Åsa Nilsonne, senior professor i medicinsk psykiatri och även författare till en rad deckare har skrivit en ganska rolig roman, "H", där en annars underordnad funktion i hjärnan, Hippocampus, har gjort myteri och tagit över språkfunktionen för att få berätta om en dag ur huvudpersonens liv ur en vanligtvis underordnad "ministers" synvinkel. Hjärnans olika funktioner liknas vid en regering med dess olika ministrar och en överordnad och lite självgod (kanske smått påminnande om Göran Persson?) statsminister i form av Kortex (hjärnbarken). Men innan dess får vi göra en intressant resa där Hippocampus stolt berättar att han inte är den bakåtblickande funktion som det hittills ansetts, utan han är den som utformar framtiden baserad på ett gigantiskt arkiv av erfarenhet som uppdateras medan huvudpersonen sover. Och att Hippocampus faktiskt växer fysiskt av ny inlärning och nya erfarenheter. Hans närmaste arbetspartner är Amygdala, och även om han bland suckar: "...nu skjuter hon upp nödraketer igen! Man blir så trött...." så är Amygdala också den som eldar på och ger energi till Hippocampus, och de försörjs av samma blodkärl. Hon tycker också om nya erfarenheter och positiva saker, och tillsammans gör de uppror mot den självgode och lite tråkige Kortex. "Statsministern" tar sig mot slutet myndig ton, kallar tilltaget för en "balkanisering" och menar att man någonstans måste dra en gräns för splittringstendenser som är en del av varje grupp. "De måste hållas ihop. Som Haile Sellassie höll ihop Etiopien, som Tito höll ihop Jugoslavien." Han menar att de underordnande delarna av hjärnan ska sköta sitt arbete i det tysta, bakom kulisserna. Huvudpersonen får inte bli störd. "Det finns ingen stat utan hemligheter, det är likadant för oss....."
Det framgår inte om där inne finns någon minister för hyfs och stil, men därute finns fortfarande Magdalena Ribbing som i DN skoningslöst slår ner på avvikande beteende och diverse svagheter i sällskapslivet. Jag har inte ofta läst hennes spalt, och kanske är det ren otur att jag råkat göra det de gånger hon "mobbat" avvikande personer, t ex sådana som är överkänsliga mot parfym eller mobilstrålning. Det ena var för flera år sedan där hon menade att överkänsliga fick väl träna sig till att tåla (allergi- och cancerframkallande, hormon- och nervsystemsförstörande) parfymer. Senast menade hon att man inte behövde stänga av mobilen bara för att en i sällskapet var elöverkänslig utan man "behövde föra ett resonemang" med personen. I kommentarsfältet dök naturligtvis de ständiga förnekarna upp, och kallade elöverkänslighet för inbillning och hjärnspöken trots att frågan inte handlat om att diagnostisera (som om det vore kretis och pletis sak att göra bara rakt av) utan om hur man skulle förhålla sig i en gemenskap. Det lustiga, eller kanske snarare olustiga var att Magdalena Ribbing inte protesterade mot att många "troll" förnedrade elöverkänsliga men att däremot hon själv svarade och protesterade syrligt i kommentarsfältet när den elkänslige försvarades. I slutet av Åsa Nilsonnes bok säger "statsministern" Kortex att Amygdala har hört av sig och vill ha ordet härnäst, vilket han inte tillåter.
Hur ofta möter vi egentligen riktiga nödsituationer i dagens västerländska samhälle, t ex en arg björn eller blir jagade av vargar?
Vad vi inte tänker på är att vi istället dygnet runt utsätts för annan "modern" påverkan, t ex ständig strålning från ständigt utbyggd kommunikationsteknik. Enligt kunniga som varit med länge hade den gamla långvågsradion långsammare och mjukare vågor, men med utvecklingen därifrån över mellanvågs- till kortvågsradio med mera är vi för tillfället framme vid 3G och 4G som ger taggigare, stickande vågor som verkar påverka allt levande. En släkting som jobbar i hälsokostaffären berättade att det numera ganska ofta kommer in kunder som klagar över besvär från bl a mobil- och datorstrålning.
En annan faktor som inte är att undra på om den får amygdala att gå på högvarv, är förstås alla otestade kemikalier som tillsätts i så gott som allt vi har runtomkring oss dygnet runt, och som upplevs som "helt naturliga" för oss fast de trixades fram av vinstdrivna företagskemister i förrgår. I Västmanlands län slår en verksamhetschef på barn- och ungdomspsykiatrin larm om att ADHD ökat med 700 % de senaste tio åren. Han tror att stökigheten i skolan är en orsak, men verkar inte veta att kemikalierna i t ex parfymer kan påverka hjärnan och framkalla tillfälliga adhd- eller autismliknande symtom.
En mamma i en familj med MCS (multipel kemisk känslighet) berättar om sitt barn (som varken har autism eller adhd utan är frisk i en frisk miljö) som reagerade så här när han kom hem från en skola där det inte fanns en parfymfri policy (vilket är det vanliga idag): "....pupillerna var stora och blicken ofokuserad och gick inte att möta. Det gick inte att få kontakt med honom. Han sprang omkring och pratade snabbt, var hyper och uppspelt. Detta är den första fasen. Nästa fas är humörsvängningar, personlighetsförändring och beteendestörning."
I Ohio instiftade detta år senator Michael J Skindell maj månad som MCS Awareness Month, och berättar att redan 2003 hade över 36,5 miljoner invånare i USA allvarliga symtom av kemisk överkänslighet, och siffrorna fortsätter öka. Trots det är stödet högst sporadiskt och det finns inga riktlinjer för behandling av patienterna.
I Sverige och Norge har vi, förutom Awareness Month för både el- och kemikaliekänsliga i maj, "Parfymfria Dagen" 28 maj. Det gillas av både Amygdala och Hippocampus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar