Om man skulle se till plus- och minuskontot när det gäller att överhuvudtaget gå ut i samhället som kemikalieöverkänslig, skulle det förmodligen löna sig bäst att aldrig lämna lägenheten. Bara att gå till affären och handla kräver - förutom förberedelser med andningsmask, vattenflaska ifall man blir svimfärdig av billiga parfymer från såväl kunder som affärens produkter, och inte glömma cortison och inhalator ifall man får svårt att andas eftersom blommorna (oftast hårt kemikaliebesprutade) brukar trona nära kassan i stora lass - och sedan ett smärre eller större avgiftningsarbete av både sig själv, håret och kläderna när man kommer hem.
Ett läkarbesök med patientresa ska man bara inte tala om - kräver ännu längre återhämtning och arbete, ibland upp till veckor innan kroppen hämtat sig och både ytterkläder och övriga kläder legat i bikarbonatvatten länge och väl och tvättats flera gånger för att få bort parfym- och annan kemikalielukt. Att tvätta i husets tvättstuga skulle motsvara att kremeras levande, förutom att tvätten då skulle behöva kastas eftersom den blir helt förgiftad i både maskiner, torktumlare och i den övriga atmosfären som är tjock av syntetiska parfymer och andra kemikalier.
Ibland strör personer lättviktiga råd omkring sig att "det är bara attt köpa en tvättmaskin" - vilket det absolut inte är med den sortens osäkra inkomst man brukar ha som kemikalieöverkänslig i samhället. De särskilda hjälpmedel man därmed behöver ingår inte i högskostnadsskyddet, eller berättigar till några bidrag (i varje fall enligt min erfarenhet). Dessutom skulle jag då behöva ta bort badkaret för att få plats med en, och jag vill ju gärna kunna ta mina bikarbonat-bad som förhoppningsvis höjer ph-värdet efter vistelser i parfym-försurad miljö. "Men flytta då", kan det också hända att dylika smart-skallar säger - vilket är rent nonsens så länge det inte finns lagar eller regler när det gäller parfym och rökning i boendemiljö. Vilken stackars näsa skulle klara att sniffa runt efter en säker lägenhet, och vems stackars näsa skulle sniffa runt på tvättmaskiner där stanken efter syntetiskt parfymerade tvätt- och sköljmedel brukar bita sig fast ordentligt? Det finns aldrig något "bara" när det gäller kemikalieöverkänslighet.
Men jag har inget emot att tvätta i fat och badkar, det är "motion och meditation" och att dessutom använda bikarbonat, biologisk ättika, ibland salt och kanske citron ger mer kontroll än med vanliga tvättmedel där man knappt ens vågar läsa de långa innehållsdeklarationerna av hormonrubbande, nervsystemsförstörande, cancer och allergiframkallande kemikalier som står på paketen.
Men ibland avbokar jag både tandläkare, doktor och födelsedagsfiranden bara av tanken på hur jobbigt det blir att tvätta alla kläder igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar