En blogg om kemikalieintolerans som tabu i dagens samhälle!

onsdag 4 november 2015

Konsten att vinkla en uppsats

Jag läste just att multipel kemisk känslighet av världshälsoorganisationen (WHO) anses som en allvarlig fysisk sjukdom. Dock inte i Sverige anno 2015 annat än i undantagsfall hos några läkare än så länge. Samtidigt som jag lyssnade på Erik Beckmans Radioverk 1974-2001, stycket "Marockanska statens symfoniorkester" där dirigenten aldrig blir nöjd med anslaget utan ropar: "Fegare, fegare!" till den stackars orkestern.
En händelse som kanske ser ut som en tanke, för i Sverige finns "fega" intressen som vill förminska och tona ner MCS. Lite oroande är tanken på att forskningen på MCS bedrivs vid en psykologisk institution (i Umeå), där i dagarna görs ännu en studie i ämnet med hjälp av bl a en enkät som jag deltagit i. Jag anar några försåtligt ledande frågor som vill sätta fokus på "möten och händelser" snarare än miljöfaktorer vid uppkomsten av kemikalieintoleransen. Eftersom studier och uppsatser som ett led i medicinsk forskning kan påverka läkares attityd till en viss sjukdom, och i förlängningen myndigheters och hela samhällets attityd till densamma vore det inte bra om orsaken förskjuts på individen snarare än på de miljöfaktorer som hos alla MCS-are jag känner faktiskt orsakat sjukdomen. Hur resultatet av en enkät blir beror ju på vilka frågor som ställts och hur svaren tolkas.

Att uppsatser och studier av olika slag inte är särkskilt objektiva minns jag mycket väl från bland annat min C-uppsats om just ovan nämnde Erik Beckman. Helst ska man ju komma med något nyskapande som ingen annan skrivit om i det ämnet, och jag valde sättet han omvandlade egna upplevelser till romanform som jag inte funnit behandlas närmare av tidigare forskning. I hans roman "Jag känner igen mig" hittade jag vad jag uppfattade som ständiga omskrivningar av hans (enligt egen utsago misslyckade) gymnasieår i Karlstad liksom anspelningar på religion och ateism (hans far var präst). Några exempel: "Jag föddes inte. Jag tror nämligen inte på under, jag har alltid varit ateist och till Karlstad kom jag med tåget tillsammans med en musiklärarinna och hennes sjuårige son." "Jag föddes alltså inte, däremot blev jag kysst av musiklärarinnan i Karlstad", säger han några stycken senare. Han låter meningen återkomma som ledmotiv. "Jag var inrest med tåget i stället för född, jag var inte kommen hemifrån, jag var vaken, feberfri och ateist, men nu så här sent började jag känna mig så jävla okysst" säger han på ett annat ställe. Osv. osv.
Vad jag vill illustrera är att man hade kunnat "forska fram" nästan vad som helst,  även den exakta motsatsen. Och det gjorde exempelvis Horace Engdahl i sin Essä om Erik Beckman, där han alldeles tvärtom inte ser några ledmotiv utan däremot en avsaknad av sammanhang och orsakskedjor i Beckmans texter. Eller tja, möjligtvis "ankarpunkter" här och där, i form av t ex namn på städer som dock Engdahl inte ser som symboliska för någonting annat utan bara är just ett namn på en stad. (För att undvika ryckningar i eventuella litteraturvetar-nerver är det kanske bäst att tillägga att detta inte är ett försök till någon litteraturvetenskaplig "insats" utan bara en extremsammanfattning för att illustrera möjligheterna till oändligt olika tolkningar i uppsatser och studier m m på samma sak.)

Vad man kan hoppas är att kommande studie om kemikalieintolerans som görs vid psykologiska
institutionen, i en tid när världen allt mer uppmärksammar de hormon- och nervsystemsförstörande, cancer- och allergiframkallande verkningarna av kemikalier omkring oss, inte väljer den gamla synvinkeln att det måste vara stress och olika påfrestningars negativa påverkan som är "orsaken" som gör oss mottagliga för gifter. När man kan dra precis motsatt slutsats: att vår giftiga miljö med brist på frisk luft i så fall gör att vi sämre tål stress och påfrestningar. Eftersom det är nu är så populärt att hänvisa till stenåldersmänniskan, kan man ju där se att kroppen är gjord för att tåla påfrestningar men däremot inte en massa giftiga kemikalier. Någon kanske invänder att stenåldersmänniskan måste ha tålt mögel, men mögel i naturen är inte detsamma som mögel i fuktskadade hus som är ett så utbrett problem idag, där möglet vid brist på tillräckligt med syre börjar utsöndra giftiga gaser dvs mögeltoxiner.
(Fotot från NaturalNews.com)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar