar nya prylar och bilar, alltmedan sonen i huset sitter hela dagarna framför TV-spel och blir så tjock att han inte tar sig ut ur huset, utan socialtjänsten måste skicka en personlig assistent för att aktivera honom. (Däremot skickas inga personliga assistenter ut för att hjälpa kemikalieintoleranta som har minst lika svårt att ta sig ur husen på grund av den förgiftade luften både på landet och i städerna numera.)
Brögger ser också tecknet i tiden att läsande och skrivande minskat drastiskt. En universitetsutbildad person, född efter 1969, använder mindre tid till att läsa varje vecka än en person född före 1950, utan utbildning eller med en blygsam sådan.
Före skriften, på den muntliga traditionens tid, var man tvungen att ha ett bra minne för att komma ihåg och kunna berätta vidare vad de kringvandrande sångarna, de så kallade rapsoderna (av vilken Homeros ska ha varit en) berättat. Kanske är det stafettpinnen från den traditionen man som kemikalieöverkänslig får ta upp, när man inte längre kan läsa böckerna? (Bara jag slipper sjunga med min hesa hals!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar