En blogg om kemikalieintolerans som tabu i dagens samhälle!

lördag 15 juni 2013

Medan man fortfarande kan springa ifrån giftspridande personal...

När jag var 16 år och sommarjobbade på kontor vid järnbruket, fanns det vuxna som på fullt allvar tyckte det var konstigt att jag inte rökte, och frågade: "Vad gör du då istället?" Det var på den tiden det var tillåtet att röka inomhus på jobbet och de icke rökande var i minoritet. Att man ibland höll på att kvävas av hostattacker var inget som fick någon att ta hänsyn - att röka var ju en självklarhet!
Även på dåvarande gymnasieskolan var de icke rökande i minoritet. I lärarrummet blossades så att lärarna knappt såg varandra genom rökdimmorna, och i ett annat litet rum för sig satt de två udda lärarexistenserna som inte rökte.
Det tog många år innan rökningens konsekvenser erkändes, och den läkare som var bland de första att varna för cigaretters skadlighet blev utmobbad och tvungen fly från Sverige. Idag säger en del att den syntetiska parfymen är "den nya rökningen".  Den innehåller ofta gifter som är gemensamma med cigaretternas.

Jag fick i dagarna ett brev från Landstingsfullmäktige med ett yttrande över mitt medborgarförslag om en parfymfri vård i länet. Man skriver att man avser att ta fram en landstingsövergripande riktlinje för parfymfri vård. Kanske hade min anmälan till DO (diskrimineringsombudsmannen) när jag inte kunde besöka sjukhus utan att bli ännu sjukare, en viss del i saken?
När jag gjorde ett medborgarförslag om parfymfri policy på offentliga platser i min hemkommun, svarade man att det redan finns en sådan policy inom exempelvis äldrevården. Men den verkar inte följas upp. Häromdagen gick jag förbi en av kommunens hemhjäpare när hon var på väg in i en av äldrevårdens leasingbilar, och  hon stank alldeles bedrövligt av parfymerat sköljmedel m m. Jag var tvungen att skynda mig förbi henne, och lukten följde mig en bra bit på väg och kändes som den brände hål i näsa och hals. Vilken fasa att vara gammal och hjälpbehövande om man inte tål parfymer, och det skulle komma en sådan person in i ens lägenhet! För att en policy inte bara ska vara något som står på ett papper krävs att vi alla påpekar för ansvariga, och anmäler där det behövs. Nu var jag så lättad att slippa från hemhjälparens giftstank och glad över att det inte var jag som behövde hennes hjälp, att jag inte ens tänkte på att säga något, eller ringa ansvarig för hemvården av äldre. Men det är nog bäst att göra det medan man fortfarande kan springa ifrån giftspridande personal.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar