Konsten att överleva en konstutställning

Vid det här laget känner man ganska många som säger att de inte heller tål kemikalier, men oftast har även dessa svårt att förstå MCS och alla de konsekvenser det för med sig att "inte tåla någonting". Bara som exempel om någon ber en slå sig ner i en stol så är risken 99 % att den "smittar" alla kläder man har på sig med kemikalier från andras tvätt- och sköljmedel med mera eftersom så många fortfarande använder parfymerade sådana och de biter sig fast väldigt länge i olika material.
Jag har heller  inte kunnat gå på konstutställningar på ganska många år, och att gå på en vernissage med risken för en massa människor som stinker av alla sina kemiska hygienprodukter är förstås otänkbart. Men när en av ens gamla bekanta som är konstnär och för länge sedan flyttat härifrån har en utställning på just här på orten vill man ju gärna försöka se den. Beslöt att titta in där för att se den vid tiden på dagen då det gissningsvis inte var så många besökare. Vilket det heller inte var, men den glädjen varade inte länge då jag blev varse stadshushallens stickande luft som gjorde mer eller mindre ont att andas i och snabbt torkade ut slemhinnorna i luftvägarna. Och det var ju inte konstverken i sig som det berodde på utan stadshushallen utan fönster är ännu en annan av "mumiens gravar" som inte vädrats sedan den byggdes för drygt 60 år sedan, och både väggar och annat material som finns därinne emitterar någonting gammalt och instängt som alla som jobbar på kontoren bakom dörrarna där inte lider så mycket av eftersom de har fönster de kan öppna inne hos sig.

Jag klarade inomhusluften knappt fem minuter, men fick ändå en snabb överblick av den ganska stora utställningen med verk som gjorts med oändligt tålamod, precis som konstnären själv beskrev att hon ville det skulle ta lång tid i motsatsförhållande till samhället idag där allt ska gå så snabbt. Fascinerande skapelser, en del gjorda av människohår och andra av damm från torktumlare i husets tvättstuga (!) fanns inom glas och plast som tur var och orsakade inga besvär för en besvärlig multipelt kemiskt känslig person i motsats till själva lokalerna! Vilket är vanligt när det gäller utställningar tror jag, men inget man tänkte på den tiden före man utvecklat sensorisk hyperreaktivitet och MCS.
En av konsekvenserna med besök i offentliga miljöer är att de ofta bidrar till problem med slemhinnorna i mun och strupe och större svårighet att tåla bland annat histamin än annars. Andra konsekvenser kan vara irriterad hud, yrsel, sömnsvårigheter och risk för förvärrade överkänslighetsreaktioner mot ytterligare saker.

Med andra ord räcker det inte alltid att en miljö är parfymfri. Alltför ofta finns mögel i byggnader, och olika material emitterar partiklar, gifter (inte minst formaldehyd) och ger dålig luft. En bättre luftväxling skulle behövas i nästan alla offentliga lokaler jag någonsin varit in i!